Tidningarna i Rom talar om ett japanskt par som slagit sig ner på en av uteserveringarna i centrum nära Piazza Navona och som bemötts av en vänligt leende kypare som noterat ett par osäkra turister som står som frågetecken inför menyn. Han säger lite frågande "ci penso io", dvs jag ordnar måltiden för er.
Han väljer ut en festmåltid med det absolut dyraste restaurangen har. In kommer en nota till slut på 695 euro, där restaurangen lagt på 115 euro i dricks. De gör en anmälan som får stort genomslag i media. Roms borgmästare Gianni Alemanno tycker att det är en skandal och att ställen som detta omedelbart bör stängas. Så sker också eftersom kommunens hälsokontroll finns stora brister i restaurangköket. Så gå inte till Il Passetto intill piazza Navona – ett historiskt ställe som funnits sedan 1800-talet. Jag tror mig ha ätit där en gång för 25 år sedan – var inte speciellt nöjd tror jag, minns inte. Har i alla fall aldrig varit tillbaka.
Samtidigt som jag tycker synd om paret så frågar jag mig hur blåögd man egentligen får vara som turist idag.
Det är tyvärr lätt att bli lurad i Rom som turist – och om någon frågar mig vilken som är Italiens största nackdel så är det denna. Du kan bli lurad om du inte är på din vakt – i Paris blir du kanske snorkigt behandlad. I Rom bakom den vänligt leende fasaden kan det finnas medvetet bedrägeri.
Några bra regler är ju de vanliga: be att få se menyn, notera priserna och att inte beställa saker som inte står på menyn – om du inte känner stället och är stamgäst. Det är bra att komma ihåg att fisk till exempel betalas hektovis – priset blir svårt att kontrollera. Den seriösa restaurangen kommer in med fisken till bordet så att du får se den. Men en stor slätvar "rombo" på ett kilo kan faktiskt komma att kosta närmare en tusenlapp och frågan är om det är värt det.
Ibland kommer små extra rätter in som du inte har beställt. Svår situation – det skall givetvis huset stå för. Men även på min fina kvarterstrattoria Taverna Urbana, Via Urbana 137, har det hänt mig att en liten extra rätt kommit upp på menyn à fem euro styck. Jag sade: "Ni som är en så bra och berömd restaurang varför håller ni på med de här dumheterna". Jag har inte varit tillbaka, och ägaren en äldre Signora tittar ner i gatan varje gång vi möts – hon skäms som en hund – det syns!
Den som klagar vinner alltid respekt. Prova med "non è giusto" (det är fel) när notan kommer in. Insisterar stället med sin saltade nota kan man prova att ta upp sin telefon och säga "Guardia di finanza" – finanspolisen -och låtsasringa men det blir naturligtvis en obehaglig och mycket spänd situation, men då brukar de flesta restaurangägare backa.
Det är överhudtaget så att du i Italien aldrig skall köpa en service som någon försöker pracka på dig. Ta inte taxierbjudande om det är kö i vid järnvägsstationen. Alla taxibilar i Rom är vita. Svarttaxi är utbrett och det kan bli en dyr och dessutom mycket obehaglig erfarenhet.
Priserna till flygplatsen har ett fast pris och är samma upp till fyra personer. Ett vanligt trix är om du frågar om priset så säger de 30 euro och när du är framme klämmer föraren ur sig – nej det var per person. Fråga innan "totale o a persona?".
Men låt dig förstås inte avskräckas att besöka min underbara stad – att bli lurad är trots allt ett undantag och det händer inte bara i Italien.