Säg Modena och alla tänker på röda Ferrari-bilar och på Luciano Pavarotti. Det är istället en av Italiens underbara provinsstäder, där man lever ett gott liv. En rik och välmående stad, fjärran från kaoset i stora städer som Rom och Milano.
mycket.
Hederssvin på torget i Castelnuovo Rangone
Man äter bra och mycket. Det finns flera svin än människor i Emilien. Det är inte en slump att på torget i Castelnuovo Rangone har man förärat grisen en hedersplats med en bronsstaty mitt i centrum.Ty så viktig är han för parmaskinkan eller mindre kända "prosciutto di Modena" som jag smakade för första gången under denna resa. Skillnaderna är inte stora, men producenterna är mindre än jättarna i Parma. Davide Ninis skinka var "stagionato" som det heder dvs lufttorkad så att den smälte i munnen och hade den inte också en lätt nötaktig eftersmak.
Prosciutto di Modena – en naggande god lillebror till Parmaskinkan
Mycket av charkuterierna sköljs ner med traktens kraftigt körsbärsröda skummande vin lambrusco som ofta inte varit någon höjdare. Men nu satsar flera av de stora producenterna som Chiarli på kvalitet. Jag blev mycket överraskad av att dricka deras "rosa" torra moussernade vin som egentligen hade en lökskalston i färgen. Denna rosé brut har vunnit åtskilliga pris och definitivt något att köpa med sig hem.
Modenas svarta guld är balsamvinägern. Vallfärda till Italo Pedronis restaurang mitt på landet i Rubbiara – alla ni frågar kommer att säga Rubbiera, men det är något annat – där Tetrapak har en stor anläggning. Rubbiara är bara tre hus mitt ute på landet inte långt från Nonantola. Här har familjen Pedroni haft sina vinodlingar och framställt vin och vinäger sedan 1862. Och en underbar restaurang finns, där tiden förefaller ha stannat upp. Italo kan förefalla barsk, men bakom fasaden finns ett hjärta av guld. Men gud nåde den som inte lämnar ifrån sig sin mobiltelefon. Han överfaller alla som kommer in och konfiskerar mobilen och låser in den i ett litet skåp och ger gästen nyckeln. Det var ganska skönt att slippa nallen och vara tvungen att prata med varandra kring bordet. Åtskilliga rätter med balsamvinäger. Kan inte bestämma mig om balsamvinägern är godast på jordgubbar, parmesanost, kanske husets omelett eller troligen den hemgjorda vaniljglassen.
Omelett med balsamvinäger, liksom syltlök kokt i samma vinäger är några av specialiteterna på Antica Osteria di Rubbiara samt kycklingen kokt i lambrusco – en unik gastronomisk värld. Enkel och oförstörd!
Allt finns till försäljning. Farfar Cesares vinäger har lagrats i 35 år minst och säljs i en liten glasflaska 100 ml för 200 euro. Jo, du läste rätt, fast den enklare varianten är inte heller så dum och kostar bara en tredjedel.
Betydligt
Sonen Giuseppe Pedroni är den sjätte generationen; här i färd med att förklara balsamvinägerns många hemligheter för en grupp dödstysta journalister!
Betydligt billigare och sammetslen är huset hemmagjorda valnötslikör, nocino di Modena – en lokal specialitet som världen inte har upptäckt. För 20 år sedan var det ingen utanför Modena som visste vad balsamvinäger var. Den heter "Aceto balsamico tradizionale di Modena" – krångligt namn, men allt annat är industriellt plagiat.