Mitt i natten efter att ha kört ett par mil från Marsala, genom övergivna och kusligt isolerade industriområden, dyker hotellet upp. Som en stor upplyst gård, inte olik en sydamerikansk hacienda, i mörkret. Det är onödigt att ägna några superlativer på de stora lyxhotellen. Låt mig säga att Kempinski med tillägget Costanza trädgårdar, inte är standardmodellen lyx 1 A, som jag för övrigt avskyr, dvs med falska stilmöbler och venetianska kristallkronor och speglar som försetts med falsk patina. Detta är stort, stilrent och ändå sobert. En orkester spelar i den upplysta gården, där de sista gästerna håller på att avsluta sin middag under ett rött öppet tält – en scen som hämtad ur tusen och en natt.

Morgondoppet i poolen är angenämt. Badkillen kommer rusande och lägger ut dynor på stolorna, men vågar inte röra mina kläder. Här är de inte vana vid nordbor som tar ett morgondopp före frukosten. Ur duschen vid poolkanten kommer det varmt vatten omedelbart. Jag noterar keramikpallarna en decimeter under vattenytan intill poolens bar med musik? Fast nu under morgonen är det befriande tyst med intensiv fågelsång.

Pool med barstolar under vattenytan på Kempinski-Giardini di Costanza 

Frukosten har alla de där marmeladerna man kan önska, liksom rågbröd, müsli, äggröra med bacon och förstås en uppsjö av mäktiga sicilianska bakverk, som gästerna kastar sig över.

Den grekiska staden  Selinus, på italienska Selinunte, grundad cirka 650 f Kr ligger nära och har flera mycket välbevarade tempel.

Ett boende för den som har mycket höga krav och är beredd att betala, även om prisbilden är lägre än vad den skulle vara för ett motsvarande hotell i Milano eller Florens. På någon mil avstånd finns det klassiska Sicilien, de grekiska templen i Selinunte och Segesta och ön Mothia som kantas av laguner där man utvinner havssalt.

Skymning över lagunen där havssalt utvinns nära marsala. Historisk mark: här har greker, fenicier, romare och normanner passerat och lämnat spår.