Det kryllar inte av hotell i Monti. Ett verkligt fynd prismässigt som jag sprungit på är Anfiteatro Flavio. Det är relativt litet, be om ett rum mot gården, eftersom det är en del trafik. Under lågsäsong kostar ett dubbelrum här 75 euro. Ingen särskild utsikt, men så fort du kommer ut på Via dei Serpenti ligger Colosseum framför dig.

Frukostmatsalen på det lilla hotellet Anfiteatro Flavio 

Lite dyrare är Duca D’Alba som ligger på en tyst gata intill tunnelbanan. Rummen på den översta våningen har terrass och kostar inte mer, men det är förstås de som bokas först. Skulle det vara fullt fråga på huvudbaren  Bottega del Caffé på Piazza Madonna dei Monti som också driver ett B&B i kvarteret.

Colosseum hör till det första man ser
när man kommer uf från Hotellet
Anfiteatro Flavio i kvarteret Monti

Var skall du då äta i Monti. Ja, utan tvekan på Toninos och Lucias rustika ombonade Taverna Romana där de har huserat nu i snart 50 år. Ligger på Via Madonna dei Monti 79 och har stängt söndagar. En rejäl krog med stora portioner. Husets pasta bucatini all’amatrciana är ett stensäkert val, liksom oxrouladerna ”involtini”. Ett matställe bortom trender, med autentiska korkplattor på väggarna och givetvis utan hemsida.

J  Du kan inte boka bord så kom tidigt 19.30 eller sent som 21.30 och du får i regel plats utan att vänta för länge.

 
Tonino och Lucia håller på traditionerna och den goda maten på sin Taverna Romana och det är inte uteslutet att föreställa sig en ”tabernae” just på denna plats för 2000 år sedan.

FISH är raka motsatsen. Ett exempel på kvarterets förnyelse och trendpotential. Både sushibar och restaurang (endast kväll), där japansk sushi- och sashimi även möter det italienska Medelhavsköket. Det går alltså att få en tallrik pasta med räkor eller scampi också för den som vill hålla fast vid Italien.

La Piazzetta är en liten raffinerad kvarterkrog, som öppnades av Franco Bartolini som länge var kypare på Da Nerone, en annan av kvarterets historiska trattorior. På La Piazzetta tycker jag att du skall äta husets fisk i ugn med potatis som slätvar t ex ”rombo”. Att hoppa över pastan är ett klokt val för helt säkert har de två uppdukade byfféerna lockat dig. Den ena med otaliga antipasti som är en myriad av läckra smårätter. Den andra rymmer husets efterrätter, tårtor och kakor och en suverän crème brûlée. Jag brukar säga att efterrätter är ett svagt kort i Italien, för man är i regel så mätt att man tenderar att hoppa över dem. La Piazzetta är undantaget som bekräftar regeln. Ligger på en undangömd gränd bakom Via Cavour, kolla en detaljerad karta innan eller fråga. Viccolo del Buon Consiglio 23, tel 06 699 16 40. Söndagar stängt.

Bästa vinrestaurangen sedan länge är Enoteca 313 utmed Via Cavour. Här har vinlistan bibliskt format och urvalet av kallskuret, ostar och sallader är enorm. Någon enstaka varm rätt också som dagens soppa. Den som vill ha ett enklare och mer opretentiöst vinställe skall gå till Bottiglieria Ai tre Scalini. En gammal vinhandel som blivit en populär bar. Ung publik, men stänger rel tidigt – stopp för nya gäster vid midnatt. Här dricker du husets vin på glas för 3-4 euro. Ligger i backen på Via Panisperna 25.

Torget Piazza Madonna dei Monti med fontänen är den stora träffpunkten i kvarteret.

Monti, mitt eget kvarter, är som en by mitt i Rom. Inklämt som det ligger mellan de stora huvudgatorna Via Cavour och Via Nazionale lever det sitt eget liv. Alla känner alla och tar sig tid att prata och hälsa på varandra.

Trots att det ligger mindre än en kilometer från Colosseum och nära stadens vackraste Mariakyrka Santa Maria Maggiore så verkar turisterna inte hinna med denna del. Rom har för mycket helt enkelt, men en del besökare letar sig fram till familjen Borgias trappa från Via Cavour som leder upp till kyrkan för att se Michelangelos monument över påven Julius II; den store konstmecenaten som beställde sin grav av den främste skulptör som Rom har sett. Monumentet var planerat att omfatta 40 skulpturer. Michelangelo gjorde bara klart statyn av Moses.

 
Michelangelos Moses finns i kyrkan San Pietro in Vincoli.

I forna tider var detta folkets kvarter. Området sluttat ner mot Colosseum, som var sankmark innan Flaviernas stora arena byggdes här år 70-80 e Kr. I Monti låg de inte riktigt fina värdshusen ”tabernae”, där romarna tog sitt ett glas vitt vin, liksom flera av den en antika stadens mest kända bordeller ”lupanare”, långt innan katolska kyrkan och påvar började tala om sexualmoral. Den unge Caesar växte upp i kvarteret och hos de antika krönikörerna kan man läsa om hur Nero, som var en mycket hatad kejsare, gav sig ut i Monti för att höra var romarna egentligen tyckte om honom. Då hette kvarteret Suburra, vilket ordagrant betyder att det var en stadsdel som låg på en lägre marknivå ”sub-urbano”.

En skylt på husväggen som minner om det gamla namnet på kvarteret Monti: Subura

Detta är sedan tolv år tillbaka mitt eget kvarter. Tyst och lugnt mitt i centrum, med en av stadens få tunnelbanestationer Cavour, som ligger bara en hållplats från Termini. Här är stadens trafik och kaos på avstånd. Hela Rom kan kollapsa utan att jag märker det, då jag går på 15 minuter till kontoret nära Trevi-fontänen.
 

Piazza Madonna dei Monti är kvarterets hjärtpunkt. Här köper jag min morgontidning och här tar jag en frukostcappuccino på baren La Bottega del Caffè. Den fungerar från tidiga morgonen över light lunch till långt in på natten. När det är dags för en aperitivo på kvällen är detta en av stans bästa träffpunkter – romarna – eller monticiani som invånarna kallar sig här – är avgjort fler än de utländska besökarna. Är det en varm skön kväll så fortsätt ner till Hotel  Forum – lite gammaldags och inte prisvärt som boende – men hotellet har en takterrass med bar men en magnifik utsikt över kejsarnas fora – de kejsare som skulle ha sitt eget torg: Augustus, Nerva, Trajanus, intill folkets Forum Romanum. En unik miljö för att njuta av en campari.

I kvarteret finns också en av Roms få kvarvarande centrala matmarknader på Via Cesare Balbo, där jag brukar göra mina inköp.

Marknaden i kvarteret På Via Cesare Balbi är stamkundernas rike – med rättighet att gå bakom disken och nypa i alla tomaterna!