Klocktornet i Pisa är byggd på gammal lömsk havsbotten och började lutan redan när det byggdes 1173 – intill den raka domkyrkan syns den starka lutning på 4 meter tydligt.
Den gamla sjörepubliken Pisa är en lugn och stilla stad. Alla åker hit för att titta på tornet som lutar. Och det lutar verkligen ordentligt, mer än fyra meter över lodlinjen.
Det har snart gått tio år sedan det återigen öppnade för besökare. Kön ringlar sig lång under högsäsong, men nu i januari är det mycket lugnt och stilla. Tornet öppnade efter en lång renovering, där man framför allt förstärkte grunden och ”reste upp” tornet. Ja, det är en överdrift men väldiga järnbalkar och vajrar stöttade tornet i flera år, medan man jobbade med grunden. Resultatet är att man rest upp tornet någon centimeter. ”Nu har det fått en förlängd livstid på minst hundra år”, skrattar tjejen i biljettkiosken.
Piazza dei Miracoli i sin fulla prakt – babtisterium, domkyrka och det lutande tornet. (Bild från ett tidigare soligt sommartillfälle)
Tornet ligger på mirakelplatsen Piazza dei Miracoli. Ni skall inte missa dopkapellet, det separata baptistieriet, som är en spetsig marmorkrokan. Själva domkyrkan är med sin vita och svarta marmor ett måste och bjuder på en mosaik ritad av en stor 1300-tals konstnär som Cimabue och en unik prediksstol.
Nästan alla hoppar över kyrkogården, Campo Santo. Gör inte det. Det är ett ambitiöst projekt som vittnar om Pisas stormakt på 1300-talet. 53 skeppslaster från det heliga landet forslades hit för att pisanerna skulle få vila i vigd jord. Campo Santo hör till Italiens största förluster under andra världskriget. Väggarna inne i den täckta kyrkogården var helt fulla med fresker. Tre fjärdedelar förstördes av en brand 1944, troligen orsakad av granateld från tungt amerikanskt artilleri. Allt brann och blytaket smälte och rann ner utmed väggarna. De svarta spåren syns fortfarande på de nakna väggarna och i det vita marmorgolvet.
Tomma gapar väggarna i Campo Santo. Kyrkogårdens väggar var fram till 1944 fulla av magnifika fresker av Benozzo Gozzoli och rad andra konstnärer.
En liten del har räddats. Mest berömda är den stora salen med dödens triumf målad av konstnären Buonamico Buffalmacco som vi vet mycket litet om. 1300-talet var digerdödens tid. Det vittnar en syn om med adelsmän och kungar som kommer ridande och stannar inför öppna kistor med vanställda lik. I en annan del av målningen syns en vacker trädgård med förälskade par som flirtar med varandra och lyssnar på musik. Men i bakgrunden går liemannen, precis som i Bergmans ”Det sjunde inseglet”. Buffalmacco hör till Italiens mest okända och gåtfulla målare som uppenbarligen sett döden i vitögat i 1300-talets Italien, då städerna halverades på sin befolkning.
Den mest gåtfulla målningen ”Dödens triumf” har flyttats och rekonstruerats i Campo Santo. Besökarna fascineras och skräms kanske över den starka realism med vilken Buonamico Buffalmacco har målat 1300-talets digerdöd.
Vi åt bra förstås på Da Bruno som ligger precis intill Mirakelplatsen. Lunch med små crostini misti. Toscanas små rostade brödskivor med hackad kycklinglever ( leverhatare skall prova för det ingår även lök, salvia, sardeller och lite vin santo – toscanskt dessertvin) och sedan äggpasta ”papardelle” med en ragu på vildsvin. Vi hittade ett sällsynt billigt och enkelt hotell La Torre intill järnvägsstationen med rum som bara stod och väntade på oss.
På kvällen frågade jag portieren om ett bra ställe i närheten. Jag brukar inte göra det och inte följa de råd jag får. Men Lo Schiaccianoci (Via Vespucci 104, tel 050 21024, stängt söndagar) visade sig vara ett fynd. Bara fisk och rikliga portioner, där den mustiga bläckfiskgrytan fortfarande lever kvar i minnet.
Det blev en prisvärd och avkopplande helg i Pisa. På tåget på väg tillbaka till Rom tänkte jag: Vad skulle hända om tornet rasade? I Italien med sina många sevärdheter, skulle Pisa kanske definitivt falla tillbaka i sin provinsiella sömn, där staden hamnat efter att den gamla sjörepublikens makt gick förlorad. Min gissning är därför att om tornet rasar ihop så kommer pisanerna att numrera varje sten och bygga upp maestro Bonnano Pisanos klocktorn på nytt – förstärkt – men lutande!!!