Den stora utställningen om målaren Caravaggio ( egentligen hette han Michelangelo Merisi och var född i Caravaggio i Norditalien 1573) framstår som en av de viktigaste i Italien i år. Den hålls på Quirnalens scuderie och pågår fram till den 13 juni – kön ringlar sig lång när jag går förbi varje morgon till kontoret så passa på att boka besöket på hemsidan .
Vinguden Bacchus 1597, Uffizierna Florens
Musicerande ynglingar 1594-95, Metropolitan Museum, New York
Caravaggios liv blev kort och han var verksam som konstnär i bara 15 år. Det räckte för att bli en av de stora förnyarna och ljuskonstnärerna. Han förbådar Rembrandt, i alla fall precis som hos honom tittar man särskilt i de senare och mer dramatiska verken varifrån ljuset kommer eller var ljuskällan finns placerad i tavlan.
Denna Kristi gravläggning finns normalt i Vatikanmuseernas Pinakotek, där det hänger i ett fult och ganska pråligt rum. På Quirnalen i majestetisk ensamhet och med sparsam belysning är det som jag ser tavlan för första gången. Den perfekta geometriska kompositionen, från Maria från Kleofas som sträcker armarna i höjden till Jesu döda hand som faller rakt ner. Vi ser locket till graven och männen som är på väg att lägga ner Jesus. Rörelsen, volymen, det är som om han skulle kastas ut ur tavlan och därmed rakt emot betraktaren.
Liten sovande amorin 1608, Palazzo Pitti, Florens
På Nationalmuseum i Stockholm visas två Caravaggio. I Rom 24 stycken. Och utställningens ansvariga har sållat hårt. Bara äkta, historiskt dokumenterade Caravaggio finns med. Inga Caravaggister som målade i hans stil (och de var många) eller skisser. Bara stora äkta oljemålningar. Givetvis har man inte heller flyttat på de stora mästerverken som hänger i kyrkorna, varför utställningen definitivt måste kompletteras med besök i San Luigi dei Francesi (bakom piazza Navona) och Santa Maria del Popolo.
Paulus omvändelse 1600-1601 (privat ägo och visas normalt inte).
Törnekransen sätts på 1602-1605, Kunsthistorisches Museum Wien
”Du älskade den ljumma bergsvinden -
men när du lyfte pannan mot den
vred de ihop en törnekrona
och tryckte den på din hjässa
så att blodet gjorde dig blind”
(”Ecce homo”)
Fruktkorg, Pinacoteca Ambrosiana, Milano
Utställningen är indelad i tre delar som sammanfattar Caravaggios karriär som målare och människa: ungdom, framgång och flykt. Han levde ett ganska vilt liv och råkade ofta i bråk med människor. I det längsta räddade han sig, eftersom han stod högt i kurs hos kyrkan och under beskydd av många av Roms adelsfamiljer, som var hans konsmecenater. 1606 tvingades hans fly från Rom efter att ha mördat Ranuccio Tommasoni. Bråket gällde en kvinna, den vackra prostiuterade Fillide Melandroni. Hur hon såg ut i verkligheten kan ses på tavlan nedan, där konstnären målat henne som Judith.
Judith skär huvudet av Holofernes (1599-1600 Palazzo Barberini, Rom)
Här har Caravaggio också smugit in sitt självporträtt (det gjorde han ganska ofta), den assyriske fältherrens huvud som det berättas om i Judiths bok bär konstnärens drag. Han syns också som en av männen bakom Kristus med törnekronan eller en man som håller upp en lykta (dvs tavlans verkliga ljuskälla) när Jesus grips av de romerska soldaterna i tavlan nedan:
Kristus grips 1602 – längst till höger syns Caravaggio som håller upp en lykta – National Gallery Irland)
Yngling som spelar på en luta, 1595-96 Eremitaget, S:t Petersburg
Måltiden i Emmaus (då lärljungarna först inte kände igen mästaren) 1601, National Gallery London.
Utställningen uppmärksammar att det i år är 400 år sedan Caravaggio dog, under fortfarande oklara omständigheter. Han kunde aldrig återvända till Rom. Efter en båtfärd hamnade han i Toscana i Porto Ercole, där han dog. En vetenskaplig kommittée anger 7-8 olika möjliga dödsorsaker, där den troligaste dock är den att han dog i feber, av malaria eller av en infektion.
Dödsattesten har nu hittats och i en kyrkogård i Porto Ercole letar man nu efter Caravaggios ben och hoppas kunna DNA-konfrontera dem med hans släktingar. Något som framstår som ett jättelikt genetiskt pussel, men en del forskare är optimistiska (kanske för att det är 400-års jubileum och de får mycket pengar till detta projekt). Efternamnet Caravaggio är dock relativt ovanligt och koncenterad till provinsen Bergamo i Lombardiet där han var född.
Två tavlor saknar jag på denna utställning. Den ena föreställer den döda jungfru Maria:
Jungfru Marias död 1604, Louvren Paris
Detta är en av de få tavlor som katolska kyrkan refuserade. Inte konstigt. Maria målas i regel i en kysk blå mantel. Caravaggio har målat henne i en skarp röd (bilden har inte rätt färger). Det finns inget helgonlikt över den döda kvinnan. Magen är uppsvullen och fötterna och en del av benen är nakna. Och mycket riktigt modellen skall ha varit en prostituerad som tog sitt liv och drunkande i Tibern i Rom!
Jesu födelse, 1609 – borta för alltid?
Om denna tavla skulle ha varit med på utställningen skulle det ha varit en världssensation. Fram till 1969 hängde den i Oratoriet San Lorenzo i Palermo (under sina flyktår tillbringade Caravaggio mycket tid på Sicilien, men även i Neapel och på Malta). Under natten till den 18 oktober 1969 bröt sig maffian in i kyrkan och stal tavlan. Sedan dess har ingen sett den. Tjallaren Gaspare Spatuzza vittnade i fjol i en rättegång och sa i förbifarten i ett vittnesmål att eftersom råttor och grisar käkat upp stora delar av duken så valde maffian att bränna upp tavlan. Borta för alltid med andra ord.
Vallfärda till Quirinalen. Det är värt att stå i kö ganska länge för denna utställning!
