RESbloggen

Tag Archives: Komodo National Park

Hur rosa är Pink Beach?

Hur rosa är egentligen Pink Beach på Komodo? Beror på. Oavsett är den här platsen paradiset personifierat.

När vi först anländer ser stranden inte jätterosa ut. Snarare kritvit. Inte för att det spelar så stor roll. Stranden är paradiset personifierat med vatten klarare än i en pool.

Vi hoppar i från båten och simmar in till land.

Väl promenerandes på stranden inser jag varför den här platsen har fått sitt namn. Sanden skimrar faktiskt i rosa – från rätt vinkel är den väldigt rosa.


Sanden har fått sin färg från mikroskopiska djur, foraminifiera, som lever på korallerna. Deras skal är rött och när de dör spolas de in på land och blandas upp med sanden – med resultatet att sanden skimrar i just rosa.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Tidig morgon på Padar Island

Det känns som att vi blir väckta mitt i natten. Solen har ännu inte gått upp. Första känslan är att vilja sova vidare men vi vet också att vi kommer att ångra oss om vi inte pallrar oss upp.

Vi tar oss in i land med en liten eka.  Vi ska bestiga kullarna på Padar Island för att få se solen stiga över Komodos ö-värld.

Klockan är sex på morgonen. Solen börjar sakta stiga samtidigt som vi långsamt promenerar uppåt. Jag är glad över att jag valde ordentliga skor (ordentliga och ordentliga – ett par gamla Reeboks) och inte flipflops. Även om det är en relativt enkel promenad upp är det slirigt på sina ställen.

Väl uppe på toppen får vi får utdelning för att vi tog oss upp så tidigt.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Komodovaranen – världens största ödla

Hanna och Linda besöker öarna där världens största ödla huserar.

Komodovaranen är ett spännande djur. Komodovaranen är världens största ödla och väger generellt cirka 70 kilo. De finns bara i Komodo National Park. Men inte bara på ön Komodo utan de strosar också omkring i det vilda på andra öar i nationalparken: exempelvis på Rinca och Flores.

Vi besökte både Rinca och Komodo. På båda öarna handlar allt om ödlorna. Att ta sig runt själv får man inte: guider utrustade med träpåkar är obligatoriskt sällskap som ser till att du inte kommer för nära. Att hålla avstånd är viktigt. De må se ut som döda sälar som ligger och lapar sol men de är snabba när de väl har bestämt sig för att gå till attack. Har du ett blodigt sår vill det sig till att du täcker det ordentligt. Ödlorna har ett välutvecklat luktsinne och luktar du blod: då fångar du deras intresse (har du mens måste du säga till guiderna innan så att de kan hålla extra koll på dig).

Ödlornas bett är giftiga och blir du biten krävs läkarvård direkt. Både på grund av infektionsrisken och för att du inte ska tappa för mycket blod.

Det finns olika långa turer runt öarna: på Komodo erbjuds allt från en timmes promenad till fem timmars vandring i djungeln. En timme räcker gott och väl om ditt enda mål är att se en komodovaran. Även om det är som en av våra guider säger:

– Vi kan aldrig garantera att du får se en komodovaran, de är vilda och som med alla vilda djur kan man aldrig garantera någonting.

Samtidigt som han lägger till:

– Men jag har aldrig varit med om att man inte får se åtminstone en.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Åka båt i indonesiska skärgården

Från Jakarta åkte vi till Labuan Bajo på Flores och checkade in på en gammal båt som skulle ta oss runt i den indonesiska skärgården i nationalparken Komodo.

Lugnet infinner sig direkt vi stiger på båten och lättar ankar. Naturens skönhet har en förmåga att göra just det. Öarna är generellt täckta av savann och enstaka träd. Stränderna vi passerar är lika vita som ödsliga.

Komodo upptogs 1991 på Unescos världsarvlista. Många åker hit på grund av det är enbart här komodovaranen finns. Men även utan komodovaranen skulle nationalparken vara värd ett besök. Platsen är fortfarande relativt orörd och massturismen har ännu inte hittat hit.

Det går inte att låta bli att fundera över hur den här platsen kommer att se ut om tjugo år från nu.

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)