Från management konsult och lärare i Europa, till guide och egen företagare i Afrika. Jag är tjejen som bytte ett framgångsrikt, välavlönat arbete och tryggheten i Sverige mot värmen, solen och vildmarken i Tanzania. Och har inte ångrat mig en minut.
Den här bloggen kommer mest att bjuda på anekdoter och tankar ur min nya vardag, men också råd och tips för de som vill besöka Tanzania – åka på safari, bestiga Kilimanjaro, fiska i Lake Victoria eller sola, bada och kanske dyka i Indiska Oceanen.
Mig når du via info@mindsoultravel.com
P.S. Ofta har jag bara engelskt tangentbord sa du får ibland sjalv satta dit prickar och ringar over a och o.
Första resan till Tanzania
I nästan hela mitt liv hade jag fantiserat om Afrika. Böckerna, filmerna och berättelserna om denna främmande kontinent fyllde mig med romantiska drömmar och fantasier. Den till synes oändliga savannen med de vilda djuren kändes som sista utposten. När jag så var på semester på Seychellerna och mötte volontärer som arbetade i Tanzania blev det dit jag ville resa. Men det tog många år innan jag kom iväg. Kanske kände jag på mig att det skulle förändra både mig och mitt liv. Nar jag äntligen kom dit och det visade sig vara allt det jag fantiserat om och mer därtill. Och jag minns fortfarande den dar forsta safarin som om det var igar. Dofterna stannar kvar i minnet. Det är doften av djur, grönska, torka och damm och så när regnen kommer förändras det hela och näsborrarna fylls av doften av regn, våt jord och fuktigt gräs. Luften är fylld med föraningar, en förväntan inför vad som skall komma och man lever inte bara i naturen utan med naturen.
Vi åkte i en fyrhjulsdriven safaribil och vagen var skumpig och vegetationen tät. Vi kunde känna närheten av djuren som gömde sig bland träden. Vägen hade röd jord som stod i stark kontrast mot den gröna växligheten. När naturen sen öppnade sig vid Lake Manyara stod en buffelhjord, Afrikas farligaste djur, och ett par zebror och betade fridfullt. Mitt hjärta slog snabbare. Vi blev alla som tokiga med våra kameror. Medan vi stod där dök det upp giraffer som betade på Akacieträden. Väl kamouflerade måste ögat vänja sig en stund för att man ska upptäcka dem. De är mäktiga djur när de liksom flyter över slätten. Vi hade bergen och kanten av Rift Valley i bakgrunden och jag tror att någonstans visste jag redan att jag var förlorad till Afrika.
På vägen tillbaka till lodgen kom elefanterna strosande över vägen. Doften fyllde näsborrarna och ljudlöst kom de fram ur buskarna. En hanne med enorma betar stannade för att äta alldeles intill bilen och det hela kändes overkligt.
Att stå på en kulle, vid kanten av Rift Valley, omgiven av gnuer, zebror och gaseller gör mig till en annan människa. Det känns självklart att det är så det borde vara. Vi var ämnade att leva med naturen i detta vilda, skiftande landskap.
När jag kom hem efter den där första resan var jag som hypnotiserad. Kunde inte prata om annat än Tanzania. Ett ar senare packade jag min vaska och flyttade till Tanzania. Trodde det skulle vara for en sasong men det ar nu nio ar och drygt 150 safarier senare – och jag ar fortfarande kvar.
Som Robert Vara i boken ‘A tent with a view’ uttrycker det: ”This is where my spirit had always been. Where my body had never sat foot, but where all of me belonged.”