De vilda djuren är en viktig del av mitt liv – de är en del av min kärlek till Tanzania och de är en del av mitt jobb. De djur vi ser är många och varierande. Först och främst vill alla se the big five – lejon, buffel, elefant, noshörning och leopard, det vill säga de djur som storviltjägarna ville fälla. När jag läser i t ex Hemingways böcker om hans äventyr i Afrika slås jag av hur många fler arter och djur det fanns i de olika områdena på hans tid. Numera är stora nationalparker tack och lov skyddade och vi som vill jaga med våra kameror och uppleva djurlivet har fortfarande möjlighet att göra det. Låt oss hoppas att efterföljande generationer också får chansen.

Mina kunskaper om djuren och naturen har jag inhämtat från en mängd olika håll – böcker, filmer, chaufförerna och egna iakttagelser. Svårigheten är att i många böcker står det olika saker och emellanåt säger även chaufförerna olika saker. Jag förlitar mig därför på mitt eget omdöme genom personlig erfarenhet. I de fall jag fått motsägelsefulla fakta har jag valt att tro på det som står lika på många ställen och där chaufförerna är överens. Det ska också nämnas att djuren beter sig inte alltid lika i alla parker. Till exempel står det i många böcker att lejon bara jagar på natten. Men chaufförernas och min erfarenhet är att de lika ofta jagar på andra tider på dygnet. De flesta jakter har jag sett på eftermiddagarna. Förmodligen beror det på att i de parker jag vistas i, t ex Serengeti, har lejonen lärt sig att de är trygga och de kan därför jaga när de är hungriga eller helt enkelt när ”maten” råkar gå förbi. Elefanterna är ett annat exempel på hur olika det kan vara. I Lake Manyara är de ganska små och ofarliga. I Serengeti är de stora, rör sig i stora flockar och håller sig gärna på avstånd. I Tarangire är de också stora och ibland ganska folkilskna eftersom de blivit jagade mycket – både olagligt i och utanför parken och lagligt i en angränsande Game Reserve. I Ngorongoro lever tjurarna ensamma nere i kratern medan korna lever uppe på kanten.

Allt som oftast får jag frågan när på året det är bäst att åka på safari. Det är för mig omöjligt att svara på. Dels varierar vädret, klimatet är inte längre pålitligt, dels är det vilda djur vi tittar på och de är definitivt oförutsägbara. Det är det som för mig är en del av charmen med safari. Generellt kan jag dock säga att när det är torrperioder (framför allt i juli-oktober), då ser man mer kattdjur, men de stora flockarna med gnuer och sebror saknas. Gräset är lågt och gult, det är torrt och dammigt men soligt och inte alltför varmt. Man bränner gräset i slutet på en regnperiod för att få friskt och bra gräs och det kan därför vara stora ytor som är svartbrända. När regnet kommer förändras naturen snabbt. Det blir grönt och frodigt och det är fantastiskt vackert i naturen. Dammet försvinner och kan i vissa fall ersättas av lera och översvämningar. Kattdjuren blir svårare att se men migrationen med hundratusentals gnuer och sebror hänför åskådaren. Summan av kardemumman blir att varje månad har sina för- respektive nackdelar och det är bara att njuta av det som bjuds och gilla läget när det blir dammigt, hett eller blött. För mig personligen är det bästa att jag faktiskt får se och uppleva alla skiftningar i naturen. Ingen vecka är den andra lik och varje safari bjuder på något alldeles speciellt och unikt.

Till er som planerar att åka på safari i Afrika vill jag ge rådet att njut av djuren liksom landskapet och upplev kulturen. Ställ många frågor till färdledaren och chauffören och våga prata med människorna du möter – då får du ut det bästa av det mesta. Lita på din egen känsla, om du tycker att det du ser är fantastiskt, då är det det!