Tarangire

Sista safaridagen brukar ägnas åt shopping längs färdvägen och avkoppling. Vi brukar njuta av utsikten från tälten och lata oss vid swimmingpoolen på Tarangire Safari Lodge (www.tarangiresafarilodge.com). Naturligtvis gör vi en game drive på eftermiddagen, men det finns inte så många djur i parken efter regnet har kommit. Vi njuter av de djur som dyker upp och av ett vackert och omväxlande landskap och de flesta känner sig rätt nöjda med det, efter en intensiv vecka med massor av upplevelser. Men denna vecka lyckades vi få se stora elefantflockar med ungar i alla åldrar och tio lejon på nära håll. Några av lejonen hade den goda smaken att posera för våra kameror och alla fick en massa fina bilder. Vi såg också en ung pytonorm som slingrade sig över vägen.

 Nästa morgon, innan vi återvänder till Arusha, brukar jag väcka gästerna strax innan solen går upp och så sitter vi utanför våra tält och dricker morgonkaffet och njuter av stillheten. Den här gången blev det dock inte så mycket kaffe drucket för vi var omgärdade av elefanter. En lämplig avslutning på en trevlig vecka.

Gästerna

Jag sa väl att gästerna också var väldigt trevliga. Det var bara fem gäster vilket gör mitt arbete lätt och behagligt. Det var en ung kille, ett ungt par och två pantertanter. Pantertanterna var härliga, hela tiden fulla av skratt och entusiasm. De hade varje morgon en rolig historia om vilka djur som besökt dem under natten (vi andra sov helt omedvetna om ev besokande djur – stora som sma). Det var ginstkatter på taket, ödlor på väggarna och skalbaggar i mängder. Roligaste historien var nog ändå den om fladdermusen. Den hade på något sätt tagit sig in i tältets badrumsdel i Ikoma och kunde inte hitta ut utan flög runt, runt. En av damerna gick då för att hämta hjälp i receptionen men hittade bara en kille som inte kunde engelska. Så hon satte naturligtvis igång att, med hjälp av flaxande armar och annat kroppsspråk, förklara att de ville ha hjälp. Killen följde med bort till tältet och räddade damerna. Tyvärr blev hjälpen i en något annorlunda form än de hade tänkt sig. Istället för att släppa ut fladdermusen tog han helt sonika och slog ihjäl den – med badrumsmattan…! Sen kom han stolt ut och höll upp den döda fladdermusen i vingarna för att visa att nu hade han minsann räddat damerna i nöd och de kunde känna sig trygga.

 Jag misstänker att den scenen som då utspelade sig påminner om när Rafiki (en av mina hundar) gav mig en död mus i present. Det är otacksamt att vara hjälte i modern tid.