Frågan om matvanor bland folket i Tanzania dyker ibland upp. Hur kan folk överleva på en medelinkomst pa bara SEK 500,- i månaden nar prisnivån på (för oss) vanliga varor är nastan desamma som i Sverige? Tja, först ska väl påpekas att medelinkomsten baseras på hela den vuxna befolkningen, varav somliga tjänar ingenting och andra tjänar runt  SEK 4000,- eller mer. En duktig safarichaufför tjänar runt SEK 3000,- per månad inklusive dricks. Välutbildad personal som jobbar på kontor inom safaribranschen tjänar allt mellan 1000,- och 5000,- per månad plus ofta logi och mat, vilket man måste anse som bra. Min väninna från Holland som jobbar som hotellmanager tjänar dock 10 000.- per månad plus mat och logi, så livet är orättvist. En Tanzanier som tjänar mer än 3000,- per månad anses vara mycket välbetald och de vita bemöts som om de har dollartecken tatuerade i pannan. Det är livet på en pinne.

 Få människor, åtminstone i de trakter jag rör mig i, svälter. Däremot kan kosten vara näringsmässigt undermålig. De flesta bor väldigt enkelt, ofta i lerhyddor eller, om de bor i stan, i mycket små lägenheter eller enkla hus. Och de har helt enkelt inte råd att köpa de saker som vi köper. De har heller inga bilar utan i bästa fall en cykel, en åsna eller en vagn som de själva drar. Mest går de. Ofta är det kvinnorna som hämtar vatten, mat, ved och annat och de bär varorna på huvudet. På landsbygden finns sällan elektricitet, man har inte TV, telefon och andra omkostnader. Maten lagas över öppen eld och belysningen består av fotogenlampor. På landsbygden har de allra flesta några kor, getter och höns så de får mjölk och ägg dagligen och till fest kan de få kött. Många har också en liten odling med bananer, ris, majs eller hirs. Förvånansvärt sällan ser man privata odlingar med grönsaker och frukt. Själv pallar jag för närvarande färska avokados från trädet utanför min dorr.

 Maasaierna tillhör de som tjänar noll, åtminstone officiellt. Inofficiellt får de in lite slantar från turister som vill fotografera de stolta krigarna, de nyss omskurna pojkarna eller byarna. Maasaiernas basföda är blod från tjurarna blandat med mjölk från korna. När de kan kompletterar de med ris eller vad naturen bjuder. Deras förmögenhet består av kor och livet kretsar kring desamma. Det gäller att få vatten och mat till korna i första hand, för om de dör, så dör folket. De kan få ihop en smärre förmögenhet genom att gifta bort sina döttrar för många kor eller genom att göra raider och stjäla kor från andra stammar. Till fest slaktas en get och ibland kan till och med en tjur eller ett får stå på ”middagsbordet”.

Forsta gangen jag var pa brollop i Tanzania blev jag ganska forskrackt. Som enda ”viting” blev jag rejalt uttitad och eftersom jag var ny i landet fick jag inte mycket mat i mig da jag var ovan vid att ata allt med bara handerna. Men roligast var nog nar de borjade dansa och sjunga ”the cake inakuja” (kakan kommer). Ett bord med nagot hogt dolt under ett vitt lakan bars in och stamningen steg. alla klappade handerna och skrek ”the cake, the cake, the cake….). Jag fick en vision av en stor typ amerikansk brollopstarta men icke – nar de antligen avtackte the cake visade det sig vara en helstekt get med farskt gras i munnen. Den sag absolut levande ut men nar jag val aterhamtat mig och pamint mig om att vi faktiskt brukade stalla fram ett grishuvud med ett apple i munnen pa vart julbord, sa vagade jag smaka lite. gott med get faktiskt. Som lamm men lite franare smak.

Fortsattning foljer….

Det har sina for- och nackdelar att bo i ett fattigt afrikansk land… Fordelarna ar (naturligtvis) sol, varme och en lugn takt och att vi kan bo i ett trevligt hus med stor tradgard och folk som tar hand om allt det trista for en valdigt lag kostnad jamfort med Sverige. Men nackdelarna ar att takten kan bli lite val langsam ibland, obefintlig social service och tiggerier. Och som nu da vi har haft elbesparingar i Tanzania pga torka, plus flera andra problem med eltillforsel i det omrade dar jag bor. Det innebar att Tanesco (Tanzanias elbolag) ger ut ett schema for avstangning av elen i olika omraden men som de aldrig foljer. For var del sa schemat att vi skulle vara utan el fredag, mandag och onsdag kvall plus dagtid sondag och onsdag. Pga problem som uppstog var vi ocksa utan el manga andra tider under veckan och det har varit nastan omojligt att jobba och vi har alla varit bade frustrerade och irriterade. Det blev mycket läst och manga spel med vart alfapet. Bland annat gick jag igenom en massa gamla tidningar som samlat damm under en lang tid.

elstolpe i tradgarden!

I Arusha har vi en liten lokal nyhetstidning som kommer ut varje lördag. I den hittar man allehanda artiklar och nyheter om vad som pågår i Arusha med omnejd. Artiklarna handlar om sådana saker som vägar, brott, parkeringsvakter, helgfirande och kyrkan. Sa det är bara delvis annorlunda mot hemma.

 Ofta laser jag tidningen pa natet (liksom de svenska nyheterna, men det blir alltmer sallan da Sverige alltmer kanns som frammande land och jag hanger inte riktigt med). Jag hittade dock nagra gamla ex av tidningen nar jag rensade och fastnade. Det ar en intressant mix av lokala nyheter under aret som gatt.

I januari 2009 var den stora nyheten att tio skolflickor i 16-årsåldern hade blivit avstängda från skolan pga att de var gravida. De testades av skolan som fick ett positivt svar på graviditetstesten. Senare testades några av flickorna igen, genom föräldrarnas egen försorg. De fann då att en del av flickorna inte var gravida och några fick återvända till skolan. Där står också att en falsk nunna har blivit utslängd från landet pga förfalskade papper. Ett antal insändare gör sig roliga och klagar över de dåliga vägarna. Det pratas om att staden planerar införa parkeringsavgifter av de som parkerar i centrum, inklusive om du parkerar i en av de stora groparna på Goliondo Road. Samtliga nummer under februari och mars diskuterar stans parkeringsavgifter. Ett universellt problem tycks det. Inte ens här gillar man ”lapplisorna” (men det kostar harbara ca SEK 10 per dygn for att parkera var som helst i stan och man kan flytta bilen… Minns mina problem med parkering nar jag bodde i Stockholm och langtar inte tillbaka…).

 I nästan varje nummer finns en artikel om FN och the Tribunal (Ruwandas krigsdomstol). I april kan man läsa att the Tribunal har sedan starten 1995 löst tre fall, avskrivit ett och fyra fångar har förklarat sig skyldiga. Hela kalaset har hittills kostat USD 400 miljoner (!). Det står också att läsa om hur en man som förgripit sig på en tonårspojke har blivit dömd till 30 års fängelse och 10 piskrapp av den lokala domstolen.

 I slutet av april står det mycket om det kommande 1 maj-firandet. Alla vill inte släppa iväg sina anställda för att de ska få delta i arbetardemonstrationen. Presidenten ämnar dock delta i firandet i Arusha och man försöker tvinga både anställda och arbetsgivare att betala för att man ska ha råd att dela ut priser till årets bästa arbetare. Ingen vet dock vem som ska bestämma eller hur valet av vem som är bäst ska gå till. I samma nummer står det också om hur en grav har blivit plundrad. Man beslöt att vakta graven och hittade då två män som verkade misstänkta. Efter att de blivit slagna tillräckligt länge och mycket, erkände de sina synder och berättade anledningen. Frun till en av männen hade drabbats av hjärnblödning, och för att hjälpa henne hade de uppsökt en medicinman. Medicinmannen krävde ett kors från en färsk grav och TSh 100 000 för att han skulle hjälpa dem. ”Syndarna” hålls fångna av Usa River poliskår och medicinmannen är arresterad i sin frånvaro.

Den 13 april handlar huvudnyheten om en norsk liten flicka som blivit mördad och hennes mamma som skänker hjälp till en lokal skola i dotterns namn. Den lilla flickan hade alltid sagt att hon ville hjälpa andra barn i fattiga länder. I samma nummer är det en intressant artikel på första sidan. Rubriken är ”Förflyttning av poliser kopplat till ökat antal brott”. I artikeln kan man läsa att över 70 poliser har blivit förflyttade från Arusha till andra delar av landet. Poliserna har olika gradbeteckning och enligt polischefen är förflyttningen ett steg i riktningen att förbättra säkerheten pga av en brottsvåg i Arushaområdet.  De vill stoppa brottsvågen. Jag antar att ni liksom jag och alla andra läsare i Arusha undrar hur förflyttningen av 70 poliser från området kan förhindra brott. Min favoritkolumnist skriver följande:

”Jag visste inte att det var så många poliser i Arusha förrän de förflyttade 70 till andra orter i Tanzania. Anledningen till förflyttningen (detta är officiellt) är att de vill förbättra säkerheten i Arusha. Det nämns ingenting om ersättare. Vad betyder detta för dig? Det är förvirrande!”

En annan insändare skriver om ett område i utkanten av stan. Han kommenterar den förfärliga vägen och att flera industrier och nya företag har slagit upp sina portar. Längs vägen sitter allt som oftast ett antal unga män och väntar på det ofrånkomliga. Någon av alla de som arbetar i området kör fast i leran eller i någon grop. De unga männen rusar då fram, inte för att stjäla, utan för att hjälpa till att få loss bilen. Detta gör de för cirka TSh 1-2000. Förmodligen fastnar bilisten igen några meter längre bort och männen rusar återigen till undsättning, och han måste skiljas från lite mer pengar. Detta upprepas tills bilisten nått sitt slutmål och de unga männen kan då lugnt sitta ned och vänta på nästa bil. Jag har sett vägen och med tanke på hur den ser ut kan man bara anta att dessa uppfinningsrika män tjänar ganska mycket på en dag. Men det måste bli både dyrt och tröttsamt för de stackars förarna.

Har du blivit nyfiken på tidningen? Du kan själv läsa vidare på internet. Adressen är www.arushatimes.co.tz

Nyss hemkommen från ön Zanzibar försöker jag uppbringa lite inspiration for arbete, men det är stört omöjligt. Solen skiner, det är varmt och skönt, fåglarna kvittrar och blommorna står i full prakt. Allt svenskt lyser med sin frånvaro. Ska på en hel rad fullbokade safarier med början imorgon så livet går vidare i Afrikansk anda..

Men jag har haft en annorlunda vecka på en paradisö i Indiska oceanen. Hade fem sköna dagar vid ett turkos hav med kilometerlånga vita stränder. Kom iväg hastigt och lustigt men fick omväxling med nya upplevelser och en del avkoppling. Bodde på ett lyxigt hotell (Breezes Beach Club) direkt vid stranden och blev bortskämd av personalen. Första dagen tillbringade jag med en god bok i en solstol på stranden, i skuggan av en palm. När jag låg och flöt i det varma, turkos havet (det är mellan 25 – 28 grader i vattnet) förundrade jag mig återigen över den vändning mitt liv fått, trots att det nu gatt manga ar. För mindre än tio år sedan var jag en sur och stressad storstadsbo. Nu är jag harmonisk, glad, avstressad och flärdfri. Bor mittemellan två paradis. Åt ena hållet har jag Serengeti och åt det andra hållet Zanzibar. Tack vare jobbet får jag uppleva båda.

  (Stone town – utsikt fran en bar)

Två och en halv dag under min vistelse pa Zanzibar ägnade jag mig åt att åka runt och besöka nya hotell. Jag får så många frågor från våra safarigäster, som oftast åker vidare för sol och bad på Zanzibar, att jag ville lära mig mer om nyheter, om vad vi erbjuder och vad som hant sedan mitt senaste besok. Det galler att halla sig ordentligt uppdaterad for det oppnar sa manga nya hotell pa Zanzibar hela tiden. Jag hoppas bara att det inte ska forstora de fina stranderna sa som det gjort pa Mombasa dar man aldrig far vara ifred pa stranden utan helst stannar vid poolen och inom inhangnat hotellomrade.

Så vill ni resa till Zanzibar ska ni höra av er – jag har nu svaret på alla tänkbara frågor. Allt från kostnader, vilka dykcenter som är bra, var man kan ta den lokala bussen och vilken mat som är godast (hummer och champagne !) till vilka utflykter som är bra och vilka souvenirer som erbjuds var.

 En dag snorklade jag med vilda delfiner runt mig och sista dagen dök jag för första gången med tuber. En ny värld öppnar sig när man är några meter under vattenytan och fortfarande kan andas. Men ledsen alla ni som är dykfantaster – inget går upp mot de vilda djuren på Serengetis slätter.

 När jag skulle återvända hem kände jag separationsångesten komma krypande. Samma känsla som brukade infinna sig när jag forr lamnade en grekisk ö eller efter en fin seglingsvecka i Stockholms skärgård. Men så påminde jag mig om att det inte var ett kallt och mörkt Sverige jag skulle resa till, utan jag skulle hem till Arusha och hundarna, och allt kändes bra igen. Det var, trots glädjen över att vara vid havet, skönt att komma hem. Klimatet är behagligare i Arusha (torrare och svalare i skuggan) och som sagt var, imorgon reser jag mot ett annat paradis – Serengeti!