Frågan om matvanor bland folket i Tanzania dyker ibland upp. Hur kan folk överleva på en medelinkomst pa bara SEK 500,- i månaden nar prisnivån på (för oss) vanliga varor är nastan desamma som i Sverige? Tja, först ska väl påpekas att medelinkomsten baseras på hela den vuxna befolkningen, varav somliga tjänar ingenting och andra tjänar runt  SEK 4000,- eller mer. En duktig safarichaufför tjänar runt SEK 3000,- per månad inklusive dricks. Välutbildad personal som jobbar på kontor inom safaribranschen tjänar allt mellan 1000,- och 5000,- per månad plus ofta logi och mat, vilket man måste anse som bra. Min väninna från Holland som jobbar som hotellmanager tjänar dock 10 000.- per månad plus mat och logi, så livet är orättvist. En Tanzanier som tjänar mer än 3000,- per månad anses vara mycket välbetald och de vita bemöts som om de har dollartecken tatuerade i pannan. Det är livet på en pinne.

 Få människor, åtminstone i de trakter jag rör mig i, svälter. Däremot kan kosten vara näringsmässigt undermålig. De flesta bor väldigt enkelt, ofta i lerhyddor eller, om de bor i stan, i mycket små lägenheter eller enkla hus. Och de har helt enkelt inte råd att köpa de saker som vi köper. De har heller inga bilar utan i bästa fall en cykel, en åsna eller en vagn som de själva drar. Mest går de. Ofta är det kvinnorna som hämtar vatten, mat, ved och annat och de bär varorna på huvudet. På landsbygden finns sällan elektricitet, man har inte TV, telefon och andra omkostnader. Maten lagas över öppen eld och belysningen består av fotogenlampor. På landsbygden har de allra flesta några kor, getter och höns så de får mjölk och ägg dagligen och till fest kan de få kött. Många har också en liten odling med bananer, ris, majs eller hirs. Förvånansvärt sällan ser man privata odlingar med grönsaker och frukt. Själv pallar jag för närvarande färska avokados från trädet utanför min dorr.

 Maasaierna tillhör de som tjänar noll, åtminstone officiellt. Inofficiellt får de in lite slantar från turister som vill fotografera de stolta krigarna, de nyss omskurna pojkarna eller byarna. Maasaiernas basföda är blod från tjurarna blandat med mjölk från korna. När de kan kompletterar de med ris eller vad naturen bjuder. Deras förmögenhet består av kor och livet kretsar kring desamma. Det gäller att få vatten och mat till korna i första hand, för om de dör, så dör folket. De kan få ihop en smärre förmögenhet genom att gifta bort sina döttrar för många kor eller genom att göra raider och stjäla kor från andra stammar. Till fest slaktas en get och ibland kan till och med en tjur eller ett får stå på ”middagsbordet”.

Forsta gangen jag var pa brollop i Tanzania blev jag ganska forskrackt. Som enda ”viting” blev jag rejalt uttitad och eftersom jag var ny i landet fick jag inte mycket mat i mig da jag var ovan vid att ata allt med bara handerna. Men roligast var nog nar de borjade dansa och sjunga ”the cake inakuja” (kakan kommer). Ett bord med nagot hogt dolt under ett vitt lakan bars in och stamningen steg. alla klappade handerna och skrek ”the cake, the cake, the cake….). Jag fick en vision av en stor typ amerikansk brollopstarta men icke – nar de antligen avtackte the cake visade det sig vara en helstekt get med farskt gras i munnen. Den sag absolut levande ut men nar jag val aterhamtat mig och pamint mig om att vi faktiskt brukade stalla fram ett grishuvud med ett apple i munnen pa vart julbord, sa vagade jag smaka lite. gott med get faktiskt. Som lamm men lite franare smak.

Fortsattning foljer….