Så,

Jag hade sagt upp mig. Det var visserligen mycket sjukt folk här, människor som jag funderade över vad de tillförde världen som tur var så fanns det även mycket vackra individer.

Det blev mera märkbart här, vi bodde ju på en ö, det var ju bara vi, och de inplanterade dovhjortarna då förstås. De starka banden blev starkare och de man störde sig på hade man börjat att avsky med snudd på att fundera på att göra världen en tjänst och städa ön. En av de som kanske skulle ha behövt städats bort var en 63-årig före detta kock som var alkolist och kontinuerligt reste till Pattaya i Thailand för att umgås med små Thailänska tjejer, ja han var ju pedofil då, å tjejerna hade väll någon fattig familj ifrån norr skickat ditt så att de i sin tur kan skicka hem kapital till deras familjer till mat och studier.

Jag kan förstå det på ett sätt var det några andra medelålders singelmänn som antydde medans några andra tyckte situationen kändes bizarr. Jag hittade ju så mycket argument för att inte behöva låsa mig eller binda upp mig, hur skulle jag då kunna resa?

Grejen var ju den att jag ville ju inte bara resa, men det var alltid detta det resulterade i efter timmtals av ljugande för sig själv och vridande och vändande. Det nya tänket gick ut på teorin att om jag jobbar dit jag väljer att åka på semester, BLIR JAG DÅ NÖJD?

Mycket konstigt rörde sig som vanligt i huvudet, mest rent skitsnack och teorier om att det är viktigare att leva i nuet för man kan ju inte köpa tillbaka sin tid för pengar osv. När jag jobbade för mycket eller började känna mig för insnöad så blev jag extrem, det kunde under bara några dagar kanske en vecka svänga ifrån:

Cykel i Afrika, Spanska studier, segelbåt, Östeuropa, Tält, Tåg, Rädda Hajen, Hostel hit och Hostel dit osv, när detta hände så var jag tvungen och komma in i matchen igen igenom att rensa och fundera på vad som igentligen betydde något för mig?

Detta brukade ofta resultera i ett hostel vid stranden i något spansktalande land men ibland så försvann allt beroende på motargument,humör, eller om jag resonerade med mor, kill eller tjejkompisar. Det kunde vara helt glasklart att flytta till Colombia för att nästa dag ifrågasätta det långa avståndet och kokainet och istället börja googla Pais Basco i Spanien, sedan så ringer min vältränade kusin mig och två timmar senare så ska vi till Indonesien och surfa för det är ju det enda vi vill, DET KANSKE VAR DAX ATT SKAFFA EN DAM?

Nu överdriver jag ju såklart men det som stör mig är att man ska behöva lägga ut dyrbar ”restid” bara för att jobba ihop kapital. Sjukdom, rädsla, barn, gevär, karriär och cv-människor NEJ detta ska inte stoppa mig, det är kapitalet. Vi var ju bortskämda, vi var ifrån Sverige, vi kunde välja att studera, resa, köpa hus, köpa bil, köpa allt eller köpa ett helt nytt liv om vi ville, det var bara att handla, visst var det så?

” Kanske fick bli rädda hajen ändå då, va fan liksom”

Det jag försökte att få till utan att bli psykiskt störd, psykopat eller psykolog på kuppen var att nischa mig så det var lättare att ta på det. Jag plockade bort Oceanien, Asien, Europa och Afrika ifrån jordgloben och så fokuserade jag på syd och centralamerika, va fan, ja jag ska inte ljuga men kändes mera naturligt att gå neråt i stegen istället för uppåt.

Dagens plan var att gå på ett strandbröllop den 28:e december i Costa Rica för att sedan dra till Colombia den 3:e januari, fram till dess spelade det väll ingen större roll igentligen, det var ju bara att byta 6månaders livstid imot en hög med pengar, men Stavanger verkade vara en trevlig by?

Ryssarna fortsatte att dricka vodka, rumänerna Palenke, vaktmästarna rökte cigg, jag drack kaffe och åt bakverk, spa- terapefterna gjorde armhävningar och fick telefonnummer till rika äldre damer i Oslo och Trondheim, diskarn käkade glassar, servitriserna hatade varandra det gjorde även bokningsdamerna på kontoret osv.

Det vackra vi hade var vänskapen och det började att kännas fel att lämna saker som detta efter sig, precis som om man skulle ha tagit den för givet och kallt räknade med att den bara skulle dyka upp på nästa ställe igen. Men det var ju verkligen inte ensamt att resa ensam, fast det kunde ju vara det, hmm, jaja det var svårt att förklara.

Vi fick helt enkelt än en gång avvakta och se vad som skulle kunna hända i möjligheternas värld 2010?

ANNONS

Å vips så var jag där igen, inne i arbetslivet,

Det hade också sin lilla charm, ja inte jämfört med att vara på resande fot men tack och lov så var mitt nuvarande arbete iallafall stimulerande.

Jag jobbade tillsammans med stolta ryssar som tidigare arbetat på stjärnkrogar på platser som Nice, Normandie och Paris, maten stod i centrum och varje dag så lagade vi en ny fyra- rätters middag anrättningar såsom ” Lax Galantin ”, Choklad Fondant och Borstj.

Mina ryska mästerkockar hade såklart också drömmar som att, sluta att röka, åka till Kuba, eller som min 24-årige amitiöse souschef Denis så vackert beskriver det:

Jim, my dream is to get a job or just cut vedgetables at restaurant Noma in Kopenhagen ( Harald-Ove said he could help me) , its the best restaurant in the world.

Mmm, oss perfektionister imellan så visste han vad han ville, höga drömmar och visioner hade den runt en och sextio Moskva födda ryssen när han i svart kockrock producerar sin krämade morotssoppa samtidigt som telefonen ringer och han saknar sin flickvänn, vad gjorde han igentligen här och framförallt vad gjorde jag här?

Ja jag skulle väll som alla andra ha kapital och hur jag hade lyckats bli kökschef över detta gäng med franska smaklökar var ju också lite grumligt?

Kom fram till att det inte var mina kokkunskaper så det måste ha varit min personlighet men här var jag alltså bland vinkännare och yrkesmän läsandes i min nya bok KOKAIN av Lasse Wierup/ Erik de la Reguera funderandes tillbaks till Colombianska kaffebuskar. För mig var det ett naturligt stopp på vägen men samtidigt så ville jag ju inte förlora dyrbar tid, jag blev ju också äldre, så jag passade såklart på att flirta med servitriser och lära mig lite om den ryska kulturen under tiden som glassmaskinen snurrade och hummerskalen rostades tillsammans med löken och selleriroten.

Jag hade av en slump som ni hör haft turen att få jobba med människor ifrån, Bulgarien, Estland och Ryssland och för detta är jag tacksam, troligen så ville väll chefen spara pengar och jag anade ofta en underton av att värdet på en människa kunde variera, tur att man inte var till salu.

Det hade redan bildats två ” klaner ” en av norskar/ svenskar och en av Estländare, Bulgarer och Ryssar som ni säkert förstår så lade jag in mig själv på sniskan i Bulgarer facket, om jag gjorde detta för att markera att jag var berest eller bara för att provocera ja det kan jag inte svara på men jag antar att jag helt enkelt var trött på raggare, blåvita seglarjackor, övertrevliga korrekta människor och en människomall, kunde ju iochförsig ha något att göra med min svårhet att ha folk som sade åt mig hur jag skulle handla, detta skulle jag ju förmodligen slippa i fortsättningen eftersom jag  nu kontrollerade 80 procent av de anställda genom att fungera som en naturlig bro imellan ön och fastlandet.

Ledningen jobbade hårt för att få en nära relation, de prövade knep som att berätta att deras vänner hade 57-fots segelbåtar, att kostymen var ifrån Tiger, att de kände kungen osv. När inte detta fungerade så lyfte de mig igenom att fråga hur funkar han Gorbachev din nye kock?

De hade väll haft möte om hur man kunde göra, kanske gått en kurs, någon gång så log med sina falska leenden och nickade respekterande, förstod de inte att det var en omöjlig duel att vinna?

Men visst behövde jag också beröm och motivation som alla andra människor men min tillfredställelse kom igen saker som tillexempel att Artjem ( ej Gorbachev ) tar sig tid och berättar för mig om perestroika eller att Alex vill dela med sig av sina familjebilder ifrån Narva imellan Ryssland och Estland, människorna med 57-fots segelbåtarna visste helt enkelt inte hur man tjänade pengar, eller var detta vårt sätt att få göra vardagen viktig?

Efter att den senaste veckan ha känt mig redo för att snart återvända till Sverige så kände jag mig nu istället ( helt plötsligt ) absolut inte redo för en sådan förändring, jag funderade på va fan jag skulle göra där?

Nja det var lite blandade känslor, att få träffa min familj och mina nära vänner var ju en lyx jag inte var van vid, detta skulle ju såklart smaka bra, men sen då?

Det vackra systemet som vi i vardagen refererade till som livet slutade dock aldrig att fascinera mig. Vad som än skulle hända med mig och vilket land jag än skulle hamna i för att jobba skulle ju igentligen inte spela någon roll, livet skulle ju anpassa sig och ge mig andra perspektiv och värderingar, DÄRFÖR så hade jag ju inget att oroa mig för, detta visste jag ju?
Min verklighet skulle ligga där den låg, ja förmodligen lite mera till höger eller till vänster men det skulle ju fortfarande vara min verklighet, det var ju detta som var så vackert med det.

EXEMPEL:

Någon asiat skulle ju värdesätta t ex en ny bil som passade hans ekonomi, en annan skulle vilja ha en finare bil för att känna lycka osv. En helt vanlig nio till fyra jobbare skulle känna lycka av att fredageftermiddag ” ta helga ” och en investerare ( eller ja en person som känner tillfredställelse av att ÄGA eller av att få kapital att växa ) skulle ju behöva detta för att motivera sig d.v.s. för att fortsätta leva livet. Någon annan skulle motivera sig med att han/ hon var femtio år gammal men såg yngre ut och att hon kunde springa lika fort som en trettioåring.

Människor skulle fortsätta att känna lycka av barn, materiella ting, resor, hälsa, droger, flickvänn, trygghet, karriär, kapital, att följa en sport ( trotts att de aldrig ens träffat människorna), vara del av en grupp, skriva en blogg om vad är ditt liv, möten, djur, av att bygga upp, av att slå sig fri/ bryta ner osv..

Vad som gjorde mig lycklig just nu skulle inom min närmaste framtid förmodligen bytas ut imot saker som: tjäna pengar, hyra film och umgås med mina nära vänner d.v.s personer som har gett mig och jag har gett dem mycket tid för att förstå varandra på en djupare nivå.

Det var roligt att resa omkring i världen, man träffade så mycket olika personligheter/ karaktärer/ miljöer. Jag umgicks just nu med ett portugisiskt par som värdesatte , vegetarisk mat och cigaretter. En härlig trettiofyra årig fransman som just nu bodde i Madrid fast hade även bott på Irland, Buenos Aires och China och älskade människor, en cigarr rökande amerikan som var här för att hitta en fru att gifta sig med, en 28-årig kille ifrån israel som precis gjort fem år i den israeliska armen, en söt liten tjej ifrån Ukraina samt Carlos ifrån Bogota.

Det enda som jag just nu kände att jag saknade var en riktig utbildning typ i ekonomi eller något fast som undanflykt så skyllde jag på att resa var ju som en utbildning fast i livetsskola, vilket man iochförsig kunde få det till men det var ju såklart rent skitsnack.

Eftersom jag levt livet i nästan nio månader så var jag i ett stort behov av kapital, det jag försökte räkna ut var:

Hur ska jag kunna tjäna mycket pengar på en kort tid samtidigt som jag njuter av livet så gott det går?

Det var här min utbildning började att krångla med mig eftersom restaurangbranschen var ju inte en optimal bransch för att tjäna pengar, jag kanske hade en lösning på problemet:

Om jag kunde få ett kockjobb på en oljerigg utanför Stavanger i Norge så skulle jag tjäna mera kosing än en norsk advokat, vara ledig två veckor varje månad samt vara nära vågorna. Hela kustlinjen utanför Stavanger bjöd ju på kalla visst fast vackra oexploaterade surfvågor, var detta nöten?

Jaja det skulle nog ordna sig att det därimot inte skulle ha rört mig i ryggen att sitta här i ett soligt Medellin i Colombia samtidigt som jag sökte jobb på oljeplattformer i Norge var ju kanske inte riktigt sanningen, fast så länge man skrattade och njöt av sin vardag så gjorde man ju så gott man kunde med detta oförklarliga system som vi refererade till som livet!

Klippa mig hade jag inte tid med fast iochförsig  om jag pekade på bild nummer tre så kanske det skulle vara värt det, njaa??? jag var inte redo för den lokala frisörsalongen!

Men ibrist på vågor och termitbon så beslöt vi oss för att hyra en lancha och vidga vyerna.

Det var en vacker dag fyllt av gött snack vi var sugna på att exploatera, självklart hade ju ingen någon riktig koll men men va kunde hända…

Vi letar vågor och finner delfiner

Jättestora löv på öde stränder

samt en lugn kille

Vi stannar hos en kompis till Diego och käkar ostron, denna mästaren har sin egen ö, helt stört!

Rutten vart el Valle, el Tigre, några öde stränder, punta Huina med pointbreaken el Faro för att sedan avsluta med Huina tjugo minuter ifrån Bahia Solano!

                                 ” Livet var en gåva det var ju det jag alltid hade sagt ”

Det var oundvikligt att inte tänka på filmen ” The Beach ” ja nu hade det gått så långt så jag tyckte att Tailor såg ut som Leonardo Di Caprio hahahaha vilket jävla drag!

Om det någon gång under resans gång hade spårat så måste det ju ha varit nu, vi befann oss sex pers på hans tomt för att städa tomten och bygga en hydda så han hade någonstans att sova.
En svart skorpion klättrar upp för bananträdet samtidigt som Thailor berättar att han tror det går att pressa ut kokosolja ur kokosnötterna och sedan köra bilar och båtar på det 100% pure?
Jag har lånat en yxa av Efren en lokal skogsarbetare och försöker klyva ett minst sagt stort träd samtidigt som jag blir hånad för min huggstil och måste sedan avbryta mitt klyvande på grund av blåsor inuti händerna, vilket hån.
Efren har nu på cirka tio minuter hämtat två stora bollar, d.v.s. termitbon som han lagt på elden dessa brinner som fnöske, sämre brinner mitt stora regnskogsträd som är proppfullt av kackerlackor och vatten.

( denna dag ångrar jag verkligen att jag inte hade kameran med mig )

Vi står alltså i djungeln och sågar och hugger sedan så tar man en paus och dricker vatten och lägger sig i det egna vattenfallet, blir man hungrig så klipper man en papaya eller en banan och vill man dricka något annat så dunkar man en coco-verde ( pipa ) in i klippväggen
för att få bort sina dehydreringssymtom.

Vi var ju så sjukt nöjda, det här är jävligt fett det här skrek jag på engelska och klippte i mig en coco-verde samtidigt som jag svingade Efrens yxa, Tailor körde hippiestilen och skrockade om att vattnet i hans vattenfall var det godaste vatten han någonsin hade druckit samtidigt som Efren tog oss på varsin axel och repeterade att detta är elegante…

Skrockandet hade nu nått en ny nivå, tro det eller ej!

Det var nu snack om att bygga cabanas och gro rovor, allt skulle vara naturligt och självförsörjande. Han skulle byta annanas och avocados imot tonfiskar och ägg samt tillverka 100% naturella surfbrädor av det viktlösa balsaträdet. Det skulles täljas spjut som man kunde harpunera fiskar med och om han fick tag på en mask och en snorkel så kunde han ju plocka ostron om mornarna.

Brasan var större än någonsin och de lokala skogsarbetarna plockade eucalyptus doftande löv ifrån ett av träden sedan så rullade de sig pipor med hjälp av dessa blad och rökte så mycket de orkade men men två dagar senare så såg vi resultatet:

Mitt paradis var här stranden Almejal i El Valle!

Här så regnade det näst mest i hela världen vilket innebar att de kunde inte skövla regnskogen ( ekosystemet ) så detta ställe skulle förmodligen fortsätta att vara rent, va fan det fanns ju inte ens en seriös bilväg. Med tanke på de extrema mängder med sol och regn som träffade så skulle man förmodligen kunna ha planterat en laptop och upp skulle det ha växt ett söt litet datorträd nej men ärligt talat alla former av arter trivdes, rödhövdade ödlor kom springandes på två ben, gula pytonormar städade husen genom att hänga i taket och äta råttor.

Allt regn och den enorma kustlinje som låg vidöppen ifrån Jurado i norr till Termales i söder via cabo Corriente gjorde att man ständigt träffade på sporadiskt bildade vattenfall.

Man träffade även ständigt på militärer, de hade en minibas här samt två större baser mindre än två timmar härifrån. Vi brukade skrocka till det i kaffe och brödbutiken runt sjutiden varje morgon, jag med brädan de med vapnen även fast jag visste att de var vänliga killar så väntade jag alltid till sist innan jag tog för mig ur sockerskålen, det kändes onödigt att utmana.

De enda som igentligen hade hittat hit var Bobb ifrån San Diego och jag, trodde vi iallafall tills vi mötte Tailor!
Med en fogsvans i vänsterhand samt ett rep i högernäve flinade han samtidigt som vänster käke varmrökte den hemrullade ciggen, det var som sagt bara vi här, Bobb, Tailor och Jag. Tailor kom ifrån Texas men jobbade sedan sex år tillbaka i sydafrika,
 han står där framför oss varmröker och skrattar samtidigt som han berättar att han hittade detta stället av misstag för tre år sedan och var nu påväg till sin nyinköpta tomt för att såga ner några palmer så han kunde bygga sig en hydda. När han sträcker ut vänsternäve så pekar fogsvansen rakt in i djungeln, där säger han strålande, där är min tomt.

I soffan här på Dasma sitter en kille som jobbar med att köpa upp fisk sedan så packar han den i lådor fulla med is och flyger in firren till huvudstaden Bogota. Han berättar att de japanska sushikrogarna betallar löjliga summor för tonfisk och skaldjur, tonfisk som är den fisk han blir vid billigast betallar han två dollar/ kilo. Till vänster om honom sitter en annan kolsvart kille i tjugoårsåldern ifrån Choco-länets huvudstad Quibdo denna man jobbar med att installera telefoni och internet hans företags plan är att efter en femårsperiod så ska alla människor i detta länet ha tillgång till internet och telefoni, VA BRA!

Efter att jag nästan varit otrevlig imot honom så vinner han mitt förtroende och jag tvingas nu istället be honom om ursäkt för att vinna tillbaka hans förtroende som jag ifrån början fick gratis.

” Ibland som ensam blond kille så var det svårt att veta vilka var de goda och vilka var de onda i paradisets epicentrum ”

Självklart så tänkte ju endast 1 till 2% typ:

Å titta han har blont hår honom ska vi röka precis som 99.9% av colombias 43 miljoner människor inte hade något med kokain att göra fast ändå så blev de dagligen påminda.

Å åter igen i Sverige så bor vi inte i iglos och alla snorfar inte kokain i Colombia.

men

Kyla och mörker var för många ett stort problem i Sverige och kokain, utbildning och pengar var för många ett stort problem i Colombia.

Men men men jag var nöjd det var för en gångs skull precis som det skulle vara, eftersom jag inte riktigt körde fullt ut på konceptet storhandla, idol och tacos så fick jag ibland ta mycket skit, alla människor lade ju fram argument för att motivera sin vardag t ex:

” den dära hajen lever att i en drömvärld, det är ju ingen film livet”

Nej en film var det ju inte för dagen därpå så såg ju naturen fortfarande ut på samma sätt, det som fascinerade mig mest var att regnskogen här växte ihop med stränderna samt högersvängda oexploaterade surfspots som skulle ta en livstid att surfa, valar passerar med sina nyfödda ungar i sin vandring ifrån sydpolen juli till oktober, delfiner, hajar, tonfiskar, colibris, jaguarer, papegojor och sköldpaddor i olika storlekar. Flest moskitos och fjärilsarter i världen en av jordens få platser med mångfald av plantor, marina miljöer, chokladträd, fåglar, fyrbenta djur samt slingrande saker en biodiversitet av arter, här växte allt!

Med mitt perspektiv så var detta:

Costa Ricas stränder ( fast tyvärr bara nästan )

Galapagos marina liv ( fast mycket bättre förmodligen eftersom Galapagos bytte ju sakta ut kapital imot marina arter igenom turism, ja detta hade jag ju inga belägg för men ju fler turister som dök där skulle ju inte direkt generera i mera korallrev och flera hammarhajar.

Samt en sagolik regnskog

Ja hade jag inte varit så kåt på uppmärksamhet så hade jag beskrivit det som ett skämt, var detta min akileshäl?

Samtidigt så hade jag ju inget att oroa mig för den stora massan skulle ju inte välja Colombia som nästa trend, likaså så skulle ju inte turism och investerare välja det, de skulle ju följa efter eller vägleda den stora massan. Kedjor, Starbucks, McDonalds, Thailand, Varuhus, hockey, fotboll och telenoveller skulle ju fortsätta att dra flest tittare så det var ju inte särskilt troligt, speciellt inte med tanke på miljardvinsterna kokainet fortfarande genererade, det var ju som att säga:

Nu lägger vi ner McDonalds det är ju ohälsosamt

Nu slutar vi skeppa in kola i USA folk blir ju rökta, tjenare…

 

Men men allt var ju såklart inte sol, vind och vatten höga berg och djupa hav, plötsligt fann jag mig själv pedagogiskt argt stå och peka åt två små barn, jag hade fått nog av att vara en blond given individ att tigga pengar av!

: Det är ett dåligt beteende att tigga, det är annorlunda om ni hjälper till eller jobbar, alla människor måste ju jobba för pengarna ni har ju fått två händer för att arbeta, jag ser ju att var och en av er har två händer.

Vallenato musiken fortsatte att sprudla ut ur ytterdörrarna hos lokalbefolkningen:

-Gråt för en kvinna

-Låt oss mötas vid trädet

-Hur är läget herr fisk?

Grät farmodern eller var det den ihopspikade bambugungstolen som gnisslade i takt till den ständigt gnällande Vallenaton?

I brist på annat så gjorde jag mig listor som vilken annan normal människa som helst som försökte acklimatisera sig, vissa listor var såpass konstiga så jag inte ens kunde presentera dem här på bloggen, andra listor kunde se ut så här:

Vad kostar det i sydamerika 010 med Peru som o:a ?

Peru: 0

Argentina: + 40%

Chile: + 50%

Bolivia: – 20%

Colombia: + 30%

Ecuador: + 5%

Brasilien: ++++++

Lista 3, hur stor chans var det att kungen skulle äta mig?

Han hade gått i regnskogen minst fem gånger/ vecka och bott här i trettio år.

Ett år, runt 250 besök i regnskogen

250 gånger 30-år blev 7500 styckna regnskogspromenader…

Alltså runt 0.00013% chans att kungen skulle äta mig ändå så lyfte den stora massan på ögonbrynen när det kom till att promenera ensam i Colombias regnskog vilket ledde mig raka vägen tillbaka till mitt favorit exempel som alltid fungerade:

Vad innebar mest risk, att bada naken i Colombias regnskog eller köra bil på vinterväg?

Det var söndagmorgon och Estrella ( frun ) kokade ihop en chutney på sockerrör och kokosnöt som hon sedan lade ut på folie och rullade som en gigantisk smällkaramell gav den till mig och tackade för sällskapet. Jag gick till avenida los delfines ( den enda gatan ) för att vänta på bussen. Här spelades vallenaton fortfarande och alla verkade att känna alla, de hälsade på varandra genom att hojta frasen:

: Hej va är ditt problem?

Fler och fler vespor stannade till på den lilla frukt och fiskbaren för att umgås, efter att de stängt av motorn så lyfte de på sadeln och tog fram en flaska vatten och en flaska rom, han som skulle köra mig till El Valle för sextusen pesos hade nu druckit två öl samt några rundor med rom.

Jag var uppspelt över att lära känna El Valle, Bahia Solano låg ju i en vik vilket skyddade fiskebyn ifrån väder och vind därimot  El Valle låg längst stillahavskusten som en linjal vilket gjorde det optimalt för surfning, det var ett öppet swellfönster, minsta antydan till krusning på vattenyttan skulle träffa!

En annan seriös familj kom förbi de hade gjort om deras pickup till en taxi med bänkar och bord så jag bytte eskort, den förste såg nästan lättad ut och beställde en ny pilsner, det kändes som en bra affär för alla inblandade parter blev nöjda.

De släppte av mig vid hotell Dasma och Senora Dominga tog imot mig sedan så var det fem minuters arbete på rutin:

( j ) Vad kostar det?

( d ) 30 pesos

( j ) Är du galen?

( d ) 25

( j ) 15

( d ) 20

Än en gång var vi alla nöjda.

Anländer fem på morgonen till Bahia Solano tar ett jättekliv och sätter sedan ner höger fot i det oupptäckta paradiset det känns som en blandning imellan att vara nyvaken, uppspelt och inte alls sugen på att bära en ryggsäck.     Trippar med raska steg in imot byn och ju mera jag går ju gladare blir jag, vilket fett ställe.

Checkar in i en egen bungalow hos byns enda legala dykinstruktör, Gonzalo, sådär ja frukost tack…

Herren i huset Gonzalo är en lugn livsnjutare som gillar att promenera, dyka och äta sötsaker, vi har mycket haj här berättar han. Hon Estrella är oroad för att vattentempraturen har skiftat likaså vinden detta innebär att det just nu inte fanns någon fisk, vart hade fisken simmat?

Bahia Solanos ekonomi bestod till 85-90% av fiske så det var ett jätteproblem ( El Nino )

Estrella informerar mig även om att jag kan förbeställa mat om jag vill äta här på del mar om inte så finns det restauranger längre ner imot vattnet. Men du gillar väll fisk frågar hon, för det är det jag serverar: fiskburgare, fisksoppa, tonfiskfile osv med bananer och kokosris.

Dagens peak kommer när det inte finns något vatten i byn så jag får knalla iväg in i regnskogen för att tvätta mig i ett vattenfall, snart var väll jag också en exotisk utrotningshotad art?

Ren och fin så spenderas sedan kvällen med Cristina som jobbar på Choco-länets enda begravningsbyrå, hon är född i staden Cali i länet Valle de Cauca d.v.s. hon är en calena hon är även en caucena.

                           ( är ni med stockholmska…. Värmlänska osv… )

Hon och hennes vänner bjuder med mig på bad i El Valle, 40-minuter söder om Bahia!

Cristina ser fram imot hennes lediga dag samtidigt som hon tillägger:

” om ingen dör på söndag nu då förstås för då måste jag jobba ”

: Ja då dör du, hon ler..

Vaknar söndagmorgon och stöter ihop med dykinstruktören och vi börjar att skrocka till det, jag gillar honom för han är lättsam och glad och verkar veta väldigt mycket om regnskogen, havet, hajarna, djuren ja allt som intresserar mig här och nu. Det finns massor av gångspår och vattenfall om du vill utforska regnskogen säger han, direkt efteråt så berättar han om den jättevarma sommaren för två år sedan då han mötte den svarta puman utanför ytterdörren.
Han ler stolt och skestikulerar med vänsterhanden när han beskriver att puman var ungefär i din knähöjd fast väldigt lång och ståtlig, en riktig konung!

Han nickar nu allvarligt som om jag inte skulle tro honom, ser han inte att jag i detta ögonblicket skulle ha köpt en enbent tiger klädd i gula trianglar?

( jag ) Är ju svinsugen på att gå i regnskogen men kan jag göra det själv, är lite rädd vad händer om jag möter kungen?

( dykarn ) Sådan tur har du inte

( jag ) Tjenare

Det gick ju inte att stänga in djungeln hur många gånger man än provade???
T ex Panamericana vägen gick ju ända ifrån USA, genom centralamerika ända till runt Panama City sedan så tog den slut och så var det ren djungel ett tag för att sedan starta igen  igenom hela sydamerika. De hade ju redan prövat och bygga ihop den genom Panama med Colombia det som hände var att när 1000 meter väg var färdigbyggt så började djungeln att växa upp igen ibörjan av vägen, det gick inte at bestämma över djungeln.

Italienaren var ifrån Verona och snälla håll i er nu för detta är nästan otroligt:

Han var 63-år gammal och cyklade ensam ifrån eldslandet i Argentina till Alaska.

Ja det var svårt att inte bli inspirerad, jag påstår ju inte att detta var det ultimata sättet att leva sitt liv på, inte heller att det var ett psykiskt hälsosamt balanserat beteende men min respekt hade den självgoda gubbjäveln var så säkra!

Han småsprang över bananlådorna för att nå  till sin cykel som låg där med tält och cykelväskor för att visa mig sin cykeldator som bevisade att han hittills cyklat 964 mil ifrån Tierra Fuego via Cordillerna till Colombia. Han var ju precis som jag självgod så han berättade ju gärna om hur kallt det var att tälta uppe i bergskedjorna, om hur han i Iquitos i amazonas blev lurad på 40 euro mitt framför ögonen på en polis som svarade honom att det är okej att lura dig för du har pengar, då hade Italienaren frågat:

Men får jag råna honom då?

( P ) NEJ!

Han delade med sig om hur han cyklat till ifrån Quito till Esmeraldas i Ecuador för att ta en båt till Colombia om hur det inte fanns någon båt så han fick cykla runt allt och börja båta ifrån södra Colombia om att han funderade på hur han skulle ta sig runt Panama om att hans syster skulle gifta sig men om han inte hunnit till Alaska i juli så kunde han ju inte gå på bröllopet, så var det ju bara!

Han var ju en cyklist påväg ifrån A till B, han var ju inte klar än

Vi väntade på bensin och kunde inte göra någonting, regnade gjorde det också skulle denna cargobåt någonsin lämna hamnen?

De runt fyrtio till sextio vita frigolitlådorna var fylla med rå kyckling och rå fisk, isen i lådorna hade nu smält så besättningen hämtade mera is och hjälptes nu åt med att sprätta upp lådorna för att slänga ner ny is samt regnvatten i den redan drunknande råa kycklingen. De repknytna trälådorna fulla med gurkor, tomater, sallad och paprikor hade börjat att ta en U-form, ovanpå dem var leriga stövelavtryck efter att lådorna på ett naturligt sätt fungerade som golv. Lådan som tagit mest stryk var full med zuccini och bar texten Ninas, var detta en restaurang i Bahia Solano?

Klockan var nu 20.00 och tidvattnet fortsatte att sjunka, tydligen hade vi nu endast en timma på oss att lämna annars så skulle vi tvingas spendera natten här. Den 63- åriga Italienaren ifrån Verona var glad ändå och berättade att i Afrika så är det renast och mest prisvärt att sova i missionshusen, fast ibland så kan man behöva en ögonbindel, hahaha.

Mindre glad var Kaptenen som verkade ha limmat fast sina egna handflator i ansiktet på sig själv, han mådde förmodligen som en stressad kökschef under högsäsong..

Tillslut så anländer bensinen och hela båten ändrar attityd, kaptenen spelar salsamusik, kocken lagar mat, maskinisten dricker öl och Italienaren fortsätter att snacka. Båtresan tar runt 48- timmar istället ifrån 24 och är verkligen exotisk i en svensk killes ögon, den innehåller även en 4.5 meters svart haj, speedboats fulla med militärer som vaktar exporten imot USA, samt en jädra massa olika livshistorier.

Eftersom vi är på en båt så konverserar olika typer av människor med varandra som i vanliga fall förmodligen skulle ha valt att inte umgås med varandra!

Det som djungeln och havet inte bjuder på tas in via flygplan eller båt

Behövs den fula båten för att uppskatta det vackra barnet?

 

Tog en buss ifrån Cali till Buenaventura resan tog en evighet hur länge det nu var?
Med tio till tjugominuters intervaller så stannade den och ju närmare min destination jag kom ju mera byttes slipsarna ut imot jordbrukare, jordbrukarna bytte plats med banan och zapote plockande kolsvarta bredaxlade damer, de hade ju inga stadsrumpor snarare s-svankar men även bredare axlar än en piceps och brösttränad citykille ja det luktade nästan mann av dem. Skrattade för mig själv och tänkte mas calor mas sabor ( mera värme mera smak ) samtidigt som jag avskärmade sätet bredvid mitt med hjälp av surfbrädan som om jag skulle ha varit en tonårskille påväg till Göteborg och brädan var en ryggsäck, vad höll jag nu på med?

Framme i Buenaventura så tipsar chauffören mig om att ta inte den gatan där skär de halsen av dig ( ville ju ha ett äventyr men ville ju inte stryka med ), tar rätt gata passerar polisstationen och frågar snällt vart hotell Titanic ligger?

( för att balansera min oro så skojar jag till det och säger att jag vill ju inte ta fel gata för jag har ju ingen pistol liksom)

Polismästaren stirrar mig i ögonen och frågar om jag vill köpa ett vapen ville jag det?

Kommer ganska snabbt fram till att det vill jag inte men tack för att du frågade och får därefter militäreskort till hotellet, om ens lands sed är att inte bära vapen så är det förmodligen bättre att inte bära vapen men va sjukt att han frågade och va glad jag är nu att jag kan dela med mig av det här.

På hotellet förklarar de att det inte går några båtar just nu för det är lågsäsong att man måste flyga in  ifrån Medellin.
 Jag tappar hela ansiktet som ett litet barn med ett mjukt paket på julafton och träffar sedan Georgi ” El Capitan ”. Georgi ringer några samtal och hittar därefter en 24-timmars cargobåt med över hundra pers i besättningen som lämnar hamnen dagen därpå exakt klockan 12.00, han förklarar att du har en jädra tur och vill du bli med så får du ge mig 100 us dollar nu direkt så fixar jag en biljett till dig men glöm inte att dricksa mig bara.

Jag vill ju med såklart men eftersom han minuterna innan föreslagit att åka med hans privata lancha för tjugofemtusen svenska så litar jag inte på negern så vi tar Titanics hiss upp till 7:e våningen för att få ägaren att gå i god för honom så det känns bättre för mig. Det är en röd sammetsinredd cocktailbar där ägaren står och håller sig i relingen samtidigt som han tar sig själv på magen och tittar ut över hamnen, han går i god och jag räcker över hundra us spenderar sedan resten av kvällen med att titta på amerikanska dubbade telenoveller med tjejen i receptionen som berättar att hon vill flytta till Sverige och skaffa två barn, inte ett utan två, hon vet vad hon vill.

Är det inte lustigt hon vill flytta till Sverige och jag är i Buenaventura och ska snart åka cargobåt imot Bahia Solano strax under Panama!

Annars så har jag inte så mycket att nämna om Buenaventura det kommer aldrig att bli ett charterparadis samt att om blickar kunde döda så vore jag död.

Det var morgon igen och jag vågade mig ut, det var en härlig morgon jag var uppspelt, letade kaffe och gjorde reklam för Sverige, hela världen gillade ju oss redan men det var ju en annan femma. El Capitan ( Georgi, lancha kaptenen ) hjälpte mig att lösa ut en biljett och jag skrockade med lokalbefolkningen jag hade blivit tuffare och tog för mig mera, jag hade blivit streetsmart!

Efter att ha insett va smart jag blivit så insåg jag att biljetten kostade sextio dollar och inte hundra, hade alltså absolut inte blivit streetsmart utan lurad samt att jag dricksade honom tio dollar tog i hand och tackade för all hjälp. Jag hade problem med att bli lurad på pengar och letade nu febrilt anledningar till varför jag blivit lurad, beslöt mig för ( efter många om och men ) att det var värt att bli lurad för att få träffa Italienaren.

Om de säljer hajolja så finns det mycket haj eller ja eller nej att det därimot skulle finnas vithaj i dessa tempererade varma vatten har jag ju svårt att tro men BBC-s foto pryder de diskade gamla romflaskorna den saken är säker…

 

Efter att ha levt i djungeln i tre veckor, så var jag en lagomt förvirrad svensk och fann mig själv än en gång sitta i stadsdelen el poblado sippandes på en nygjord colombiansk arabicalatte ifrån i mitt tycke den världledande kaffeproducenten Juan Valdez men kunde jag inte bara njuta av den goda aroman var jag tvungen att fundera på franchise och dyligt. Jag flög in ifrån Bahia Solano och den avskärmade stillahavskusten och landade mitt i stan med det 28-sitsiga satena planet, det var fett!
Efter tre månaders barfota gång, delfiner, vattenfall och regnskog så ville jag ju bara skriva något iform av att bilarna var stressade och jag befann mig i en artificiell miljö, staden men tydligen så hade jag fått bibehålla mitt perspektiv och var för gammal för att bli påverkad av hippies och hashrökare, Medellin var ju det fetaste eller som vi sade det:
                                        Medellin es una chimba!

Pablos inflytande hade ju gett staden två flygplatser en stor lite utanför i bergen och en liten mitt i stan, kokainets historia hade ju mördat tusentals familjer men samtidigt hade det ju byggt upp staden, det var en stad av europeisk standard med ständig vår samt latinamerikansk kultur och colombianska tjejer, att landa mitt i stan sätta sig i en taxi och säga patio bonito por favor kunde  förmodligen ha fått vilken kille som helst att tro han var Johnny Depp i filmen Blow, var det verkligen smart att vara här?

Men men jag kände mig ändå inte riktigt hemma, människorna här beteede sig på ett annat sätt för att hinna med deras livsstil här ifrågasatte ingen varför man sprang?:

                                      Varför har du så bråttom?

Samtidigt så förstod jag ju att det snart var över för mig jag höll på att bli en avslutad epok, detta var oundvikligt, det jag därimot kunde påverka var hur jag skulle avsluta?

I mitt huvud så förstod jag ju att för att hålla linjen så skulle jag väll surfa mig ner till Ecuador igen vilket just nu lät jävligt balanserat och tråkigt ett annat alternativ kunde ju vara att inte låta slutet bryta ner mig utan istället boka en ny biljett och åka hem om en vecka för att på så sätt ändra karman och avsluta i mitten alltså lura livet ( vilket var jävligt flummigt att ens tänka tanken ), alternativ nummer tre kunde ju vara att hyra en fet lya och maxa för att få ut så mycket som möjligt?

Det som roade mig var att va då få ut så mycket som möjligt? Jag promenerade ju i den eviga vårens stad, jag drack Juan Valdez kaffe jag var ju inte bakfull längre och vad beträffar salsan så skulle jag ju aldrig bli mästaren ändå jag var ju svensk ( varför var det så viktigt ). Förmodligen för att det var viktigare att bemästra salsa än att snacka spanska om man var på dejt men att mannen skulle ha lett kvinnan var ju ett skämt, iallafall här i Colombia. Långa ben, svarta ögon, svart hår och s-formade svankar var framför taxibilen, bakom, till höger och till vänster alla bar de färgglada toppar i färger såsom blodröd, marinblå, rosa och orange dessa färger liksom reflekterades imot deras kaffe/ kakifärgade hy jag funderade på om de hade som i Venezuela en gång/ röra sig kurs i skolan?, var det fel på mig eller ville alla killar igentligen ha en colombiansk fru?

 

Iallafall så blev jag så jävla trött på mig själv så jag stannade taxin, tankade mobilen, ringde Diana och bjöd henne på en glassdejt det var ju endera det eller äta upp mitt eget ansikte, ärligt talat!

Dessa problem fanns ju inte i djungeln, helt plötsligt så ville jag ju köpa nya kläder och glida va blir det, jaja jag började komma fram imot en slutsats skulle jag hänga kvar här i Medellin så skulle jag vara lite kyng annars så kunde det kvitta!

Om man lärt sig någonting under 8-månaders resande så var det att ta seden dit man kommer!

Jag har köpt mig en flygbiljett, FAN!

Biljetten är:

Guayaquil ( Ecuador )- Caracas ( Venezuela ) mellanlandning en timma- Madrid ( Spanien )

Total restid endast runt 14- timmar samt att flyget går vid tio tiden på morgonen så man behöver inte paja sin dygnsrytm.

När jag pratar om att det är såhär man ska boka en flygbiljett så pratar jag inte om barnfamiljer och äldre människor, utan resenärer som har möjligheten att vara flexibla!

Eftersom det har bildats lågprisflygbolag och världen ibland kan kännas som en liten sandlåda så ger detta oss möjligheten att välja! Bara för att man var ifrån Sverige så behövde man ju självklart inte flyga in till Stockholm, Göteborg eller Malmö nej det var ju bara att söka på nästan hela europa, vart var biljetten bäst och billigast?

Rio de Janeiro- Frankfurt var bra pris

Guayaquil- Madrid likaså

London var alltid ett alternativ

Jag hade ju turen att vara superflexibel så när jag sökte så sökte jag på ifrån alla destinationer i sydamerika till alla destinationer i europa över en månads tidsperiod sedan så hade jag mig ett smörgåsbord av tider och priser, äntligen så hade jag makten över de så ofta giriga monopolflygbolagen.

Min biljett går den 19:e april som sagt till Madrid och kostar 3402sek/ kronor, äntligen så började flygbiljetter att kosta vad de borde kosta!

Sedan så ska jag väll vidare om jag inte stannar i Madrid, drar till Basque Country eller något annat festligt men men jag tar en sak i taget som de gör här i sydamerika det känns lugnare så.

 

Prova, ni kommer att spara tusenlappar, varför ge bort pengar- eller ge gärna bort pengar men ej till ett flygbolag…

Tjenare

Försökte precis logga in på facebook med användarnamnet Salsahajen, va blir det?

Här i Popayan har jag rekat hela dagen å hade jag inte haft lite små vägledningsregler som jag tar ganska seriösa så hade jag förmodligen framåt helgen bränt till den årliga karnevalen i miss Colombias och Shakiras hemstad Barranquilla, eller varför inte två timmar norrut till Colombias salsacentrum Cali för att svettas med chokladbruna kroppar till grupo Niches toner på den minst sagt trendiga avenida sesta!

http://www.youtube.com/watch?v=yd2Sw7wYAzQ

Men

Undersökte istället departamentet Choco för det var ju dit jag skulle nu kunde jag ju inte fega ur så fungerade det ju inte. Det fanns inga vägar in utifrån så man fick flyga, åka cargo-båt eller lancha ( en snabbare slags flodbåt ) ifrån Buenaventura.

Buenaventura som var Colombias största hamn stod för runt 60-70 procent av all import och export och härifrån till t ex Bahia Solano så skulle det ta runt 12- timmar med en lancha och runt 25- timmar med en cargo-båt, det gick ju även att flyga in ifrån Medellin men det var ju inte samma grej. Lite saker som kändes otrevliga var bla att kommunen och kustbevakningen runt Buenaventura jobbade hårt med att sakta ner kokainet och hade gått ut med att de sköt ner alla mindre oidentifierade båtar nattetid ( på riktigt ).

Om jag skulle åka flodbåt ifrån Buenaventura så var jag tvungen att sova över och träffa en supertidig lancha för att ligga bättre till, saken var den att ryktet gick att det enda hotellet i Buenaventura som var säkert och välrenommerat var Hotellet Titanic vilket kändes sådär.

 ( funderade på om han var smart eller totallt sjuk i huvudet när han döpte hotellet )

Ja som sagt det var ju uppenbart att mittemellan alla morötter, potatisar, kaffe och bananer så skulle det ju till 110 procent finnas sjukt mycket dollarsedlar och kokain men chansen att något skulle hända en 29-årig oinblandad svensk med en surfbräda var ju ändå liten.

Å tanken på en 12- timmars lancha tur längst med Colombias otämjda djungel vägde ju tyngre än sjunkande hotell och kokainbananer, man levde ju för att leva eller?

Ifrån Buenaventura så seglade båtarna dagligen norrut för att försörja de små samhällena med mat, mediciner och underhållning så visst fanns det en form av civilisation förmodligen mera än vad jag hade en aning om, det jag kände var att jag var tvungen att genomföra detta nu direkt innan undanflykterna tog makten det var ju såklart enklare att fira sin väg uppåt i landet via Cali och Salento för att sedan ta ett flygplan ifrån Medellin ( detta skulle jag ju ha ångrat ).

Vi får se……..

 

Kom och gung, gung, gunga- gunga med mig ba do ba….

Vad tror du älskling? En Club Sandwich eller en grön  självlysande dildo?

Vem uppskattar inte röd sammet?

Högvattnet är som högst under året just nu så de bygger en barriär för att skydda sina
restauranger ( delar av muren ifrån igår är drivveden och flisorna i bilden )

Tidig morgon

Taggtråden är en tvättlina

Ett ihåligt träd eller kanske en karta över sydamerika?

Allt startade med att jag fick ett mail ifrån det engelska paret Fuzzy och Laura som förklarade att två av våra argentinska vänner blivit maskingevärsrånade och de tog allt, hade för länge sedan hört tillräckligt många historier om folk som blivit bestulna på saker, topp tre var: pass, kreditkort och kamera ( bilder går ej att köpas tillbaka ). Hade vid det här laget träffat runt trettio personer som blivit rånade och de flesta tillfällena skedde på: nattbussar, stränder eller vid intag av alkohol.

Detta var ju enligt mig något som man fick räkna med, det var nästan som om det skulle höra till om man valde att exploatera nya miljöer i sydamerika!

Vad som därimot gjorde mig rädd ( vilket jag var för många ting men ofta inte när det kom till resande ) var att det var en ny typ av rån på uppgång främst i Peru och Ecuador, de stannade bussar och bar pistoler och maskingevär sedan så tog de allt, ALLTSÅ ALLT, pass, visakort, ryggsäcken, kameran, kläder, biljetter allt. Jag hade försökt att kartlägga hur det fungerade men det verkade inte finnas något system, enda systemet verkade vara att det skedde i fattiga länder där turismen var på uppgång som en moteffekt innan det stabiliserat sig ordenkligt t ex Ecuador och Peru. Nattbuss i amazonas, nattbuss Lima- Mancora gick ju att greppa men nu var ju gränsen nådd, buss dagtid i Ecuador sträckan Guayaquil- Montanita 2 dagar efter att vi passerat samma sträcka, va?

Detta var ju en negativ sak som handlade om tur eller rättare sagt otur det handlade alltså lite om slumpen om du just nu skulle bli maskingevärsrånad i Peru eller Ecuador, tjenare!

Själva så var vi kvar i Puerto Lopez och letade vågor runt nationalparken Los Frailes fast än en gång förjäves, vart var vågen, förutom söderut då såklart?

Det verkade vara vågor ganska långt norrut i Ecuador vid ett ställe som kallades Mompiche, vi chansade och brände dit, jiii-haaaa….

Tog en buss imot Jipijapa som uttalas Hippi-happa och gjorde därefter en sång som gick något i stil med:

Its the hipp to the happ, the hippi to the happa

Hamnade i Santo Domingo ( käkade sockerrör ) sedan Atacames ( åt en scampiomelette ) sedan något annat ställe där vi övernattade på ett äckligt hotell. Anlände i Mompiche två dagar senare via flaket på en jeep, det var ett jävla äventyr!

( efter att observerat naturen från ett bussfönster i runt femton timmar så kan jag berätta att det blir grönare och grönare ju längre norrut man kommer, längre norrut så ändras även kusterna och igenom Ecuador så kan man följa Perus öken förvandlas till Colombias regnskog, förutom de små samhällen man passerar så är det inte mycket annat där alltså)

Mompiche hade inget internet, inga telefoner och nästan ingen elektricitet men trotts detta så var det här som man skulle hitta drivor av turism ifrån Argentina och Chile, konstigt tyckte jag, det var en fiskeby på uppgång, skulle denna plats successivt bli som alla de andra eller var Mompiche annorlunda?

Hur som helst vi var lyckliga, Sam vaxade brädan snabbare än jag någonsin trodde det var möjligt ( imponerande ) vi sprang i fåror av gyttja för att så snabbt som möjligt nå stranden, det var kärlek.

( Vi funderade på om man kunde lägga gyttjan i små söta burkar, sätta på en bild av Madonnas ansikte och sälja dem till storstäder med texten: rik på vitamin E ifrån regnskogen i sydamerika och sälja skiten för hundra kroner burken, varför inte? )

Efter att ha haft vågor i två dagar så dog havet totalt, det var då man kände ett behov av att se en bio eller något annat som en stad kan erbjuda vilket var helt omöjligt på denna plats. Söndag morgon så beslöt jag mig för att dra vidare men det visade sig inte finnas bussar på söndagar så jag lyckades byta min giraff imot en snålskjuts i flaket på en lastbil till den närmaste byn Atacames, det var det fetaste bytet jag någonsin har gjort, mjägg, mjägg, mjägg, mjägg.
Brände sedan Atacames- Quito vilket jag inte skulle ha gjort.

” Jag sov kingsize 5-kvart i timmen på knullmotell i Quito ”

Vad jag inte visste var att den runt 2500 meter högt belägna huvudstaden Quito just denna lördagkväll hade besök av Herbal Life vilket drog trettiotusen personer och  gjorde ett minst sagt bra jobb med att fylla upp hostalen runt den populära stadsdelen amazonas. Efter att frågat 19 hostales och 7 hotel så hade jag inget annat val än att ta en taxi till ett motell.

Den bizarra syn jag möts av är rosa små torn med kaffelatte färgade marängtoppar ovanpå. Motellet heter Venedig och stenbygget är målat med gondoler, fjärilar och förälskade par men tro nu inte att det är fett, för många ord kan sägas om detta ställe men fett, det är det inte.

Hur sjukt det än låter så måste jag få skriva att detta var ju inte en given plats för att äta söndagsmiddag, inte heller för att bowla NEJ detta var en optimal plats för att knulla, iallafall med ecuadorianska mått mätt!

En garageport öppnas och taxin åker in, de har byggt det så människorna som väljer att bo här behöver aldrig se människorna som jobbar här. Inne i rummet så har jag svårt att bestämma mig för om jag är förvånad, nyfiken eller äcklad?
Jag varvar min tillvaro med att ta bilder, läsa a la carte menyn samt läsa dildo och leksaksmenyn.

Somnade tydligen som en bäbis dagen innan, vaknar, duschar, trycker 0:an på telefonen, lägger 15-dollar i en inbyggd lucka och drar fort därifrån, det räcker så…

Sveper en översockrad kaffetinto och klipper en buss imot Locombia, det var ju det allt handlade om, Colombia. Vakterna stannar mig och frågar vart jag ska och vart jag kommer ifrån?

Jag bara skrattar  nästan som om jag vore stolt över att de frågade och svarar:

Jag kommer ifrån Sverige och är här för att surfa er oexploaterade stillahavskust.

 

Förra gången i  Medellin så var jag inte redo för departamentet Choco, surfbrädor och delfiner men det var jag denna gången kan jag lova, sitter just nu i Popayan, dricker Arabica kaffe och lyssnar på Belle and Sebastian, det är så jädra fett, livet alltså!

 

dag 1: 110

dag:2 100

dag:3 180 ( lagning bräda, solskydd )

dag:4 105

dag:5 120 ( vax, pizza, äppelpaj )

dag:6 110 ( marknad )

dag:7 90

dag:8 25

dag:9 120

dag:10 80

dag:11 175 ( vax, buss till Puerto Chicama )

dag:12 130

dag:13 80

dag:14 140 ( Puerto Chicama )

dag:15 220 ( marknad, tvätt )

dag:16 100 ( reparera brädan )

dag:17 0

dag:18 55 ( öl, fisk )

dag:19 150 ( solskydd, pizza )

dag:20 1500 ( inköp ny bräda samt inbyte av den andra )

dag:21 300 ( ducktejp, apotek, rep, marknad )

dag:22 55

dag:23 55

dag:24 220 ( mat, surfvax )

dag:25 55

dag:26 70

dag:27 150 ( ett set extra fenor )

dag:28 , 29, 30, 31 snitt på 155/ dag ( bussande, hotellrum, mat )

plus: 3 nätter a 50sek och 28 nätter a 16sek – 598sek

( jag tältade alltså i 28-dagar i en trädgård med kök, varmvatten, trådlöst internet, strandutsikt, röda blommor samt gott sällskap för 16sek/ natt )

TOT: 5015+ 598- 5613sek

Det kostar 5613sek att 2010 surfa och tälta en månad i Peru ( inkluderat en ny 6.4 bräda )

Tjenare

Om det nu inte fanns nagra ratt eller fel innebar det da att jag antligen lyckats att tappa bort mig sjalv, jag menar man var ju tvungen att lyckas med detta for att behova finna sig sjalv igen, a andra sidan sa var vall den spikraka asfalterade gatan inte jatte spannande direkt, jaja alla hade de olika prioriteringar samt olika problem, till vara problem horde iallafall inte faktorer sasom for lite solljus eller vitaminbrist nej varat problem var att surfen var flat!

Snacket gick nu sasom att:

ja det ar ju varmt mitt pa ekvatorn iallafall det ar ju arligt talat jatte varmt!

Sen jag skrev senast sa hade vi:

Checkat ut ifran Salinas och handknutit surfbradorna pa taket  ovanpa en taxibil for att hinna med bussen till Montanita.

Anlande dar och fick en chock, det var helt forandrat. Manniskor ifran Argentina, Ecuador, Colombia och Peru hade nu detta som bas for att festa och aven om vissa reste med surfbrador osv. sa var det inte darfor man akte hit, iallafall inte nu, mitt i hogsasongen!

Ur bilfonstren sa stack sovande klackskobarande ben ut, restaurangerna, stranderna och vandrarhemmen var fyllda till bredden, det var som om huvudgatan forvandlats till ett autobahn av sprit utan rodljus, som formodligen kunde jamforas med en afrikansk elefantvandring i jakt pa en oas i en overhettad oken, vi var chockade.

Sam utbrast: I am a chilled guy, what the fuck is this?

Jag utbrast: Det ar inte jag men jag jobbar pa det!

Vi spenderade timmar pa att forjaves leta efter boende, pa slutet sa gav vi upp efter att vi gatt in pa ett hostal och fragat:

disculpa, where is the office?

- A nagra ecuadorianska tjejer utan klader svarat oss:

we are the office!

Va fan var det fragan om???

Sam hade ju flickvann, likasa Kyle och jag var ju har for att surfa, var alla tjejer pa semester lika?

Eftersom vi anda var har sa brande vi i oss en flaska persikosprit, tva nybakade bananbrod samt sex ol och slog sedan lager i ett dike pa en parkering med surfvaskorna som liggunderlag och petflaskor som huvudkuddar…

( en jättetjock katt- vart kom den ifrån? )

Vaknade nasta morgon och funderade pa om jag kanske var en 19-aring i en 29-aringskropp och gick ratt rokt ut i livet igen for att hitta kaffe. Letade overallt men hittade inget, fann darimot 07.00 sondagmorgon runt 1000 pers som fortfarande dansade electronisk dans till en kolsvart dj:s snabba mixande, vad var det for konstigt med det?

 

 Vi maste harifran!

Hittade en karta, fick syn pa en buss, bussen gick norrut och byn hette Ayampe!

Har i Ayampe sa bodde vi i jattelika blaa talt i djungeln och det var har som snacket foddes:

” Its hot on the ecvator ”

Vi letar vagor men det ar inga nordliga swell just nu, istallet sa surfade vi pa en jattestor flytande trabit och hade en fem kilometer lang strand for oss sjalva, det var ingen annan dar endast vi och pelikanerna.

Just nu sa ar vi i Puerto Lopez en minimal fiskarby pa femtusen invanare ytterliggare 1.5 timma norr, eftersom det inte ar nagon surf  sa maste vi andra planer till bestiga berg, dyka, dricka sprit eller nagot annat festligt?

 

 

ps: Har massor av bilder till detta inlagget osv. men kan inte lagga upp dem nu, ett under att jag fann en dator men men fett ar det med alla sma lokala bussar a byar langst ekvatorns varma vatten, definitivt pa riktigt just nu. ds:

Hej jag och tva killar ifran nya zeeland ( Sam och Kyle ) ar i Salinas/ Ecuador.

Vi tog oss ifran Huanchaco/ Peru till Salinas/ Ecuador for under 200 sek, forst buss till Piura, sedan sa traffade vi de tre sista sittplatserna pa en nattbuss Piura- Guayaquil for att sedan aka sista timman till Salinas cirka 22-timmar tog det, sjukt det!

 

Vi ar alltsa ovanfor  inbuktningen, viken  i Ecuador efter kusten precis pa den forsta toppen i provinsen Santa Helena, har ska det finnas hogersvangda vagor sa langt ogat nar iallafall om man ska lita pa internetsidor sasom www.wannasurf.com

JA som sagt far nog inte mycket vettigt skrivet just nu men vi ar har for att surfa Ecuadors varma vatten och leta efter hogersvangda vagor, vi star alla  med vansterfot fram pa bradan ( naturals ) sa det ar lattare med hogersvangda vagor och roligare, mera kontroll.

Hostlet jag har bott pa i en manad i Huanchaco ar det basta hostel jag nagonsin har bott pa och heter Naylamp, detta rekommenderas starkt med tanke pa vad det kostar att bo dar!

 

Annars sa verkar det som ett genuint litet samhalle detta stallet, en sandkonstnar har motivbyggt ett sandslott av stranden spegelvant, vattenskotrar, trampbatar och fiskare varvas med strandtennis, oldrickning och fotboll, termometern visar 29-grader i luften och 30-grader i vattnet precis som den ska gora mitt pa ekvatorn..

 

Kyle som stannade pa hotellrummet vilar sig for han har feber, en oroninfektion samt tva stukade revben jag och Sam darimot kom precis tillbaks efter tva timmars upptacksfard och det verkar som om det blir att ga upp fem imorgonbitti for att surfa hogvattnet innan det blir for mycket folk i vattnet, ar ju lordag imorgon sa rorigt lar det bli.

Annars sa ska vi mota upp Paul och Laura, Dan, John och ett argentinskt par har i Ecuador, formodligen sa kommer vi vall sla oss ner pa nagon camping nagonstans, det naturliga valet borde ju bli Montanita en timma norr om Salinas men det var en kvinnlig revtavling dar just nu sa det verkade lite hysteriskt…

Ja det skulle inte forvana mig om vi finner oss sjalva pa en fest imorgonkvall efter allt bussande, det beror lite pa swellet?

Sam och Kyle stannar tills den 9:e februari sedan sa drar de tillbaks till Peru, var jag sjalv blir aterstar att se men det verkar som att bara fortsatta att resa blir oandligt samt att allt handlar ju om surf just nu  sa monstret blir kanske  att nicha sig lite istallet vem vet?

 

( nagot som fachinerar mig som faktiskt kanns FEL ar att vad som helst kan bli ratt eller fel beroende pa hur man lagger fram argumenten???, finns det pa riktigt inget ratt och fel- jag menar.. att ga soderut kan ju lata lika ratt som att stanna upp och ga norr igen, arligt talat, AR ALLT RATT OCH FEL?, alltsa sa handlar det bara om att gora det som kanns ratt for en sjalv men detta varierar ju hela tiden for alla individer, det maste ju vara struktur- ar det meningen att resenarens vag ar ett ordnat kaos?

 

Jaja far bli en ol nu eller sova eller nagot sant, kanner mig nastan jetlagad- forresten pa bussarna har i sydamerika sa har de bussvardinnor, mat, dryckesservering samt 180-graders sangar det ar nastan som om det vore ett flygplan, inte alls ett dumt satt att fardas pa.

 

Sa fort jag har tid sa ska jag rapportera min januari undersokning angaende, vad kostar det igentligen att surfa en manad i Peru?

 

Ps:  Sam hoppas att han ska knacka bradan har i Ecuador.

 

Obs: Det var lite rotigt i Peru innan vi lamnade.

I norra amazonas var det en jordbavning pa runt 6.0 samt att Cusco och den heliga dalen runt Machu Picchu oversvammades sa manga hem forstordes och turisterna flogs ut i helikopter samt att broar odelades, samtidigt sa har vi ju Haitijordbavningen osv. ar detta bara borjan pa ett El Nino ar eller en ren tillfallighet, det lar ju markas?

Fåglarna kvittrade vilket betydde att klockan var runt sex, det var dax att kliva ut ur tältet för att göra sig frukost, kanske så skulle jag idag hinna äta upp den innan brödkillen kom tutandes vilket indikerade att klockan hunnit slagit sju. Tiden var ju inte viktig för oss fast vi använde den som ett redskap för att veta när hög och lågvattnet skulle slå in!

Det var en annan typ av mode i ” resebranschen ”, här så var det inte viktigt att bära en skjorta som någon skrivit sitt namn på därimot så var andra saker statusframkallande t ex:

Vad är klockan?

Vet inte ( driver du med mig ) har inte burit klocka på över ett halvår, men hon ser ut att vara runt nio!

Hur länge reser du?

Vet inte har ingen returbiljett!

Att resa handlade om att planera det kommande steget, vad skulle hända?

 

Här i Huanchaco så surfade vi vidare, vår camping var som en bubbla, en stor jävla hippiebubbla, vi var:

Deborah som ägde en gård full med hästar inuti Perus amazonas

Katie 20år ifrån Kanada som igår inledde dagen med frasen: ÅÅ känner inte ni att idag är det en perfekt dag för att bli full och stenad ( okej? )

Sam ifrån Nya Zeeland som skulle in på universitetet när han kom hem

Kylie, kanadick till pappa, kiwi till mamma fast uppvuxen i Costa Rica och skolad i Peru som läste en bok om örter

Ett par ifrån Chile som sålde smycken, uppträdde på enhjulingar samt jonglerade

Några amerikanska arkeologer som berättade att det lokala ölföretaget Trujillo-öl finansierade utgävningarna av soltemplet så varje gång de drack en öl så stötade de Perus arkeologiska framfart

En kattunge som någon tagit med sig utifrån som nu bodde här, köksasietterna  låg nu längst husväggarna fulla med mjölk, kattmat, tonfisk och torrfoder, hur hände detta?

Jag köpte myggspray som alla kunde använda, Deborah gjorde fruktsallader imellan surfen, höll vi alla på att bli zigenare, var gemenskapensdragningskraft för stark?

Sam köpte en ny boardbag och gick därför med på att byta sin gamla imot min gaskokare ( såhära tänkte jag: gaskokare- tar plats, används ej imot boardbag som jag behöver )

 

Alla människor i hela världen var ju lika fast alla hade olika erfarenheter och upplevelser i bagaget, jag var omgiven av människor som var exakt som mig, det var julafton dygnet runt!

En annan kille JOHN hade dragit i förväg för att surfa Mompiche i Ecuador och snart så skulle vi följa efter honom.

( John var även killen som korsat Cuba och Mexico på cykel )

Dan ifrån Cornwall mailade mig ifrån någon strand runt Montanita/ Ecuador och skrev att det var perfekta förhållanden

Den nya planen var att surfa Huanchaco fram till den världsliga longboardtävlingen som börjar här nu på onsdag för att sedan dra igång en surftrip in i Ecuador, det enda som var viktigt just nu var att vara där det var vågor fast det var ju vågor överallt MEN snart så hade jag ju varit här i över en månad plus att vattnet blev ju varmare ju närmare ekvatorn vi rörde oss, det kändes rätt att än en gång vidga vyerna.

 

Jag satt nu återigen och funderade, hade börjat att planera lite mera även om jag i grund och botten var en impulsiv orange individ, grejen var den att lät man det oranga inom sig bestämma helt och hållet så fick man lite extremare ” ups and downs ” vilket kunde vara lite jobbigt att hantera på andra sidan jordklotet. Alla människor hade ju lite av varje färg inom sig, eller gillade lite av varje, alla hade de positiva och negativa sidor, välj själva, enda skillnaden var ju att procentsatsen varierade ifrån individ till individ.

Jag själv var ju?

Positivt: En positiv, organiserad, levnadsglad, flexibel, social ledare

som

Negativt:

Inte gillade att vara låst, kunde bli uttråkad och var en smula rastlös

När det oranga började att försöka bestämma så var det lätt att skylla på saker som att man var en livsnjutare eller att man var ute och reste och borde unna sig eller ” passa på ”!

Alla var ju ute och reste och alla ville de ha ytterliggare en social individ i deras besättning:

”Min polare har ett hus i Bogota, ska du med?

Vart ska du?, kom till Buenos Aires vi har hyrt en lägenhet med pool och bastu den är helt sinnessjuk, kom nu!

Låt oss mötas i Costa Rica.

Karneval i Rio 15:e februari, Karneval i Barranquilla mitten av februari

Åk till Rio dra sen Floripa södra Brasilien och avsluta i Buenos Aires, kör!!!

Ja det fattades ju inte roliga möjligheter i vardagen samt att åka till ett ställe för att ( i 1:a hand ) festa stred ju imot mina egna regler möjligheterna var ju oändliga därför så var man ju tvungen att ha en slags väg, någon typ av grundmall annars så skulle man ju kunnat ha dragit tre varv runt klotet för att 9 månader senare vakna upp till en tokvarm svart kaffe och undra vad som igentligen hände?

Jag var ju hela tiden sugen på roliga ting samtidigt så kunde man ju få Bolivia att låta lika roligt som Brasilien även om detta kanske inte var sanningen allt kunde ju vridas, så det gällde ju att stå på en stabil grund när besluten togs.

Min väg var ju söderut, varför skulle den ändras?

En annan sak som fascinerade mig var att jag hade nu gjort mig av med allt som band mig d.v.s. jag var helt fri och oberoende, helt problemfri. Det komiska var att nu så bildades nya problem att vara helt problemfri kunde alltså bli ett problem, vilken väg skulle man välja, jag kunde ju välja vilken jag ville MEN jag kunde inte välja alla fyra?

” Det kändes som om jag var ett rikemansbarn trots att jag nästan var en bondläpp ifrån Värmland”

Självklart så var det väll så att alla kulturer, länder och människor hade något speciellt att bidra med så även Chile. Att Chile på något sätt skulle ha varit mera intressant bara för att det hade en starkare ekonomi kändes svårt att köpa snarare tvärtom, därimot så var ju såklart infrastrukturen bättre, vägar, städer saker och ting var enklare och mera uppstyrda, det var lite enklare och lite tråkigare att resa där kanske ett land att spara tills man blev äldre och mera begränsad?

Om vi lägger Colombia i ena vågskålen och Sverige i den andra så var det ju såklart lite farligare i Colombia men i Colombia så var det inga självmord inte heller så förekom antidepressiva läkemedel, vad skulle de med dem till, vad var farligast?

Lite syftet med detta inlägget var väll att förklara att människor förknippar ofta ordet resa med alkohol

Att förklara hur det fungerar, det är lättare att se möjligheterna om man sett kontrasterna och på så sätt förstår perspektiven

Att klura ut vart jag själv ska resa efter Huanchaco/ Peru?

Det var morgon och klockan var än en gång runt 06.00. Utanför campingen så cyklade en pojke klädd i röd tröja omkring, han tutade i sin klocka så att byn skulle vakna till liv för att börja handla bröd av honom, åtta styckna frallor kostade två kronor. Nedanför det som jag just nu refererade till som hemma så gick en hög stenmur så pojken med den röda tröjan kastade upp brödpåsarna och mynten släpptes ner, det var en bra start på dagen.

Igår kväll hade jag försökt att skriva ett blogginlägg men efter två timmar så släcktes allt ner p.g.a. ett strömmavbrott, nio timmar senare så fan jag mig själv sitta här igen med grusiga fötter, ett par ljusblåa bermuda shorts och ett ( tro det eller ej ) fortfarande solblekt hår. Den enda skillnaden var ju igentligen att till höger om mig just nu så stod en två-liters cielo vattenflaska utan kolsyra på samma plats som där igårkväll stått en kall 660ml Trujillo öl jag kunde fortfarande se de runda ringarna efter botten på ölflaskan imot det lortiga glasbordet.

Vad skulle jag nu göra med dagen då tro, hade ju fått en bra början så det var väll upp till mig att få till en mitten innan den skulle avrundas med ett slut!

Istället för rena surfvågor så var det som om någon hade tappat upp ett gigantiskt skummbad, som om havet sade till oss att det är dax att vila.
 Huanchacos sanddynor klarade inte att hålla ett tre meters swell rent, därför så bröt det inte längre med samma klass och finess som tidigare, istället så bröt det överallt eller kanske inte alls, det var än en gång tid för att vänta fast denna gången på mindre surfvågor.

” det kändes som om någon kastat ut en suffle som ej sufflerat ”

Istället så fanns det tid för att reparera surfbrädan som samlat på sig fem nya hack och  t.o.m. saknade  två tredjedelar av sin mittenfena, äntligen så var det min tur att få säga att jag kört över ett korallrev.

Mera tid krävdes även för att reparera mitt nya rykte som den enmanstältande 29-åringen som endast åt tonfiskpasta och surfade, hade jag förtjänat mitt nya smeknamn MAcGyver?

( dut dut dut duru ruttut tut, dudeliii du tut tut bam param pampam )

Jag var ju inte direkt stolt över detta men folk behövde väll ett sätt att hantera denna underliga situation på, hur som helst så var det lunchtid  så jag drog till marknaden.
 Den senaste veckan hade jag blivit erbjuden röda tomater, avocados, kex och svart engelskt the, ja peaken hade kommit så sent som igår kväll när Ians flickvänn sade till mig att jag vill inte att du äter det dära något mera, ska du inte ha lite curry?

Engelska män och kvinnor fanns det gott om här i Peru så även currys, de rörde i  sina gula kaneldoftande grytor och tittade med medlidande ögon på min båtformade vita pastatallrik, hade curryn blivit Englands nationalrätt?

Vad de inte visste var ju att jag utförde en januari-undersökning samt faktiskt kunde laga mat ja faktum var ju att det enda jag gjorde var ju att äta när jag inte surfade, sov eller skrockade till det. Pizzor, Ceviche, Majspureer inrullade i bananblad, soppor, kyckling Veloute,  Chaufa de mariscos ( som en spansk Paella på pilgrimsmussla, bläckfisk, mahi mahi fisk) Saltado de pollo ( röd/ vit/ purjolök, kycklingfile, gulchili, paprika, koriander ) samt alla dessa juicer:

Juice på svartmajs, annanas och vinbär,  juice på sockerrör, äpple och lime

Ibland så ville jag berätta för dem om min undersökning eller om mina kokkunskaper men fann mig själv alltid vara nära för att sedan strunta i det, antar att det var roligare att se hur de reagerade samt att man var ju tvungen att varva med några bandspagetti och burkfileter för att uppskatta en Chaufa de mariscos.

Eftersom vågorna varit bra de senaste fem veckorna så hade jag inte riktigt reflekterat över någonting annat än surfning istället så krävdes det bara en vilodag för att fundera på allt imellan himmel och jord, jag funderade på saker som:

Om man borde åka och se lite gamla byggnader och tempel och skit för annars så kanske man skulle ångra sig senare i livet, samtidigt så var ju dessa hundratals år gamla, hur viktigt kunde det vara?

Om jag skulle fortsätta min väg söderut som en slags flyttfågel

Om jag behövde se Chile samt om Chile var mera intressant bara för att det var dyrare, förmodligen inte, de hade ju bara en starkare ekonomi?

Om man skulle ta 6 månader i Norge för att fylla på spargrisen eller istället välja ett naturligt resestopp i exempelvis Kanada eller Australien

På alla dessa 18-åriga amerikaner som sade dude och alla dessa kiwis som sade sweet as bro

Om att människor ifrån england ofta hade ett brett perspektiv, bra humor samt var lätta att prata med, det verkade som om jag automatiskt blev vänn med dem

Om att jag verkligen tyckte om att surfa men att jag var ju inte som min vänn Steve ifrån Cornwall som bara ville surfa och ingenting annat i hans liv, jag ville ju också bara surfa men det var ju nu det- jag var ju mera en resenär än en surfare

Om att jag kanske borde börja att cykla men att cykla och resa var ju två helt olika saker eller? Var det inte så att cyklisten väg var

och resenärens väg var

Krokig, en resenär var ju ingen robot mera en livsnjutare eller en nyfiken individ som tog hänsyn till påverkande faktorer såsom: möten, rekommenderade öde stränder, klimat och årstider och anpassade sig längst vägen.

Sålde det välgjorda mexikanska handarbetet hammocken!

Jag var ju nöjd med den och det kanske var den vackraste hammock jag sett MEN den köptes för att användas och efter att under fem månaders tid ha legat i min ryggsäck samt bidragit med 2.4 kilos vikt så var lösningen glasklar, den skulle bort.

Jag hade personligen köpt den för 60 US dollar och sålde den till denna peruanska familj för 30 dollar vilket såklart låter som en dålig affär men det var det inte.

Varför:

1: Jo för att min ryggsäck blev 2.4 kilo lättare d.v.s. mindre att släpa på.

2: Jag gjorde en peruansk familj lycklig

3: Jag tjänade 30 US dollar

Ni kanske skulle vilja ha det till att jag förlorade 30 US dollar, men det gjorde jag ej, därimot så hade jag ju ett halvår tidigare bytt ut 60US dollar imot en hammock i San Cristobal Mexico, det var ju då- å nu var ju nu- det var en jädra skillnad.

( om det är rea på H.M. och din B.H kostar 100 kronor istället för 400 har du då tjänat 300 eller förlorat 100? )

Jaja skit i B.H:n!

De nordliga swellen hade börjat att pumpa in så även de sydliga enda skillnaden var att så här års så pumpar alltid de nordliga swellen in ifrån Panama till norra Peru, runt en gång i  veckan träffar dem så vågorna håller hela tiden runt 5-6 fot, vilket gör hela central och sydamerika till en testosteron paddlande lekstuga.
Men som sagt de sydliga swellen träffade också ( vilket de inte borde göra i januari månad ) men vi var glada, surfsidor visade fem stjärnigt över Huanchaco och Chicama dag efter dag efter dag, vad var detta, var Peru det nya Indonesien?

Jag hade nu surfat 38 dagar irad tydligen utan att ens ha reflekterat över det!

Det fortsatte att komma perfekta vågor, vi var i paradiset, livet var för bra, var det möjligt att leva så här?

Måndag: 4 stjärnor 6 fot 12 sekunder

Tisdag: 5 stjärnor 5 fot 15 sekunder

Onsdag 3 stjärnor 7 fot 13 sekunder

Torsdag 5 stjärnor 7 fot 17 sekunder

Vilken plats du än sökte på i syd/ Centralamerika området så visade prognosen perfekta vågor, de bara fortsatte att rulla in dag efter dag efter dag.

Snacket gick nu som så att visst kan det bli för mycket av även goda saker här i livet men tills den dagen kommer så ger vi allt, så länge vi har swell så kör vi!

Skulle dyka under denna hade jag tänkt men kunde inte sluta att se på Eriks monsterlånga våg så jag fick den i ansiktet

 
” Igentligen så hade ju jag massor av roliga planer på lager men de kunde ju sticka just nu jag hade ju aldrig haft så här roligt förut jag ville ju bara surfa, funderade på om jag gillade att surfa för att det var meditativt? ”

Denna vågen hade jag nog undermedvetet väntat på de senaste fem åren, jag liksom bara tryckte till brädan så fortsatte den, detta var det lyckligaste ögonblicket i hela mitt liv en vänstersvängd 5-6 fots våg med offshorevind. Denna Chicama tubformade våg var den absolut längsta våg jag ens varit i närheten av att åka med, den tog aldrig slut jag seglade den, en kille ifrån Cornwall, södra England låg framför mig och skrek och viftade med armarna men jag såg honom inte, hahaha det är helt sant, jag såg ingenting i detta ögonblicket.

Vi åt lunch och hängde hos legenden El Hombre

Han kallas ” Pelikan James ” p.g.a. alla hans pelikantatueringar samt att när han surfar så håller han sin vänstra hand rakt ut på ett flickaktigt/ pelikansätt för att hålla balansen

Titta på gottegrisarna de korsar öknen med brädorna för att nå ut till brytpunkten där det göttaste är…

Vi tältade längst ut vilket i efterhand var lite extremt faktiskt, detta kort är taget med blixt det är ganska mörkt och sandigt kan jag säga….

Det är alltså drömförhållanden just nu surfmässigt över hela sydamerikas västkust, vi har hyrt en minibuss och åker 06.00 imorgonbitti till Chicama åter igen, prognosen säger 5 stjärnor, 7 fot, 15 sekunder vilket är helt overkligt.

Puss/ Hajen

Plötsligt så låg jag inuti enmanstältet och kollade mailen, så skulle det väll inte vara?

Tältning handlade ju om att förstå naturen och kanske t.o.m. sakta ner vardagen, där låg jag  för mig själv samtidigt som jag skojade till mina facebook inlägg, var detta den modärna resenären?

Campingen hade sakta men säkert börja ta över hela Huanchaco. En kanadensisk tjej sjöng och spelade gitarr, en annan kille hade trampat på en kattfisk och satte en spruta i stortån, hippiesen hade börjat att maxa san pedro kaktusen, ärligt talat?,  jag tror faktiskt de höll på att tappa det på riktigt.

De hade blivit flera och skaffat sig ett jättetält, ett tält som kunde ha bestått av tre sovrum, vardagsrum och kök, det kändes lite som om de var släkt med zigenarna och det enda som jag igentligen saknade var en magdansös en glasögonorm samt en spåkula. 
De nya ansiktena som anlänt var Henry ifrån den heliga dalen nära Cuzco, Eleina ifrån Lima samt hennes son som pratade flytande arabiska för att han hade en arab till pappa.

 ( för tio år sedan på Maroccos sanddynor blev han till, NEJ DÅ, där ljög jag. )

De hade värvat en osäker liten tös ifrån skåne som hela dagarna gick omkring och drack san pedro kaktus och lite halvstenad sade att hon skulle baka mig en äppelpaj. Hon påstod att genom att dricka denna kaktus så märker man hur mycket toxiner man har i kroppen för att ju beskare man upplever den, ju mera toxiner har man efter cirka tre veckor så skulle den smaka som hallonsaft sade hon!
Grönsakerna fortsatte att flyga in i porslinsskåpen eller oplastade rätt in i kylskåpet, svarta påsar med vete, gryn och örter prydde hyllorna vart skulle tallrikarna få plats?

Campingen var nu ett McDonalds bollhav fyllt med: barn, surfbrädor, gitarrer och flöjter, hemgjorda hals/ armband, stickade mössor, sex par nytillverkade vita sandaler till försäljning plus pumpasoppa i en varm gryta rakt in i kylen.
Två tyska tjejer som delar en flaska billig rom, en glaskanna med en blandning av ingefära, zuccini, bönor och chili som jag precis av misstag krossade på det blöta sandiga vitkaklade köksgolvet, dumt, nu så skulle jag behöva be tjejen med afrikanska flätor om moppen hon som redan tyckte att det var för mycket jobb och för lite pengar, helvete.

Jag älskade ju hippiesen samtidigt som jag ville vrida nacken av dem, dränka arabpojken i toaletten ( när mamman inte såg ) samt slänga deras ohygeniska skål full med aloe vera åt helvete för att inte prata om kylen, kylen kan vi aldrig någonsin prata om.

Men som sagt jag antar att jag var lite likasinnad annars så hade det ju inte fungerat, efter sex månader i vardagsrummet på tipin så skulle väll jag också ha kokat mig san pedro dryck och rynkat på munngiporna, detta skulle hon ju skratta åt när hon blev gammal ja kanske t.o.m. på ett stolt sätt referera till även om jag kanske inte ska dra den så långt som att säga att hon var helt hundra, men vackert bröt hon på skånska den saken var säker.

Ja det hände mycket hela tiden i resenärens ordnade kaos värld. En annan tjej som jobbade för tucantravel hade förklarat hur det fungerade och nästan erbjudit mig ett jobb helt utan en intervju, var hon galen?
www.tucantravel.com anställer gärna oberoende, självständiga singlar ( kan inte stå för ordet singlar i detta sammanhang, men ) på minst 25år för att leda grupper igenom olika typer av äventyrsturism de opererar ifrån alla kontinenter i hela världen t ex: China, Peru, Afrika osv, det verkar som om, har ni väl ” fått in en fot ” så är det lätt att byta kontinent efter tycke och smak, ni får alltså i princip betallt för att resa och se världen, var det inte detta 65% av alla oss bloggare ville?

Jo så var det ju, inklusive mig själv, det var ju detta jag hade väntat på och jag har kollat upp det samt hört mig för, de verkar reko alltså. Att hitta ett sätt att få resa och se världen på samtidigt som du får betallt, måste ju ha varit samma känsla som radhus, idol, tacos och ikea för alla normala själar.

( jag får inte betallt för detta, MEN, tucantravel verkar roligt alltså, kolla upp det ni som känner att det är något för er)

Själv så tvingades jag ju iochmed tucanen att inse att det var ju inte detta jag ville längre, alla dessa företag, alla dessa entreprenörer, hade jag blivit för självständig? var det dax att göra om sig själv till ett företag utan att låsa sig?

Från allt detta snack till något helt annat, vågorna rullar in och livet leker men här kommer planen:

På tisdag så träffar det stora swellet 2.5 meter, den gitarrspelande skönsjungande kanadensiskan, tre amerikaner plus han med kattfisk taggen,jag samt John ifrån Wisconsin/ USA åker till Chicama på måndag för att ge allt. Vi kommer att tälta på stranden och gå upp typ senast 05.00 på tisdag morgon för att promenera ut till ” pointen ” 40 minuters gång. Eftersom folket i Huanchaco kommer att åka mot Chicama tisdagmorgon fast inte kommer att nå platsen förrän runt 07.00- 07.30 vilket ger oss nästan två timmar helt ensamma om nu swellet träffar?
Värt ett försök är det vilket som men jo, ja klart att det kan bli helt overkligt om alla elementen ligger rätt, vi får se/ ciao hajen!

Igårkväll så gick jag för att handla en öl, tonfisk, avocado samt pasta när jag påvägen ut ifrån campingen såg en tjej komma springandes för att hon skulle hinna komma in innan jag stängde porten och påsåsätt slippa att ringa på dörrklockan.

- Tjenare sade jag, vart kommer du ifrån?

Hon förklarade att hon kom ifrån Californien eller hur menar du sade hon? jag kommer ifrån stranden, hur länge har du varit här?

( jag ) Typ 10 dagar förklarade jag, fast har bott i tält i en 5-6 nätter nu, jag sover direkt på marken så jag tror att vänstra delen av ryggen är lite rökt, men det är gött nu.

( hon ) Kom med mig sade hon och tog med mig till hennes rum, därinne så drog hon fram ett splitternytt självuppblåstbart grönt liggunderlag, gav det till mig och sade du kan låna detta inatt om du vill- jag reser norrut imot Ecuador imorgon, vill du?

( jag ) ÅÅÅ du förstår inte vad detta betyder för mig, jag är så fruktansvärt tacksam, vilken karma, va vackert gjort, jag tror nästan att jag älskar dig nu!

( hon ) Eller du… jag är trött på att resa med det, det tar bara plats och jag använder det ju inte än då, du får det!

( jag )   EEHHHH? Okej, eeehh, tack.

Har även på senare tid fått ett nytt myggnät ifrån en irlänsk tjej samt en handduk ifrån ett australiensiskt par. Innan jag själv lämnade Mancora så gav jag bort mitt röda Che Guevara linne till Danielle och jag bara älskar denna typen av gåvor, kände ju dock att jag växt ifrån det iochförsig.

När en människa ger bort något för att den vill och absolut inte för att den behöver göra det, ja då- då är det fett tycker jag!

( å vad beträffar myggnätet så kan ju det vara bra att ha till något i framtiden kanske )

 

Men surfen var flat.

Swellet är försenat och nu påstår www.magicseaweed.com att det träffar på tisdag, vilket känns som om ett decennium, något var tvungen att göras, det fanns alldeles för mycket tid att göra sig av med för att bara ligga i hammocken. De nya amerikanska surfarkillarna som anlände igår dödade sin tid genom att gå på massage, spela gitarr och läsa bok, själv så drog jag på marknad.

I storebrors staden Trujillo en halvtimma bort så finns det en jättemarknad som sträcker sig över en femton, tjugo kvarter där de säljer allt ifrån hälsosamma färggranna bär till fårhuvud samt ginseng och lavendelblomma i lösvikt.
Här så trängs säljare ifrån Cajamarca i norr till Casma i söder å även en och en annan svarthyad kille i min egen ålder ifrån Amazonas.

Det var en vacker marknad som gjorde mig glad, jag tog foton och snackade gött. Jag handlade russin, rispuffar, torkade persikor, pecannötter, mangos och ren hundra procentlig kakao som jag ska ha för att tillverka en ekologisk  musliblandning.
Den rena kakaon kommer ifrån Cajamarca och är sprängfylld med antioxidanter. Tro nu inte att den är smaskigt söt eller dessertaktig. Detta är inte t ex Marabou Mjölkchoklad eller någon annan inpackad påse som är fylld med fett och socker och pryder hyllorna nära kassan i ICA butiken så man lite slarvigt kan slänga ner en jävel i korgen innan man lägger varorna på rullbandet för att dra sitt elektroniska betalkort för att påsåsätt få mera så kallade poäng ju mera kexchoklad man handlade, NEJ, detta är ren choklad det är faktiskt inte alls jättegott, det känns ungefär som när man sveper en espresso energimässigt.

Trotts att jag tidigare i mitt liv jobbat som kock så har jag väldigt svårt för alla avhuggna tupphuvud, råa kycklingar som uppsprättade hänger på krokar osv, det är så jävla äckligt, fast äter det de gör jag minsann!

Lite bilder ifrån en marknad på andra sidan av världen, långt borta fast ändå så nära!

De säljer kol i lösvikt

Kanel

Aloe vera

En bra affär tyckte jag, tjugofem nyplockade mangos kostade 16 kronor.

Min  Januari undersökning om vad det kostar att surfa, skratta och tälta i Perus öken under en månadstid fortsatte. Jag tar den på blodigt allvar och ser det som att det äntligen börjar att lossna, att jag börjar förstå många av turistfällorna.
Vad kostar det att leva för peruanerna, varför ska det vara dyrare för mig?

Nu låter det ju som om jag skryter och det gör jag också, detta har jag jobbat hårt för och hur löjligt det än låter så är det tydligen viktigt för mig.

Det är så roligt va, man behöver ju inga sovenirer, endast bilder samt att lämna efter sig något till den snubben/ snippan  som man fått bäst kontakt med, för att hålla sig vänn med karman så att man inte blir hajmat eller något annat otippat, trotts vetskapen om att det är större chans att bli träffad av blixten.

Handflatan hade blivit bredare och tunnare samt armen var lång och smal jag funderade seriöst på om min arm hade blivit en paddel? 
I södra England så var det en kille som fick operera sig för att det växte ut ben som täppte till öronen på honom. Detta hade skett på vissa som vistats under långa perioder i kalla vatten så som surfare, ett sätt som kroppen använde sig av för att skydda hörselgången imot alla starka kyliga vindar/ vatten, ja snart skulle man väll få simmhud imellan tårna också?

 Nej då man var fortfarande människa det var bara att mantrat just nu var surfning och ingenting annat, å snälla tro mig, det var verkligen så det var!

Livet handlade om att äta, surfa och göra yoga samt att jag hade gått barfota såpass länge att det börjades att gå som en balletdansös alltså inte på hälen. Det var nästan kusligt hur beroendeframkallande det var, personligen till mitt försvar så skyllde jag på att detta var ju fantastiskt hälsosamt, hur kunde det på något sätt vara negativt?

Det var väll som allt annat i världen att det blev till en drog om man maxade det, men det kunde inte hjälpas just nu. Dyken under vågorna påvägen ut till brytpunkten hade börjat att sitta exakt där de skulle och när det döks under de stora vågorna så var det som om en adrenalinkick slog in varje gång, jag kände mig som en strömlinjeformad fisk. I takt med att man blev lite bättre för varje dag som gick så börjades det att ta för sig mera samt man beteede sig aggressivare i vattnet,  man var ju tvungen annars fick man ju inte de fina vågorna, många förväntansfulla själar var vi som väntade på julafton ( vågorna ).
För att kompensera denna endorfinkick så balanserades surfen upp med yoga.

Både att surfa och göra yoga sades ju aktivera kroppens chakran även fast forskarna hävdade att det finns inget sådant. För er som kände att det nästan höll på att bli för flummig text nu ( som även jag kände ), så kan vi väll säga som så att mixen av dessa två var väldigt bra för balansen.

Här på min camping Naylamp så surfar hela personalen, det är alltid någon som har ledigt i två timmar som jag går iväg med, surfning är ju spirituellt så man kan ju surfa själv men jag gillar att snacka lite gött där ute i vattnet, antar att jag är en social varelse. För att ni inte ska få för er att jag på något sätt har blivit en mästare så kan jag erkänna att tonåringarna på runt femton, sjutton år brukar paddla ikapp med mig och sno mina vågor, vilket igentligen gör mig vansinnigt frustrerad men eftersom jag inte kan göra något åt det så ger jag dem istället en komplimang och säger att de är helt galna eller stora vågor detta och hoppas att de ska sluta- men det gör de inte.

Vattnet är tjockare här, ibland nästan som olja och när en större våg bryter så bubblar det upp ett vitt skumm till ytan som luktar fisk. 
Huanchaco har rika fiskevatten det är den kallare chilenska södra havsströmmen som når hit, havsströmmen når fram till vattnen runtomkring huvudstaden Lima där den möter de varmare strömmarna, det är bland annat därför som vattnet är varmare i Mancora det är även därför som det alltid är disigt i Lima.
Under december månad till mars månad så är det högsommar här vilket innebär att solen värmer kontinuerligt upp havet så man ska inte behöva använda en våtdräkt men de flesta bär våtdräkt ändå, upplevelsen blir ju bättre, kroppen kyls inte ner så fort.
Det är ett nytt swell på ingång som just nu är nere i söder runt Patagonien i Argentina och förväntas att träffa oss på fredag, kommer swellet så drar halva campingen till Chicama och ger allt!

Allt ni ser tillhör några hippies ifrån Argentina, i bunkarna ligger Aloe vera och drar sig.

Annat som måste skrivas ner?

För två dagar sedan så skakade marken, det var en jordbävning i den högt belägna bergsbyn Huaraz sydöst om oss.

Klockan var 08.00 den 1:a januari, 2010 hade startat, Jayjay ( Jason Jackson ifrån Irland) skakade mitt gröna enmanstält och hojtade, nu drar vi till Chicama och surfar. Som säljargument så använde han anledningar såsom du kan välja själv hur du vill börja det nya året, ska du inte med så drar jag själv.
Efter att bara ha känt varandra i endast 24- timmar så kände han mig tydligen klart bättre än vad jag planerat att låta honom göra, va sade han till mig att han skulle åka själv till världens längsta våg, förstod han inte att detta inte var fysiskt möjligt?

På vägen till bussen så var det lika mycket folk ute som det varit på nyårsaftonen, korvarna grillades fortfarande och längst fasaderna så hånglades det på ett erotiskt sätt.
För en minut så ångrade jag att jag inte gått ut kvällen innan för det såg så härligt ut,  denna tvekande känsla försvann sedan snabbt, tydligen så hade de inte gått och lagt sig än, detta var Peru och folk levde i nuet, varför skulle de sova?

 ( ja för att klockan var 08.00 kanske, vad visste jag? )

I vanliga fall så kan det vara svårt för naturen att bilda en perfekt tubformad våg som är två kilometer lång utan ett korallrev.
 ( eftersom korallrevet sitter fast och det är grundare där det befinner sig därför så bryter det, sand flyttar på sig )
Här så bryter den alltid i olika tubformade sektioner fast det är sandbotten, detta är väldigt ovanligt. De som bor här påstår att vågorna brukade vara ännu längre fast  ända sedan vågen började uppmärksammas och surfare började att anlända så bildades en efterfrågan ( vart ska vi bo då ? ), så unga entreprenörer började att bygga hostel för att hjälpa till. De rubbade ekosystemet av allt borande, gjutande och på detta sätt så flyttades vissa av sandbankarna.

Dessa var ju också surfare såsom legenden/ ägaren till Posadan El Hombre och igentligen letade anledningar för att kunna få surfa varje dag utan att behöva anstränga sig för mycket.

Långt långt till vänster om bild ett så börjar den att bryta, ute vid pointen, den fortsätter sedan att bryta som ni ser här och fortsätter ända bort till höger där den längsta pir jag någonsin har sett går ut i havet.
Denna pir byggdes ifrån början av tyskarna och tjänstgjorde som ett verktyg för att exportera sockerrör. Idag så är det stora rör dragna längt med den ända ifrån fiskefabrikerna dessa rör suger in fiskar som sedan chock upphettas och exporteras som gödsel, vilket känns lite bizarrt tycker jag.

Denna våg är inte på något sätt extremt stor eller extremt sugig, det som kännetecknar den är dess längd samt att den är otroligt snabb.

Att åka hit ifrån Huanchaco tar en timma och fyrtio minuter, vågerna är alltid mindre här i jämförelse med hos oss så om det är för stort där så vet man att det förmodligen är perfekt här i Chicama.

Kontrasterna av att gå omkring och skrocka i öknen känns som ett rejält äventyr!

Träffade ett udda par här faktiskt en kille ifrån Bolivia och hans fästmö, en ryska, det flummiga är att de bor i Tromsö i Norge och pratar flytande norska.

Jayjay har nu åkt vidare till Lima för att möta upp lite folk och ska sedan vidare till Rio för att karnevalsurfa.
Men alla vi andra här i Huanchaco väntar, träffar swellet så åker vi, detta är ett genuint ställe som bara måste upplevas, en surrealistisk verklighet som i allra högsta grad existerar.

Tack Puerto Chicama, vi ses.

I väntan på bussen tillbaks

I takt med att jag bryter ner mig själv, kontinenter och länder för att på så sätt få kontroll över min vardag så hade det hunnit att bli 2010!

Detaljhandeln hade än en gång lyckats att få folk att spendera för mycket kapital så även reseförsäkringsbolagen och vaccinationsklinikerna, enda skillnaden var att dessa spelade på människans säkerhet och hälsa vilket var lättsålt till en oerfaren resenär, vilket skydd var igentligen nödvändigt?
 Ja vissa skuldsatte sig t.o.m. för att ” ha råd ” att köpa rätt julklapp. Rätt packet var ett vunnet leende!
 Människan hade druckit för mycket alkoholhaltiga drycker och intagit för mycket fet mat och inom bara några dagar så skulle träningslokalerna ha sin bästa månad på året, kretsloppet var än en gång slutet.

Mina vänners prat om att komma att besöka mig inom några dagar hade blivit månader och var påväg att förvandlas till år. Fast de hade ju aldrig tänkt att komma överhuvudtaget även fast de trodde det, detta hade jag ju vetat sedan 2004 då jag upplevt ett år ensam i Australien.
De samlade undermedvetet på anledningar till varför de skulle slippa att flytta på sig såsom pågrund av pengar, jobb, räkningar de såg problem och inte möjligheter.

Jag själv skyllde på allt jag kunde för att slippa att stanna upp, jag avundades dem och kände vad lugnt och skönt det hade varit samtidigt som de då och då önskade att de vore en haj!

Allt var precis som det alltid hade varit vissa människor stannade, andra flyttade på sig, alla dessa behövdes för att skapa rätt balans.

Tänk om alla skulle ha surfat, eller rest, eller velat att bli advokater, eller tittat på idol, eller drömt om att ha en B.M.W, spelat bingo eller velat haft en självgående dammsugare?

Eller gillat mörkhåriga damer, haft en förkärlek till poker hur skulle det ha gått?

Det var 2010, det var inga problem längre…

Förändringen var i full rullning att resa hade minst sagt blivit en livsstil. Lågprisflyg hade bildats, nya hostels öppnades upp dagligen och för den nya generationen verkade det inte finnas några som helst gränser, ja snart så var det väll dax att ta bort landgränserna också, vad ska vi med dem till?
Amerikanerna började invardera Colombia och dessa perfekta kakaofärgade kroppar ( tack spanjorerna ) skulle sakta men säkert gå ner sig genom att de skaffade sig amerikanska pojkvänner, jag mådde dåligt bara vid tanken på eländet, den nya generationen var påväg att bli lite ljusare i hyn.

Är det inte farligt att vara i Peru och surfa frågade ens mamma som visserligen under åren som gått tvingats till att skaffa sig ett bättre världsperspektiv än hon kanske ifrån början tyckt varit nödvändigt?

- Ja vad skulle jag svara henne?

Att jag precis såg ett grabbgäng ifrån Österrike som reser jorden runt och endast är 17-år gamla?

Att du kan i princip läsa din universitetsutbildning i vilket land du känner för.

Att det förmodligen är farligare att jobba måndag till fredag och leva i samma mönster, endast se lite sol vintertid och längta till fyra veckors ledigt under sommaren och hoppas att den inte regnar bort.

Att det är större chans att dö i en trafikolycka.

Att jag personligen aldrig mått bättre och skulle jag haft kapital så hade jag haft en stekhet plan på lager.

Vad ville hon höra liksom att jag saknade Sverige?
Det gjorde jag ju inte och jag hade ju provat att ha en egen lägenhet, en svensk tjej samt eget företag, har ju aldrig varit olyckligare, detta visste hon ju om fast låtsades inte om det. Samtidigt så saknade jag ju henne och mina nära vänner men det var ju inte anledning nog för att återvända, det var ju inte ens nära.

Så vad kommer att ske 2010 nu då?
Hur långt kommer vi på ett år med det ekologiska tänket, kommer Peruanerna fortsätta att veva ner rutan och slänga ut allt som ligger i framsätet i naturen, kommer de att sluta elda gamla gummidäck längst kusterna?

Kommer Amerikanerna att rätta till sitt dåliga rykte så de slipper ha en kanadensisk flagga  påsydd på ryggsäcken och hävda att de är ifrån Kanada i tullen?

Hur många skulle i år komma på pilgrimmsvandringen i Indien som endast infaller vart 12:e år, senast var de en miljon?

Kommer svensken att utöka Thailand tur och retur eller kör vi några år till?

Ska Afrika fortsätta att vara lite lurigt dyrt eller kan man göra det budgetversionen?

Ska industrisemestern läggas i januari istället?

Kommer Israelerna att ta över?

Måste Brasilien bli dyrare och dyrare för varje dag som går, är detta verkligen nödvändigt?

Själv så tänker jag att inleda 2010 med att under hela januari månad bo i mitt tält  här i Huanchaco/ Peru!

Jag vill se vad det kostar att leva, skratta och surfa under en månadstid i Peru, detta får bli mitt såkallade nyårslöfte.

Jag kan bo på stranden gratis, men så långt vill jag inte gå utan jag ska leva under härliga förhållanden med goda skaldjursrätter, solsken,  internet samt varmvatten och surfa här under en månadstid.

Visst så finns det flera anledningar till varför jag väljer att göra detta, exempel:

1 För att jag inte är rik

2 Som ett meditativt syfte

3 behöver tid för att planera en grej ifrån februari månad osv.

Gott Nytt år, nu maxar vi!

Påsarna visar skurna sockerrörsbitar, kanske är detta något att muddla till den modärna ekologiske svenske bartenderns caipirinha drink.

Att hon lagt sitt barn i en skottkärra imellan druvor och bananskal känns annorlunda!

Jag ser dig.

De säljer ris OCH sopkvastar

Seten rullar in.

De runt femton olika flaskorna innehåller avkok ifrån olika helande växter ifrån Perus amazonas. Dessa blandas med exempelvis honung, lime och aloe vera och dricks sedan som en varm thedryck. De anses vara läkande…

I flaket tillverkar vi vår ceviche.

Fiskens mat

För er i byggbranchen: Kablar och rör dras här i sydamerika inte uppifrån och ner, utan nerifrån och upp.

Hej, sitter uppe på terassen till mitt hostel Naylamp och tittar på vågorna.

Swellet som jag pratade om behövdes för att Puerto Chicama ( världens längsta vänstersvängda våg under rätt mängd swell, rätt vindvinkel samt högvatten antar jag? ) ska kunna bryta som den ska har anlänt, det träffade Huanchaco idag.

Jag har köpt mig en begagnad lite tjockare 6.10 bräda för att få lite extra stabilitet, det är inget jetplan men till skillnad ifrån förr i tiden på platser såsom Panama, Indonesien och Costa Rica när jag tyckte att det var viktigare att brädan såg bra ut under armen när jag mötte en exotisk tjej så har jag nu insett att ju flera vågor man fångar desto roligare har man.

Att surfa är ju något rent och ingen modevisning, fast detta är väll kanske inte helt sant?

Min människokropp har ända sedan jag lämnade Sverige för exakt ett halvår sedan idag, anpassat sig till det den behövs till, i mitt fall: promenera, surfa åka buss och bära, kroppen är en fantastisk maskin den väger nu 77 kilo till skillnad ifrån den 29:e juni då den vägde 84 kilo.

Jag antar att den väger mindre för att den inte behöver väga mera på samma sätt som Indianerna i San Cristobal i Mexico var korta med små lungor för de inte behövde vara längre eller ha större lungor?

Min kusin är lite av en förebild för mig, fast samtidigt så är han lite av en klantskalle. Han är en av de få människor jag känner som trotts sin ålder på endast 28år har lyckats att släppa sitt eget ego. Själv så tycker jag ju minst sagt bra om mig själv och kommer förmodligen aldrig att förstå mig på detta.
Något som han alltid har förespråkat är att man ska se ut som en jakttax ( haha idiot ) och det kan jag nu meddela att jag vid 29-års ålder har lyckats med, jag har blivit en jakttax!

Har redan varit här i en två tre dagar tror jag och nu så känner jag att den sociala biten börjar att ge med sig, skönt. När man hela tiden byter till nya miljöer så får man börja om med nästa vänskapskrets iallafall om man väljer att resa själv, jag tror det är därför som jag gillar att lära känna färre platser istället för att stressa igenom kartan.

Samtidigt så blir det bara fel om man inte ger det den tiden platsen behöver, man behöver som en hävstångseffekt egen tid också utöver detta för att ta in och smälta alla nya intryck innan man är redo att gå vidare.

 

Träffade en finska idag som jobbar som skidlärare precis utanför  Sveriges riksgränsen uppe i norra Finland. Hon förklarade att hon igår höll på att drunkna på sin nya 7.2 bräda och precis såhära verkar det att fungera med surfningen:

                 Det som är farligt med denna sport är ditt eget ego!

Hon är här som volentär och tar hand om Peruanska gatubarn, jag blev inbjuden till en beachvollyboll match och nu har den sociala biten som sagt lossnat!

Något helt annat som bara måste skrivas ner är att det spelas endast 80-tals musik i restauranger, bussar, gatustånd m.m. Det är jättekonstigt som om de gjorde en massiv musikkampanj här under 80-talet och sen dess så har landet varit helt isolerat ifrån omvärldens tio i topplistor. Det blir helt fel i skallen ibland, men 80-tals musik gör mig lycklig. Antar att min mamma dansade till det när jag var liten och undermedvetet fick mig att suga napp till Rod Stewarts ” Young Turks ” i brist på annan uppmärksamhet.

Young hearts be free tonight. time is on your side, …

Fyra låtar som spelades efter varandra i minibussen igår samtidigt som sanden yrde och bilen sicksackade imellan mocheutgrävningar och varmblodiga hundar:

Staying Alive ( Bee Gees ), Big in japan ( Alphaville ), Sultans of swing ( Dire Straits ), Young Turks ( Rod Stewart ) eller Rodan som de brukade kalla honom, minns ja…

Är riktigt seriös med dessa 80-tals påståenden alltså, det slår aldrig fel, man blir glad av det och en bussresa i Peru är en upplevelse i sig, men bara i sydamerika kan detta hända jag är helt övertygad.

När fullmånens sken träffar Cero Blanco så sägs det att denna gråsvarta klippa ändrar färg och glimmar som vitt guld.

Jag befinner mig alltså i den södra delen av Perus norra öken, för att vara exakt vid den södra sandbanken av Mochefloden tio kilometer sydöst om Trujillo längst kusten.

Jag är här för att besöka och titta på de pågående utgrävningarna av den 1500-år gamla pyramiden Huaca de la luna (månens tempel ).

Måntemplet var på 600-talet ett religöst center för mochefolket, men efter att spanjorerna utan att se sig för varit här och stulit allt guldet så var det mycket historia som gick till spillo iform av målningar och skulpturer.

                  ( Spanjorerna skapade ju ny historia, fast det är en annan historia )

Detta är vad som är kvar av orginalmuren efter faktorer såsom, vind, sand, regn och spanjorer.

Alla stenar, gravar och färger är orginal, ingenting är ändrat!

Så nyligen som 1995 så hittade arkeologer ett 70-tal människokroppar nedanför denna svarta klippa, mochefolket offrade nämligen människor för att hålla sig vänn med naturen. Om t ex det var dåligt fiske, dålig jakt eller inget regn eller solsken ja då var naturen arg eller missnöjd med något och det var dax att skära halsen av lite folk för att balansera upp situationen.
Innan cermonin ägde rum så lät man sina offer äta av den hallucinogena peruanska kaktusen San Pedro så att de inte skulle känna någon smärta. Bilder i sten har visat att man ofta hällde människoblodet i en bägare!

Under denna epok så kunde man ha så många som uppemot tjugo styckna kungar under en 20-års period.
När en ny kung tillträdde pyramiden så byggdes det på med ytterliggare en våning av stenar så hela tiden så blev templet högre.

Gudsymbolen består av ett antal olika väsen t ex: bläckfiskens armar, jaguarens tänder, människans näsa, ugglans ögon, ormen och fisken.

Alla familjer skänkte stenar för att hjälpa till med byggnationen av Månens Tempel och alla satte de sitt personliga märke på dem t ex:

Härmed så skänker familjen jansson 3688 styckna glatt ansikte

Härmed så skänker familjen hermansson 864 styckna fem fingrar osv.

De tecknade gudasymbolernas humör varierade i takt med föda och klimat, ibland så var guden glad, ibland så var han arg och ibland full.

Templet blev trettiofem meter högt och hittades så sent som för 18-år sedan och var då helt täckt av sand.

För fyra år sedan så kunde man inte se detta det var då fyllt med sand. Den övre bilden består av teckningar av allt ifrån skorpioner till ödlor och kondorer.

Ingen vet om denna väg endast var för kungar eller om den verkade som rutschbana för lik , men man tror att det vanliga folket endast såg blodet i bägaren och aldrig några kroppar.

Nyligen så hittades en guldmask, en handgjord gås samt guldkrigaren på denna plats, dessa föremål finns att beskåda på museum i Trujillo samt Lima.

Grävningarna pågår dagligen samt ett omfattande arbete iform av två kemikalier, den ena gör stenen hårdare så att den inte eroderar sönder och den andra bevarar den naturliga färgen imot faror som vind, sand och kamera blixtar.

Nivån på skålen kontrolleras tre gånger dagligen och mäter mängden med sand som tränger in trotts vindskydden i denna öppna öken.

Orginalstöpeformarna har hittats och används nu för att tillverka en identisk nyproduktion av mochefolkets hantverk.

Detta är den minst sagt annorlunda 2000-år gamla peruanska hundrasen Viringo. Denna luktfria, hårlösa halvvegetarian hundras lever här i öknen och har en kroppstempratur på 40-grader.
Alltså när jag lade min hand på den så var den varm, Viringo hundar är kända för att bota astma och används för att få upp kroppstemperaturen, en Viringohund kostar imellan 3000- 6000sek.

All text och bildmaterial är som vanligt framtaget på egen hand, puss/ Hajen!

 

Någon har byggt ett charmigt kullerstens promenadstråk längst hela strandremsan med lekpark och mini utomhusgym precis som någon annan också gjort i Fortaleza/ Brasilien eller Zihuatanejo/ Mexico.
Jag kan tyvärr inte lägga det i samma division som det sexiga stråket längst bergen runt Sydneys Manley Beach men det behöver jag inte heller för alla är de olika!

Som en självklar mittpunkt så går en lång pir ut som kvällstid och helger fylls av fiskare. Till vänster har du tyngre surfvågor och till höger har du nybörjarvågor samt bad, framför havet så bereder cevicheriorna och skaldjursrestaurangerna ut sig!

Eftersom det är mindre turism så är det också mindre gatuförsäljare som skriker gringo!

Mindre turism, billigare priser och en mera genuin upplevelse eftersom urinvånarnas beteende inte har ändrats av västerlänska influenser.

( hallå jag menar! det är ju ingen kannibalstam, inte heller djupaste amazonas, så ta det lugnt det är bara en annan fiskeby. )

Ska försöka förklara igen, låt mig vända på den:

En stad kommer alltid att ha ett roligare utbud ju mera folk som bor i den!

Eftersom  mera människor, mera kapital och mera antal av den lilla procent som får små roliga nischade butiker, restauranger och kafeer att gå runt. Exempel på dessa typer av städer London, New York osv…

Men lugn nu hajen här, vart var vi?

AAAhhh vågen!

Världens längsta vänstersvängda våg Puerto Chicama är cirka en timma norr om mig men det är mängder av surfställen alltså MÄNGDER, söderut, norrut, överallt. Bara här i Huanchaco så går det att surfa i princip överallt, det bryter i hela havet, det är mera strömt här fast det är ingen fara den drar dig åt höger och inte utåt så man kommer i värsta fall tillbaks till piren. Det verkar som om Chicama behöver ett ordenkligt ”northernswell” för att bryta så det är väll bara att värma upp här antar jag. kan ju ändå inte hantera en sådan lång våg men det ska bli kul att se det, när det nu blir av.

Min tanke är att stanna här ett tag och köpa mig en bräda, det är det jag vill men jag är lite orolig över det för det finns helt enkelt för mycket spännande att göra, därför vet jag inte om jag ska köpa eller hyra en?

Jag hoppas dock att jag stannar ett tag!

Något annat som jag funderade på idag var:

Anta att det bästa sättet att göra Australien på  är i en husbil ( folkabuss med madrass och Neil Young/ Harvest Moon på stereon )

Å Afrika ensam på en motorcykel!

Europa med tåg, Norge på cykel osv…

Ja då tror jag att Peru ska göras med tält!

Billigt, enkelt samt bekymmersfritt? ( men sova i tält suger ju alltså )

Casiopia var namnet och han bor här på hostlet, denna bergssköldpadda genererar en härlig äventyrskänsla var så säkra.

Mochefolket levde här i norra Peru runt år 100- 80o för en 2000 år sedan ungfär, tiden går fort när man har det roligt. Moche var en mångfald av kulturer som föregick Inka. Denna kultur hade sitt centrum i Mochedalen Trujillo/ Huanchaco där jag är nu!

De var duktiga fiskare och jordbrukare, de anlade kanalsystem för bevattning. För att hålla ihop riket krävdes ett starkt styre, de härskande fick en nästan gudomlig ställning. Befolkningen hade bara två klasser: de styrande och de underlydande. Den styrande klassen förväntades ge befolkningen trygghet, skydda dem emot fiender och även utöka riket. I motprestation krävdes att de underlydande arbetade, försörjde den härskande klassen och också följde lagarna. Det starka styret avspeglar sig i de byggnadsverk som uppfördes.

Från Mochekulturen finns två stora byggnadsverk bevarade i form av pyramidbyggnader, Solens tempel och Månens tempel  (Trujillo/ Huanchaco). Solens tempel har de rektangulära måtten 228 m x 136 m och är den största byggnaden i Sydamerika från forntiden. Ursprungligen nådde byggnaden en höjd av 48 m. Byggnaderna är uppförd av stenar av obränt tegel.

Som så många andra indianfolk så offrade moche människor för att det skulle fortsätta att regna, de skar halsen av dem.

Forskare hävdar att fenomenet el nino kan ha utplånat hela mochekulturen.

Denna texten är i princip kopierad ifrån Wikipedia- den fria encyklopedin

Ja det börjar bli svårt att bara surfa och undgå all fascinerande historia om folkslag, indianer, pyramider och hela kulturer. Peru känns lite mystiskt som om jag inte kan få grep om det, det stör mig samtidigt som jag gillar det!

Det jag igentligen ville visa er är de handflätande båtarna som fiskarna här i Huanchaco tillverkar precis som mochefolket ska ha tillverkat dem för 2000-år sedan.

De lätta surfbrädsformade båtarna glider med vågorna i denna guldgruveregion av höger och vänstersvängda vågor med billiga priser utan för mycket turism.

Båtarna bär smeknamnet: caballitos de tortora ( små hästar ) för att fiskarna har ofta ett ben på varje sida när de paddlar dem med sitt halva rör av bambu.

Kanske så ber han om god fiskelycka?

Att gå direkt till stadens/ byn lokala marknad för att handla är alltid billigast förutom att kanske köpslå direkt med fiskarna eller bönderna ( så okej inte billigast men tillräckligt billigt är det).

Att bege sig till en marknad i Peru eller ett land med mindre ekonomiska tillgångar överhuvudtaget kan vara lite av en chock.

Här existerar inte miljö och hälsa!

Köttet måste inte hålla max 4 grader, fisken måste inte ligga i en vakuumförpackad påse med is.

Saker och ting görs som det alltid har gjorts, det är väll ingen fara?

Enligt mig så har vi för lite bakterier i Sverige och i Peru förmodligen för mycket…

Å denna eviga balans, varför kan man inte bara få maximera?

I Sverige så skulle man helst inte få ha sin restaurang öppen, för det kan ju bildas bakterier när man handskas med råvaror och lagar mat.

Fast i Peru så får man laga soppa på råa tupphuvuden som legat i 35- graders värme i fyra timmar om man vill.

Ja jag vet, råvarorna ligger inte i söta små förpackningar inte heller är fisken rullad i brunt torrt papper för att sedan ihopslutas med en guldetikett som säger fiskhandlaren eller den ekologiska gården!

Men faktum kvarstår att färskare och nyttigare fisk går inte att köpas, här kostar färska tigerräkor 49sek/ kilo, färsk tonfisk runt 50sek/ kilot.

I Sverige kostar räkorna runt tvåhundra kronor kilot för frysta och tonfisken runt 250sek!

Det kan ofta vara lätt att glömma att det är man själv som är gästen och bör respektera det landets kultur och seder som man besöker.
För mig kostar ju tigerräkorna runt 49sek/ kilo inte för lokalbefolkningen, med tanke på vad de tjänar så kostar räkorna förmodligen 500sek/ kilo.

Att vara ifrån Sverige eller nästan hela Europa, Kanada, Australien, USA och sedan åka ut för att resa i billiga länder är en lyx som inte är möjligt för alla!

Det var juldagen de hade bestämt sig, nu maximerar vi!

Pengar var inte viktigt inte heller morgondagen, allt var möjligt men ingenting var säkert, min kusin satt förmodligen i sin bil lyssnandes till Bruce Springsteens ljuva stämma körandes imot Mr Irons lägenhet, de skulle dricka rom och de skulle bli fulla- de skulle maxa!!!

Samtidigt som jag själv eskorterades av två styckna engelska tjejer till en kalkonmiddag belägen i ett strandhostel som visade sig att vara fyra långbord av i mina ögon minderåriga maxare som åt sin skaldjurssallad till förrätt samtidigt som de varmrökte sina cigaretter och halsade chilenskt bag in box rödvin.

Efter att besviket hungrig ha lämnat kalkonmiddagen så svepte jag en chokladmjölk tillsammans med en påse rostade bananchips i väntan på nästa bords reservation på The Beef House om en timma klockan 19.00 här i Mancora.

Tog strandvägen hit och möte min potensiella dejt ifrån Californien som tillsammans med hennes rödhåriga rumskompis var inne på sin tredje flaska vin och förmodligen inte kommer att se solen förrän imorgonbitti.

Danielle kallar mig lögnare eftersom jag har berättat att jag åker imorgon och han på såsätt försöker att få så mycket pengar som möjligt ut ur mig ( köp en öl till mig, har du pengar till en cola osv) .

Liz har köpt en flaska bacardi och två liter annanasjuice till oss eftersom hon har en ny pojkvänn här fast hon är kär i sin gamla.

I need a drink säger hon!

Det är ett engelskt hostel nu.
Tre nya engelska själar har anlänt, Marc, Phil och Katie. Phil har precis sålt sin restaurang och funderar på vad han ska göra senare, Katie vill sluta att jobba som sjuksköterska och Marc är nog ganska nöjd tror jag?

Det är intressant varför folk väljer att resa förutom själva resandet då da såklart, alla har de olika anledningar, det som ofta sammankopplar/ förbinder är att alla söker de efter någonting?

Vi gick till The Beef House med mantrat: idag bryr vi oss inte om vad det kostar…

Maten var mycket bättre än vad man trodde var möjligt, jag beställde en 300-grams medium grillad biff, med karameliserade äpplen, riktigt potatismos, sauterad lök och grillade chilifrukter, det gjorde även Phil som hade sin födelsedag denna dag och blev 30- år gammal. Vi skålade med våra mojitos och sade att det var ” The Chefs Choice ” och tyckte att vi visste bäst.
Man fick en rejäl tandad kniv på sidan av tallriken som man kunde tranchera köttbiten med, den kompetente kocken hade stängt det och bevarat vätskan inuti och sedan grillat det argentinska köttstycket perfekt rosa.
Jag trancherade upp hela biten, strödde havssalt på den, svartpeppar och hällde sedan över en olivolja som var smaksatt med vitlök, citron och örter ( ungefär som en gremolata ).

Drinkarna smakade bra, så även maten, vi var nöjda.

( På denna finare restaurang här i Mancora så betallar du 80sek för en 300grams stek samt 20sek för en mojito, men då är det gott också )

Efter det så gick vi ner till stranden och drack en Pisco sour och sen var det över för mig.

( Pisco sour : Den lokala starka spriten pisco, lime juice, socker, is, äggvita samt lite angostura bitter, mixas. Peruanerna tar sin nationaldryck Pisco sjukt seriöst och firar även Piscons dag den 8:e februari.  )

Imorse så vaknade jag av ett högljutt röstläge!
Det var en schweiziska som bråkade med ägarinnan till detta hostlet och de båda var löjligt otrevliga imot varandra. Bråket hade startat på grund av att hon hade frågat tre gånger de senaste fyra dagarna om hon kunde betalla med två 20- dollars sedlar idag när hon skulle checka ut och detta skulle gå bra.
Idag var det därimot omöjligt för det fanns ingen växel?

Hon sade att då betallar jag inte, ägarinnan sade att detta är inte mitt problem du måste växla.
Hon sade att jag har frågat tre gånger och du har svarat mig att detta ska gå bra, ägarinnan svarade att ja jag hade ju växel förut men nu har jag ingen.

Efter ett tag så börjar de skrika åt varandra, ägarinnan stänger av gasen så hon inte kan koka upp vatten till sitt morgonkaffe och hon säger att hon ska skriva in till Lonely Planet om händelsen.

Schweiziskan kan inte förstå hur hon kan bli behandlad såhära, hon frågade ju tre gånger?

Ägarinnan kan inte förstå hur en yngre främmande tjej kan höja rösten imot henne i hennes eget hus, i hennes eget land?

Hela situationen är absurd, klart att hon borde ha växel men detta är Peru här har man ingen framförhållning här lever man dag för dag och lever i nuet, kulturkrocken har aldrig varit mera uppenbar!

Efter detta så skänkte jag bort mina ägg och mitt the och gick till restaurangen green eggs and ham för att äta lyxfrukost ( man vänjer sig fort ). Beställde en ekologisk omelette på basilika, tomater,lök samt champinjon och hashbrownies till detta så valde jag nybryggt kaffe och en juice på melon och apelsin. Satte mig på den nybyggda träbalkongen och kikade imellan palmerna på de som låg och surfade.

Tänkte för mig själv att om detta stället vore mitt, jädrar va nöjd jag vore då!

Sedan så log jag lite för mig själv när jag förstod att det vore jag inte alls det därimot så skulle jag nog vilja ha mitt liv exakt som jag har det nu, drack mitt kaffe och kände att jag hade två av tre möjliga, jag hade tiden och hälsan!
Saknade pengarna men jag förstod ju att det kunde ju ha varit värre och det har ju varit värre också- så mycket värre!

Åker till Huanchaco klockan nio ikväll, tio timmar söderut.

Är jag Sveriges gladaste 29- åring, just nu?

Drack precis ur min cusquena öl och nu kokar jag mitt äppelthe, på botten av thekoppen ligger en pyramid av råsocker, jag funderar på om detta sockrande är min nya grej?

Umgås just nu med en 36-årig engelsk kvinna som jobbar med domare, advokater och läkare som är beroende av droger. Hon berättade över middagen att alkohol är det största problemet och att det är den enda drogen som du blir fysiskt beroende av.

Undrar över om stora massan inte kan ha fel och att det kallas kultur!

Hon berättar att t ex heroin och kokain inte kan döda dig av att sluta med det ( även om kanske du vill döda dig själv) det är psykiskt.

Reflekterar tillbaks till Medellin i Colombia det Daves syster ( psykolog ) sade om de tre faktorer som gör dig till alkolist: om du dricker för att stressa ner om någon av dina föräldrar är alkolist och en tredje som jag glömt.

I baren här på la posada så sitter ett italienskt par i 65-års åldern ifrån Neapel och skrockar och äter färsk hummer.

Hon är också psykolog och han har en porrmustasch!

Igår mitt på dagen så blev hon knivrånad samtidigt som han låg i vattnet och simmade, igår blev även Danielle nerslagen för att han inte betallt underhåll för sin son sedan han föddes för 3-år sedan och en fyllegubbe pissade utanför dörren till mitt rum.

Stannar här fram tills den 26:e december sedan så tar jag en nattbuss söderut till Huanchaco.

Grejen är att jag har det bra här ( jag behöver inte köpa någonting och inte hävda mig) men jag måste vidare, låt mig förklara:

Från den 26:e så går priset på rummen upp ifrån 5 dollar/ natt till 13 dollar. Samt att allt går upp här i Mancora och alla ansiktena anländer.

Ansiktena anländer för att dricka sprit, ta droger och knulla. Jag reser ju en längre period så detta känns ju inte som prio 1 samt att jag har ju redan gjort nästan allt det dära så det är en bra tid att fly vidare.

Det enda som igentligen stör mig ar att surfen är bra här alltså, det är endast en peak, alltså en pointbreak men om du träffar den så kan du åka med jättelänge.

Ja när jag tänker på vad roligt jag haft det idag så känns det lite som julafton och visst är det så klockan är nu svensk tid 03:45, det är julafton.

God jul imorgon blir det julsurf naken i röd luva, ciao!

Paddlarna gick isönder för de är av dålig kvalite!

Ändå så skyllde de på turisterna och tog till alla medel de kunde för att få dem att ersätta skadan. Ingen av paddlarna hade slagit i en sten, inte heller hade någon stöttat sig på den, men ändå skulle de betalla 70 kronor extra?

En annan kille hyrde en gul bodyboard och tog en buss nio timmar söderut till Huanchaco.

Min guidebok om Peru blev stulen av en far och hans son ( de ville titta lite på bilderna) sen såg jag inte boken igen!

När man reser så brukar man säga att man lämnar efter sig saker och kläder, solkrämer och guideböker, det hör liksom till som ett kretslopp, det jämnar ut sig.

   ( en resenär blir alltså inte av med prylar utan han/ hon lämnar efter sig till näste man )

Men det betyder ju inte att det är okej att vara ett tjyvansikte såklart!

Dessa människorna tar prylar, JA

De ljuger för turister om skador, JA

De tar varje chans de får att ta mera betallt än vad det i självaste verket kostar, JA

Men som vanligt som att bli äldre ungefär så är inte saker och ting längre endast rätt eller fel. De är ju inga onda människor, tvärtom, men t ex minimumlönen här i Peru ligger på 400 soles d.v.s. runt en svensk tusenlapp/ månad och det räcker inte ens till mat.

Danielle tjänar 20 soles/ dag ( runt 60 svenska )

Så saknaden av pengar krånglar till deras liv, jag har valt att kalla dem Isbjörnsfolket!

 

Lite annat jag såg idag som gjorde mig glad:

En målad vägg i en bar

Kreativa ungdomar som snabbt förvandlar lågvatten till en fotbollsplan

Fisken i entren till mitt hostal som jag är besatt av att skaka näbb med

Samt alla dessa ostron som ligger längst stränderna, det känns bra att de ligger där!

 

Vattnet till mitt äppelthe rinner långsamt ner i koppen tillsammans med lite gamla kokablad som det tältande paret ifrån Kanada slarvat med att ta bort när de diskade. Jag funderar på om detta skulle kunna säljas som ett hälsomedel om bara attityden till det ändrades. På hög höjd här i Peru så tuggas det kokablad och indianerna har inga rosa skjortor på sig inte heller några 100-dollars sedlar eller vita näsborrar.

I london just nu så marknadsför de en miljökampanj om att du dödar ett träd när du snortar kokain!

De engelska flickorna har precis bokat om sin biljett hem till Manchester på grund av den varma havsbrisflörten med de exotiska lokala surfarkillarna.
De kunde inte då veta att idag skulle någon annan flicka vara mera blond å på detta sätt vara mera spännande.
Stackars lilla 21- åring och inte får du se mamma på julafton nu heller, va fel det blev?

Kanske så tänker du nu: Att det var nog lika bra för han rökte ju kopiösa mängder med marijuana dagligen vilket säger ganska mycket om hans livsvisioner och vad han strävar efter, snart så har han väll dödat så många hjärnceller att han kan vara riktigt ” hang loose ” imellan hög och lågvattnet.

Eller så tänker du: Vilken resa med denna kolsvarta fettlösa kropp som sade att han älskade mig, jag är ju inne i klicken nu, om jag bara kunde få honom att göra slut med sin spanska flickvänn innan hon kommer hit?

En tatuering är ett minne sade de och hon betallade 90soles ( 30 dollar ) för få en permanent fyrklöver med fjärilsvingar på halsen, ooops!

Bredvid mig sitter Matt ifrån The Hamptons ( new york ) han har bytt till sig boken American Psyko och skrattar högljutt imellan textraderna:

Det är ju precis såhära de är, de har så mycket problem, de spelar tennis på de perfekt klippta gräsbanorna, Al Gore försökte att komma in men det fick han inte, de kan göra så eftersom det är en privatklubb. de har fler tennisbanor än Wimbledon. De oroar sig över vart de ska skicka sina barn, om det öppnat en ny klubb, om vart den familjen skickar sina barn?
Senast jag var hemma så jobbade jag som barnvakt för en jätterik familj som hade ett hus som var 15 gånger större än mitt barndomshem och vi är ändå fem barn.

( jag ): Men vad har de för problem då, de funderar ju inte direkt på vart en ceviche är en dollar billigare, hahaha?

( Matt ):  Familjerna kommer inte överens, de träffar aldrig sina barn och när de gör det så skämmer de bort dem, jag har aldrig velat att byta liv med dem, men man tjänar bra!

( jag ): Så du sitter barnvakt i The Hamptons i 3 månader och sen så reser du i nio, hahaha.

Till höger om honom sitter en annan tjej som precis varit på Galapagos och berättar att man kan volentära där och på så sätt få dyka i 3- månader gratis utanför öarna. Just nu så håller hon på med en kitesurfarkurs och sen ska hon åka flodbåt till staden Iquitos mitt i amazonas i Peru för att fira in det nya året.

 Staden Iquitos är den största staden i världen utan anknytning till en bilväg endast flodväg. Båtfärderna är lite ökända för att vara långsamma och ha dålig mat, samt en snubbe ifrån guldkusten i Australien berättade att hans båt tog två veckor  ifrån Leticia/ Colombia till Iquitos/ Peru, att han aldrig varit mera uttråkad. Det enda han gjorde var åt var bananer och kyckling samt sov i sin hammock och ville han socialisera så var det endast en kille till på båten som pratade engelska och han var kokainsmugglare och hade en full ryggsäck.

Själv så känner jag mig ganska lugn vilket såklart förvånar mig och är inte alls just nu sugen på att upptäcka.

Peru är uppdelat i tre delar: bergen, amazonas/ regnskogen samt kustlinjen.

Just nu så träffar högsommaren kustlinjerna fram tills marsmånad men i t ex bergen så blir det kallare.

Peru handlar mycket om Inka-riket om jaguaren, ormen och kondoren,  om bergen och deras bergstäder.

 

Men lugn nu, vi hinner eller inte men det verkar ju finnas så mycket mera. Landet har en enorm kustlinje det gränsar till praktiskt taget alla sydamerikanska länder och nere i söder närmare Chile så börjar vingårdarna att ploppa upp.

 

Den som ändå vore evigt ung och hade ett odödligt visakort/ Hajen!