Hej,

Var sugen på att börja skriva igen men visste inte riktigt vad jag skulle skriva om?

Hade dåligt med inspiration eller för mycket kanske, det var lite kaos, det kändes exakt som att jag bytte tid imot pengar å det var ju inget bra byte, eller hur?

Hmm, ja jobbade ihop kapital i Norge för att få ihop en viss summa pengar till en viss tomt i Colombia som jag köpt mig innan jag åkte hem?/ bort?, vart var hem nuförtiden?

Aktuellt kändes det att stanna någonstans ett tag, men var?

Ja, Colombia t ex, det hade ju inte blivit populärt än, det var ju lite Costa Rica för 25-Ã¥r sedan…

Det var ju jävligt gött i Colombia, eller Locombia som vi kallade det, vilka vi?

Hmm vilka var vi?

Jag tror att vi hade blivit en chipsnäve med resglada singelkillar som inte riktigt hade nÃ¥got bättre för sig än att ägna sig Ã¥t solsken, morenas, surfvÃ¥gor,  hajar, kaffe,kultur och alkohol det kändes som om vi var en uppgraderad version av urbana hippies. Vi bestog av ett gäng med karaktärer som lade mycket tid och energi pÃ¥ att fÃ¥ till en ” endless summer ”, vi hade haft det riktigt gött och ville absolut inte jobba nio till fyra, det fick inte bli sÃ¥!

Skandinavien var ju en tillfällig lösning för att maximera kapital på så kort tid som möjligt, ja menar att leva igenom animalplanet fungerade  ett litet tag sedan fick det såklart vara bra.

Jag behövde en nisch och det hade börjat att luta åt Colombiahållet, å tomten som jag hållit hemlig började luta åt ett hostal. Ja funderade på att bränna ner till Locombia å hugga ner några träd å börja bygga ett hostal med mina egna händer, varför inte liksom?

Ville ju såklart samtidigt resa Afrika runt, skriva en bok osv osv osv fast ändå inte, eller?

SÃ¥,

Jag hade sagt upp mig. Det var visserligen mycket sjukt folk här, människor som jag funderade över vad de tillförde världen som tur var så fanns det även mycket vackra individer.

Det blev mera märkbart här, vi bodde ju på en ö, det var ju bara vi, och de inplanterade dovhjortarna då förstås. De starka banden blev starkare och de man störde sig på hade man börjat att avsky med snudd på att fundera på att göra världen en tjänst och städa ön. En av de som kanske skulle ha behövt städats bort var en 63-årig före detta kock som var alkolist och kontinuerligt reste till Pattaya i Thailand för att umgås med små Thailänska tjejer, ja han var ju pedofil då, å tjejerna hade väll någon fattig familj ifrån norr skickat ditt så att de i sin tur kan skicka hem kapital till deras familjer till mat och studier.

Jag kan förstå det på ett sätt var det några andra medelålders singelmänn som antydde medans några andra tyckte situationen kändes bizarr. Jag hittade ju så mycket argument för att inte behöva låsa mig eller binda upp mig, hur skulle jag då kunna resa?

Grejen var ju den att jag ville ju inte bara resa, men det var alltid detta det resulterade i efter timmtals av ljugande för sig själv och vridande och vändande. Det nya tänket gick ut på teorin att om jag jobbar dit jag väljer att åka på semester, BLIR JAG DÅ NÖJD?

Mycket konstigt rörde sig som vanligt i huvudet, mest rent skitsnack och teorier om att det är viktigare att leva i nuet för man kan ju inte köpa tillbaka sin tid för pengar osv. När jag jobbade för mycket eller började känna mig för insnöad så blev jag extrem, det kunde under bara några dagar kanske en vecka svänga ifrån:

Cykel i Afrika, Spanska studier, segelbåt, Östeuropa, Tält, Tåg, Rädda Hajen, Hostel hit och Hostel dit osv, när detta hände så var jag tvungen och komma in i matchen igen igenom att rensa och fundera på vad som igentligen betydde något för mig?

Detta brukade ofta resultera i ett hostel vid stranden i något spansktalande land men ibland så försvann allt beroende på motargument,humör, eller om jag resonerade med mor, kill eller tjejkompisar. Det kunde vara helt glasklart att flytta till Colombia för att nästa dag ifrågasätta det långa avståndet och kokainet och istället börja googla Pais Basco i Spanien, sedan så ringer min vältränade kusin mig och två timmar senare så ska vi till Indonesien och surfa för det är ju det enda vi vill, DET KANSKE VAR DAX ATT SKAFFA EN DAM?

Nu överdriver jag ju sÃ¥klart men det som stör mig är att man ska behöva lägga ut dyrbar ”restid” bara för att jobba ihop kapital. Sjukdom, rädsla, barn, gevär, karriär och cv-människor NEJ detta ska inte stoppa mig, det är kapitalet. Vi var ju bortskämda, vi var ifrÃ¥n Sverige, vi kunde välja att studera, resa, köpa hus, köpa bil, köpa allt eller köpa ett helt nytt liv om vi ville, det var bara att handla, visst var det sÃ¥?

” Kanske fick bli rädda hajen ändÃ¥ dÃ¥, va fan liksom”

Det jag försökte att få till utan att bli psykiskt störd, psykopat eller psykolog på kuppen var att nischa mig så det var lättare att ta på det. Jag plockade bort Oceanien, Asien, Europa och Afrika ifrån jordgloben och så fokuserade jag på syd och centralamerika, va fan, ja jag ska inte ljuga men kändes mera naturligt att gå neråt i stegen istället för uppåt.

Dagens plan var att gå på ett strandbröllop den 28:e december i Costa Rica för att sedan dra till Colombia den 3:e januari, fram till dess spelade det väll ingen större roll igentligen, det var ju bara att byta 6månaders livstid imot en hög med pengar, men Stavanger verkade vara en trevlig by?

Ryssarna fortsatte att dricka vodka, rumänerna Palenke, vaktmästarna rökte cigg, jag drack kaffe och åt bakverk, spa- terapefterna gjorde armhävningar och fick telefonnummer till rika äldre damer i Oslo och Trondheim, diskarn käkade glassar, servitriserna hatade varandra det gjorde även bokningsdamerna på kontoret osv.

Det vackra vi hade var vänskapen och det började att kännas fel att lämna saker som detta efter sig, precis som om man skulle ha tagit den för givet och kallt räknade med att den bara skulle dyka upp på nästa ställe igen. Men det var ju verkligen inte ensamt att resa ensam, fast det kunde ju vara det, hmm, jaja det var svårt att förklara.

Vi fick helt enkelt än en gång avvakta och se vad som skulle kunna hända i möjligheternas värld 2010?

Å vips så var jag där igen, inne i arbetslivet,

Det hade också sin lilla charm, ja inte jämfört med att vara på resande fot men tack och lov så var mitt nuvarande arbete iallafall stimulerande.

Jag jobbade tillsammans med stolta ryssar som tidigare arbetat pÃ¥ stjärnkrogar pÃ¥ platser som Nice, Normandie och Paris, maten stod i centrum och varje dag sÃ¥ lagade vi en ny fyra- rätters middag anrättningar sÃ¥som ” Lax Galantin ”, Choklad Fondant och Borstj.

Mina ryska mästerkockar hade såklart också drömmar som att, sluta att röka, åka till Kuba, eller som min 24-årige amitiöse souschef Denis så vackert beskriver det:

Jim, my dream is to get a job or just cut vedgetables at restaurant Noma in Kopenhagen ( Harald-Ove said he could help me) , its the best restaurant in the world.

Mmm, oss perfektionister imellan så visste han vad han ville, höga drömmar och visioner hade den runt en och sextio Moskva födda ryssen när han i svart kockrock producerar sin krämade morotssoppa samtidigt som telefonen ringer och han saknar sin flickvänn, vad gjorde han igentligen här och framförallt vad gjorde jag här?

Ja jag skulle väll som alla andra ha kapital och hur jag hade lyckats bli kökschef över detta gäng med franska smaklökar var ju också lite grumligt?

Kom fram till att det inte var mina kokkunskaper så det måste ha varit min personlighet men här var jag alltså bland vinkännare och yrkesmän läsandes i min nya bok KOKAIN av Lasse Wierup/ Erik de la Reguera funderandes tillbaks till Colombianska kaffebuskar. För mig var det ett naturligt stopp på vägen men samtidigt så ville jag ju inte förlora dyrbar tid, jag blev ju också äldre, så jag passade såklart på att flirta med servitriser och lära mig lite om den ryska kulturen under tiden som glassmaskinen snurrade och hummerskalen rostades tillsammans med löken och selleriroten.

Jag hade av en slump som ni hör haft turen att få jobba med människor ifrån, Bulgarien, Estland och Ryssland och för detta är jag tacksam, troligen så ville väll chefen spara pengar och jag anade ofta en underton av att värdet på en människa kunde variera, tur att man inte var till salu.

Det hade redan bildats tvÃ¥ ” klaner ” en av norskar/ svenskar och en av Estländare, Bulgarer och Ryssar som ni säkert förstÃ¥r sÃ¥ lade jag in mig själv pÃ¥ sniskan i Bulgarer facket, om jag gjorde detta för att markera att jag var berest eller bara för att provocera ja det kan jag inte svara pÃ¥ men jag antar att jag helt enkelt var trött pÃ¥ raggare, blÃ¥vita seglarjackor, övertrevliga korrekta människor och en människomall, kunde ju iochförsig ha nÃ¥got att göra med min svÃ¥rhet att ha folk som sade Ã¥t mig hur jag skulle handla, detta skulle jag ju förmodligen slippa i fortsättningen eftersom jag  nu kontrollerade 80 procent av de anställda genom att fungera som en naturlig bro imellan ön och fastlandet.

Ledningen jobbade hårt för att få en nära relation, de prövade knep som att berätta att deras vänner hade 57-fots segelbåtar, att kostymen var ifrån Tiger, att de kände kungen osv. När inte detta fungerade så lyfte de mig igenom att fråga hur funkar han Gorbachev din nye kock?

De hade väll haft möte om hur man kunde göra, kanske gått en kurs, någon gång så log med sina falska leenden och nickade respekterande, förstod de inte att det var en omöjlig duel att vinna?

Men visst behövde jag också beröm och motivation som alla andra människor men min tillfredställelse kom igen saker som tillexempel att Artjem ( ej Gorbachev ) tar sig tid och berättar för mig om perestroika eller att Alex vill dela med sig av sina familjebilder ifrån Narva imellan Ryssland och Estland, människorna med 57-fots segelbåtarna visste helt enkelt inte hur man tjänade pengar, eller var detta vårt sätt att få göra vardagen viktig?

Efter att den senaste veckan ha känt mig redo för att snart återvända till Sverige så kände jag mig nu istället ( helt plötsligt ) absolut inte redo för en sådan förändring, jag funderade på va fan jag skulle göra där?

Nja det var lite blandade känslor, att få träffa min familj och mina nära vänner var ju en lyx jag inte var van vid, detta skulle ju såklart smaka bra, men sen då?

Det vackra systemet som vi i vardagen refererade till som livet slutade dock aldrig att fascinera mig. Vad som än skulle hända med mig och vilket land jag än skulle hamna i för att jobba skulle ju igentligen inte spela någon roll, livet skulle ju anpassa sig och ge mig andra perspektiv och värderingar, DÄRFÖR så hade jag ju inget att oroa mig för, detta visste jag ju?
Min verklighet skulle ligga där den låg, ja förmodligen lite mera till höger eller till vänster men det skulle ju fortfarande vara min verklighet, det var ju detta som var så vackert med det.

EXEMPEL:

NÃ¥gon asiat skulle ju värdesätta t ex en ny bil som passade hans ekonomi, en annan skulle vilja ha en finare bil för att känna lycka osv. En helt vanlig nio till fyra jobbare skulle känna lycka av att fredageftermiddag ” ta helga ” och en investerare ( eller ja en person som känner tillfredställelse av att ÄGA eller av att fÃ¥ kapital att växa ) skulle ju behöva detta för att motivera sig d.v.s. för att fortsätta leva livet. NÃ¥gon annan skulle motivera sig med att han/ hon var femtio Ã¥r gammal men sÃ¥g yngre ut och att hon kunde springa lika fort som en trettioÃ¥ring.

Människor skulle fortsätta att känna lycka av barn, materiella ting, resor, hälsa, droger, flickvänn, trygghet, karriär, kapital, att följa en sport ( trotts att de aldrig ens träffat människorna), vara del av en grupp, skriva en blogg om vad är ditt liv, möten, djur, av att bygga upp, av att slå sig fri/ bryta ner osv..

Vad som gjorde mig lycklig just nu skulle inom min närmaste framtid förmodligen bytas ut imot saker som: tjäna pengar, hyra film och umgås med mina nära vänner d.v.s personer som har gett mig och jag har gett dem mycket tid för att förstå varandra på en djupare nivå.

Det var roligt att resa omkring i världen, man träffade så mycket olika personligheter/ karaktärer/ miljöer. Jag umgicks just nu med ett portugisiskt par som värdesatte , vegetarisk mat och cigaretter. En härlig trettiofyra årig fransman som just nu bodde i Madrid fast hade även bott på Irland, Buenos Aires och China och älskade människor, en cigarr rökande amerikan som var här för att hitta en fru att gifta sig med, en 28-årig kille ifrån israel som precis gjort fem år i den israeliska armen, en söt liten tjej ifrån Ukraina samt Carlos ifrån Bogota.

Det enda som jag just nu kände att jag saknade var en riktig utbildning typ i ekonomi eller något fast som undanflykt så skyllde jag på att resa var ju som en utbildning fast i livetsskola, vilket man iochförsig kunde få det till men det var ju såklart rent skitsnack.

Eftersom jag levt livet i nästan nio månader så var jag i ett stort behov av kapital, det jag försökte räkna ut var:

Hur ska jag kunna tjäna mycket pengar på en kort tid samtidigt som jag njuter av livet så gott det går?

Det var här min utbildning började att krångla med mig eftersom restaurangbranschen var ju inte en optimal bransch för att tjäna pengar, jag kanske hade en lösning på problemet:

Om jag kunde få ett kockjobb på en oljerigg utanför Stavanger i Norge så skulle jag tjäna mera kosing än en norsk advokat, vara ledig två veckor varje månad samt vara nära vågorna. Hela kustlinjen utanför Stavanger bjöd ju på kalla visst fast vackra oexploaterade surfvågor, var detta nöten?

Jaja det skulle nog ordna sig att det därimot inte skulle ha rört mig i ryggen att sitta här i ett soligt Medellin i Colombia samtidigt som jag sökte jobb på oljeplattformer i Norge var ju kanske inte riktigt sanningen, fast så länge man skrattade och njöt av sin vardag så gjorde man ju så gott man kunde med detta oförklarliga system som vi refererade till som livet!

Klippa mig hade jag inte tid med fast iochförsig  om jag pekade på bild nummer tre så kanske det skulle vara värt det, njaa??? jag var inte redo för den lokala frisörsalongen!

Men ibrist på vågor och termitbon så beslöt vi oss för att hyra en lancha och vidga vyerna.

Det var en vacker dag fyllt av gött snack vi var sugna på att exploatera, självklart hade ju ingen någon riktig koll men men va kunde hända…

Vi letar vågor och finner delfiner

Jättestora löv på öde stränder

samt en lugn kille

Vi stannar hos en kompis till Diego och käkar ostron, denna mästaren har sin egen ö, helt stört!

Rutten vart el Valle, el Tigre, några öde stränder, punta Huina med pointbreaken el Faro för att sedan avsluta med Huina tjugo minuter ifrån Bahia Solano!

                                 ” Livet var en gåva det var ju det jag alltid hade sagt ”

Det var oundvikligt att inte tänka på filmen ” The Beach ” ja nu hade det gått så långt så jag tyckte att Tailor såg ut som Leonardo Di Caprio hahahaha vilket jävla drag!

Om det någon gång under resans gång hade spårat så måste det ju ha varit nu, vi befann oss sex pers på hans tomt för att städa tomten och bygga en hydda så han hade någonstans att sova.
En svart skorpion klättrar upp för bananträdet samtidigt som Thailor berättar att han tror det går att pressa ut kokosolja ur kokosnötterna och sedan köra bilar och båtar på det 100% pure?
Jag har lånat en yxa av Efren en lokal skogsarbetare och försöker klyva ett minst sagt stort träd samtidigt som jag blir hånad för min huggstil och måste sedan avbryta mitt klyvande på grund av blåsor inuti händerna, vilket hån.
Efren har nu på cirka tio minuter hämtat två stora bollar, d.v.s. termitbon som han lagt på elden dessa brinner som fnöske, sämre brinner mitt stora regnskogsträd som är proppfullt av kackerlackor och vatten.

( denna dag ångrar jag verkligen att jag inte hade kameran med mig )

Vi står alltså i djungeln och sågar och hugger sedan så tar man en paus och dricker vatten och lägger sig i det egna vattenfallet, blir man hungrig så klipper man en papaya eller en banan och vill man dricka något annat så dunkar man en coco-verde ( pipa ) in i klippväggen
för att få bort sina dehydreringssymtom.

Vi var ju så sjukt nöjda, det här är jävligt fett det här skrek jag på engelska och klippte i mig en coco-verde samtidigt som jag svingade Efrens yxa, Tailor körde hippiestilen och skrockade om att vattnet i hans vattenfall var det godaste vatten han någonsin hade druckit samtidigt som Efren tog oss på varsin axel och repeterade att detta är elegante…

Skrockandet hade nu nått en ny nivå, tro det eller ej!

Det var nu snack om att bygga cabanas och gro rovor, allt skulle vara naturligt och självförsörjande. Han skulle byta annanas och avocados imot tonfiskar och ägg samt tillverka 100% naturella surfbrädor av det viktlösa balsaträdet. Det skulles täljas spjut som man kunde harpunera fiskar med och om han fick tag på en mask och en snorkel så kunde han ju plocka ostron om mornarna.

Brasan var större än någonsin och de lokala skogsarbetarna plockade eucalyptus doftande löv ifrån ett av träden sedan så rullade de sig pipor med hjälp av dessa blad och rökte så mycket de orkade men men två dagar senare så såg vi resultatet:

Mitt paradis var här stranden Almejal i El Valle!

Här så regnade det näst mest i hela världen vilket innebar att de kunde inte skövla regnskogen ( ekosystemet ) så detta ställe skulle förmodligen fortsätta att vara rent, va fan det fanns ju inte ens en seriös bilväg. Med tanke på de extrema mängder med sol och regn som träffade så skulle man förmodligen kunna ha planterat en laptop och upp skulle det ha växt ett söt litet datorträd nej men ärligt talat alla former av arter trivdes, rödhövdade ödlor kom springandes på två ben, gula pytonormar städade husen genom att hänga i taket och äta råttor.

Allt regn och den enorma kustlinje som låg vidöppen ifrån Jurado i norr till Termales i söder via cabo Corriente gjorde att man ständigt träffade på sporadiskt bildade vattenfall.

Man träffade även ständigt på militärer, de hade en minibas här samt två större baser mindre än två timmar härifrån. Vi brukade skrocka till det i kaffe och brödbutiken runt sjutiden varje morgon, jag med brädan de med vapnen även fast jag visste att de var vänliga killar så väntade jag alltid till sist innan jag tog för mig ur sockerskålen, det kändes onödigt att utmana.

De enda som igentligen hade hittat hit var Bobb ifrån San Diego och jag, trodde vi iallafall tills vi mötte Tailor!
Med en fogsvans i vänsterhand samt ett rep i högernäve flinade han samtidigt som vänster käke varmrökte den hemrullade ciggen, det var som sagt bara vi här, Bobb, Tailor och Jag. Tailor kom ifrån Texas men jobbade sedan sex år tillbaka i sydafrika,
 han står där framför oss varmröker och skrattar samtidigt som han berättar att han hittade detta stället av misstag för tre år sedan och var nu påväg till sin nyinköpta tomt för att såga ner några palmer så han kunde bygga sig en hydda. När han sträcker ut vänsternäve så pekar fogsvansen rakt in i djungeln, där säger han strålande, där är min tomt.

I soffan här på Dasma sitter en kille som jobbar med att köpa upp fisk sedan så packar han den i lådor fulla med is och flyger in firren till huvudstaden Bogota. Han berättar att de japanska sushikrogarna betallar löjliga summor för tonfisk och skaldjur, tonfisk som är den fisk han blir vid billigast betallar han två dollar/ kilo. Till vänster om honom sitter en annan kolsvart kille i tjugoårsåldern ifrån Choco-länets huvudstad Quibdo denna man jobbar med att installera telefoni och internet hans företags plan är att efter en femårsperiod så ska alla människor i detta länet ha tillgång till internet och telefoni, VA BRA!

Efter att jag nästan varit otrevlig imot honom så vinner han mitt förtroende och jag tvingas nu istället be honom om ursäkt för att vinna tillbaka hans förtroende som jag ifrån början fick gratis.

” Ibland som ensam blond kille så var det svårt att veta vilka var de goda och vilka var de onda i paradisets epicentrum ”

Självklart så tänkte ju endast 1 till 2% typ:

Å titta han har blont hår honom ska vi röka precis som 99.9% av colombias 43 miljoner människor inte hade något med kokain att göra fast ändå så blev de dagligen påminda.

Å åter igen i Sverige så bor vi inte i iglos och alla snorfar inte kokain i Colombia.

men

Kyla och mörker var för många ett stort problem i Sverige och kokain, utbildning och pengar var för många ett stort problem i Colombia.

Men men men jag var nöjd det var för en gångs skull precis som det skulle vara, eftersom jag inte riktigt körde fullt ut på konceptet storhandla, idol och tacos så fick jag ibland ta mycket skit, alla människor lade ju fram argument för att motivera sin vardag t ex:

” den dära hajen lever att i en drömvärld, det är ju ingen film livet”

Nej en film var det ju inte för dagen därpå så såg ju naturen fortfarande ut på samma sätt, det som fascinerade mig mest var att regnskogen här växte ihop med stränderna samt högersvängda oexploaterade surfspots som skulle ta en livstid att surfa, valar passerar med sina nyfödda ungar i sin vandring ifrån sydpolen juli till oktober, delfiner, hajar, tonfiskar, colibris, jaguarer, papegojor och sköldpaddor i olika storlekar. Flest moskitos och fjärilsarter i världen en av jordens få platser med mångfald av plantor, marina miljöer, chokladträd, fåglar, fyrbenta djur samt slingrande saker en biodiversitet av arter, här växte allt!

Med mitt perspektiv så var detta:

Costa Ricas stränder ( fast tyvärr bara nästan )

Galapagos marina liv ( fast mycket bättre förmodligen eftersom Galapagos bytte ju sakta ut kapital imot marina arter igenom turism, ja detta hade jag ju inga belägg för men ju fler turister som dök där skulle ju inte direkt generera i mera korallrev och flera hammarhajar.

Samt en sagolik regnskog

Ja hade jag inte varit så kåt på uppmärksamhet så hade jag beskrivit det som ett skämt, var detta min akileshäl?

Samtidigt så hade jag ju inget att oroa mig för den stora massan skulle ju inte välja Colombia som nästa trend, likaså så skulle ju inte turism och investerare välja det, de skulle ju följa efter eller vägleda den stora massan. Kedjor, Starbucks, McDonalds, Thailand, Varuhus, hockey, fotboll och telenoveller skulle ju fortsätta att dra flest tittare så det var ju inte särskilt troligt, speciellt inte med tanke på miljardvinsterna kokainet fortfarande genererade, det var ju som att säga:

Nu lägger vi ner McDonalds det är ju ohälsosamt

Nu slutar vi skeppa in kola i USA folk blir ju rökta, tjenare…

 

Men men allt var ju såklart inte sol, vind och vatten höga berg och djupa hav, plötsligt fann jag mig själv pedagogiskt argt stå och peka åt två små barn, jag hade fått nog av att vara en blond given individ att tigga pengar av!

: Det är ett dåligt beteende att tigga, det är annorlunda om ni hjälper till eller jobbar, alla människor måste ju jobba för pengarna ni har ju fått två händer för att arbeta, jag ser ju att var och en av er har två händer.

Vallenato musiken fortsatte att sprudla ut ur ytterdörrarna hos lokalbefolkningen:

-Gråt för en kvinna

-Låt oss mötas vid trädet

-Hur är läget herr fisk?

Grät farmodern eller var det den ihopspikade bambugungstolen som gnisslade i takt till den ständigt gnällande Vallenaton?

I brist på annat så gjorde jag mig listor som vilken annan normal människa som helst som försökte acklimatisera sig, vissa listor var såpass konstiga så jag inte ens kunde presentera dem här på bloggen, andra listor kunde se ut så här:

Vad kostar det i sydamerika 010 med Peru som o:a ?

Peru: 0

Argentina: + 40%

Chile: + 50%

Bolivia: – 20%

Colombia: + 30%

Ecuador: + 5%

Brasilien: ++++++

Lista 3, hur stor chans var det att kungen skulle äta mig?

Han hade gått i regnskogen minst fem gånger/ vecka och bott här i trettio år.

Ett år, runt 250 besök i regnskogen

250 gånger 30-år blev 7500 styckna regnskogspromenader…

Alltså runt 0.00013% chans att kungen skulle äta mig ändå så lyfte den stora massan på ögonbrynen när det kom till att promenera ensam i Colombias regnskog vilket ledde mig raka vägen tillbaka till mitt favorit exempel som alltid fungerade:

Vad innebar mest risk, att bada naken i Colombias regnskog eller köra bil på vinterväg?

Det var söndagmorgon och Estrella ( frun ) kokade ihop en chutney på sockerrör och kokosnöt som hon sedan lade ut på folie och rullade som en gigantisk smällkaramell gav den till mig och tackade för sällskapet. Jag gick till avenida los delfines ( den enda gatan ) för att vänta på bussen. Här spelades vallenaton fortfarande och alla verkade att känna alla, de hälsade på varandra genom att hojta frasen:

: Hej va är ditt problem?

Fler och fler vespor stannade till på den lilla frukt och fiskbaren för att umgås, efter att de stängt av motorn så lyfte de på sadeln och tog fram en flaska vatten och en flaska rom, han som skulle köra mig till El Valle för sextusen pesos hade nu druckit två öl samt några rundor med rom.

Jag var uppspelt över att lära känna El Valle, Bahia Solano låg ju i en vik vilket skyddade fiskebyn ifrån väder och vind därimot  El Valle låg längst stillahavskusten som en linjal vilket gjorde det optimalt för surfning, det var ett öppet swellfönster, minsta antydan till krusning på vattenyttan skulle träffa!

En annan seriös familj kom förbi de hade gjort om deras pickup till en taxi med bänkar och bord så jag bytte eskort, den förste såg nästan lättad ut och beställde en ny pilsner, det kändes som en bra affär för alla inblandade parter blev nöjda.

De släppte av mig vid hotell Dasma och Senora Dominga tog imot mig sedan så var det fem minuters arbete på rutin:

( j ) Vad kostar det?

( d ) 30 pesos

( j ) Är du galen?

( d ) 25

( j ) 15

( d ) 20

Än en gång var vi alla nöjda.

Anländer fem på morgonen till Bahia Solano tar ett jättekliv och sätter sedan ner höger fot i det oupptäckta paradiset det känns som en blandning imellan att vara nyvaken, uppspelt och inte alls sugen på att bära en ryggsäck.     Trippar med raska steg in imot byn och ju mera jag går ju gladare blir jag, vilket fett ställe.

Checkar in i en egen bungalow hos byns enda legala dykinstruktör, Gonzalo, sådär ja frukost tack…

Herren i huset Gonzalo är en lugn livsnjutare som gillar att promenera, dyka och äta sötsaker, vi har mycket haj här berättar han. Hon Estrella är oroad för att vattentempraturen har skiftat likaså vinden detta innebär att det just nu inte fanns någon fisk, vart hade fisken simmat?

Bahia Solanos ekonomi bestod till 85-90% av fiske så det var ett jätteproblem ( El Nino )

Estrella informerar mig även om att jag kan förbeställa mat om jag vill äta här på del mar om inte så finns det restauranger längre ner imot vattnet. Men du gillar väll fisk frågar hon, för det är det jag serverar: fiskburgare, fisksoppa, tonfiskfile osv med bananer och kokosris.

Dagens peak kommer när det inte finns något vatten i byn så jag får knalla iväg in i regnskogen för att tvätta mig i ett vattenfall, snart var väll jag också en exotisk utrotningshotad art?

Ren och fin så spenderas sedan kvällen med Cristina som jobbar på Choco-länets enda begravningsbyrå, hon är född i staden Cali i länet Valle de Cauca d.v.s. hon är en calena hon är även en caucena.

                           ( är ni med stockholmska…. Värmlänska osv… )

Hon och hennes vänner bjuder med mig på bad i El Valle, 40-minuter söder om Bahia!

Cristina ser fram imot hennes lediga dag samtidigt som hon tillägger:

” om ingen dör på söndag nu då förstås för då måste jag jobba ”

: Ja då dör du, hon ler..

Vaknar söndagmorgon och stöter ihop med dykinstruktören och vi börjar att skrocka till det, jag gillar honom för han är lättsam och glad och verkar veta väldigt mycket om regnskogen, havet, hajarna, djuren ja allt som intresserar mig här och nu. Det finns massor av gångspår och vattenfall om du vill utforska regnskogen säger han, direkt efteråt så berättar han om den jättevarma sommaren för två år sedan då han mötte den svarta puman utanför ytterdörren.
Han ler stolt och skestikulerar med vänsterhanden när han beskriver att puman var ungefär i din knähöjd fast väldigt lång och ståtlig, en riktig konung!

Han nickar nu allvarligt som om jag inte skulle tro honom, ser han inte att jag i detta ögonblicket skulle ha köpt en enbent tiger klädd i gula trianglar?

( jag ) Är ju svinsugen på att gå i regnskogen men kan jag göra det själv, är lite rädd vad händer om jag möter kungen?

( dykarn ) Sådan tur har du inte

( jag ) Tjenare

Det gick ju inte att stänga in djungeln hur många gånger man än provade???
T ex Panamericana vägen gick ju ända ifrån USA, genom centralamerika ända till runt Panama City sedan så tog den slut och så var det ren djungel ett tag för att sedan starta igen  igenom hela sydamerika. De hade ju redan prövat och bygga ihop den genom Panama med Colombia det som hände var att när 1000 meter väg var färdigbyggt så började djungeln att växa upp igen ibörjan av vägen, det gick inte at bestämma över djungeln.

Italienaren var ifrån Verona och snälla håll i er nu för detta är nästan otroligt:

Han var 63-år gammal och cyklade ensam ifrån eldslandet i Argentina till Alaska.

Ja det var svårt att inte bli inspirerad, jag påstår ju inte att detta var det ultimata sättet att leva sitt liv på, inte heller att det var ett psykiskt hälsosamt balanserat beteende men min respekt hade den självgoda gubbjäveln var så säkra!

Han småsprang över bananlådorna för att nå  till sin cykel som låg där med tält och cykelväskor för att visa mig sin cykeldator som bevisade att han hittills cyklat 964 mil ifrån Tierra Fuego via Cordillerna till Colombia. Han var ju precis som jag självgod så han berättade ju gärna om hur kallt det var att tälta uppe i bergskedjorna, om hur han i Iquitos i amazonas blev lurad på 40 euro mitt framför ögonen på en polis som svarade honom att det är okej att lura dig för du har pengar, då hade Italienaren frågat:

Men får jag råna honom då?

( P ) NEJ!

Han delade med sig om hur han cyklat till ifrån Quito till Esmeraldas i Ecuador för att ta en båt till Colombia om hur det inte fanns någon båt så han fick cykla runt allt och börja båta ifrån södra Colombia om att han funderade på hur han skulle ta sig runt Panama om att hans syster skulle gifta sig men om han inte hunnit till Alaska i juli så kunde han ju inte gå på bröllopet, så var det ju bara!

Han var ju en cyklist påväg ifrån A till B, han var ju inte klar än

Vi väntade på bensin och kunde inte göra någonting, regnade gjorde det också skulle denna cargobåt någonsin lämna hamnen?

De runt fyrtio till sextio vita frigolitlådorna var fylla med rå kyckling och rå fisk, isen i lådorna hade nu smält så besättningen hämtade mera is och hjälptes nu åt med att sprätta upp lådorna för att slänga ner ny is samt regnvatten i den redan drunknande råa kycklingen. De repknytna trälådorna fulla med gurkor, tomater, sallad och paprikor hade börjat att ta en U-form, ovanpå dem var leriga stövelavtryck efter att lådorna på ett naturligt sätt fungerade som golv. Lådan som tagit mest stryk var full med zuccini och bar texten Ninas, var detta en restaurang i Bahia Solano?

Klockan var nu 20.00 och tidvattnet fortsatte att sjunka, tydligen hade vi nu endast en timma på oss att lämna annars så skulle vi tvingas spendera natten här. Den 63- åriga Italienaren ifrån Verona var glad ändå och berättade att i Afrika så är det renast och mest prisvärt att sova i missionshusen, fast ibland så kan man behöva en ögonbindel, hahaha.

Mindre glad var Kaptenen som verkade ha limmat fast sina egna handflator i ansiktet på sig själv, han mådde förmodligen som en stressad kökschef under högsäsong..

Tillslut så anländer bensinen och hela båten ändrar attityd, kaptenen spelar salsamusik, kocken lagar mat, maskinisten dricker öl och Italienaren fortsätter att snacka. Båtresan tar runt 48- timmar istället ifrån 24 och är verkligen exotisk i en svensk killes ögon, den innehåller även en 4.5 meters svart haj, speedboats fulla med militärer som vaktar exporten imot USA, samt en jädra massa olika livshistorier.

Eftersom vi är på en båt så konverserar olika typer av människor med varandra som i vanliga fall förmodligen skulle ha valt att inte umgås med varandra!

Det som djungeln och havet inte bjuder på tas in via flygplan eller båt

Behövs den fula båten för att uppskatta det vackra barnet?

 

Tog en buss ifrån Cali till Buenaventura resan tog en evighet hur länge det nu var?
Med tio till tjugominuters intervaller så stannade den och ju närmare min destination jag kom ju mera byttes slipsarna ut imot jordbrukare, jordbrukarna bytte plats med banan och zapote plockande kolsvarta bredaxlade damer, de hade ju inga stadsrumpor snarare s-svankar men även bredare axlar än en piceps och brösttränad citykille ja det luktade nästan mann av dem. Skrattade för mig själv och tänkte mas calor mas sabor ( mera värme mera smak ) samtidigt som jag avskärmade sätet bredvid mitt med hjälp av surfbrädan som om jag skulle ha varit en tonårskille påväg till Göteborg och brädan var en ryggsäck, vad höll jag nu på med?

Framme i Buenaventura så tipsar chauffören mig om att ta inte den gatan där skär de halsen av dig ( ville ju ha ett äventyr men ville ju inte stryka med ), tar rätt gata passerar polisstationen och frågar snällt vart hotell Titanic ligger?

( för att balansera min oro så skojar jag till det och säger att jag vill ju inte ta fel gata för jag har ju ingen pistol liksom)

Polismästaren stirrar mig i ögonen och frågar om jag vill köpa ett vapen ville jag det?

Kommer ganska snabbt fram till att det vill jag inte men tack för att du frågade och får därefter militäreskort till hotellet, om ens lands sed är att inte bära vapen så är det förmodligen bättre att inte bära vapen men va sjukt att han frågade och va glad jag är nu att jag kan dela med mig av det här.

På hotellet förklarar de att det inte går några båtar just nu för det är lågsäsong att man måste flyga in  ifrån Medellin.
 Jag tappar hela ansiktet som ett litet barn med ett mjukt paket på julafton och träffar sedan Georgi ” El Capitan ”. Georgi ringer några samtal och hittar därefter en 24-timmars cargobåt med över hundra pers i besättningen som lämnar hamnen dagen därpå exakt klockan 12.00, han förklarar att du har en jädra tur och vill du bli med så får du ge mig 100 us dollar nu direkt så fixar jag en biljett till dig men glöm inte att dricksa mig bara.

Jag vill ju med såklart men eftersom han minuterna innan föreslagit att åka med hans privata lancha för tjugofemtusen svenska så litar jag inte på negern så vi tar Titanics hiss upp till 7:e våningen för att få ägaren att gå i god för honom så det känns bättre för mig. Det är en röd sammetsinredd cocktailbar där ägaren står och håller sig i relingen samtidigt som han tar sig själv på magen och tittar ut över hamnen, han går i god och jag räcker över hundra us spenderar sedan resten av kvällen med att titta på amerikanska dubbade telenoveller med tjejen i receptionen som berättar att hon vill flytta till Sverige och skaffa två barn, inte ett utan två, hon vet vad hon vill.

Är det inte lustigt hon vill flytta till Sverige och jag är i Buenaventura och ska snart åka cargobåt imot Bahia Solano strax under Panama!

Annars så har jag inte så mycket att nämna om Buenaventura det kommer aldrig att bli ett charterparadis samt att om blickar kunde döda så vore jag död.

Det var morgon igen och jag vågade mig ut, det var en härlig morgon jag var uppspelt, letade kaffe och gjorde reklam för Sverige, hela världen gillade ju oss redan men det var ju en annan femma. El Capitan ( Georgi, lancha kaptenen ) hjälpte mig att lösa ut en biljett och jag skrockade med lokalbefolkningen jag hade blivit tuffare och tog för mig mera, jag hade blivit streetsmart!

Efter att ha insett va smart jag blivit så insåg jag att biljetten kostade sextio dollar och inte hundra, hade alltså absolut inte blivit streetsmart utan lurad samt att jag dricksade honom tio dollar tog i hand och tackade för all hjälp. Jag hade problem med att bli lurad på pengar och letade nu febrilt anledningar till varför jag blivit lurad, beslöt mig för ( efter många om och men ) att det var värt att bli lurad för att få träffa Italienaren.

Om de säljer hajolja så finns det mycket haj eller ja eller nej att det därimot skulle finnas vithaj i dessa tempererade varma vatten har jag ju svårt att tro men BBC-s foto pryder de diskade gamla romflaskorna den saken är säker…

 

Efter att ha levt i djungeln i tre veckor, så var jag en lagomt förvirrad svensk och fann mig själv än en gång sitta i stadsdelen el poblado sippandes på en nygjord colombiansk arabicalatte ifrån i mitt tycke den världledande kaffeproducenten Juan Valdez men kunde jag inte bara njuta av den goda aroman var jag tvungen att fundera på franchise och dyligt. Jag flög in ifrån Bahia Solano och den avskärmade stillahavskusten och landade mitt i stan med det 28-sitsiga satena planet, det var fett!
Efter tre månaders barfota gång, delfiner, vattenfall och regnskog så ville jag ju bara skriva något iform av att bilarna var stressade och jag befann mig i en artificiell miljö, staden men tydligen så hade jag fått bibehålla mitt perspektiv och var för gammal för att bli påverkad av hippies och hashrökare, Medellin var ju det fetaste eller som vi sade det:
                                        Medellin es una chimba!

Pablos inflytande hade ju gett staden två flygplatser en stor lite utanför i bergen och en liten mitt i stan, kokainets historia hade ju mördat tusentals familjer men samtidigt hade det ju byggt upp staden, det var en stad av europeisk standard med ständig vår samt latinamerikansk kultur och colombianska tjejer, att landa mitt i stan sätta sig i en taxi och säga patio bonito por favor kunde  förmodligen ha fått vilken kille som helst att tro han var Johnny Depp i filmen Blow, var det verkligen smart att vara här?

Men men jag kände mig ändå inte riktigt hemma, människorna här beteede sig på ett annat sätt för att hinna med deras livsstil här ifrågasatte ingen varför man sprang?:

                                      Varför har du så bråttom?

Samtidigt så förstod jag ju att det snart var över för mig jag höll på att bli en avslutad epok, detta var oundvikligt, det jag därimot kunde påverka var hur jag skulle avsluta?

I mitt huvud så förstod jag ju att för att hålla linjen så skulle jag väll surfa mig ner till Ecuador igen vilket just nu lät jävligt balanserat och tråkigt ett annat alternativ kunde ju vara att inte låta slutet bryta ner mig utan istället boka en ny biljett och åka hem om en vecka för att på så sätt ändra karman och avsluta i mitten alltså lura livet ( vilket var jävligt flummigt att ens tänka tanken ), alternativ nummer tre kunde ju vara att hyra en fet lya och maxa för att få ut så mycket som möjligt?

Det som roade mig var att va då få ut så mycket som möjligt? Jag promenerade ju i den eviga vårens stad, jag drack Juan Valdez kaffe jag var ju inte bakfull längre och vad beträffar salsan så skulle jag ju aldrig bli mästaren ändå jag var ju svensk ( varför var det så viktigt ). Förmodligen för att det var viktigare att bemästra salsa än att snacka spanska om man var på dejt men att mannen skulle ha lett kvinnan var ju ett skämt, iallafall här i Colombia. Långa ben, svarta ögon, svart hår och s-formade svankar var framför taxibilen, bakom, till höger och till vänster alla bar de färgglada toppar i färger såsom blodröd, marinblå, rosa och orange dessa färger liksom reflekterades imot deras kaffe/ kakifärgade hy jag funderade på om de hade som i Venezuela en gång/ röra sig kurs i skolan?, var det fel på mig eller ville alla killar igentligen ha en colombiansk fru?

 

Iallafall så blev jag så jävla trött på mig själv så jag stannade taxin, tankade mobilen, ringde Diana och bjöd henne på en glassdejt det var ju endera det eller äta upp mitt eget ansikte, ärligt talat!

Dessa problem fanns ju inte i djungeln, helt plötsligt så ville jag ju köpa nya kläder och glida va blir det, jaja jag började komma fram imot en slutsats skulle jag hänga kvar här i Medellin så skulle jag vara lite kyng annars så kunde det kvitta!

Om man lärt sig någonting under 8-månaders resande så var det att ta seden dit man kommer!

Jag har köpt mig en flygbiljett, FAN!

Biljetten är:

Guayaquil ( Ecuador )- Caracas ( Venezuela ) mellanlandning en timma- Madrid ( Spanien )

Total restid endast runt 14- timmar samt att flyget går vid tio tiden på morgonen så man behöver inte paja sin dygnsrytm.

När jag pratar om att det är såhär man ska boka en flygbiljett så pratar jag inte om barnfamiljer och äldre människor, utan resenärer som har möjligheten att vara flexibla!

Eftersom det har bildats lågprisflygbolag och världen ibland kan kännas som en liten sandlåda så ger detta oss möjligheten att välja! Bara för att man var ifrån Sverige så behövde man ju självklart inte flyga in till Stockholm, Göteborg eller Malmö nej det var ju bara att söka på nästan hela europa, vart var biljetten bäst och billigast?

Rio de Janeiro- Frankfurt var bra pris

Guayaquil- Madrid likaså

London var alltid ett alternativ

Jag hade ju turen att vara superflexibel så när jag sökte så sökte jag på ifrån alla destinationer i sydamerika till alla destinationer i europa över en månads tidsperiod sedan så hade jag mig ett smörgåsbord av tider och priser, äntligen så hade jag makten över de så ofta giriga monopolflygbolagen.

Min biljett går den 19:e april som sagt till Madrid och kostar 3402sek/ kronor, äntligen så började flygbiljetter att kosta vad de borde kosta!

Sedan så ska jag väll vidare om jag inte stannar i Madrid, drar till Basque Country eller något annat festligt men men jag tar en sak i taget som de gör här i sydamerika det känns lugnare så.

 

Prova, ni kommer att spara tusenlappar, varför ge bort pengar- eller ge gärna bort pengar men ej till ett flygbolag…

Tjenare

Försökte precis logga in på facebook med användarnamnet Salsahajen, va blir det?

Här i Popayan har jag rekat hela dagen å hade jag inte haft lite små vägledningsregler som jag tar ganska seriösa så hade jag förmodligen framåt helgen bränt till den årliga karnevalen i miss Colombias och Shakiras hemstad Barranquilla, eller varför inte två timmar norrut till Colombias salsacentrum Cali för att svettas med chokladbruna kroppar till grupo Niches toner på den minst sagt trendiga avenida sesta!

http://www.youtube.com/watch?v=yd2Sw7wYAzQ

Men

Undersökte istället departamentet Choco för det var ju dit jag skulle nu kunde jag ju inte fega ur så fungerade det ju inte. Det fanns inga vägar in utifrån så man fick flyga, åka cargo-båt eller lancha ( en snabbare slags flodbåt ) ifrån Buenaventura.

Buenaventura som var Colombias största hamn stod för runt 60-70 procent av all import och export och härifrån till t ex Bahia Solano så skulle det ta runt 12- timmar med en lancha och runt 25- timmar med en cargo-båt, det gick ju även att flyga in ifrån Medellin men det var ju inte samma grej. Lite saker som kändes otrevliga var bla att kommunen och kustbevakningen runt Buenaventura jobbade hårt med att sakta ner kokainet och hade gått ut med att de sköt ner alla mindre oidentifierade båtar nattetid ( på riktigt ).

Om jag skulle åka flodbåt ifrån Buenaventura så var jag tvungen att sova över och träffa en supertidig lancha för att ligga bättre till, saken var den att ryktet gick att det enda hotellet i Buenaventura som var säkert och välrenommerat var Hotellet Titanic vilket kändes sådär.

 ( funderade på om han var smart eller totallt sjuk i huvudet när han döpte hotellet )

Ja som sagt det var ju uppenbart att mittemellan alla morötter, potatisar, kaffe och bananer så skulle det ju till 110 procent finnas sjukt mycket dollarsedlar och kokain men chansen att något skulle hända en 29-årig oinblandad svensk med en surfbräda var ju ändå liten.

Å tanken på en 12- timmars lancha tur längst med Colombias otämjda djungel vägde ju tyngre än sjunkande hotell och kokainbananer, man levde ju för att leva eller?

Ifrån Buenaventura så seglade båtarna dagligen norrut för att försörja de små samhällena med mat, mediciner och underhållning så visst fanns det en form av civilisation förmodligen mera än vad jag hade en aning om, det jag kände var att jag var tvungen att genomföra detta nu direkt innan undanflykterna tog makten det var ju såklart enklare att fira sin väg uppåt i landet via Cali och Salento för att sedan ta ett flygplan ifrån Medellin ( detta skulle jag ju ha ångrat ).

Vi får se……..

 

Kom och gung, gung, gunga- gunga med mig ba do ba….

Vad tror du älskling? En Club Sandwich eller en grön  självlysande dildo?

Vem uppskattar inte röd sammet?

Högvattnet är som högst under året just nu så de bygger en barriär för att skydda sina
restauranger ( delar av muren ifrån igår är drivveden och flisorna i bilden )

Tidig morgon

Taggtråden är en tvättlina

Ett ihåligt träd eller kanske en karta över sydamerika?

Allt startade med att jag fick ett mail ifrån det engelska paret Fuzzy och Laura som förklarade att två av våra argentinska vänner blivit maskingevärsrånade och de tog allt, hade för länge sedan hört tillräckligt många historier om folk som blivit bestulna på saker, topp tre var: pass, kreditkort och kamera ( bilder går ej att köpas tillbaka ). Hade vid det här laget träffat runt trettio personer som blivit rånade och de flesta tillfällena skedde på: nattbussar, stränder eller vid intag av alkohol.

Detta var ju enligt mig något som man fick räkna med, det var nästan som om det skulle höra till om man valde att exploatera nya miljöer i sydamerika!

Vad som därimot gjorde mig rädd ( vilket jag var för många ting men ofta inte när det kom till resande ) var att det var en ny typ av rån på uppgång främst i Peru och Ecuador, de stannade bussar och bar pistoler och maskingevär sedan så tog de allt, ALLTSÅ ALLT, pass, visakort, ryggsäcken, kameran, kläder, biljetter allt. Jag hade försökt att kartlägga hur det fungerade men det verkade inte finnas något system, enda systemet verkade vara att det skedde i fattiga länder där turismen var på uppgång som en moteffekt innan det stabiliserat sig ordenkligt t ex Ecuador och Peru. Nattbuss i amazonas, nattbuss Lima- Mancora gick ju att greppa men nu var ju gränsen nådd, buss dagtid i Ecuador sträckan Guayaquil- Montanita 2 dagar efter att vi passerat samma sträcka, va?

Detta var ju en negativ sak som handlade om tur eller rättare sagt otur det handlade alltså lite om slumpen om du just nu skulle bli maskingevärsrånad i Peru eller Ecuador, tjenare!

Själva så var vi kvar i Puerto Lopez och letade vågor runt nationalparken Los Frailes fast än en gång förjäves, vart var vågen, förutom söderut då såklart?

Det verkade vara vågor ganska långt norrut i Ecuador vid ett ställe som kallades Mompiche, vi chansade och brände dit, jiii-haaaa….

Tog en buss imot Jipijapa som uttalas Hippi-happa och gjorde därefter en sång som gick något i stil med:

Its the hipp to the happ, the hippi to the happa

Hamnade i Santo Domingo ( käkade sockerrör ) sedan Atacames ( åt en scampiomelette ) sedan något annat ställe där vi övernattade på ett äckligt hotell. Anlände i Mompiche två dagar senare via flaket på en jeep, det var ett jävla äventyr!

( efter att observerat naturen från ett bussfönster i runt femton timmar så kan jag berätta att det blir grönare och grönare ju längre norrut man kommer, längre norrut så ändras även kusterna och igenom Ecuador så kan man följa Perus öken förvandlas till Colombias regnskog, förutom de små samhällen man passerar så är det inte mycket annat där alltså)

Mompiche hade inget internet, inga telefoner och nästan ingen elektricitet men trotts detta så var det här som man skulle hitta drivor av turism ifrån Argentina och Chile, konstigt tyckte jag, det var en fiskeby på uppgång, skulle denna plats successivt bli som alla de andra eller var Mompiche annorlunda?

Hur som helst vi var lyckliga, Sam vaxade brädan snabbare än jag någonsin trodde det var möjligt ( imponerande ) vi sprang i fåror av gyttja för att så snabbt som möjligt nå stranden, det var kärlek.

( Vi funderade på om man kunde lägga gyttjan i små söta burkar, sätta på en bild av Madonnas ansikte och sälja dem till storstäder med texten: rik på vitamin E ifrån regnskogen i sydamerika och sälja skiten för hundra kroner burken, varför inte? )

Efter att ha haft vågor i två dagar så dog havet totalt, det var då man kände ett behov av att se en bio eller något annat som en stad kan erbjuda vilket var helt omöjligt på denna plats. Söndag morgon så beslöt jag mig för att dra vidare men det visade sig inte finnas bussar på söndagar så jag lyckades byta min giraff imot en snålskjuts i flaket på en lastbil till den närmaste byn Atacames, det var det fetaste bytet jag någonsin har gjort, mjägg, mjägg, mjägg, mjägg.
Brände sedan Atacames- Quito vilket jag inte skulle ha gjort.

” Jag sov kingsize 5-kvart i timmen på knullmotell i Quito ”

Vad jag inte visste var att den runt 2500 meter högt belägna huvudstaden Quito just denna lördagkväll hade besök av Herbal Life vilket drog trettiotusen personer och  gjorde ett minst sagt bra jobb med att fylla upp hostalen runt den populära stadsdelen amazonas. Efter att frågat 19 hostales och 7 hotel så hade jag inget annat val än att ta en taxi till ett motell.

Den bizarra syn jag möts av är rosa små torn med kaffelatte färgade marängtoppar ovanpå. Motellet heter Venedig och stenbygget är målat med gondoler, fjärilar och förälskade par men tro nu inte att det är fett, för många ord kan sägas om detta ställe men fett, det är det inte.

Hur sjukt det än låter så måste jag få skriva att detta var ju inte en given plats för att äta söndagsmiddag, inte heller för att bowla NEJ detta var en optimal plats för att knulla, iallafall med ecuadorianska mått mätt!

En garageport öppnas och taxin åker in, de har byggt det så människorna som väljer att bo här behöver aldrig se människorna som jobbar här. Inne i rummet så har jag svårt att bestämma mig för om jag är förvånad, nyfiken eller äcklad?
Jag varvar min tillvaro med att ta bilder, läsa a la carte menyn samt läsa dildo och leksaksmenyn.

Somnade tydligen som en bäbis dagen innan, vaknar, duschar, trycker 0:an på telefonen, lägger 15-dollar i en inbyggd lucka och drar fort därifrån, det räcker så…

Sveper en översockrad kaffetinto och klipper en buss imot Locombia, det var ju det allt handlade om, Colombia. Vakterna stannar mig och frågar vart jag ska och vart jag kommer ifrån?

Jag bara skrattar  nästan som om jag vore stolt över att de frågade och svarar:

Jag kommer ifrån Sverige och är här för att surfa er oexploaterade stillahavskust.

 

Förra gången i  Medellin så var jag inte redo för departamentet Choco, surfbrädor och delfiner men det var jag denna gången kan jag lova, sitter just nu i Popayan, dricker Arabica kaffe och lyssnar på Belle and Sebastian, det är så jädra fett, livet alltså!

 

dag 1: 110

dag:2 100

dag:3 180 ( lagning bräda, solskydd )

dag:4 105

dag:5 120 ( vax, pizza, äppelpaj )

dag:6 110 ( marknad )

dag:7 90

dag:8 25

dag:9 120

dag:10 80

dag:11 175 ( vax, buss till Puerto Chicama )

dag:12 130

dag:13 80

dag:14 140 ( Puerto Chicama )

dag:15 220 ( marknad, tvätt )

dag:16 100 ( reparera brädan )

dag:17 0

dag:18 55 ( öl, fisk )

dag:19 150 ( solskydd, pizza )

dag:20 1500 ( inköp ny bräda samt inbyte av den andra )

dag:21 300 ( ducktejp, apotek, rep, marknad )

dag:22 55

dag:23 55

dag:24 220 ( mat, surfvax )

dag:25 55

dag:26 70

dag:27 150 ( ett set extra fenor )

dag:28 , 29, 30, 31 snitt på 155/ dag ( bussande, hotellrum, mat )

plus: 3 nätter a 50sek och 28 nätter a 16sek – 598sek

( jag tältade alltså i 28-dagar i en trädgård med kök, varmvatten, trådlöst internet, strandutsikt, röda blommor samt gott sällskap för 16sek/ natt )

TOT: 5015+ 598- 5613sek

Det kostar 5613sek att 2010 surfa och tälta en månad i Peru ( inkluderat en ny 6.4 bräda )