Det var juldagen de hade bestämt sig, nu maximerar vi!
Pengar var inte viktigt inte heller morgondagen, allt var möjligt men ingenting var säkert, min kusin satt förmodligen i sin bil lyssnandes till Bruce Springsteens ljuva stämma körandes imot Mr Irons lägenhet, de skulle dricka rom och de skulle bli fulla- de skulle maxa!!!
Samtidigt som jag själv eskorterades av två styckna engelska tjejer till en kalkonmiddag belägen i ett strandhostel som visade sig att vara fyra långbord av i mina ögon minderåriga maxare som åt sin skaldjurssallad till förrätt samtidigt som de varmrökte sina cigaretter och halsade chilenskt bag in box rödvin.
Efter att besviket hungrig ha lämnat kalkonmiddagen så svepte jag en chokladmjölk tillsammans med en påse rostade bananchips i väntan på nästa bords reservation på The Beef House om en timma klockan 19.00 här i Mancora.
Tog strandvägen hit och möte min potensiella dejt ifrån Californien som tillsammans med hennes rödhåriga rumskompis var inne på sin tredje flaska vin och förmodligen inte kommer att se solen förrän imorgonbitti.
Danielle kallar mig lögnare eftersom jag har berättat att jag åker imorgon och han på såsätt försöker att få så mycket pengar som möjligt ut ur mig ( köp en öl till mig, har du pengar till en cola osv) .
Liz har köpt en flaska bacardi och två liter annanasjuice till oss eftersom hon har en ny pojkvänn här fast hon är kär i sin gamla.
I need a drink säger hon!
Det är ett engelskt hostel nu.
Tre nya engelska själar har anlänt, Marc, Phil och Katie. Phil har precis sålt sin restaurang och funderar på vad han ska göra senare, Katie vill sluta att jobba som sjuksköterska och Marc är nog ganska nöjd tror jag?
Det är intressant varför folk väljer att resa förutom själva resandet då da såklart, alla har de olika anledningar, det som ofta sammankopplar/ förbinder är att alla söker de efter någonting?
Vi gick till The Beef House med mantrat: idag bryr vi oss inte om vad det kostar…
Maten var mycket bättre än vad man trodde var möjligt, jag beställde en 300-grams medium grillad biff, med karameliserade äpplen, riktigt potatismos, sauterad lök och grillade chilifrukter, det gjorde även Phil som hade sin födelsedag denna dag och blev 30- år gammal. Vi skålade med våra mojitos och sade att det var ” The Chefs Choice ” och tyckte att vi visste bäst.
Man fick en rejäl tandad kniv på sidan av tallriken som man kunde tranchera köttbiten med, den kompetente kocken hade stängt det och bevarat vätskan inuti och sedan grillat det argentinska köttstycket perfekt rosa.
Jag trancherade upp hela biten, strödde havssalt på den, svartpeppar och hällde sedan över en olivolja som var smaksatt med vitlök, citron och örter ( ungefär som en gremolata ).
Drinkarna smakade bra, så även maten, vi var nöjda.
( På denna finare restaurang här i Mancora så betallar du 80sek för en 300grams stek samt 20sek för en mojito, men då är det gott också )
Efter det så gick vi ner till stranden och drack en Pisco sour och sen var det över för mig.
( Pisco sour : Den lokala starka spriten pisco, lime juice, socker, is, äggvita samt lite angostura bitter, mixas. Peruanerna tar sin nationaldryck Pisco sjukt seriöst och firar även Piscons dag den 8:e februari. )
Imorse så vaknade jag av ett högljutt röstläge!
Det var en schweiziska som bråkade med ägarinnan till detta hostlet och de båda var löjligt otrevliga imot varandra. Bråket hade startat på grund av att hon hade frågat tre gånger de senaste fyra dagarna om hon kunde betalla med två 20- dollars sedlar idag när hon skulle checka ut och detta skulle gå bra.
Idag var det därimot omöjligt för det fanns ingen växel?
Hon sade att då betallar jag inte, ägarinnan sade att detta är inte mitt problem du måste växla.
Hon sade att jag har frågat tre gånger och du har svarat mig att detta ska gå bra, ägarinnan svarade att ja jag hade ju växel förut men nu har jag ingen.
Efter ett tag så börjar de skrika åt varandra, ägarinnan stänger av gasen så hon inte kan koka upp vatten till sitt morgonkaffe och hon säger att hon ska skriva in till Lonely Planet om händelsen.
Schweiziskan kan inte förstå hur hon kan bli behandlad såhära, hon frågade ju tre gånger?
Ägarinnan kan inte förstå hur en yngre främmande tjej kan höja rösten imot henne i hennes eget hus, i hennes eget land?
Hela situationen är absurd, klart att hon borde ha växel men detta är Peru här har man ingen framförhållning här lever man dag för dag och lever i nuet, kulturkrocken har aldrig varit mera uppenbar!
Efter detta så skänkte jag bort mina ägg och mitt the och gick till restaurangen green eggs and ham för att äta lyxfrukost ( man vänjer sig fort ). Beställde en ekologisk omelette på basilika, tomater,lök samt champinjon och hashbrownies till detta så valde jag nybryggt kaffe och en juice på melon och apelsin. Satte mig på den nybyggda träbalkongen och kikade imellan palmerna på de som låg och surfade.
Tänkte för mig själv att om detta stället vore mitt, jädrar va nöjd jag vore då!
Sedan så log jag lite för mig själv när jag förstod att det vore jag inte alls det därimot så skulle jag nog vilja ha mitt liv exakt som jag har det nu, drack mitt kaffe och kände att jag hade två av tre möjliga, jag hade tiden och hälsan!
Saknade pengarna men jag förstod ju att det kunde ju ha varit värre och det har ju varit värre också- så mycket värre!
Åker till Huanchaco klockan nio ikväll, tio timmar söderut.
Är jag Sveriges gladaste 29- åring, just nu?
VN:F [1.9.8_1114]