Muren som skärmar av stranden ifrån gatan rasade, gatorna svämmade över galna bakfulla turister som aldrig surfat förrut hoppade i vattnet och nästan drunknade både en, två och tre gånger, å drunknade de inte så fick de hämta upp dem med bil på andra sidan viken. En erfaren tjej ifrån Californien fick sin hälsena avskuren av en longboard osv, det var fett men det hade sitt pris.
Om ni läste aftonbladet för några dagar sedan så kunde ni läsa om att det var storm på Hawaii och att det var större vågor än på väldigt väldigt länge. Ja det ” swellet ” träffade sedan Mancora och med tanke på vart Hawaii ligger så borde det ha träffat centralamerika ganska hårt också?

Det var större vågor än det varit på flera år, allt var förändrat, det normalt varma vattnet hade blivit kallt som om fenomenet el nino hade slagit in.

Stora fiskar flöt iland på stranden som localsen drog i ett rep efter sig och grävde ner i sanden  ( gud vet varför ). Det oftast strömfria vattnet drog dig i sidled och alla pratade om vad härligt med så fina vågor.

Stora vågor är inte farligt stora vågor är härligt ( så gick snacket )

Javisst var det häftigt, speciellt för de som kunde hantera dem, själv så höll jag en ganska låg profil, jag och en 21- årig kille ifrån the Hamptons i New York var ute när Matt sade till mig efter några kallsupar:

Vad försöker vi bevisa, vi kommer ju ändå inte surfa de dära vågorna eller hur, vi är inne över vår nivå?

Jag fick syn på ett set med vågor och kände att jag skjuter hällre mig själv än att paddla in i dem. De hade ju hunnit bli mindre sen Hawaii eftersom de färdats långt men men kan man inte så kan man inte.

Så vi tog oss ur vattnet tillslut och åt lite Ceviche istället ( ett vuxet beslut ):

     ( Giljotinen kallar han musselklyvaren gubben, de tyckte jag var roligt )

Sista bilden är ifrån igår nu är det lugna förhållanden igen. Hunden kallas Oso och är känd som ” den surfande hunden ”.

Hej jag hade tänkt att spara att citera John Lennon tills jag nådde fram till Lima/ Peru men det är ju aldrig perfekt saker och ting.
Det enda är väll att man kan ju själv välja om man vill se det positiva eller det negativa, det går ju att se något positivt eller något negativt i allt, man väljer ju själv?

Life is what happens to you while you are busy making other plans, John Lennon.

Ja så var tanken med det hela och sen så skulle ni ju såklart blicka bakåt på mina inlägg ända sedan jag skrev att det är en lång väg till Lima någonstans i norra Colombia för en portion med tid sedan. Samt på detta sätt förstå vad man kan använda sin tid här i livet till och vad roligt man kan ha.

Blev inte som jag tänkt mig, Lauras mamma har cancer!

Javisst?

Jag fick ett mail ifrån Andy där han förklarar hela situationen. Om hur de väntat på detta och att deras liv blivit upp och ner vända och så vidare.

               Vi har kommit fram till att vi är ledsna, det är allt vi är!

De funderar lite på om de kan få pengar tillbaks på sina flygbiljetter 1500 euro, fast de just nu, självklart inte bryr sig.

Det får mig att tänka efter på livet hur man ofta väljer pengar istället för tid hur ofta ordet vänta och senare betyder aldrig, även mitt eget beteende (som jag ofta ifrågasätter) eftersom de flesta inte väljer att leva sina liv som jag tydligen väljer att leva mitt.

Jag hör ofta efterslängare såsom:

Ska du inte komma hem snart?

Är det inte farligt i sydamerika, tar inte alla droger där?

Ska du inte lugna ner dig ( d.v.s. skaffa fasta utgifter och låsa sig till en identisk vardag )

Jo, det ska jag nog faktiskt göra snart eller inte, fast inte nu, inte än, ska vänta lite..

När hennes mamma fick cancer så kan jag inte sluta att tänka på att om t ex jag skulle få cancer då har jag ju haft ett bra race iallafall.

Livet ändras ju hela tiden precis som människor ändras, eller platser och länder ändrar människor, ett språk ändras och relationer ändras, möjligheter ändras, så det gäller ju att ta vara på sina möjligheter ( alla har vi ju olika möjligheter ).

                   Nog om detta, jag är ledsen, han är ledsen, å Laura är jätteledsen!

Jag är kvar i Mancora ( norra Peru ) och har beslutat mig för att stanna här över julen.

Min ”vardag”:

Jag vaknar, brukar vakna runt 7-tiden på morgonen  och går barfota i bar överkropp rakt ner till stranden, där jag hjälper Danielle att ta ut alla surfbrädor ifrån förrådet till stranden.

Danielle är oftast trött ( fast glad ) och ibland så har han inte sovit någonting, där är även en bartender ifrån Madrid som brukar sitta vänd imot vågorna och dricka öl sju på morgonen, några seriösa locals som surfar ifrån fem på morgonen, annars folktomt.

Jag jobbar här nu, eller skulle inte vilja säga att jag jobbar men jag hjälper, Zhairo, Zhairos fru ( de som har rörelsen) och Danielle med att översätta spanska till engelska när turister vill ha surflektioner eller kitesurflektioner, för detta så får jag låna vilka brädor jag vill ( longboards, shortboards etc ) eller kajaker som man surfar med och paddlar sig in
i vågen.
Jag och Danielle ( min nya tjenis kompis ) var ute idag, det är skitroligt. Man ska paddla sig in på snedden som med en bräda men den välter lätt samt att man kan liksom inte fly med den om det kommer stora vågor, hahaha..

Imorgonbitti ska vi tävla och vinnaren ska få gratis öl, han säger att han ska ta med en motor till sin kajak och istället för kaffe så ska han dricka pisco ( den lokala spriten ifrån staden Pisco söder om Lima) osv vi har väldigt roligt ihop.
Han får bara ta hand om blonda tjejer och jag om mörkhåriga samt att frågar någon så äger han brädrörelsen.

Som ni förstår så är det ju ett ganska primitivt beteende, man går barfota till stranden, snackar gött, paddlar kajak, äter en annanas är man trött så sover man är man hungrig så äter man.

Men jag gillar det ( å det är det viktigaste ) vi har väldigt roligt, alla människor här är glada hela tiden.

            Det kanske känns som Rio de Janeiro kändes för 30-år sedan?

De flesta som åker hit till Mancora förutom backpackers och lokala förmågor är Limenas (damer ifrån Lima ) samt folk ifrån alla de större städerna söder om här.

Jag antar att det är lite hippt och lite häftigt men det skiter jag i, det är gött nu/ Hajen!

Att vågsurfa startade någon gång i Hawaii på 1400-talet och spred sig sedan till USA och Australien. Idag surfas det överallt i världen där det finns en våg att åka på, i Sverige har det surfats sedan 70-talet.

När man surfar så använder man sig av naturens element såsom vinden och vattnet!

Surfning handlar om att ha skoj, man paddlar sig in i vågen och sedan så följer man bara med, man slåss inte imot den, den är större än människan.

Det har ingenting med pengar eller makt att göra, man förorenar eller skräpar inte ner, det är det renaste en människa kan göra, man ligger i solen på en träbit och flyter.

Restaurang Florimar, billigt, nyttigt och gott.

Ett okänt ansikte

 Martin ifrån Barcelona

De som sköter uthyrningen av brädor, bra folk ( samt konstig hatt till vänster)

Ett hajansikte

Ray-Ban solglasögon

Har inte tagit några foton än inte heller skaffat inspiration till att igentligen skriva ett vettigt inlägg men är ändå lite sugen nu på att kladda lite och få ur mig information för att kunna fylla på med ny.                                 
                                     ( ut med det gamla för att göra plats för det nya)

Det enda jag gjort de tre senaste dagarna är surfat, ätit fisk, ceviche och ris och sovit!

Vaknade runt sextiden imorse av att en holländare av härlig karaktär på runt 60-år kom ut ur sitt tält, han kliade sig i huvudet och sträckte ut ryggen samtidigt som han tände en cigg gnällandes om att han var hungrig.

( jag ) Livet kunde ha varit värre!

( han ) Ja det var värre förut, hon var fransk!

  Efter den perfekta öppningsfrasen så berättar han om att han jobbar med att tillverka tält, att han tillverkar ett tält på två dagar ( och att det tog henne 3 veckor ), att i början på 70- talet så flydde han den hollänska militärtjänstgöringen genom att dra till Asien, han betonar vikten av att alla damer var ju hippies på den tiden å det var mycket roligare att flirta med dem än att skjuta med ett gevär!

Han har rest mycket i sitt liv men det är första gången han är i sydamerika, en gång så var han i Egypten och åkte hem till Holland den 30:e december för att sedan åka till Indien den 31:a.

Detta var ju på 70-talet så det var ju ganska extremt. Jaja jag samlar ju inte på fadersgestalter direkt men jag tycker det är roligt med gamla rävar som ofta gjort eller sett fascinerande saker i sina liv.

Annars så umgås jag med ( eller den lilla tid jag inte är i vattnet) med ett par ifrån Alicante utanför Barcelona ( som isbrytare så berättade jag om när jag var i Torrevieja för en tre år sedan och hängde på illegala pokerklubbar och drack romdrinkar å han berättar att han tänker sälja sitt hus i Alicante och öppna ett hostel i Medellin/ Colombia osv..

Jag trivs med dem de är väldigt mjuka!

Det jag märker är att alla par som reser ihop behöver en 3:e part så de kan rena luften så inte deras förhållande blir för intensivt ( detta är ingen kritik, på riktigt jag menar det, det är bara fakta, nästan alla paren som reser beteer sig lika, det är intressant.

Något annat då, hmm?

Ja de flesta turister här säger Å vad bra att det är så billigt här i Mancora och sen dricksar de, det är jämt så.

( Det de inte tänker på är att om alla dricksar så kommer priset förändras d.v.s. om alla ger 1/2 dollar extra när notan kommer så kommer indexet att förändras, det blir inflation och förr eller senare så är det inte så billigt längre )

Men vad ska det kosta då?:

Vid stranden är det dyrare man betallar för att se vattnet (  hela världen), jag äter frukost för 8sek då får jag:

* Omelett på tigerräka, med ris och linser ( synd om korallrev ) plus  2 glas nymixad mangojuice och kaffe.

Lunch är samma pris 8sek:

* Grillad vitfisk eller tonfisk, ris, bönor samt en nypressad juice

Stället ligger lite utanför stranden så man får ta på sig ett par torra shorts och åka en moto-taxi dit, denna kostar 1 sol cirka 2.5 sek!

Ceviche är väldigt billigt och väldigt gott, en stor portion med runt 300- 350 gram färsk fisk ligger på 4sek.

Människorna är härliga, solen skiner och den vänstersvängda vågen här i Mancora är över förväntan (den är lång).

ps: Om ni blir mätta av alla julbord så kan ni lita på att salsahajen inte doppar i grytan ds:

Ja det blev inget Galapagos,  är väll på något sätt glad över det, om man får allt hela tiden så kommer man att sluta att uppskatta det!

 Ja vet, ja ska väll inte börja att ljuga här på bloggen, KLART att jag ville dit, hehehe, en annan gång i framtiden kanske.

Har precis surfat och ätit lunch faktiskt, jag är i Mancora i norra Peru och det känns helt rätt.
Ska dela med mig av något flummigt till er…

Har hela dagen tänkt på Marocco fast jag aldrig har varit i Marocco, hahahaha. För att vara ärlig så undrar jag varför? hur kan jag relatera till ett land jag aldrig har besökt?

Visst ska ju vara fina surfvågor i Marocco, landets geografiska läge påminner mycket om Perus, Mancora samt att det känns lite norra Afrika över det med alla kala gul/ oranga små berg, trötta motorcyklar som de byggt på med en låda och kallar dem för moto-taxis. Dessa är klädda med en slags färgglad inplastad galonklädsel och påminner på många sätt om en thailänsk tuk tuk.
Moto-taxis väjar för åsnor som står mitt i vägen utan att bry sig, å det tog femton minuter att beställa en kall cola trotts att jag var den enda gästen. 

Men hör det inte till då, vad vore Mancora utan sina långsamma servitriser, sina åsnor och sina kala gul/ oranga berg, hade jag velat vara i t ex Monaco så hade jag väll varit i Monaco fast BARA om jag velat det tillräckligt mycket, som allt annat här i livet!
              
                  Hahahahaha som sagt jag har aldrig varit i Afrika!

Låt mig berätta hur jag kom hit:

Det var lördag i Montanita/ Ecuador och jag hade framförhållning så jag gick till busstationen för att köpa en biljett tills klockan 10.00 söndag morgon.

Han i biljettbåset hade ingen växel så det var inte möjligt att handla MEN han skrev ut biljetten samt min sittplats så att jag skulle ha allt klart ifall imot all förmodan bussen skulle bli full. Vi bestämde att jag skulle fixa växel och komma cirka en halvtimma innan avfärd på söndagmorgon.

Söndag 09.00

Biljettbåset är stängt, bussen anländer runt tio-tiden och hälften av alla människorna  har ingen biljett samt att vi är 13 personer för mycket så mina tre första timmar spenderades sittandes på det sandiga bussgolvet.
Det är vid sådana hära tillfällen som man kan välja att bli vansinnig eller skratta åt situationen  ( JA SANT IBLAND SÅ GÅR DET INTE ).

Sen gick det snabbare, nästa buss flöt på, först så isolerade jag mig ( på rutin ) med min I-pod men kom sedan ur beteendet och övade min spanska med tre Peruanska tjejer som hjälpte mig med vad en sol var värd gentimot en dollar och vilken buss som var billigast osv…

Stämplade passet två gånger en gång i Ecuador och nästa i Peru, blev lite lurad på en växlingskurs sol- dollar men det kanske handlade om en svensk tia osv..

Bussen som skulle gå till Mancora visade sig bara gå till en gränsstad vid namn Tumbles så jag spenderade natten här, åkte Tumbles- Mancora 06.00 imorse, det gick bra.

Saker som oroar mig lite med Peru:

Det verkar vara mycket stölder t.o.m. rån!

Visst självklart  bla bla bla gå inte dyngrak i gränder, bär inte dyra smycken och kläder, undvik nattbussar-  JA! men förutom det alltså.

Det verkar som om det trycks mycket falska sedlar.

Saker som verkar extremt positivt:

Här kommer då motpolen in till stölderna, det är billigt, det är hög arbetslöshet, en stor del av landets ekonomi baseras på turism, ja det är billigt, löjligt billigt verkar det som?

Peru kan nog bli bättre än vad jag kunnat förvänta mig, världens längsta högersvängda våg är i krokarna också.

Bilder kommer självklart sen, puss Hajen!

Den timida lilla surfartjejen Paula var vansinnig för hon hade precis blivit dumpad av sin amerikanska pojkvänn ifrån Florida ( som hon investerat mycket tid i ) …

I need to sleep with another guy to forget the idiot sade hon.

Ja jag ska hjälpa dig ja sade jag, förresten har du någonsin sett en giraff ifrån Mexico?

(Paula): nej

( jag): Då måste du se den, den har svinlång hals, hur sjukt som helst, kom!

Jag gick upp till mitt dormitorio där min japanske rumskamrat ifrån Sapporo satt ( stället med all snö) och började att packa min ryggsäck, vart ska du frågade han?

Jag flyttar in i ett eget rum en trappa ner för 6 dollar natten, har hookat upp med en dam och lovat att vissa henne min giraff ( sade jag å slog till halsen på giraffen så den fastnade i framfötterna på sigsjälv och såg ut som en rädd struts).

VA sjukt, vadå bara frågade du om hon ville se din giraff eller, funkar det?  frågade japanen

(jag): NJA inte riktigt kanske,  hon måste glömma sitt X ifrån Florida eller något minns inte riktigt så jag är ett verktyg i hennes process.

(japanen) fett

( jag) hahaha ja vet tokfett, snackas sen, HEJ….

Förutom Paula och japaner så håller jag på och lusläser i Lonely Planet Peru och är väll kanske snart påväg in i norra Peru till en hipp kuststad som heter Mancora…
Samtidigt som mitt samvete krånglar med mig för att jag är påväg att i princip bränna rakt igenom Ecuador utan att ens försöka att förstå landet?

Det finns en äventyrsby i bergen som heter Banos som alla är överens om att dit måste du åka, men det är ytterliggare 8 timmars buss dessutom i fel riktning. Det vill säga 16 timmars resa eftersom jag ska tillbaks också plus att bara Montanita- Mancora är cirka 12 timmar!

Men detta är inte vad som tynger mig, detta är ingenting för mig, endast löst snack för att undvika mitt verkliga problem:

Galapagos öarna

Det har börjat att luta åt att jag tänker bränna igenom landet utan att åka till Galapagos.. Jag dyker ju inte så mycket nuförtiden men det är inget försvar, det går båtar en- två timmar härifrån ut till öarna.

JA som sagt detta är ju inte en dykfråga, detta är stället där man kan ligga och kela med sjölejon och dyka med hundratals hammarhajar, detta är en sådan sak som om någon närsomhelst frågar mig så skulle jag svara:

Galapagos är inte en pengafråga det är något som pengar inte kan köpa, en investering i dig själv, detta är the shit- kör!!!!!!

Ja ungefär så skulle de som känner mig nog ha upplevt mig svara på om det är värt de, å nu så är jag här, så nära och överväger att banga?

Har ju såklart räknat lite på det och åker man till klubban så är det liveaboard som gäller alltså ( leva ombord på en båt), dykbåt med fem till sju dyk/ dag, får det till att det blir minst 8000sek extra (MINST) vilket i normala fall inte är så mycket pengar för mig men just nu i mitt liv är en jädra massa stålar.

Vet att jag borde åka dit, jag vet det, vet, vet, vet, men det går inte, ingen 2-veckors solsemester detta, fan!

I takt med att mitt liv drastiskt ändras ifrån dag till dag så kan jag inte sluta att tänka på min härliga mor, lukten i hennes hus av hennes mat eller av kläderna i deras garderob, som inte ändras – va skönt!

Jag funderar mycket, jag funderar såpass mycket så jag funderar på om jag om 20- år fortfarande går barfota omkring på någon strand någonstans och äter ett nybakat varmt bananbröd?

å vad det kommer att kosta då?, idag kostade det 1/4 dels- dollar.

Å varför Ecuador använder sig av dollar och är det verkligen nödvändigt med alla dessa valutor, vilka ryker i framtiden?

Samt alla dessa språk, va? kommer alla tillslut att tala i samma tungor?

I så fall så lär ju finskan bli först att försvinna ( tänker jag), tar ( mandarin) China över eller?

Blir euron den största, försvinner dollarn?

Italienskan borde väll försvinna men det vill jag inte den är ju så vacker. Får den överleva för att den är vacker eller ska den bort eftersom en minoritet talar den?

Antar att det inte spelar någon roll, fast gör det inte det då, visst spelar det väll roll?

Hejsan.

Befinner mig i fiskebyn Montanita i Ecuador en av de många frizoner där man kan leva en alternativ livsstil och fly ifrån civilisationen.
Jag vet inte riktigt om ordet fly är rätt men genom att använda det så kanske man får lite extra uppmärksamhet, vad vet jag?

Som sagt dessa platser existerar runt hela klotet för att nämna några mera kända exempel:

Byron Bay- Australien

Bali- Indonesien

Santa Teresa- Costa Rica

Pipa- Brasilien osv…..

Enda skillnaden är igentligen att det pratas lite olika språk,  lite olika hudfärger och kulturer FAST det är kusligt lika vare sig man befinner sig i sydamerika eller asien…

Jag ska försöka förklara hur det funkar för er, självklart så vet ju många redan samtidigt som många inte vet:

I dessa hippiebyar så bär damerna färgglada saronger och går ofta barfota med handgjorda armband runt vristen eller foten kanske en tåring eller två. Killarna surfar och det gör damerna också å surfar de inte så är de kanske här just för att samla minnen, eller samla ved  till en kvällseld på stranden. 
Herrelösa hundar springer löst på stränder och grusvägar och allt verkar föröka sig väldigt fort ( även dåliga saker såsom bakterier osv, det är ju en hippieby det ska ju vara pure såklart).

Det är alltid peace and love i luften, den varma chokladen tillverkas ekologiskt uppe i bergen och tonfisken är nyfångad. Ibland kan det kännas som om Bob Marley och all annan reggaemusik håller ihop hela fiskebyn som en liten liten kontrollmaskin, jag funderar på om vi alla skulle löpa amok annars.

Byggnadsjobbarna jobbar sakta med att filtrera sitt grus till finkornig sand genom en stor silduk samtidigt som de busvisslar på tre blonda tjejer som springer av sig sin bakfylla barfota längst strandkanten. Ägaren till den lilla hörnaffären La Esquina som säljer tonfisk på burk, öl, tomater, lök, avocado å nästan inget annat gör rent sin skylt med hjälp av en gammal sopkvast och en hink med såpa.
 En äldre herre cyklar sakta med ett 20-tal annanas virade runt framdäcket med blå lina.

En svenska i 30-års åldern drar sin nyfödda bäbis i en barnvagn samtidigt som hennes ekvadorianske pojkvänn ställer ut deras butiksskylt ” sweet surf ” på den nygjorda bambuställningen. Några amerikanska tjejer med fjärilstatueringar har en livsstils diskussion med några marijuanarökande rastaflätsbärande fransmän samtidigt som en buss ifrån grannbyn Guayaquil anländer, det är lördag och partyfolket flockas de har gjort en pakt:

Varje gång en viss låt spelas så måste man köpa en öl samt att detta är Montanita här går man barfota!

Färska frukter i mängder, barn som grillar majskolvar, konstnärer som målar, ännu mera rastaflätor som säljer handgjorda smycken med vita spetsiga stenar på som påstås vara ifrån den södra öknen i Chile.

Här går strömmen mitt på dagen för att det har inte regnat på länge så vattenkraftverket kan inte producera tillräckligt med el, samt det finns alltid någon som säljer nybakat bröd, hemgjorda chokladbrownies och nymixade fruktdrinkar.

Ja ungefär så funkar det på sådana hära ställen!
 
Men trots att jag inte gillar reggae , inte röker marijuana och faktiskt tycker det ser förjävligt ut med rastaflätor så gillar jag detta, det är liksom ren kärlek. Det är glada människor å det får mig att småskratta lite och tänka vilken jävla dåre när  Juan berättar att världen kommer att gå under 2012 och han menar det.

Här i Montanita så bor jag i princip på stranden i ett hus med halmtak utan väggar på för 3 dollar/ natt c:a 19sek (570sek / månad).

 
Swellet kom idag och det verkar som om det ska hålla i sig. Innan jag hoppade i vattnet igår så tänkte jag förmigsjälv jag kanske har växt ifrån surfningen jag? ( men det hade jag inte en våg tog det för att forma ett gigantiskt leende i hela ansiktet)

Jag har facebookat med mina vänner Laura och Andy och berättat att jag är i Montanita och färdas söderut för att möta dem den 30:e december, om jag vill ha något ifrån England eller någon bok så ska jag maila dem så fixar de det, kommer bli löjligt roligt.

Fått tips om två böcker The Diceman och Mr Nice ngn som läst dessa?

Denna bilden visar ett krabbhål, de runda bollarna ni ser är krabborna som gjort. De äter sanden för att få i sig småkryp och mineraler sen när de silat den så spottar de ut den som en boll och går vidare.