Hej jag och tva killar ifran nya zeeland ( Sam och Kyle ) ar i Salinas/ Ecuador.

Vi tog oss ifran Huanchaco/ Peru till Salinas/ Ecuador for under 200 sek, forst buss till Piura, sedan sa traffade vi de tre sista sittplatserna pa en nattbuss Piura- Guayaquil for att sedan aka sista timman till Salinas cirka 22-timmar tog det, sjukt det!

Vi ar alltsa ovanfor  inbuktningen, viken  i Ecuador efter kusten precis pa den forsta toppen i provinsen Santa Helena, har ska det finnas hogersvangda vagor sa langt ogat nar iallafall om man ska lita pa internetsidor sasom www.wannasurf.com

JA som sagt far nog inte mycket vettigt skrivet just nu men vi ar har for att surfa Ecuadors varma vatten och leta efter hogersvangda vagor, vi star alla  med vansterfot fram pa bradan ( naturals ) sa det ar lattare med hogersvangda vagor och roligare, mera kontroll.

Hostlet jag har bott pa i en manad i Huanchaco ar det basta hostel jag nagonsin har bott pa och heter Naylamp, detta rekommenderas starkt med tanke pa vad det kostar att bo dar!

Annars sa verkar det som ett genuint litet samhalle detta stallet, en sandkonstnar har motivbyggt ett sandslott av stranden spegelvant, vattenskotrar, trampbatar och fiskare varvas med strandtennis, oldrickning och fotboll, termometern visar 29-grader i luften och 30-grader i vattnet precis som den ska gora mitt pa ekvatorn..

Kyle som stannade pa hotellrummet vilar sig for han har feber, en oroninfektion samt tva stukade revben jag och Sam darimot kom precis tillbaks efter tva timmars upptacksfard och det verkar som om det blir att ga upp fem imorgonbitti for att surfa hogvattnet innan det blir for mycket folk i vattnet, ar ju lordag imorgon sa rorigt lar det bli.

Annars sa ska vi mota upp Paul och Laura, Dan, John och ett argentinskt par har i Ecuador, formodligen sa kommer vi vall sla oss ner pa nagon camping nagonstans, det naturliga valet borde ju bli Montanita en timma norr om Salinas men det var en kvinnlig revtavling dar just nu sa det verkade lite hysteriskt…

Ja det skulle inte forvana mig om vi finner oss sjalva pa en fest imorgonkvall efter allt bussande, det beror lite pa swellet?

Sam och Kyle stannar tills den 9:e februari sedan sa drar de tillbaks till Peru, var jag sjalv blir aterstar att se men det verkar som att bara fortsatta att resa blir oandligt samt att allt handlar ju om surf just nu  sa monstret blir kanske  att nicha sig lite istallet vem vet?

( nagot som fachinerar mig som faktiskt kanns FEL ar att vad som helst kan bli ratt eller fel beroende pa hur man lagger fram argumenten???, finns det pa riktigt inget ratt och fel- jag menar.. att ga soderut kan ju lata lika ratt som att stanna upp och ga norr igen, arligt talat, AR ALLT RATT OCH FEL?, alltsa sa handlar det bara om att gora det som kanns ratt for en sjalv men detta varierar ju hela tiden for alla individer, det maste ju vara struktur- ar det meningen att resenarens vag ar ett ordnat kaos?

Jaja far bli en ol nu eller sova eller nagot sant, kanner mig nastan jetlagad- forresten pa bussarna har i sydamerika sa har de bussvardinnor, mat, dryckesservering samt 180-graders sangar det ar nastan som om det vore ett flygplan, inte alls ett dumt satt att fardas pa.

Sa fort jag har tid sa ska jag rapportera min januari undersokning angaende, vad kostar det igentligen att surfa en manad i Peru?

Ps:  Sam hoppas att han ska knacka bradan har i Ecuador.

Obs: Det var lite rotigt i Peru innan vi lamnade.

I norra amazonas var det en jordbavning pa runt 6.0 samt att Cusco och den heliga dalen runt Machu Picchu oversvammades sa manga hem forstordes och turisterna flogs ut i helikopter samt att broar odelades, samtidigt sa har vi ju Haitijordbavningen osv. ar detta bara borjan pa ett El Nino ar eller en ren tillfallighet, det lar ju markas?

Fåglarna kvittrade vilket betydde att klockan var runt sex, det var dax att kliva ut ur tältet för att göra sig frukost, kanske så skulle jag idag hinna äta upp den innan brödkillen kom tutandes vilket indikerade att klockan hunnit slagit sju. Tiden var ju inte viktig för oss fast vi använde den som ett redskap för att veta när hög och lågvattnet skulle slå in!

Det var en annan typ av mode i ” resebranschen ”, här så var det inte viktigt att bära en skjorta som någon skrivit sitt namn på därimot så var andra saker statusframkallande t ex:

Vad är klockan?

Vet inte ( driver du med mig ) har inte burit klocka på över ett halvår, men hon ser ut att vara runt nio!

Hur länge reser du?

Vet inte har ingen returbiljett!

Att resa handlade om att planera det kommande steget, vad skulle hända?

Här i Huanchaco så surfade vi vidare, vår camping var som en bubbla, en stor jävla hippiebubbla, vi var:

Deborah som ägde en gård full med hästar inuti Perus amazonas

Katie 20år ifrån Kanada som igår inledde dagen med frasen: ÅÅ känner inte ni att idag är det en perfekt dag för att bli full och stenad ( okej? )

Sam ifrån Nya Zeeland som skulle in på universitetet när han kom hem

Kylie, kanadick till pappa, kiwi till mamma fast uppvuxen i Costa Rica och skolad i Peru som läste en bok om örter

Ett par ifrån Chile som sålde smycken, uppträdde på enhjulingar samt jonglerade

Några amerikanska arkeologer som berättade att det lokala ölföretaget Trujillo-öl finansierade utgävningarna av soltemplet så varje gång de drack en öl så stötade de Perus arkeologiska framfart

En kattunge som någon tagit med sig utifrån som nu bodde här, köksasietterna  låg nu längst husväggarna fulla med mjölk, kattmat, tonfisk och torrfoder, hur hände detta?

Jag köpte myggspray som alla kunde använda, Deborah gjorde fruktsallader imellan surfen, höll vi alla på att bli zigenare, var gemenskapensdragningskraft för stark?

Sam köpte en ny boardbag och gick därför med på att byta sin gamla imot min gaskokare ( såhära tänkte jag: gaskokare- tar plats, används ej imot boardbag som jag behöver )

Alla människor i hela världen var ju lika fast alla hade olika erfarenheter och upplevelser i bagaget, jag var omgiven av människor som var exakt som mig, det var julafton dygnet runt!

En annan kille JOHN hade dragit i förväg för att surfa Mompiche i Ecuador och snart så skulle vi följa efter honom.

( John var även killen som korsat Cuba och Mexico på cykel )

Dan ifrån Cornwall mailade mig ifrån någon strand runt Montanita/ Ecuador och skrev att det var perfekta förhållanden

Den nya planen var att surfa Huanchaco fram till den världsliga longboardtävlingen som börjar här nu på onsdag för att sedan dra igång en surftrip in i Ecuador, det enda som var viktigt just nu var att vara där det var vågor fast det var ju vågor överallt MEN snart så hade jag ju varit här i över en månad plus att vattnet blev ju varmare ju närmare ekvatorn vi rörde oss, det kändes rätt att än en gång vidga vyerna.

Jag satt nu återigen och funderade, hade börjat att planera lite mera även om jag i grund och botten var en impulsiv orange individ, grejen var den att lät man det oranga inom sig bestämma helt och hållet så fick man lite extremare ” ups and downs ” vilket kunde vara lite jobbigt att hantera på andra sidan jordklotet. Alla människor hade ju lite av varje färg inom sig, eller gillade lite av varje, alla hade de positiva och negativa sidor, välj själva, enda skillnaden var ju att procentsatsen varierade ifrån individ till individ.

Jag själv var ju?

När det oranga började att försöka bestämma så var det lätt att skylla på saker som att man var en livsnjutare eller att man var ute och reste och borde unna sig eller ” passa på ”!

Alla var ju ute och reste och alla ville de ha ytterliggare en social individ i deras besättning:

”Min polare har ett hus i Bogota, ska du med?

Vart ska du?, kom till Buenos Aires vi har hyrt en lägenhet med pool och bastu den är helt sinnessjuk, kom nu!

Låt oss mötas i Costa Rica.

Karneval i Rio 15:e februari, Karneval i Barranquilla mitten av februari

Åk till Rio dra sen Floripa södra Brasilien och avsluta i Buenos Aires, kör!!!

Ja det fattades ju inte roliga möjligheter i vardagen samt att åka till ett ställe för att ( i 1:a hand ) festa stred ju imot mina egna regler möjligheterna var ju oändliga därför så var man ju tvungen att ha en slags väg, någon typ av grundmall annars så skulle man ju kunnat ha dragit tre varv runt klotet för att 9 månader senare vakna upp till en tokvarm svart kaffe och undra vad som igentligen hände?

Jag var ju hela tiden sugen på roliga ting samtidigt så kunde man ju få Bolivia att låta lika roligt som Brasilien även om detta kanske inte var sanningen allt kunde ju vridas, så det gällde ju att stå på en stabil grund när besluten togs.

Min väg var ju söderut, varför skulle den ändras?

En annan sak som fascinerade mig var att jag hade nu gjort mig av med allt som band mig d.v.s. jag var helt fri och oberoende, helt problemfri. Det komiska var att nu så bildades nya problem att vara helt problemfri kunde alltså bli ett problem, vilken väg skulle man välja, jag kunde ju välja vilken jag ville MEN jag kunde inte välja alla fyra?

” Det kändes som om jag var ett rikemansbarn trots att jag nästan var en bondläpp ifrån Värmland”

Självklart så var det väll så att alla kulturer, länder och människor hade något speciellt att bidra med så även Chile. Att Chile på något sätt skulle ha varit mera intressant bara för att det hade en starkare ekonomi kändes svårt att köpa snarare tvärtom, därimot så var ju såklart infrastrukturen bättre, vägar, städer saker och ting var enklare och mera uppstyrda, det var lite enklare och lite tråkigare att resa där kanske ett land att spara tills man blev äldre och mera begränsad?

Om vi lägger Colombia i ena vågskålen och Sverige i den andra så var det ju såklart lite farligare i Colombia men i Colombia så var det inga självmord inte heller så förekom antidepressiva läkemedel, vad skulle de med dem till, vad var farligast?

Lite syftet med detta inlägget var väll att förklara att människor förknippar ofta ordet resa med alkohol

Att förklara hur det fungerar, det är lättare att se möjligheterna om man sett kontrasterna och på så sätt förstår perspektiven

Att klura ut vart jag själv ska resa efter Huanchaco/ Peru?

Det var morgon och klockan var än en gång runt 06.00. Utanför campingen så cyklade en pojke klädd i röd tröja omkring, han tutade i sin klocka så att byn skulle vakna till liv för att börja handla bröd av honom, åtta styckna frallor kostade två kronor. Nedanför det som jag just nu refererade till som hemma så gick en hög stenmur så pojken med den röda tröjan kastade upp brödpåsarna och mynten släpptes ner, det var en bra start på dagen.

Igår kväll hade jag försökt att skriva ett blogginlägg men efter två timmar så släcktes allt ner p.g.a. ett strömmavbrott, nio timmar senare så fan jag mig själv sitta här igen med grusiga fötter, ett par ljusblåa bermuda shorts och ett ( tro det eller ej ) fortfarande solblekt hår. Den enda skillnaden var ju igentligen att till höger om mig just nu så stod en två-liters cielo vattenflaska utan kolsyra på samma plats som där igårkväll stått en kall 660ml Trujillo öl jag kunde fortfarande se de runda ringarna efter botten på ölflaskan imot det lortiga glasbordet.

Vad skulle jag nu göra med dagen då tro, hade ju fått en bra början så det var väll upp till mig att få till en mitten innan den skulle avrundas med ett slut!

Istället för rena surfvågor så var det som om någon hade tappat upp ett gigantiskt skummbad, som om havet sade till oss att det är dax att vila.
 Huanchacos sanddynor klarade inte att hålla ett tre meters swell rent, därför så bröt det inte längre med samma klass och finess som tidigare, istället så bröt det överallt eller kanske inte alls, det var än en gång tid för att vänta fast denna gången på mindre surfvågor.

” det kändes som om någon kastat ut en suffle som ej sufflerat ”

Istället så fanns det tid för att reparera surfbrädan som samlat på sig fem nya hack och  t.o.m. saknade  två tredjedelar av sin mittenfena, äntligen så var det min tur att få säga att jag kört över ett korallrev.

Mera tid krävdes även för att reparera mitt nya rykte som den enmanstältande 29-åringen som endast åt tonfiskpasta och surfade, hade jag förtjänat mitt nya smeknamn MAcGyver?

( dut dut dut duru ruttut tut, dudeliii du tut tut bam param pampam )

Jag var ju inte direkt stolt över detta men folk behövde väll ett sätt att hantera denna underliga situation på, hur som helst så var det lunchtid  så jag drog till marknaden.
 Den senaste veckan hade jag blivit erbjuden röda tomater, avocados, kex och svart engelskt the, ja peaken hade kommit så sent som igår kväll när Ians flickvänn sade till mig att jag vill inte att du äter det dära något mera, ska du inte ha lite curry?

Engelska män och kvinnor fanns det gott om här i Peru så även currys, de rörde i  sina gula kaneldoftande grytor och tittade med medlidande ögon på min båtformade vita pastatallrik, hade curryn blivit Englands nationalrätt?

Vad de inte visste var ju att jag utförde en januari-undersökning samt faktiskt kunde laga mat ja faktum var ju att det enda jag gjorde var ju att äta när jag inte surfade, sov eller skrockade till det. Pizzor, Ceviche, Majspureer inrullade i bananblad, soppor, kyckling Veloute,  Chaufa de mariscos ( som en spansk Paella på pilgrimsmussla, bläckfisk, mahi mahi fisk) Saltado de pollo ( röd/ vit/ purjolök, kycklingfile, gulchili, paprika, koriander ) samt alla dessa juicer:

Juice på svartmajs, annanas och vinbär,  juice på sockerrör, äpple och lime

Ibland så ville jag berätta för dem om min undersökning eller om mina kokkunskaper men fann mig själv alltid vara nära för att sedan strunta i det, antar att det var roligare att se hur de reagerade samt att man var ju tvungen att varva med några bandspagetti och burkfileter för att uppskatta en Chaufa de mariscos.

Eftersom vågorna varit bra de senaste fem veckorna så hade jag inte riktigt reflekterat över någonting annat än surfning istället så krävdes det bara en vilodag för att fundera på allt imellan himmel och jord, jag funderade på saker som:

Om man borde åka och se lite gamla byggnader och tempel och skit för annars så kanske man skulle ångra sig senare i livet, samtidigt så var ju dessa hundratals år gamla, hur viktigt kunde det vara?

Om jag skulle fortsätta min väg söderut som en slags flyttfågel

Om jag behövde se Chile samt om Chile var mera intressant bara för att det var dyrare, förmodligen inte, de hade ju bara en starkare ekonomi?

Om man skulle ta 6 månader i Norge för att fylla på spargrisen eller istället välja ett naturligt resestopp i exempelvis Kanada eller Australien

På alla dessa 18-åriga amerikaner som sade dude och alla dessa kiwis som sade sweet as bro

Om att människor ifrån england ofta hade ett brett perspektiv, bra humor samt var lätta att prata med, det verkade som om jag automatiskt blev vänn med dem

Om att jag verkligen tyckte om att surfa men att jag var ju inte som min vänn Steve ifrån Cornwall som bara ville surfa och ingenting annat i hans liv, jag ville ju också bara surfa men det var ju nu det- jag var ju mera en resenär än en surfare

Om att jag kanske borde börja att cykla men att cykla och resa var ju två helt olika saker eller? Var det inte så att cyklisten väg var

och resenärens väg var

Krokig, en resenär var ju ingen robot mera en livsnjutare eller en nyfiken individ som tog hänsyn till påverkande faktorer såsom: möten, rekommenderade öde stränder, klimat och årstider och anpassade sig längst vägen.

Sålde det välgjorda mexikanska handarbetet hammocken!

Jag var ju nöjd med den och det kanske var den vackraste hammock jag sett MEN den köptes för att användas och efter att under fem månaders tid ha legat i min ryggsäck samt bidragit med 2.4 kilos vikt så var lösningen glasklar, den skulle bort.

Jag hade personligen köpt den för 60 US dollar och sålde den till denna peruanska familj för 30 dollar vilket såklart låter som en dålig affär men det var det inte.

Varför:

1: Jo för att min ryggsäck blev 2.4 kilo lättare d.v.s. mindre att släpa på.

2: Jag gjorde en peruansk familj lycklig

3: Jag tjänade 30 US dollar

Ni kanske skulle vilja ha det till att jag förlorade 30 US dollar, men det gjorde jag ej, därimot så hade jag ju ett halvår tidigare bytt ut 60US dollar imot en hammock i San Cristobal Mexico, det var ju då- å nu var ju nu- det var en jädra skillnad.

( om det är rea på H.M. och din B.H kostar 100 kronor istället för 400 har du då tjänat 300 eller förlorat 100? )

Jaja skit i B.H:n!

De nordliga swellen hade börjat att pumpa in så även de sydliga enda skillnaden var att så här års så pumpar alltid de nordliga swellen in ifrån Panama till norra Peru, runt en gång i  veckan träffar dem så vågorna håller hela tiden runt 5-6 fot, vilket gör hela central och sydamerika till en testosteron paddlande lekstuga.
Men som sagt de sydliga swellen träffade också ( vilket de inte borde göra i januari månad ) men vi var glada, surfsidor visade fem stjärnigt över Huanchaco och Chicama dag efter dag efter dag, vad var detta, var Peru det nya Indonesien?

Jag hade nu surfat 38 dagar irad tydligen utan att ens ha reflekterat över det!

Det fortsatte att komma perfekta vågor, vi var i paradiset, livet var för bra, var det möjligt att leva så här?

Måndag: 4 stjärnor 6 fot 12 sekunder

Tisdag: 5 stjärnor 5 fot 15 sekunder

Onsdag 3 stjärnor 7 fot 13 sekunder

Torsdag 5 stjärnor 7 fot 17 sekunder

Vilken plats du än sökte på i syd/ Centralamerika området så visade prognosen perfekta vågor, de bara fortsatte att rulla in dag efter dag efter dag.

Snacket gick nu som så att visst kan det bli för mycket av även goda saker här i livet men tills den dagen kommer så ger vi allt, så länge vi har swell så kör vi!

Skulle dyka under denna hade jag tänkt men kunde inte sluta att se på Eriks monsterlånga våg så jag fick den i ansiktet

 
” Igentligen så hade ju jag massor av roliga planer på lager men de kunde ju sticka just nu jag hade ju aldrig haft så här roligt förut jag ville ju bara surfa, funderade på om jag gillade att surfa för att det var meditativt? ”

Denna vågen hade jag nog undermedvetet väntat på de senaste fem åren, jag liksom bara tryckte till brädan så fortsatte den, detta var det lyckligaste ögonblicket i hela mitt liv en vänstersvängd 5-6 fots våg med offshorevind. Denna Chicama tubformade våg var den absolut längsta våg jag ens varit i närheten av att åka med, den tog aldrig slut jag seglade den, en kille ifrån Cornwall, södra England låg framför mig och skrek och viftade med armarna men jag såg honom inte, hahaha det är helt sant, jag såg ingenting i detta ögonblicket.

Vi åt lunch och hängde hos legenden El Hombre

Han kallas ” Pelikan James ” p.g.a. alla hans pelikantatueringar samt att när han surfar så håller han sin vänstra hand rakt ut på ett flickaktigt/ pelikansätt för att hålla balansen

Titta på gottegrisarna de korsar öknen med brädorna för att nå ut till brytpunkten där det göttaste är…

Vi tältade längst ut vilket i efterhand var lite extremt faktiskt, detta kort är taget med blixt det är ganska mörkt och sandigt kan jag säga….

Det är alltså drömförhållanden just nu surfmässigt över hela sydamerikas västkust, vi har hyrt en minibuss och åker 06.00 imorgonbitti till Chicama åter igen, prognosen säger 5 stjärnor, 7 fot, 15 sekunder vilket är helt overkligt.

Puss/ Hajen

Plötsligt så låg jag inuti enmanstältet och kollade mailen, så skulle det väll inte vara?

Tältning handlade ju om att förstå naturen och kanske t.o.m. sakta ner vardagen, där låg jag  för mig själv samtidigt som jag skojade till mina facebook inlägg, var detta den modärna resenären?

Campingen hade sakta men säkert börja ta över hela Huanchaco. En kanadensisk tjej sjöng och spelade gitarr, en annan kille hade trampat på en kattfisk och satte en spruta i stortån, hippiesen hade börjat att maxa san pedro kaktusen, ärligt talat?,  jag tror faktiskt de höll på att tappa det på riktigt.

De hade blivit flera och skaffat sig ett jättetält, ett tält som kunde ha bestått av tre sovrum, vardagsrum och kök, det kändes lite som om de var släkt med zigenarna och det enda som jag igentligen saknade var en magdansös en glasögonorm samt en spåkula. 
De nya ansiktena som anlänt var Henry ifrån den heliga dalen nära Cuzco, Eleina ifrån Lima samt hennes son som pratade flytande arabiska för att han hade en arab till pappa.

 ( för tio år sedan på Maroccos sanddynor blev han till, NEJ DÅ, där ljög jag. )

De hade värvat en osäker liten tös ifrån skåne som hela dagarna gick omkring och drack san pedro kaktus och lite halvstenad sade att hon skulle baka mig en äppelpaj. Hon påstod att genom att dricka denna kaktus så märker man hur mycket toxiner man har i kroppen för att ju beskare man upplever den, ju mera toxiner har man efter cirka tre veckor så skulle den smaka som hallonsaft sade hon!
Grönsakerna fortsatte att flyga in i porslinsskåpen eller oplastade rätt in i kylskåpet, svarta påsar med vete, gryn och örter prydde hyllorna vart skulle tallrikarna få plats?

Campingen var nu ett McDonalds bollhav fyllt med: barn, surfbrädor, gitarrer och flöjter, hemgjorda hals/ armband, stickade mössor, sex par nytillverkade vita sandaler till försäljning plus pumpasoppa i en varm gryta rakt in i kylen.
Två tyska tjejer som delar en flaska billig rom, en glaskanna med en blandning av ingefära, zuccini, bönor och chili som jag precis av misstag krossade på det blöta sandiga vitkaklade köksgolvet, dumt, nu så skulle jag behöva be tjejen med afrikanska flätor om moppen hon som redan tyckte att det var för mycket jobb och för lite pengar, helvete.

Jag älskade ju hippiesen samtidigt som jag ville vrida nacken av dem, dränka arabpojken i toaletten ( när mamman inte såg ) samt slänga deras ohygeniska skål full med aloe vera åt helvete för att inte prata om kylen, kylen kan vi aldrig någonsin prata om.

Men som sagt jag antar att jag var lite likasinnad annars så hade det ju inte fungerat, efter sex månader i vardagsrummet på tipin så skulle väll jag också ha kokat mig san pedro dryck och rynkat på munngiporna, detta skulle hon ju skratta åt när hon blev gammal ja kanske t.o.m. på ett stolt sätt referera till även om jag kanske inte ska dra den så långt som att säga att hon var helt hundra, men vackert bröt hon på skånska den saken var säker.

Ja det hände mycket hela tiden i resenärens ordnade kaos värld. En annan tjej som jobbade för tucantravel hade förklarat hur det fungerade och nästan erbjudit mig ett jobb helt utan en intervju, var hon galen?
www.tucantravel.com anställer gärna oberoende, självständiga singlar ( kan inte stå för ordet singlar i detta sammanhang, men ) på minst 25år för att leda grupper igenom olika typer av äventyrsturism de opererar ifrån alla kontinenter i hela världen t ex: China, Peru, Afrika osv, det verkar som om, har ni väl ” fått in en fot ” så är det lätt att byta kontinent efter tycke och smak, ni får alltså i princip betallt för att resa och se världen, var det inte detta 65% av alla oss bloggare ville?

Jo så var det ju, inklusive mig själv, det var ju detta jag hade väntat på och jag har kollat upp det samt hört mig för, de verkar reko alltså. Att hitta ett sätt att få resa och se världen på samtidigt som du får betallt, måste ju ha varit samma känsla som radhus, idol, tacos och ikea för alla normala själar.

( jag får inte betallt för detta, MEN, tucantravel verkar roligt alltså, kolla upp det ni som känner att det är något för er)

Själv så tvingades jag ju iochmed tucanen att inse att det var ju inte detta jag ville längre, alla dessa företag, alla dessa entreprenörer, hade jag blivit för självständig? var det dax att göra om sig själv till ett företag utan att låsa sig?

Från allt detta snack till något helt annat, vågorna rullar in och livet leker men här kommer planen:

På tisdag så träffar det stora swellet 2.5 meter, den gitarrspelande skönsjungande kanadensiskan, tre amerikaner plus han med kattfisk taggen,jag samt John ifrån Wisconsin/ USA åker till Chicama på måndag för att ge allt. Vi kommer att tälta på stranden och gå upp typ senast 05.00 på tisdag morgon för att promenera ut till ” pointen ” 40 minuters gång. Eftersom folket i Huanchaco kommer att åka mot Chicama tisdagmorgon fast inte kommer att nå platsen förrän runt 07.00- 07.30 vilket ger oss nästan två timmar helt ensamma om nu swellet träffar?
Värt ett försök är det vilket som men jo, ja klart att det kan bli helt overkligt om alla elementen ligger rätt, vi får se/ ciao hajen!

Igårkväll så gick jag för att handla en öl, tonfisk, avocado samt pasta när jag påvägen ut ifrån campingen såg en tjej komma springandes för att hon skulle hinna komma in innan jag stängde porten och påsåsätt slippa att ringa på dörrklockan.

- Tjenare sade jag, vart kommer du ifrån?

Hon förklarade att hon kom ifrån Californien eller hur menar du sade hon? jag kommer ifrån stranden, hur länge har du varit här?

( jag ) Typ 10 dagar förklarade jag, fast har bott i tält i en 5-6 nätter nu, jag sover direkt på marken så jag tror att vänstra delen av ryggen är lite rökt, men det är gött nu.

( hon ) Kom med mig sade hon och tog med mig till hennes rum, därinne så drog hon fram ett splitternytt självuppblåstbart grönt liggunderlag, gav det till mig och sade du kan låna detta inatt om du vill- jag reser norrut imot Ecuador imorgon, vill du?

( jag ) ÅÅÅ du förstår inte vad detta betyder för mig, jag är så fruktansvärt tacksam, vilken karma, va vackert gjort, jag tror nästan att jag älskar dig nu!

( hon ) Eller du… jag är trött på att resa med det, det tar bara plats och jag använder det ju inte än då, du får det!

( jag )   EEHHHH? Okej, eeehh, tack.

Har även på senare tid fått ett nytt myggnät ifrån en irlänsk tjej samt en handduk ifrån ett australiensiskt par. Innan jag själv lämnade Mancora så gav jag bort mitt röda Che Guevara linne till Danielle och jag bara älskar denna typen av gåvor, kände ju dock att jag växt ifrån det iochförsig.

När en människa ger bort något för att den vill och absolut inte för att den behöver göra det, ja då- då är det fett tycker jag!

( å vad beträffar myggnätet så kan ju det vara bra att ha till något i framtiden kanske )

Men surfen var flat.

Swellet är försenat och nu påstår www.magicseaweed.com att det träffar på tisdag, vilket känns som om ett decennium, något var tvungen att göras, det fanns alldeles för mycket tid att göra sig av med för att bara ligga i hammocken. De nya amerikanska surfarkillarna som anlände igår dödade sin tid genom att gå på massage, spela gitarr och läsa bok, själv så drog jag på marknad.

I storebrors staden Trujillo en halvtimma bort så finns det en jättemarknad som sträcker sig över en femton, tjugo kvarter där de säljer allt ifrån hälsosamma färggranna bär till fårhuvud samt ginseng och lavendelblomma i lösvikt.
Här så trängs säljare ifrån Cajamarca i norr till Casma i söder å även en och en annan svarthyad kille i min egen ålder ifrån Amazonas.

Det var en vacker marknad som gjorde mig glad, jag tog foton och snackade gött. Jag handlade russin, rispuffar, torkade persikor, pecannötter, mangos och ren hundra procentlig kakao som jag ska ha för att tillverka en ekologisk  musliblandning.
Den rena kakaon kommer ifrån Cajamarca och är sprängfylld med antioxidanter. Tro nu inte att den är smaskigt söt eller dessertaktig. Detta är inte t ex Marabou Mjölkchoklad eller någon annan inpackad påse som är fylld med fett och socker och pryder hyllorna nära kassan i ICA butiken så man lite slarvigt kan slänga ner en jävel i korgen innan man lägger varorna på rullbandet för att dra sitt elektroniska betalkort för att påsåsätt få mera så kallade poäng ju mera kexchoklad man handlade, NEJ, detta är ren choklad det är faktiskt inte alls jättegott, det känns ungefär som när man sveper en espresso energimässigt.

Trotts att jag tidigare i mitt liv jobbat som kock så har jag väldigt svårt för alla avhuggna tupphuvud, råa kycklingar som uppsprättade hänger på krokar osv, det är så jävla äckligt, fast äter det de gör jag minsann!

Lite bilder ifrån en marknad på andra sidan av världen, långt borta fast ändå så nära!

De säljer kol i lösvikt

Kanel

Aloe vera

En bra affär tyckte jag, tjugofem nyplockade mangos kostade 16 kronor.

Min  Januari undersökning om vad det kostar att surfa, skratta och tälta i Perus öken under en månadstid fortsatte. Jag tar den på blodigt allvar och ser det som att det äntligen börjar att lossna, att jag börjar förstå många av turistfällorna.
Vad kostar det att leva för peruanerna, varför ska det vara dyrare för mig?

Nu låter det ju som om jag skryter och det gör jag också, detta har jag jobbat hårt för och hur löjligt det än låter så är det tydligen viktigt för mig.

Det är så roligt va, man behöver ju inga sovenirer, endast bilder samt att lämna efter sig något till den snubben/ snippan  som man fått bäst kontakt med, för att hålla sig vänn med karman så att man inte blir hajmat eller något annat otippat, trotts vetskapen om att det är större chans att bli träffad av blixten.

Handflatan hade blivit bredare och tunnare samt armen var lång och smal jag funderade seriöst på om min arm hade blivit en paddel? 
I södra England så var det en kille som fick operera sig för att det växte ut ben som täppte till öronen på honom. Detta hade skett på vissa som vistats under långa perioder i kalla vatten så som surfare, ett sätt som kroppen använde sig av för att skydda hörselgången imot alla starka kyliga vindar/ vatten, ja snart skulle man väll få simmhud imellan tårna också?

 Nej då man var fortfarande människa det var bara att mantrat just nu var surfning och ingenting annat, å snälla tro mig, det var verkligen så det var!

Livet handlade om att äta, surfa och göra yoga samt att jag hade gått barfota såpass länge att det börjades att gå som en balletdansös alltså inte på hälen. Det var nästan kusligt hur beroendeframkallande det var, personligen till mitt försvar så skyllde jag på att detta var ju fantastiskt hälsosamt, hur kunde det på något sätt vara negativt?

Det var väll som allt annat i världen att det blev till en drog om man maxade det, men det kunde inte hjälpas just nu. Dyken under vågorna påvägen ut till brytpunkten hade börjat att sitta exakt där de skulle och när det döks under de stora vågorna så var det som om en adrenalinkick slog in varje gång, jag kände mig som en strömlinjeformad fisk. I takt med att man blev lite bättre för varje dag som gick så börjades det att ta för sig mera samt man beteede sig aggressivare i vattnet,  man var ju tvungen annars fick man ju inte de fina vågorna, många förväntansfulla själar var vi som väntade på julafton ( vågorna ).
För att kompensera denna endorfinkick så balanserades surfen upp med yoga.

Både att surfa och göra yoga sades ju aktivera kroppens chakran även fast forskarna hävdade att det finns inget sådant. För er som kände att det nästan höll på att bli för flummig text nu ( som även jag kände ), så kan vi väll säga som så att mixen av dessa två var väldigt bra för balansen.

Här på min camping Naylamp så surfar hela personalen, det är alltid någon som har ledigt i två timmar som jag går iväg med, surfning är ju spirituellt så man kan ju surfa själv men jag gillar att snacka lite gött där ute i vattnet, antar att jag är en social varelse. För att ni inte ska få för er att jag på något sätt har blivit en mästare så kan jag erkänna att tonåringarna på runt femton, sjutton år brukar paddla ikapp med mig och sno mina vågor, vilket igentligen gör mig vansinnigt frustrerad men eftersom jag inte kan göra något åt det så ger jag dem istället en komplimang och säger att de är helt galna eller stora vågor detta och hoppas att de ska sluta- men det gör de inte.

Vattnet är tjockare här, ibland nästan som olja och när en större våg bryter så bubblar det upp ett vitt skumm till ytan som luktar fisk. 
Huanchaco har rika fiskevatten det är den kallare chilenska södra havsströmmen som når hit, havsströmmen når fram till vattnen runtomkring huvudstaden Lima där den möter de varmare strömmarna, det är bland annat därför som vattnet är varmare i Mancora det är även därför som det alltid är disigt i Lima.
Under december månad till mars månad så är det högsommar här vilket innebär att solen värmer kontinuerligt upp havet så man ska inte behöva använda en våtdräkt men de flesta bär våtdräkt ändå, upplevelsen blir ju bättre, kroppen kyls inte ner så fort.
Det är ett nytt swell på ingång som just nu är nere i söder runt Patagonien i Argentina och förväntas att träffa oss på fredag, kommer swellet så drar halva campingen till Chicama och ger allt!

Allt ni ser tillhör några hippies ifrån Argentina, i bunkarna ligger Aloe vera och drar sig.

Annat som måste skrivas ner?

För två dagar sedan så skakade marken, det var en jordbävning i den högt belägna bergsbyn Huaraz sydöst om oss.

Klockan var 08.00 den 1:a januari, 2010 hade startat, Jayjay ( Jason Jackson ifrån Irland) skakade mitt gröna enmanstält och hojtade, nu drar vi till Chicama och surfar. Som säljargument så använde han anledningar såsom du kan välja själv hur du vill börja det nya året, ska du inte med så drar jag själv.
Efter att bara ha känt varandra i endast 24- timmar så kände han mig tydligen klart bättre än vad jag planerat att låta honom göra, va sade han till mig att han skulle åka själv till världens längsta våg, förstod han inte att detta inte var fysiskt möjligt?

På vägen till bussen så var det lika mycket folk ute som det varit på nyårsaftonen, korvarna grillades fortfarande och längst fasaderna så hånglades det på ett erotiskt sätt.
För en minut så ångrade jag att jag inte gått ut kvällen innan för det såg så härligt ut,  denna tvekande känsla försvann sedan snabbt, tydligen så hade de inte gått och lagt sig än, detta var Peru och folk levde i nuet, varför skulle de sova?

 ( ja för att klockan var 08.00 kanske, vad visste jag? )

I vanliga fall så kan det vara svårt för naturen att bilda en perfekt tubformad våg som är två kilometer lång utan ett korallrev.
 ( eftersom korallrevet sitter fast och det är grundare där det befinner sig därför så bryter det, sand flyttar på sig )
Här så bryter den alltid i olika tubformade sektioner fast det är sandbotten, detta är väldigt ovanligt. De som bor här påstår att vågorna brukade vara ännu längre fast  ända sedan vågen började uppmärksammas och surfare började att anlända så bildades en efterfrågan ( vart ska vi bo då ? ), så unga entreprenörer började att bygga hostel för att hjälpa till. De rubbade ekosystemet av allt borande, gjutande och på detta sätt så flyttades vissa av sandbankarna.

Dessa var ju också surfare såsom legenden/ ägaren till Posadan El Hombre och igentligen letade anledningar för att kunna få surfa varje dag utan att behöva anstränga sig för mycket.

Långt långt till vänster om bild ett så börjar den att bryta, ute vid pointen, den fortsätter sedan att bryta som ni ser här och fortsätter ända bort till höger där den längsta pir jag någonsin har sett går ut i havet.
Denna pir byggdes ifrån början av tyskarna och tjänstgjorde som ett verktyg för att exportera sockerrör. Idag så är det stora rör dragna längt med den ända ifrån fiskefabrikerna dessa rör suger in fiskar som sedan chock upphettas och exporteras som gödsel, vilket känns lite bizarrt tycker jag.

Denna våg är inte på något sätt extremt stor eller extremt sugig, det som kännetecknar den är dess längd samt att den är otroligt snabb.

Att åka hit ifrån Huanchaco tar en timma och fyrtio minuter, vågerna är alltid mindre här i jämförelse med hos oss så om det är för stort där så vet man att det förmodligen är perfekt här i Chicama.

Kontrasterna av att gå omkring och skrocka i öknen känns som ett rejält äventyr!

Träffade ett udda par här faktiskt en kille ifrån Bolivia och hans fästmö, en ryska, det flummiga är att de bor i Tromsö i Norge och pratar flytande norska.

Jayjay har nu åkt vidare till Lima för att möta upp lite folk och ska sedan vidare till Rio för att karnevalsurfa.
Men alla vi andra här i Huanchaco väntar, träffar swellet så åker vi, detta är ett genuint ställe som bara måste upplevas, en surrealistisk verklighet som i allra högsta grad existerar.

Tack Puerto Chicama, vi ses.

I väntan på bussen tillbaks