Jag satt nu återigen och funderade, hade börjat att planera lite mera även om jag i grund och botten var en impulsiv orange individ, grejen var den att lät man det oranga inom sig bestämma helt och hållet så fick man lite extremare ” ups and downs ” vilket kunde vara lite jobbigt att hantera på andra sidan jordklotet. Alla människor hade ju lite av varje färg inom sig, eller gillade lite av varje, alla hade de positiva och negativa sidor, välj själva, enda skillnaden var ju att procentsatsen varierade ifrån individ till individ.
Jag själv var ju?
Positivt: En positiv, organiserad, levnadsglad, flexibel, social ledare
som
Negativt:
Inte gillade att vara låst, kunde bli uttråkad och var en smula rastlös
När det oranga började att försöka bestämma så var det lätt att skylla på saker som att man var en livsnjutare eller att man var ute och reste och borde unna sig eller ” passa på ”!
Alla var ju ute och reste och alla ville de ha ytterliggare en social individ i deras besättning:
”Min polare har ett hus i Bogota, ska du med?
Vart ska du?, kom till Buenos Aires vi har hyrt en lägenhet med pool och bastu den är helt sinnessjuk, kom nu!
Låt oss mötas i Costa Rica.
Karneval i Rio 15:e februari, Karneval i Barranquilla mitten av februari
Åk till Rio dra sen Floripa södra Brasilien och avsluta i Buenos Aires, kör!!!
Ja det fattades ju inte roliga möjligheter i vardagen samt att åka till ett ställe för att ( i 1:a hand ) festa stred ju imot mina egna regler möjligheterna var ju oändliga därför så var man ju tvungen att ha en slags väg, någon typ av grundmall annars så skulle man ju kunnat ha dragit tre varv runt klotet för att 9 månader senare vakna upp till en tokvarm svart kaffe och undra vad som igentligen hände?
Jag var ju hela tiden sugen på roliga ting samtidigt så kunde man ju få Bolivia att låta lika roligt som Brasilien även om detta kanske inte var sanningen allt kunde ju vridas, så det gällde ju att stå på en stabil grund när besluten togs.
Min väg var ju söderut, varför skulle den ändras?
En annan sak som fascinerade mig var att jag hade nu gjort mig av med allt som band mig d.v.s. jag var helt fri och oberoende, helt problemfri. Det komiska var att nu så bildades nya problem att vara helt problemfri kunde alltså bli ett problem, vilken väg skulle man välja, jag kunde ju välja vilken jag ville MEN jag kunde inte välja alla fyra?
” Det kändes som om jag var ett rikemansbarn trots att jag nästan var en bondläpp ifrån Värmland”
Självklart så var det väll så att alla kulturer, länder och människor hade något speciellt att bidra med så även Chile. Att Chile på något sätt skulle ha varit mera intressant bara för att det hade en starkare ekonomi kändes svårt att köpa snarare tvärtom, därimot så var ju såklart infrastrukturen bättre, vägar, städer saker och ting var enklare och mera uppstyrda, det var lite enklare och lite tråkigare att resa där kanske ett land att spara tills man blev äldre och mera begränsad?
Om vi lägger Colombia i ena vågskålen och Sverige i den andra så var det ju såklart lite farligare i Colombia men i Colombia så var det inga självmord inte heller så förekom antidepressiva läkemedel, vad skulle de med dem till, vad var farligast?
Lite syftet med detta inlägget var väll att förklara att människor förknippar ofta ordet resa med alkohol
Att förklara hur det fungerar, det är lättare att se möjligheterna om man sett kontrasterna och på så sätt förstår perspektiven
Att klura ut vart jag själv ska resa efter Huanchaco/ Peru?