Efter att den senaste veckan ha känt mig redo för att snart återvända till Sverige så kände jag mig nu istället ( helt plötsligt ) absolut inte redo för en sådan förändring, jag funderade på va fan jag skulle göra där?

Nja det var lite blandade känslor, att få träffa min familj och mina nära vänner var ju en lyx jag inte var van vid, detta skulle ju såklart smaka bra, men sen då?

Det vackra systemet som vi i vardagen refererade till som livet slutade dock aldrig att fascinera mig. Vad som än skulle hända med mig och vilket land jag än skulle hamna i för att jobba skulle ju igentligen inte spela någon roll, livet skulle ju anpassa sig och ge mig andra perspektiv och värderingar, DÄRFÖR så hade jag ju inget att oroa mig för, detta visste jag ju?
Min verklighet skulle ligga där den låg, ja förmodligen lite mera till höger eller till vänster men det skulle ju fortfarande vara min verklighet, det var ju detta som var så vackert med det.

EXEMPEL:

NÃ¥gon asiat skulle ju värdesätta t ex en ny bil som passade hans ekonomi, en annan skulle vilja ha en finare bil för att känna lycka osv. En helt vanlig nio till fyra jobbare skulle känna lycka av att fredageftermiddag ” ta helga ” och en investerare ( eller ja en person som känner tillfredställelse av att ÄGA eller av att fÃ¥ kapital att växa ) skulle ju behöva detta för att motivera sig d.v.s. för att fortsätta leva livet. NÃ¥gon annan skulle motivera sig med att han/ hon var femtio Ã¥r gammal men sÃ¥g yngre ut och att hon kunde springa lika fort som en trettioÃ¥ring.

Människor skulle fortsätta att känna lycka av barn, materiella ting, resor, hälsa, droger, flickvänn, trygghet, karriär, kapital, att följa en sport ( trotts att de aldrig ens träffat människorna), vara del av en grupp, skriva en blogg om vad är ditt liv, möten, djur, av att bygga upp, av att slå sig fri/ bryta ner osv..

Vad som gjorde mig lycklig just nu skulle inom min närmaste framtid förmodligen bytas ut imot saker som: tjäna pengar, hyra film och umgås med mina nära vänner d.v.s personer som har gett mig och jag har gett dem mycket tid för att förstå varandra på en djupare nivå.

Det var roligt att resa omkring i världen, man träffade så mycket olika personligheter/ karaktärer/ miljöer. Jag umgicks just nu med ett portugisiskt par som värdesatte , vegetarisk mat och cigaretter. En härlig trettiofyra årig fransman som just nu bodde i Madrid fast hade även bott på Irland, Buenos Aires och China och älskade människor, en cigarr rökande amerikan som var här för att hitta en fru att gifta sig med, en 28-årig kille ifrån israel som precis gjort fem år i den israeliska armen, en söt liten tjej ifrån Ukraina samt Carlos ifrån Bogota.

Det enda som jag just nu kände att jag saknade var en riktig utbildning typ i ekonomi eller något fast som undanflykt så skyllde jag på att resa var ju som en utbildning fast i livetsskola, vilket man iochförsig kunde få det till men det var ju såklart rent skitsnack.

Eftersom jag levt livet i nästan nio månader så var jag i ett stort behov av kapital, det jag försökte räkna ut var:

Hur ska jag kunna tjäna mycket pengar på en kort tid samtidigt som jag njuter av livet så gott det går?

Det var här min utbildning började att krångla med mig eftersom restaurangbranschen var ju inte en optimal bransch för att tjäna pengar, jag kanske hade en lösning på problemet:

Om jag kunde få ett kockjobb på en oljerigg utanför Stavanger i Norge så skulle jag tjäna mera kosing än en norsk advokat, vara ledig två veckor varje månad samt vara nära vågorna. Hela kustlinjen utanför Stavanger bjöd ju på kalla visst fast vackra oexploaterade surfvågor, var detta nöten?

Jaja det skulle nog ordna sig att det därimot inte skulle ha rört mig i ryggen att sitta här i ett soligt Medellin i Colombia samtidigt som jag sökte jobb på oljeplattformer i Norge var ju kanske inte riktigt sanningen, fast så länge man skrattade och njöt av sin vardag så gjorde man ju så gott man kunde med detta oförklarliga system som vi refererade till som livet!

Klippa mig hade jag inte tid med fast iochförsig  om jag pekade på bild nummer tre så kanske det skulle vara värt det, njaa??? jag var inte redo för den lokala frisörsalongen!

Men ibrist på vågor och termitbon så beslöt vi oss för att hyra en lancha och vidga vyerna.

Det var en vacker dag fyllt av gött snack vi var sugna på att exploatera, självklart hade ju ingen någon riktig koll men men va kunde hända…

Vi letar vågor och finner delfiner

Jättestora löv på öde stränder

samt en lugn kille

Vi stannar hos en kompis till Diego och käkar ostron, denna mästaren har sin egen ö, helt stört!

Rutten vart el Valle, el Tigre, några öde stränder, punta Huina med pointbreaken el Faro för att sedan avsluta med Huina tjugo minuter ifrån Bahia Solano!

                                 ” Livet var en gåva det var ju det jag alltid hade sagt ”

Det var oundvikligt att inte tänka på filmen ” The Beach ” ja nu hade det gått så långt så jag tyckte att Tailor såg ut som Leonardo Di Caprio hahahaha vilket jävla drag!

Om det någon gång under resans gång hade spårat så måste det ju ha varit nu, vi befann oss sex pers på hans tomt för att städa tomten och bygga en hydda så han hade någonstans att sova.
En svart skorpion klättrar upp för bananträdet samtidigt som Thailor berättar att han tror det går att pressa ut kokosolja ur kokosnötterna och sedan köra bilar och båtar på det 100% pure?
Jag har lånat en yxa av Efren en lokal skogsarbetare och försöker klyva ett minst sagt stort träd samtidigt som jag blir hånad för min huggstil och måste sedan avbryta mitt klyvande på grund av blåsor inuti händerna, vilket hån.
Efren har nu på cirka tio minuter hämtat två stora bollar, d.v.s. termitbon som han lagt på elden dessa brinner som fnöske, sämre brinner mitt stora regnskogsträd som är proppfullt av kackerlackor och vatten.

( denna dag ångrar jag verkligen att jag inte hade kameran med mig )

Vi står alltså i djungeln och sågar och hugger sedan så tar man en paus och dricker vatten och lägger sig i det egna vattenfallet, blir man hungrig så klipper man en papaya eller en banan och vill man dricka något annat så dunkar man en coco-verde ( pipa ) in i klippväggen
för att få bort sina dehydreringssymtom.

Vi var ju så sjukt nöjda, det här är jävligt fett det här skrek jag på engelska och klippte i mig en coco-verde samtidigt som jag svingade Efrens yxa, Tailor körde hippiestilen och skrockade om att vattnet i hans vattenfall var det godaste vatten han någonsin hade druckit samtidigt som Efren tog oss på varsin axel och repeterade att detta är elegante…

Skrockandet hade nu nått en ny nivå, tro det eller ej!

Det var nu snack om att bygga cabanas och gro rovor, allt skulle vara naturligt och självförsörjande. Han skulle byta annanas och avocados imot tonfiskar och ägg samt tillverka 100% naturella surfbrädor av det viktlösa balsaträdet. Det skulles täljas spjut som man kunde harpunera fiskar med och om han fick tag på en mask och en snorkel så kunde han ju plocka ostron om mornarna.

Brasan var större än någonsin och de lokala skogsarbetarna plockade eucalyptus doftande löv ifrån ett av träden sedan så rullade de sig pipor med hjälp av dessa blad och rökte så mycket de orkade men men två dagar senare så såg vi resultatet:

Mitt paradis var här stranden Almejal i El Valle!

Här så regnade det näst mest i hela världen vilket innebar att de kunde inte skövla regnskogen ( ekosystemet ) så detta ställe skulle förmodligen fortsätta att vara rent, va fan det fanns ju inte ens en seriös bilväg. Med tanke på de extrema mängder med sol och regn som träffade så skulle man förmodligen kunna ha planterat en laptop och upp skulle det ha växt ett söt litet datorträd nej men ärligt talat alla former av arter trivdes, rödhövdade ödlor kom springandes på två ben, gula pytonormar städade husen genom att hänga i taket och äta råttor.

Allt regn och den enorma kustlinje som låg vidöppen ifrån Jurado i norr till Termales i söder via cabo Corriente gjorde att man ständigt träffade på sporadiskt bildade vattenfall.

Man träffade även ständigt på militärer, de hade en minibas här samt två större baser mindre än två timmar härifrån. Vi brukade skrocka till det i kaffe och brödbutiken runt sjutiden varje morgon, jag med brädan de med vapnen även fast jag visste att de var vänliga killar så väntade jag alltid till sist innan jag tog för mig ur sockerskålen, det kändes onödigt att utmana.

De enda som igentligen hade hittat hit var Bobb ifrån San Diego och jag, trodde vi iallafall tills vi mötte Tailor!
Med en fogsvans i vänsterhand samt ett rep i högernäve flinade han samtidigt som vänster käke varmrökte den hemrullade ciggen, det var som sagt bara vi här, Bobb, Tailor och Jag. Tailor kom ifrån Texas men jobbade sedan sex år tillbaka i sydafrika,
 han står där framför oss varmröker och skrattar samtidigt som han berättar att han hittade detta stället av misstag för tre år sedan och var nu påväg till sin nyinköpta tomt för att såga ner några palmer så han kunde bygga sig en hydda. När han sträcker ut vänsternäve så pekar fogsvansen rakt in i djungeln, där säger han strålande, där är min tomt.

I soffan här på Dasma sitter en kille som jobbar med att köpa upp fisk sedan så packar han den i lådor fulla med is och flyger in firren till huvudstaden Bogota. Han berättar att de japanska sushikrogarna betallar löjliga summor för tonfisk och skaldjur, tonfisk som är den fisk han blir vid billigast betallar han två dollar/ kilo. Till vänster om honom sitter en annan kolsvart kille i tjugoårsåldern ifrån Choco-länets huvudstad Quibdo denna man jobbar med att installera telefoni och internet hans företags plan är att efter en femårsperiod så ska alla människor i detta länet ha tillgång till internet och telefoni, VA BRA!

Efter att jag nästan varit otrevlig imot honom så vinner han mitt förtroende och jag tvingas nu istället be honom om ursäkt för att vinna tillbaka hans förtroende som jag ifrån början fick gratis.

” Ibland som ensam blond kille så var det svårt att veta vilka var de goda och vilka var de onda i paradisets epicentrum ”

Självklart så tänkte ju endast 1 till 2% typ:

Å titta han har blont hår honom ska vi röka precis som 99.9% av colombias 43 miljoner människor inte hade något med kokain att göra fast ändå så blev de dagligen påminda.

Å åter igen i Sverige så bor vi inte i iglos och alla snorfar inte kokain i Colombia.

men

Kyla och mörker var för många ett stort problem i Sverige och kokain, utbildning och pengar var för många ett stort problem i Colombia.

Men men men jag var nöjd det var för en gångs skull precis som det skulle vara, eftersom jag inte riktigt körde fullt ut på konceptet storhandla, idol och tacos så fick jag ibland ta mycket skit, alla människor lade ju fram argument för att motivera sin vardag t ex:

” den dära hajen lever att i en drömvärld, det är ju ingen film livet”

Nej en film var det ju inte för dagen därpå så såg ju naturen fortfarande ut på samma sätt, det som fascinerade mig mest var att regnskogen här växte ihop med stränderna samt högersvängda oexploaterade surfspots som skulle ta en livstid att surfa, valar passerar med sina nyfödda ungar i sin vandring ifrån sydpolen juli till oktober, delfiner, hajar, tonfiskar, colibris, jaguarer, papegojor och sköldpaddor i olika storlekar. Flest moskitos och fjärilsarter i världen en av jordens få platser med mångfald av plantor, marina miljöer, chokladträd, fåglar, fyrbenta djur samt slingrande saker en biodiversitet av arter, här växte allt!

Med mitt perspektiv så var detta:

Costa Ricas stränder ( fast tyvärr bara nästan )

Galapagos marina liv ( fast mycket bättre förmodligen eftersom Galapagos bytte ju sakta ut kapital imot marina arter igenom turism, ja detta hade jag ju inga belägg för men ju fler turister som dök där skulle ju inte direkt generera i mera korallrev och flera hammarhajar.

Samt en sagolik regnskog

Ja hade jag inte varit så kåt på uppmärksamhet så hade jag beskrivit det som ett skämt, var detta min akileshäl?

Samtidigt så hade jag ju inget att oroa mig för den stora massan skulle ju inte välja Colombia som nästa trend, likaså så skulle ju inte turism och investerare välja det, de skulle ju följa efter eller vägleda den stora massan. Kedjor, Starbucks, McDonalds, Thailand, Varuhus, hockey, fotboll och telenoveller skulle ju fortsätta att dra flest tittare så det var ju inte särskilt troligt, speciellt inte med tanke på miljardvinsterna kokainet fortfarande genererade, det var ju som att säga:

Nu lägger vi ner McDonalds det är ju ohälsosamt

Nu slutar vi skeppa in kola i USA folk blir ju rökta, tjenare…

Men men allt var ju såklart inte sol, vind och vatten höga berg och djupa hav, plötsligt fann jag mig själv pedagogiskt argt stå och peka åt två små barn, jag hade fått nog av att vara en blond given individ att tigga pengar av!

: Det är ett dåligt beteende att tigga, det är annorlunda om ni hjälper till eller jobbar, alla människor måste ju jobba för pengarna ni har ju fått två händer för att arbeta, jag ser ju att var och en av er har två händer.

Vallenato musiken fortsatte att sprudla ut ur ytterdörrarna hos lokalbefolkningen:

-Gråt för en kvinna

-Låt oss mötas vid trädet

-Hur är läget herr fisk?

Grät farmodern eller var det den ihopspikade bambugungstolen som gnisslade i takt till den ständigt gnällande Vallenaton?

I brist på annat så gjorde jag mig listor som vilken annan normal människa som helst som försökte acklimatisera sig, vissa listor var såpass konstiga så jag inte ens kunde presentera dem här på bloggen, andra listor kunde se ut så här:

Vad kostar det i sydamerika 010 med Peru som o:a ?

Peru: 0

Argentina: + 40%

Chile: + 50%

Bolivia: – 20%

Colombia: + 30%

Ecuador: + 5%

Brasilien: ++++++

Lista 3, hur stor chans var det att kungen skulle äta mig?

Han hade gått i regnskogen minst fem gånger/ vecka och bott här i trettio år.

Ett år, runt 250 besök i regnskogen

250 gånger 30-år blev 7500 styckna regnskogspromenader…

Alltså runt 0.00013% chans att kungen skulle äta mig ändå så lyfte den stora massan på ögonbrynen när det kom till att promenera ensam i Colombias regnskog vilket ledde mig raka vägen tillbaka till mitt favorit exempel som alltid fungerade:

Vad innebar mest risk, att bada naken i Colombias regnskog eller köra bil på vinterväg?

Det var söndagmorgon och Estrella ( frun ) kokade ihop en chutney på sockerrör och kokosnöt som hon sedan lade ut på folie och rullade som en gigantisk smällkaramell gav den till mig och tackade för sällskapet. Jag gick till avenida los delfines ( den enda gatan ) för att vänta på bussen. Här spelades vallenaton fortfarande och alla verkade att känna alla, de hälsade på varandra genom att hojta frasen:

: Hej va är ditt problem?

Fler och fler vespor stannade till på den lilla frukt och fiskbaren för att umgås, efter att de stängt av motorn så lyfte de på sadeln och tog fram en flaska vatten och en flaska rom, han som skulle köra mig till El Valle för sextusen pesos hade nu druckit två öl samt några rundor med rom.

Jag var uppspelt över att lära känna El Valle, Bahia Solano låg ju i en vik vilket skyddade fiskebyn ifrån väder och vind därimot  El Valle låg längst stillahavskusten som en linjal vilket gjorde det optimalt för surfning, det var ett öppet swellfönster, minsta antydan till krusning på vattenyttan skulle träffa!

En annan seriös familj kom förbi de hade gjort om deras pickup till en taxi med bänkar och bord så jag bytte eskort, den förste såg nästan lättad ut och beställde en ny pilsner, det kändes som en bra affär för alla inblandade parter blev nöjda.

De släppte av mig vid hotell Dasma och Senora Dominga tog imot mig sedan så var det fem minuters arbete på rutin:

( j ) Vad kostar det?

( d ) 30 pesos

( j ) Är du galen?

( d ) 25

( j ) 15

( d ) 20

Än en gång var vi alla nöjda.

Anländer fem på morgonen till Bahia Solano tar ett jättekliv och sätter sedan ner höger fot i det oupptäckta paradiset det känns som en blandning imellan att vara nyvaken, uppspelt och inte alls sugen på att bära en ryggsäck.     Trippar med raska steg in imot byn och ju mera jag går ju gladare blir jag, vilket fett ställe.

Checkar in i en egen bungalow hos byns enda legala dykinstruktör, Gonzalo, sådär ja frukost tack…

Herren i huset Gonzalo är en lugn livsnjutare som gillar att promenera, dyka och äta sötsaker, vi har mycket haj här berättar han. Hon Estrella är oroad för att vattentempraturen har skiftat likaså vinden detta innebär att det just nu inte fanns någon fisk, vart hade fisken simmat?

Bahia Solanos ekonomi bestod till 85-90% av fiske så det var ett jätteproblem ( El Nino )

Estrella informerar mig även om att jag kan förbeställa mat om jag vill äta här på del mar om inte så finns det restauranger längre ner imot vattnet. Men du gillar väll fisk frågar hon, för det är det jag serverar: fiskburgare, fisksoppa, tonfiskfile osv med bananer och kokosris.

Dagens peak kommer när det inte finns något vatten i byn så jag får knalla iväg in i regnskogen för att tvätta mig i ett vattenfall, snart var väll jag också en exotisk utrotningshotad art?

Ren och fin så spenderas sedan kvällen med Cristina som jobbar på Choco-länets enda begravningsbyrå, hon är född i staden Cali i länet Valle de Cauca d.v.s. hon är en calena hon är även en caucena.

                           ( är ni med stockholmska…. Värmlänska osv… )

Hon och hennes vänner bjuder med mig på bad i El Valle, 40-minuter söder om Bahia!

Cristina ser fram imot hennes lediga dag samtidigt som hon tillägger:

” om ingen dör på söndag nu då förstås för då måste jag jobba ”

: Ja då dör du, hon ler..

Vaknar söndagmorgon och stöter ihop med dykinstruktören och vi börjar att skrocka till det, jag gillar honom för han är lättsam och glad och verkar veta väldigt mycket om regnskogen, havet, hajarna, djuren ja allt som intresserar mig här och nu. Det finns massor av gångspår och vattenfall om du vill utforska regnskogen säger han, direkt efteråt så berättar han om den jättevarma sommaren för två år sedan då han mötte den svarta puman utanför ytterdörren.
Han ler stolt och skestikulerar med vänsterhanden när han beskriver att puman var ungefär i din knähöjd fast väldigt lång och ståtlig, en riktig konung!

Han nickar nu allvarligt som om jag inte skulle tro honom, ser han inte att jag i detta ögonblicket skulle ha köpt en enbent tiger klädd i gula trianglar?

( jag ) Är ju svinsugen på att gå i regnskogen men kan jag göra det själv, är lite rädd vad händer om jag möter kungen?

( dykarn ) Sådan tur har du inte

( jag ) Tjenare

Det gick ju inte att stänga in djungeln hur många gånger man än provade???
T ex Panamericana vägen gick ju ända ifrån USA, genom centralamerika ända till runt Panama City sedan så tog den slut och så var det ren djungel ett tag för att sedan starta igen  igenom hela sydamerika. De hade ju redan prövat och bygga ihop den genom Panama med Colombia det som hände var att när 1000 meter väg var färdigbyggt så började djungeln att växa upp igen ibörjan av vägen, det gick inte at bestämma över djungeln.

Italienaren var ifrån Verona och snälla håll i er nu för detta är nästan otroligt:

Han var 63-år gammal och cyklade ensam ifrån eldslandet i Argentina till Alaska.

Ja det var svårt att inte bli inspirerad, jag påstår ju inte att detta var det ultimata sättet att leva sitt liv på, inte heller att det var ett psykiskt hälsosamt balanserat beteende men min respekt hade den självgoda gubbjäveln var så säkra!

Han småsprang över bananlådorna för att nå  till sin cykel som låg där med tält och cykelväskor för att visa mig sin cykeldator som bevisade att han hittills cyklat 964 mil ifrån Tierra Fuego via Cordillerna till Colombia. Han var ju precis som jag självgod så han berättade ju gärna om hur kallt det var att tälta uppe i bergskedjorna, om hur han i Iquitos i amazonas blev lurad på 40 euro mitt framför ögonen på en polis som svarade honom att det är okej att lura dig för du har pengar, då hade Italienaren frågat:

Men får jag råna honom då?

( P ) NEJ!

Han delade med sig om hur han cyklat till ifrån Quito till Esmeraldas i Ecuador för att ta en båt till Colombia om hur det inte fanns någon båt så han fick cykla runt allt och börja båta ifrån södra Colombia om att han funderade på hur han skulle ta sig runt Panama om att hans syster skulle gifta sig men om han inte hunnit till Alaska i juli så kunde han ju inte gå på bröllopet, så var det ju bara!

Han var ju en cyklist påväg ifrån A till B, han var ju inte klar än

Vi väntade på bensin och kunde inte göra någonting, regnade gjorde det också skulle denna cargobåt någonsin lämna hamnen?

De runt fyrtio till sextio vita frigolitlådorna var fylla med rå kyckling och rå fisk, isen i lådorna hade nu smält så besättningen hämtade mera is och hjälptes nu åt med att sprätta upp lådorna för att slänga ner ny is samt regnvatten i den redan drunknande råa kycklingen. De repknytna trälådorna fulla med gurkor, tomater, sallad och paprikor hade börjat att ta en U-form, ovanpå dem var leriga stövelavtryck efter att lådorna på ett naturligt sätt fungerade som golv. Lådan som tagit mest stryk var full med zuccini och bar texten Ninas, var detta en restaurang i Bahia Solano?

Klockan var nu 20.00 och tidvattnet fortsatte att sjunka, tydligen hade vi nu endast en timma på oss att lämna annars så skulle vi tvingas spendera natten här. Den 63- åriga Italienaren ifrån Verona var glad ändå och berättade att i Afrika så är det renast och mest prisvärt att sova i missionshusen, fast ibland så kan man behöva en ögonbindel, hahaha.

Mindre glad var Kaptenen som verkade ha limmat fast sina egna handflator i ansiktet på sig själv, han mådde förmodligen som en stressad kökschef under högsäsong..

Tillslut så anländer bensinen och hela båten ändrar attityd, kaptenen spelar salsamusik, kocken lagar mat, maskinisten dricker öl och Italienaren fortsätter att snacka. Båtresan tar runt 48- timmar istället ifrån 24 och är verkligen exotisk i en svensk killes ögon, den innehåller även en 4.5 meters svart haj, speedboats fulla med militärer som vaktar exporten imot USA, samt en jädra massa olika livshistorier.

Eftersom vi är på en båt så konverserar olika typer av människor med varandra som i vanliga fall förmodligen skulle ha valt att inte umgås med varandra!

Det som djungeln och havet inte bjuder på tas in via flygplan eller båt

Behövs den fula båten för att uppskatta det vackra barnet?

Tog en buss ifrån Cali till Buenaventura resan tog en evighet hur länge det nu var?
Med tio till tjugominuters intervaller så stannade den och ju närmare min destination jag kom ju mera byttes slipsarna ut imot jordbrukare, jordbrukarna bytte plats med banan och zapote plockande kolsvarta bredaxlade damer, de hade ju inga stadsrumpor snarare s-svankar men även bredare axlar än en piceps och brösttränad citykille ja det luktade nästan mann av dem. Skrattade för mig själv och tänkte mas calor mas sabor ( mera värme mera smak ) samtidigt som jag avskärmade sätet bredvid mitt med hjälp av surfbrädan som om jag skulle ha varit en tonårskille påväg till Göteborg och brädan var en ryggsäck, vad höll jag nu på med?

Framme i Buenaventura så tipsar chauffören mig om att ta inte den gatan där skär de halsen av dig ( ville ju ha ett äventyr men ville ju inte stryka med ), tar rätt gata passerar polisstationen och frågar snällt vart hotell Titanic ligger?

( för att balansera min oro så skojar jag till det och säger att jag vill ju inte ta fel gata för jag har ju ingen pistol liksom)

Polismästaren stirrar mig i ögonen och frågar om jag vill köpa ett vapen ville jag det?

Kommer ganska snabbt fram till att det vill jag inte men tack för att du frågade och får därefter militäreskort till hotellet, om ens lands sed är att inte bära vapen så är det förmodligen bättre att inte bära vapen men va sjukt att han frågade och va glad jag är nu att jag kan dela med mig av det här.

På hotellet förklarar de att det inte går några båtar just nu för det är lågsäsong att man måste flyga in  ifrån Medellin.
 Jag tappar hela ansiktet som ett litet barn med ett mjukt paket på julafton och träffar sedan Georgi ” El Capitan ”. Georgi ringer några samtal och hittar därefter en 24-timmars cargobåt med över hundra pers i besättningen som lämnar hamnen dagen därpå exakt klockan 12.00, han förklarar att du har en jädra tur och vill du bli med så får du ge mig 100 us dollar nu direkt så fixar jag en biljett till dig men glöm inte att dricksa mig bara.

Jag vill ju med såklart men eftersom han minuterna innan föreslagit att åka med hans privata lancha för tjugofemtusen svenska så litar jag inte på negern så vi tar Titanics hiss upp till 7:e våningen för att få ägaren att gå i god för honom så det känns bättre för mig. Det är en röd sammetsinredd cocktailbar där ägaren står och håller sig i relingen samtidigt som han tar sig själv på magen och tittar ut över hamnen, han går i god och jag räcker över hundra us spenderar sedan resten av kvällen med att titta på amerikanska dubbade telenoveller med tjejen i receptionen som berättar att hon vill flytta till Sverige och skaffa två barn, inte ett utan två, hon vet vad hon vill.

Är det inte lustigt hon vill flytta till Sverige och jag är i Buenaventura och ska snart åka cargobåt imot Bahia Solano strax under Panama!

Annars så har jag inte så mycket att nämna om Buenaventura det kommer aldrig att bli ett charterparadis samt att om blickar kunde döda så vore jag död.

Det var morgon igen och jag vågade mig ut, det var en härlig morgon jag var uppspelt, letade kaffe och gjorde reklam för Sverige, hela världen gillade ju oss redan men det var ju en annan femma. El Capitan ( Georgi, lancha kaptenen ) hjälpte mig att lösa ut en biljett och jag skrockade med lokalbefolkningen jag hade blivit tuffare och tog för mig mera, jag hade blivit streetsmart!

Efter att ha insett va smart jag blivit så insåg jag att biljetten kostade sextio dollar och inte hundra, hade alltså absolut inte blivit streetsmart utan lurad samt att jag dricksade honom tio dollar tog i hand och tackade för all hjälp. Jag hade problem med att bli lurad på pengar och letade nu febrilt anledningar till varför jag blivit lurad, beslöt mig för ( efter många om och men ) att det var värt att bli lurad för att få träffa Italienaren.

Om de säljer hajolja så finns det mycket haj eller ja eller nej att det därimot skulle finnas vithaj i dessa tempererade varma vatten har jag ju svårt att tro men BBC-s foto pryder de diskade gamla romflaskorna den saken är säker…

Efter att ha levt i djungeln i tre veckor, så var jag en lagomt förvirrad svensk och fann mig själv än en gång sitta i stadsdelen el poblado sippandes på en nygjord colombiansk arabicalatte ifrån i mitt tycke den världledande kaffeproducenten Juan Valdez men kunde jag inte bara njuta av den goda aroman var jag tvungen att fundera på franchise och dyligt. Jag flög in ifrån Bahia Solano och den avskärmade stillahavskusten och landade mitt i stan med det 28-sitsiga satena planet, det var fett!
Efter tre månaders barfota gång, delfiner, vattenfall och regnskog så ville jag ju bara skriva något iform av att bilarna var stressade och jag befann mig i en artificiell miljö, staden men tydligen så hade jag fått bibehålla mitt perspektiv och var för gammal för att bli påverkad av hippies och hashrökare, Medellin var ju det fetaste eller som vi sade det:
                                        Medellin es una chimba!

Pablos inflytande hade ju gett staden två flygplatser en stor lite utanför i bergen och en liten mitt i stan, kokainets historia hade ju mördat tusentals familjer men samtidigt hade det ju byggt upp staden, det var en stad av europeisk standard med ständig vår samt latinamerikansk kultur och colombianska tjejer, att landa mitt i stan sätta sig i en taxi och säga patio bonito por favor kunde  förmodligen ha fått vilken kille som helst att tro han var Johnny Depp i filmen Blow, var det verkligen smart att vara här?

Men men jag kände mig ändå inte riktigt hemma, människorna här beteede sig på ett annat sätt för att hinna med deras livsstil här ifrågasatte ingen varför man sprang?:

                                      Varför har du så bråttom?

Samtidigt så förstod jag ju att det snart var över för mig jag höll på att bli en avslutad epok, detta var oundvikligt, det jag därimot kunde påverka var hur jag skulle avsluta?

I mitt huvud så förstod jag ju att för att hålla linjen så skulle jag väll surfa mig ner till Ecuador igen vilket just nu lät jävligt balanserat och tråkigt ett annat alternativ kunde ju vara att inte låta slutet bryta ner mig utan istället boka en ny biljett och åka hem om en vecka för att på så sätt ändra karman och avsluta i mitten alltså lura livet ( vilket var jävligt flummigt att ens tänka tanken ), alternativ nummer tre kunde ju vara att hyra en fet lya och maxa för att få ut så mycket som möjligt?

Det som roade mig var att va då få ut så mycket som möjligt? Jag promenerade ju i den eviga vårens stad, jag drack Juan Valdez kaffe jag var ju inte bakfull längre och vad beträffar salsan så skulle jag ju aldrig bli mästaren ändå jag var ju svensk ( varför var det så viktigt ). Förmodligen för att det var viktigare att bemästra salsa än att snacka spanska om man var på dejt men att mannen skulle ha lett kvinnan var ju ett skämt, iallafall här i Colombia. Långa ben, svarta ögon, svart hår och s-formade svankar var framför taxibilen, bakom, till höger och till vänster alla bar de färgglada toppar i färger såsom blodröd, marinblå, rosa och orange dessa färger liksom reflekterades imot deras kaffe/ kakifärgade hy jag funderade på om de hade som i Venezuela en gång/ röra sig kurs i skolan?, var det fel på mig eller ville alla killar igentligen ha en colombiansk fru?

Iallafall så blev jag så jävla trött på mig själv så jag stannade taxin, tankade mobilen, ringde Diana och bjöd henne på en glassdejt det var ju endera det eller äta upp mitt eget ansikte, ärligt talat!

Dessa problem fanns ju inte i djungeln, helt plötsligt så ville jag ju köpa nya kläder och glida va blir det, jaja jag började komma fram imot en slutsats skulle jag hänga kvar här i Medellin så skulle jag vara lite kyng annars så kunde det kvitta!

Om man lärt sig någonting under 8-månaders resande så var det att ta seden dit man kommer!