Italienaren var ifrån Verona och snälla håll i er nu för detta är nästan otroligt:

Han var 63-år gammal och cyklade ensam ifrån eldslandet i Argentina till Alaska.

Ja det var svårt att inte bli inspirerad, jag påstår ju inte att detta var det ultimata sättet att leva sitt liv på, inte heller att det var ett psykiskt hälsosamt balanserat beteende men min respekt hade den självgoda gubbjäveln var så säkra!

Han småsprang över bananlådorna för att nå  till sin cykel som låg där med tält och cykelväskor för att visa mig sin cykeldator som bevisade att han hittills cyklat 964 mil ifrån Tierra Fuego via Cordillerna till Colombia. Han var ju precis som jag självgod så han berättade ju gärna om hur kallt det var att tälta uppe i bergskedjorna, om hur han i Iquitos i amazonas blev lurad på 40 euro mitt framför ögonen på en polis som svarade honom att det är okej att lura dig för du har pengar, då hade Italienaren frågat:

Men får jag råna honom då?

( P ) NEJ!

Han delade med sig om hur han cyklat till ifrån Quito till Esmeraldas i Ecuador för att ta en båt till Colombia om hur det inte fanns någon båt så han fick cykla runt allt och börja båta ifrån södra Colombia om att han funderade på hur han skulle ta sig runt Panama om att hans syster skulle gifta sig men om han inte hunnit till Alaska i juli så kunde han ju inte gå på bröllopet, så var det ju bara!

Han var ju en cyklist påväg ifrån A till B, han var ju inte klar än

Vi väntade på bensin och kunde inte göra någonting, regnade gjorde det också skulle denna cargobåt någonsin lämna hamnen?

De runt fyrtio till sextio vita frigolitlådorna var fylla med rå kyckling och rå fisk, isen i lådorna hade nu smält så besättningen hämtade mera is och hjälptes nu åt med att sprätta upp lådorna för att slänga ner ny is samt regnvatten i den redan drunknande råa kycklingen. De repknytna trälådorna fulla med gurkor, tomater, sallad och paprikor hade börjat att ta en U-form, ovanpå dem var leriga stövelavtryck efter att lådorna på ett naturligt sätt fungerade som golv. Lådan som tagit mest stryk var full med zuccini och bar texten Ninas, var detta en restaurang i Bahia Solano?

Klockan var nu 20.00 och tidvattnet fortsatte att sjunka, tydligen hade vi nu endast en timma på oss att lämna annars så skulle vi tvingas spendera natten här. Den 63- åriga Italienaren ifrån Verona var glad ändå och berättade att i Afrika så är det renast och mest prisvärt att sova i missionshusen, fast ibland så kan man behöva en ögonbindel, hahaha.

Mindre glad var Kaptenen som verkade ha limmat fast sina egna handflator i ansiktet på sig själv, han mådde förmodligen som en stressad kökschef under högsäsong..

Tillslut så anländer bensinen och hela båten ändrar attityd, kaptenen spelar salsamusik, kocken lagar mat, maskinisten dricker öl och Italienaren fortsätter att snacka. Båtresan tar runt 48- timmar istället ifrån 24 och är verkligen exotisk i en svensk killes ögon, den innehåller även en 4.5 meters svart haj, speedboats fulla med militärer som vaktar exporten imot USA, samt en jädra massa olika livshistorier.

Eftersom vi är på en båt så konverserar olika typer av människor med varandra som i vanliga fall förmodligen skulle ha valt att inte umgås med varandra!

Det som djungeln och havet inte bjuder på tas in via flygplan eller båt

Behövs den fula båten för att uppskatta det vackra barnet?