Efter att den senaste veckan ha känt mig redo för att snart återvända till Sverige så kände jag mig nu istället ( helt plötsligt ) absolut inte redo för en sådan förändring, jag funderade på va fan jag skulle göra där?

Nja det var lite blandade känslor, att få träffa min familj och mina nära vänner var ju en lyx jag inte var van vid, detta skulle ju såklart smaka bra, men sen då?

Det vackra systemet som vi i vardagen refererade till som livet slutade dock aldrig att fascinera mig. Vad som än skulle hända med mig och vilket land jag än skulle hamna i för att jobba skulle ju igentligen inte spela någon roll, livet skulle ju anpassa sig och ge mig andra perspektiv och värderingar, DÄRFÖR så hade jag ju inget att oroa mig för, detta visste jag ju?
Min verklighet skulle ligga där den låg, ja förmodligen lite mera till höger eller till vänster men det skulle ju fortfarande vara min verklighet, det var ju detta som var så vackert med det.

EXEMPEL:

NÃ¥gon asiat skulle ju värdesätta t ex en ny bil som passade hans ekonomi, en annan skulle vilja ha en finare bil för att känna lycka osv. En helt vanlig nio till fyra jobbare skulle känna lycka av att fredageftermiddag ” ta helga ” och en investerare ( eller ja en person som känner tillfredställelse av att ÄGA eller av att fÃ¥ kapital att växa ) skulle ju behöva detta för att motivera sig d.v.s. för att fortsätta leva livet. NÃ¥gon annan skulle motivera sig med att han/ hon var femtio Ã¥r gammal men sÃ¥g yngre ut och att hon kunde springa lika fort som en trettioÃ¥ring.

Människor skulle fortsätta att känna lycka av barn, materiella ting, resor, hälsa, droger, flickvänn, trygghet, karriär, kapital, att följa en sport ( trotts att de aldrig ens träffat människorna), vara del av en grupp, skriva en blogg om vad är ditt liv, möten, djur, av att bygga upp, av att slå sig fri/ bryta ner osv..

Vad som gjorde mig lycklig just nu skulle inom min närmaste framtid förmodligen bytas ut imot saker som: tjäna pengar, hyra film och umgås med mina nära vänner d.v.s personer som har gett mig och jag har gett dem mycket tid för att förstå varandra på en djupare nivå.

Det var roligt att resa omkring i världen, man träffade så mycket olika personligheter/ karaktärer/ miljöer. Jag umgicks just nu med ett portugisiskt par som värdesatte , vegetarisk mat och cigaretter. En härlig trettiofyra årig fransman som just nu bodde i Madrid fast hade även bott på Irland, Buenos Aires och China och älskade människor, en cigarr rökande amerikan som var här för att hitta en fru att gifta sig med, en 28-årig kille ifrån israel som precis gjort fem år i den israeliska armen, en söt liten tjej ifrån Ukraina samt Carlos ifrån Bogota.

Det enda som jag just nu kände att jag saknade var en riktig utbildning typ i ekonomi eller något fast som undanflykt så skyllde jag på att resa var ju som en utbildning fast i livetsskola, vilket man iochförsig kunde få det till men det var ju såklart rent skitsnack.

Eftersom jag levt livet i nästan nio månader så var jag i ett stort behov av kapital, det jag försökte räkna ut var:

Hur ska jag kunna tjäna mycket pengar på en kort tid samtidigt som jag njuter av livet så gott det går?

Det var här min utbildning började att krångla med mig eftersom restaurangbranschen var ju inte en optimal bransch för att tjäna pengar, jag kanske hade en lösning på problemet:

Om jag kunde få ett kockjobb på en oljerigg utanför Stavanger i Norge så skulle jag tjäna mera kosing än en norsk advokat, vara ledig två veckor varje månad samt vara nära vågorna. Hela kustlinjen utanför Stavanger bjöd ju på kalla visst fast vackra oexploaterade surfvågor, var detta nöten?

Jaja det skulle nog ordna sig att det därimot inte skulle ha rört mig i ryggen att sitta här i ett soligt Medellin i Colombia samtidigt som jag sökte jobb på oljeplattformer i Norge var ju kanske inte riktigt sanningen, fast så länge man skrattade och njöt av sin vardag så gjorde man ju så gott man kunde med detta oförklarliga system som vi refererade till som livet!