SÃ¥,

Jag hade sagt upp mig. Det var visserligen mycket sjukt folk här, människor som jag funderade över vad de tillförde världen som tur var så fanns det även mycket vackra individer.

Det blev mera märkbart här, vi bodde ju på en ö, det var ju bara vi, och de inplanterade dovhjortarna då förstås. De starka banden blev starkare och de man störde sig på hade man börjat att avsky med snudd på att fundera på att göra världen en tjänst och städa ön. En av de som kanske skulle ha behövt städats bort var en 63-årig före detta kock som var alkolist och kontinuerligt reste till Pattaya i Thailand för att umgås med små Thailänska tjejer, ja han var ju pedofil då, å tjejerna hade väll någon fattig familj ifrån norr skickat ditt så att de i sin tur kan skicka hem kapital till deras familjer till mat och studier.

Jag kan förstå det på ett sätt var det några andra medelålders singelmänn som antydde medans några andra tyckte situationen kändes bizarr. Jag hittade ju så mycket argument för att inte behöva låsa mig eller binda upp mig, hur skulle jag då kunna resa?

Grejen var ju den att jag ville ju inte bara resa, men det var alltid detta det resulterade i efter timmtals av ljugande för sig själv och vridande och vändande. Det nya tänket gick ut på teorin att om jag jobbar dit jag väljer att åka på semester, BLIR JAG DÅ NÖJD?

Mycket konstigt rörde sig som vanligt i huvudet, mest rent skitsnack och teorier om att det är viktigare att leva i nuet för man kan ju inte köpa tillbaka sin tid för pengar osv. När jag jobbade för mycket eller började känna mig för insnöad så blev jag extrem, det kunde under bara några dagar kanske en vecka svänga ifrån:

Cykel i Afrika, Spanska studier, segelbåt, Östeuropa, Tält, Tåg, Rädda Hajen, Hostel hit och Hostel dit osv, när detta hände så var jag tvungen och komma in i matchen igen igenom att rensa och fundera på vad som igentligen betydde något för mig?

Detta brukade ofta resultera i ett hostel vid stranden i något spansktalande land men ibland så försvann allt beroende på motargument,humör, eller om jag resonerade med mor, kill eller tjejkompisar. Det kunde vara helt glasklart att flytta till Colombia för att nästa dag ifrågasätta det långa avståndet och kokainet och istället börja googla Pais Basco i Spanien, sedan så ringer min vältränade kusin mig och två timmar senare så ska vi till Indonesien och surfa för det är ju det enda vi vill, DET KANSKE VAR DAX ATT SKAFFA EN DAM?

Nu överdriver jag ju sÃ¥klart men det som stör mig är att man ska behöva lägga ut dyrbar ”restid” bara för att jobba ihop kapital. Sjukdom, rädsla, barn, gevär, karriär och cv-människor NEJ detta ska inte stoppa mig, det är kapitalet. Vi var ju bortskämda, vi var ifrÃ¥n Sverige, vi kunde välja att studera, resa, köpa hus, köpa bil, köpa allt eller köpa ett helt nytt liv om vi ville, det var bara att handla, visst var det sÃ¥?

” Kanske fick bli rädda hajen ändÃ¥ dÃ¥, va fan liksom”

Det jag försökte att få till utan att bli psykiskt störd, psykopat eller psykolog på kuppen var att nischa mig så det var lättare att ta på det. Jag plockade bort Oceanien, Asien, Europa och Afrika ifrån jordgloben och så fokuserade jag på syd och centralamerika, va fan, ja jag ska inte ljuga men kändes mera naturligt att gå neråt i stegen istället för uppåt.

Dagens plan var att gå på ett strandbröllop den 28:e december i Costa Rica för att sedan dra till Colombia den 3:e januari, fram till dess spelade det väll ingen större roll igentligen, det var ju bara att byta 6månaders livstid imot en hög med pengar, men Stavanger verkade vara en trevlig by?

Ryssarna fortsatte att dricka vodka, rumänerna Palenke, vaktmästarna rökte cigg, jag drack kaffe och åt bakverk, spa- terapefterna gjorde armhävningar och fick telefonnummer till rika äldre damer i Oslo och Trondheim, diskarn käkade glassar, servitriserna hatade varandra det gjorde även bokningsdamerna på kontoret osv.

Det vackra vi hade var vänskapen och det började att kännas fel att lämna saker som detta efter sig, precis som om man skulle ha tagit den för givet och kallt räknade med att den bara skulle dyka upp på nästa ställe igen. Men det var ju verkligen inte ensamt att resa ensam, fast det kunde ju vara det, hmm, jaja det var svårt att förklara.

Vi fick helt enkelt än en gång avvakta och se vad som skulle kunna hända i möjligheternas värld 2010?