Anländer fem på morgonen till Bahia Solano tar ett jättekliv och sätter sedan ner höger fot i det oupptäckta paradiset det känns som en blandning imellan att vara nyvaken, uppspelt och inte alls sugen på att bära en ryggsäck.     Trippar med raska steg in imot byn och ju mera jag går ju gladare blir jag, vilket fett ställe.

Checkar in i en egen bungalow hos byns enda legala dykinstruktör, Gonzalo, sådär ja frukost tack…

Herren i huset Gonzalo är en lugn livsnjutare som gillar att promenera, dyka och äta sötsaker, vi har mycket haj här berättar han. Hon Estrella är oroad för att vattentempraturen har skiftat likaså vinden detta innebär att det just nu inte fanns någon fisk, vart hade fisken simmat?

Bahia Solanos ekonomi bestod till 85-90% av fiske så det var ett jätteproblem ( El Nino )

Estrella informerar mig även om att jag kan förbeställa mat om jag vill äta här på del mar om inte så finns det restauranger längre ner imot vattnet. Men du gillar väll fisk frågar hon, för det är det jag serverar: fiskburgare, fisksoppa, tonfiskfile osv med bananer och kokosris.

Dagens peak kommer när det inte finns något vatten i byn så jag får knalla iväg in i regnskogen för att tvätta mig i ett vattenfall, snart var väll jag också en exotisk utrotningshotad art?

Ren och fin så spenderas sedan kvällen med Cristina som jobbar på Choco-länets enda begravningsbyrå, hon är född i staden Cali i länet Valle de Cauca d.v.s. hon är en calena hon är även en caucena.

                           ( är ni med stockholmska…. Värmlänska osv… )

Hon och hennes vänner bjuder med mig på bad i El Valle, 40-minuter söder om Bahia!

Cristina ser fram imot hennes lediga dag samtidigt som hon tillägger:

” om ingen dör på söndag nu då förstås för då måste jag jobba ”

: Ja då dör du, hon ler..

Vaknar söndagmorgon och stöter ihop med dykinstruktören och vi börjar att skrocka till det, jag gillar honom för han är lättsam och glad och verkar veta väldigt mycket om regnskogen, havet, hajarna, djuren ja allt som intresserar mig här och nu. Det finns massor av gångspår och vattenfall om du vill utforska regnskogen säger han, direkt efteråt så berättar han om den jättevarma sommaren för två år sedan då han mötte den svarta puman utanför ytterdörren.
Han ler stolt och skestikulerar med vänsterhanden när han beskriver att puman var ungefär i din knähöjd fast väldigt lång och ståtlig, en riktig konung!

Han nickar nu allvarligt som om jag inte skulle tro honom, ser han inte att jag i detta ögonblicket skulle ha köpt en enbent tiger klädd i gula trianglar?

( jag ) Är ju svinsugen på att gå i regnskogen men kan jag göra det själv, är lite rädd vad händer om jag möter kungen?

( dykarn ) Sådan tur har du inte

( jag ) Tjenare

Det gick ju inte att stänga in djungeln hur många gånger man än provade???
T ex Panamericana vägen gick ju ända ifrån USA, genom centralamerika ända till runt Panama City sedan så tog den slut och så var det ren djungel ett tag för att sedan starta igen  igenom hela sydamerika. De hade ju redan prövat och bygga ihop den genom Panama med Colombia det som hände var att när 1000 meter väg var färdigbyggt så började djungeln att växa upp igen ibörjan av vägen, det gick inte at bestämma över djungeln.

Italienaren var ifrån Verona och snälla håll i er nu för detta är nästan otroligt:

Han var 63-år gammal och cyklade ensam ifrån eldslandet i Argentina till Alaska.

Ja det var svårt att inte bli inspirerad, jag påstår ju inte att detta var det ultimata sättet att leva sitt liv på, inte heller att det var ett psykiskt hälsosamt balanserat beteende men min respekt hade den självgoda gubbjäveln var så säkra!

Han småsprang över bananlådorna för att nå  till sin cykel som låg där med tält och cykelväskor för att visa mig sin cykeldator som bevisade att han hittills cyklat 964 mil ifrån Tierra Fuego via Cordillerna till Colombia. Han var ju precis som jag självgod så han berättade ju gärna om hur kallt det var att tälta uppe i bergskedjorna, om hur han i Iquitos i amazonas blev lurad på 40 euro mitt framför ögonen på en polis som svarade honom att det är okej att lura dig för du har pengar, då hade Italienaren frågat:

Men får jag råna honom då?

( P ) NEJ!

Han delade med sig om hur han cyklat till ifrån Quito till Esmeraldas i Ecuador för att ta en båt till Colombia om hur det inte fanns någon båt så han fick cykla runt allt och börja båta ifrån södra Colombia om att han funderade på hur han skulle ta sig runt Panama om att hans syster skulle gifta sig men om han inte hunnit till Alaska i juli så kunde han ju inte gå på bröllopet, så var det ju bara!

Han var ju en cyklist påväg ifrån A till B, han var ju inte klar än

Vi väntade på bensin och kunde inte göra någonting, regnade gjorde det också skulle denna cargobåt någonsin lämna hamnen?

De runt fyrtio till sextio vita frigolitlådorna var fylla med rå kyckling och rå fisk, isen i lådorna hade nu smält så besättningen hämtade mera is och hjälptes nu åt med att sprätta upp lådorna för att slänga ner ny is samt regnvatten i den redan drunknande råa kycklingen. De repknytna trälådorna fulla med gurkor, tomater, sallad och paprikor hade börjat att ta en U-form, ovanpå dem var leriga stövelavtryck efter att lådorna på ett naturligt sätt fungerade som golv. Lådan som tagit mest stryk var full med zuccini och bar texten Ninas, var detta en restaurang i Bahia Solano?

Klockan var nu 20.00 och tidvattnet fortsatte att sjunka, tydligen hade vi nu endast en timma på oss att lämna annars så skulle vi tvingas spendera natten här. Den 63- åriga Italienaren ifrån Verona var glad ändå och berättade att i Afrika så är det renast och mest prisvärt att sova i missionshusen, fast ibland så kan man behöva en ögonbindel, hahaha.

Mindre glad var Kaptenen som verkade ha limmat fast sina egna handflator i ansiktet på sig själv, han mådde förmodligen som en stressad kökschef under högsäsong..

Tillslut så anländer bensinen och hela båten ändrar attityd, kaptenen spelar salsamusik, kocken lagar mat, maskinisten dricker öl och Italienaren fortsätter att snacka. Båtresan tar runt 48- timmar istället ifrån 24 och är verkligen exotisk i en svensk killes ögon, den innehåller även en 4.5 meters svart haj, speedboats fulla med militärer som vaktar exporten imot USA, samt en jädra massa olika livshistorier.

Eftersom vi är på en båt så konverserar olika typer av människor med varandra som i vanliga fall förmodligen skulle ha valt att inte umgås med varandra!

Det som djungeln och havet inte bjuder på tas in via flygplan eller båt

Behövs den fula båten för att uppskatta det vackra barnet?

Tog en buss ifrån Cali till Buenaventura resan tog en evighet hur länge det nu var?
Med tio till tjugominuters intervaller så stannade den och ju närmare min destination jag kom ju mera byttes slipsarna ut imot jordbrukare, jordbrukarna bytte plats med banan och zapote plockande kolsvarta bredaxlade damer, de hade ju inga stadsrumpor snarare s-svankar men även bredare axlar än en piceps och brösttränad citykille ja det luktade nästan mann av dem. Skrattade för mig själv och tänkte mas calor mas sabor ( mera värme mera smak ) samtidigt som jag avskärmade sätet bredvid mitt med hjälp av surfbrädan som om jag skulle ha varit en tonårskille påväg till Göteborg och brädan var en ryggsäck, vad höll jag nu på med?

Framme i Buenaventura så tipsar chauffören mig om att ta inte den gatan där skär de halsen av dig ( ville ju ha ett äventyr men ville ju inte stryka med ), tar rätt gata passerar polisstationen och frågar snällt vart hotell Titanic ligger?

( för att balansera min oro så skojar jag till det och säger att jag vill ju inte ta fel gata för jag har ju ingen pistol liksom)

Polismästaren stirrar mig i ögonen och frågar om jag vill köpa ett vapen ville jag det?

Kommer ganska snabbt fram till att det vill jag inte men tack för att du frågade och får därefter militäreskort till hotellet, om ens lands sed är att inte bära vapen så är det förmodligen bättre att inte bära vapen men va sjukt att han frågade och va glad jag är nu att jag kan dela med mig av det här.

På hotellet förklarar de att det inte går några båtar just nu för det är lågsäsong att man måste flyga in  ifrån Medellin.
 Jag tappar hela ansiktet som ett litet barn med ett mjukt paket på julafton och träffar sedan Georgi ” El Capitan ”. Georgi ringer några samtal och hittar därefter en 24-timmars cargobåt med över hundra pers i besättningen som lämnar hamnen dagen därpå exakt klockan 12.00, han förklarar att du har en jädra tur och vill du bli med så får du ge mig 100 us dollar nu direkt så fixar jag en biljett till dig men glöm inte att dricksa mig bara.

Jag vill ju med såklart men eftersom han minuterna innan föreslagit att åka med hans privata lancha för tjugofemtusen svenska så litar jag inte på negern så vi tar Titanics hiss upp till 7:e våningen för att få ägaren att gå i god för honom så det känns bättre för mig. Det är en röd sammetsinredd cocktailbar där ägaren står och håller sig i relingen samtidigt som han tar sig själv på magen och tittar ut över hamnen, han går i god och jag räcker över hundra us spenderar sedan resten av kvällen med att titta på amerikanska dubbade telenoveller med tjejen i receptionen som berättar att hon vill flytta till Sverige och skaffa två barn, inte ett utan två, hon vet vad hon vill.

Är det inte lustigt hon vill flytta till Sverige och jag är i Buenaventura och ska snart åka cargobåt imot Bahia Solano strax under Panama!

Annars så har jag inte så mycket att nämna om Buenaventura det kommer aldrig att bli ett charterparadis samt att om blickar kunde döda så vore jag död.

Det var morgon igen och jag vågade mig ut, det var en härlig morgon jag var uppspelt, letade kaffe och gjorde reklam för Sverige, hela världen gillade ju oss redan men det var ju en annan femma. El Capitan ( Georgi, lancha kaptenen ) hjälpte mig att lösa ut en biljett och jag skrockade med lokalbefolkningen jag hade blivit tuffare och tog för mig mera, jag hade blivit streetsmart!

Efter att ha insett va smart jag blivit så insåg jag att biljetten kostade sextio dollar och inte hundra, hade alltså absolut inte blivit streetsmart utan lurad samt att jag dricksade honom tio dollar tog i hand och tackade för all hjälp. Jag hade problem med att bli lurad på pengar och letade nu febrilt anledningar till varför jag blivit lurad, beslöt mig för ( efter många om och men ) att det var värt att bli lurad för att få träffa Italienaren.

Om de säljer hajolja så finns det mycket haj eller ja eller nej att det därimot skulle finnas vithaj i dessa tempererade varma vatten har jag ju svårt att tro men BBC-s foto pryder de diskade gamla romflaskorna den saken är säker…

Efter att ha levt i djungeln i tre veckor, så var jag en lagomt förvirrad svensk och fann mig själv än en gång sitta i stadsdelen el poblado sippandes på en nygjord colombiansk arabicalatte ifrån i mitt tycke den världledande kaffeproducenten Juan Valdez men kunde jag inte bara njuta av den goda aroman var jag tvungen att fundera på franchise och dyligt. Jag flög in ifrån Bahia Solano och den avskärmade stillahavskusten och landade mitt i stan med det 28-sitsiga satena planet, det var fett!
Efter tre månaders barfota gång, delfiner, vattenfall och regnskog så ville jag ju bara skriva något iform av att bilarna var stressade och jag befann mig i en artificiell miljö, staden men tydligen så hade jag fått bibehålla mitt perspektiv och var för gammal för att bli påverkad av hippies och hashrökare, Medellin var ju det fetaste eller som vi sade det:
                                        Medellin es una chimba!

Pablos inflytande hade ju gett staden två flygplatser en stor lite utanför i bergen och en liten mitt i stan, kokainets historia hade ju mördat tusentals familjer men samtidigt hade det ju byggt upp staden, det var en stad av europeisk standard med ständig vår samt latinamerikansk kultur och colombianska tjejer, att landa mitt i stan sätta sig i en taxi och säga patio bonito por favor kunde  förmodligen ha fått vilken kille som helst att tro han var Johnny Depp i filmen Blow, var det verkligen smart att vara här?

Men men jag kände mig ändå inte riktigt hemma, människorna här beteede sig på ett annat sätt för att hinna med deras livsstil här ifrågasatte ingen varför man sprang?:

                                      Varför har du så bråttom?

Samtidigt så förstod jag ju att det snart var över för mig jag höll på att bli en avslutad epok, detta var oundvikligt, det jag därimot kunde påverka var hur jag skulle avsluta?

I mitt huvud så förstod jag ju att för att hålla linjen så skulle jag väll surfa mig ner till Ecuador igen vilket just nu lät jävligt balanserat och tråkigt ett annat alternativ kunde ju vara att inte låta slutet bryta ner mig utan istället boka en ny biljett och åka hem om en vecka för att på så sätt ändra karman och avsluta i mitten alltså lura livet ( vilket var jävligt flummigt att ens tänka tanken ), alternativ nummer tre kunde ju vara att hyra en fet lya och maxa för att få ut så mycket som möjligt?

Det som roade mig var att va då få ut så mycket som möjligt? Jag promenerade ju i den eviga vårens stad, jag drack Juan Valdez kaffe jag var ju inte bakfull längre och vad beträffar salsan så skulle jag ju aldrig bli mästaren ändå jag var ju svensk ( varför var det så viktigt ). Förmodligen för att det var viktigare att bemästra salsa än att snacka spanska om man var på dejt men att mannen skulle ha lett kvinnan var ju ett skämt, iallafall här i Colombia. Långa ben, svarta ögon, svart hår och s-formade svankar var framför taxibilen, bakom, till höger och till vänster alla bar de färgglada toppar i färger såsom blodröd, marinblå, rosa och orange dessa färger liksom reflekterades imot deras kaffe/ kakifärgade hy jag funderade på om de hade som i Venezuela en gång/ röra sig kurs i skolan?, var det fel på mig eller ville alla killar igentligen ha en colombiansk fru?

Iallafall så blev jag så jävla trött på mig själv så jag stannade taxin, tankade mobilen, ringde Diana och bjöd henne på en glassdejt det var ju endera det eller äta upp mitt eget ansikte, ärligt talat!

Dessa problem fanns ju inte i djungeln, helt plötsligt så ville jag ju köpa nya kläder och glida va blir det, jaja jag började komma fram imot en slutsats skulle jag hänga kvar här i Medellin så skulle jag vara lite kyng annars så kunde det kvitta!

Om man lärt sig någonting under 8-månaders resande så var det att ta seden dit man kommer!

Jag har köpt mig en flygbiljett, FAN!

Biljetten är:

Guayaquil ( Ecuador )- Caracas ( Venezuela ) mellanlandning en timma- Madrid ( Spanien )

Total restid endast runt 14- timmar samt att flyget går vid tio tiden på morgonen så man behöver inte paja sin dygnsrytm.

När jag pratar om att det är såhär man ska boka en flygbiljett så pratar jag inte om barnfamiljer och äldre människor, utan resenärer som har möjligheten att vara flexibla!

Eftersom det har bildats lågprisflygbolag och världen ibland kan kännas som en liten sandlåda så ger detta oss möjligheten att välja! Bara för att man var ifrån Sverige så behövde man ju självklart inte flyga in till Stockholm, Göteborg eller Malmö nej det var ju bara att söka på nästan hela europa, vart var biljetten bäst och billigast?

Rio de Janeiro- Frankfurt var bra pris

Guayaquil- Madrid likaså

London var alltid ett alternativ

Jag hade ju turen att vara superflexibel så när jag sökte så sökte jag på ifrån alla destinationer i sydamerika till alla destinationer i europa över en månads tidsperiod sedan så hade jag mig ett smörgåsbord av tider och priser, äntligen så hade jag makten över de så ofta giriga monopolflygbolagen.

Min biljett går den 19:e april som sagt till Madrid och kostar 3402sek/ kronor, äntligen så började flygbiljetter att kosta vad de borde kosta!

Sedan så ska jag väll vidare om jag inte stannar i Madrid, drar till Basque Country eller något annat festligt men men jag tar en sak i taget som de gör här i sydamerika det känns lugnare så.

Prova, ni kommer att spara tusenlappar, varför ge bort pengar- eller ge gärna bort pengar men ej till ett flygbolag…

Tjenare

Försökte precis logga in på facebook med användarnamnet Salsahajen, va blir det?

Här i Popayan har jag rekat hela dagen å hade jag inte haft lite små vägledningsregler som jag tar ganska seriösa så hade jag förmodligen framåt helgen bränt till den årliga karnevalen i miss Colombias och Shakiras hemstad Barranquilla, eller varför inte två timmar norrut till Colombias salsacentrum Cali för att svettas med chokladbruna kroppar till grupo Niches toner på den minst sagt trendiga avenida sesta!

http://www.youtube.com/watch?v=yd2Sw7wYAzQ

Men

Undersökte istället departamentet Choco för det var ju dit jag skulle nu kunde jag ju inte fega ur så fungerade det ju inte. Det fanns inga vägar in utifrån så man fick flyga, åka cargo-båt eller lancha ( en snabbare slags flodbåt ) ifrån Buenaventura.

Buenaventura som var Colombias största hamn stod för runt 60-70 procent av all import och export och härifrån till t ex Bahia Solano så skulle det ta runt 12- timmar med en lancha och runt 25- timmar med en cargo-båt, det gick ju även att flyga in ifrån Medellin men det var ju inte samma grej. Lite saker som kändes otrevliga var bla att kommunen och kustbevakningen runt Buenaventura jobbade hårt med att sakta ner kokainet och hade gått ut med att de sköt ner alla mindre oidentifierade båtar nattetid ( på riktigt ).

Om jag skulle åka flodbåt ifrån Buenaventura så var jag tvungen att sova över och träffa en supertidig lancha för att ligga bättre till, saken var den att ryktet gick att det enda hotellet i Buenaventura som var säkert och välrenommerat var Hotellet Titanic vilket kändes sådär.

 ( funderade på om han var smart eller totallt sjuk i huvudet när han döpte hotellet )

Ja som sagt det var ju uppenbart att mittemellan alla morötter, potatisar, kaffe och bananer så skulle det ju till 110 procent finnas sjukt mycket dollarsedlar och kokain men chansen att något skulle hända en 29-årig oinblandad svensk med en surfbräda var ju ändå liten.

Å tanken på en 12- timmars lancha tur längst med Colombias otämjda djungel vägde ju tyngre än sjunkande hotell och kokainbananer, man levde ju för att leva eller?

Ifrån Buenaventura så seglade båtarna dagligen norrut för att försörja de små samhällena med mat, mediciner och underhållning så visst fanns det en form av civilisation förmodligen mera än vad jag hade en aning om, det jag kände var att jag var tvungen att genomföra detta nu direkt innan undanflykterna tog makten det var ju såklart enklare att fira sin väg uppåt i landet via Cali och Salento för att sedan ta ett flygplan ifrån Medellin ( detta skulle jag ju ha ångrat ).

Vi får se……..

Kom och gung, gung, gunga- gunga med mig ba do ba….

Vad tror du älskling? En Club Sandwich eller en grön  självlysande dildo?

Vem uppskattar inte röd sammet?

Högvattnet är som högst under året just nu så de bygger en barriär för att skydda sina
restauranger ( delar av muren ifrån igår är drivveden och flisorna i bilden )

Tidig morgon

Taggtråden är en tvättlina

Ett ihåligt träd eller kanske en karta över sydamerika?

Allt startade med att jag fick ett mail ifrån det engelska paret Fuzzy och Laura som förklarade att två av våra argentinska vänner blivit maskingevärsrånade och de tog allt, hade för länge sedan hört tillräckligt många historier om folk som blivit bestulna på saker, topp tre var: pass, kreditkort och kamera ( bilder går ej att köpas tillbaka ). Hade vid det här laget träffat runt trettio personer som blivit rånade och de flesta tillfällena skedde på: nattbussar, stränder eller vid intag av alkohol.

Detta var ju enligt mig något som man fick räkna med, det var nästan som om det skulle höra till om man valde att exploatera nya miljöer i sydamerika!

Vad som därimot gjorde mig rädd ( vilket jag var för många ting men ofta inte när det kom till resande ) var att det var en ny typ av rån på uppgång främst i Peru och Ecuador, de stannade bussar och bar pistoler och maskingevär sedan så tog de allt, ALLTSÅ ALLT, pass, visakort, ryggsäcken, kameran, kläder, biljetter allt. Jag hade försökt att kartlägga hur det fungerade men det verkade inte finnas något system, enda systemet verkade vara att det skedde i fattiga länder där turismen var på uppgång som en moteffekt innan det stabiliserat sig ordenkligt t ex Ecuador och Peru. Nattbuss i amazonas, nattbuss Lima- Mancora gick ju att greppa men nu var ju gränsen nådd, buss dagtid i Ecuador sträckan Guayaquil- Montanita 2 dagar efter att vi passerat samma sträcka, va?

Detta var ju en negativ sak som handlade om tur eller rättare sagt otur det handlade alltså lite om slumpen om du just nu skulle bli maskingevärsrånad i Peru eller Ecuador, tjenare!

Själva så var vi kvar i Puerto Lopez och letade vågor runt nationalparken Los Frailes fast än en gång förjäves, vart var vågen, förutom söderut då såklart?

Det verkade vara vågor ganska långt norrut i Ecuador vid ett ställe som kallades Mompiche, vi chansade och brände dit, jiii-haaaa….

Tog en buss imot Jipijapa som uttalas Hippi-happa och gjorde därefter en sång som gick något i stil med:

Its the hipp to the happ, the hippi to the happa

Hamnade i Santo Domingo ( käkade sockerrör ) sedan Atacames ( åt en scampiomelette ) sedan något annat ställe där vi övernattade på ett äckligt hotell. Anlände i Mompiche två dagar senare via flaket på en jeep, det var ett jävla äventyr!

( efter att observerat naturen från ett bussfönster i runt femton timmar så kan jag berätta att det blir grönare och grönare ju längre norrut man kommer, längre norrut så ändras även kusterna och igenom Ecuador så kan man följa Perus öken förvandlas till Colombias regnskog, förutom de små samhällen man passerar så är det inte mycket annat där alltså)

Mompiche hade inget internet, inga telefoner och nästan ingen elektricitet men trotts detta så var det här som man skulle hitta drivor av turism ifrån Argentina och Chile, konstigt tyckte jag, det var en fiskeby på uppgång, skulle denna plats successivt bli som alla de andra eller var Mompiche annorlunda?

Hur som helst vi var lyckliga, Sam vaxade brädan snabbare än jag någonsin trodde det var möjligt ( imponerande ) vi sprang i fåror av gyttja för att så snabbt som möjligt nå stranden, det var kärlek.

( Vi funderade på om man kunde lägga gyttjan i små söta burkar, sätta på en bild av Madonnas ansikte och sälja dem till storstäder med texten: rik på vitamin E ifrån regnskogen i sydamerika och sälja skiten för hundra kroner burken, varför inte? )

Efter att ha haft vågor i två dagar så dog havet totalt, det var då man kände ett behov av att se en bio eller något annat som en stad kan erbjuda vilket var helt omöjligt på denna plats. Söndag morgon så beslöt jag mig för att dra vidare men det visade sig inte finnas bussar på söndagar så jag lyckades byta min giraff imot en snålskjuts i flaket på en lastbil till den närmaste byn Atacames, det var det fetaste bytet jag någonsin har gjort, mjägg, mjägg, mjägg, mjägg.
Brände sedan Atacames- Quito vilket jag inte skulle ha gjort.

” Jag sov kingsize 5-kvart i timmen på knullmotell i Quito ”

Vad jag inte visste var att den runt 2500 meter högt belägna huvudstaden Quito just denna lördagkväll hade besök av Herbal Life vilket drog trettiotusen personer och  gjorde ett minst sagt bra jobb med att fylla upp hostalen runt den populära stadsdelen amazonas. Efter att frågat 19 hostales och 7 hotel så hade jag inget annat val än att ta en taxi till ett motell.

Den bizarra syn jag möts av är rosa små torn med kaffelatte färgade marängtoppar ovanpå. Motellet heter Venedig och stenbygget är målat med gondoler, fjärilar och förälskade par men tro nu inte att det är fett, för många ord kan sägas om detta ställe men fett, det är det inte.

Hur sjukt det än låter så måste jag få skriva att detta var ju inte en given plats för att äta söndagsmiddag, inte heller för att bowla NEJ detta var en optimal plats för att knulla, iallafall med ecuadorianska mått mätt!

En garageport öppnas och taxin åker in, de har byggt det så människorna som väljer att bo här behöver aldrig se människorna som jobbar här. Inne i rummet så har jag svårt att bestämma mig för om jag är förvånad, nyfiken eller äcklad?
Jag varvar min tillvaro med att ta bilder, läsa a la carte menyn samt läsa dildo och leksaksmenyn.

Somnade tydligen som en bäbis dagen innan, vaknar, duschar, trycker 0:an på telefonen, lägger 15-dollar i en inbyggd lucka och drar fort därifrån, det räcker så…

Sveper en översockrad kaffetinto och klipper en buss imot Locombia, det var ju det allt handlade om, Colombia. Vakterna stannar mig och frågar vart jag ska och vart jag kommer ifrån?

Jag bara skrattar  nästan som om jag vore stolt över att de frågade och svarar:

Jag kommer ifrån Sverige och är här för att surfa er oexploaterade stillahavskust.

Förra gången i  Medellin så var jag inte redo för departamentet Choco, surfbrädor och delfiner men det var jag denna gången kan jag lova, sitter just nu i Popayan, dricker Arabica kaffe och lyssnar på Belle and Sebastian, det är så jädra fett, livet alltså!

dag 1: 110

dag:2 100

dag:3 180 ( lagning bräda, solskydd )

dag:4 105

dag:5 120 ( vax, pizza, äppelpaj )

dag:6 110 ( marknad )

dag:7 90

dag:8 25

dag:9 120

dag:10 80

dag:11 175 ( vax, buss till Puerto Chicama )

dag:12 130

dag:13 80

dag:14 140 ( Puerto Chicama )

dag:15 220 ( marknad, tvätt )

dag:16 100 ( reparera brädan )

dag:17 0

dag:18 55 ( öl, fisk )

dag:19 150 ( solskydd, pizza )

dag:20 1500 ( inköp ny bräda samt inbyte av den andra )

dag:21 300 ( ducktejp, apotek, rep, marknad )

dag:22 55

dag:23 55

dag:24 220 ( mat, surfvax )

dag:25 55

dag:26 70

dag:27 150 ( ett set extra fenor )

dag:28 , 29, 30, 31 snitt på 155/ dag ( bussande, hotellrum, mat )

plus: 3 nätter a 50sek och 28 nätter a 16sek – 598sek

( jag tältade alltså i 28-dagar i en trädgård med kök, varmvatten, trådlöst internet, strandutsikt, röda blommor samt gott sällskap för 16sek/ natt )

Det kostar 5613sek att 2010 surfa och tälta en månad i Peru ( inkluderat en ny 6.4 bräda )