Tanken var egentligen att hyra en bil i Gold Coast och köra inåt landet ner mot Melbourne, men det visar sig bli omotiverat dyrt så jag väljer istället att tillbringa ytterligare två dagar på Johns och Leannes soffa och sedan flyga ner. Jag har redan skrivit klart mina artiklar från tatueringsmässan så det blir två ytterst lugna dagar med ett tretimmarsbesök i Surfers Paradise och ett dopp i den lokala poolen som enda utflykter till den riktiga världen.
Eftersom jag anländer tidigare till Melbourne försöker jag få tag på min gamla barndomskamrat Tobbe, som numera bor där med fru och två barn. Det är sedan innan bestämt att jag och Cathrine ska bo där ett par nätter när hon anländer, men nu behöver jag sovplats tidigare än så. Problemet är bara att han inte svarar. På två dagar.
Som tur har jag en backupplan i James, en australiensare jag träffade när vi var nere på VM i Tyskland 2006, så han lovar att fixa sängplats. Tyvärr jobbar han när jag anländer på fredag kväll så jag får snällt sitta på en pub i tre timmar och kolla på cricket i väntan.
Under den tiden ringer Tobbe och ber om ursäkt. Det visar sig att hans mobil lagt av och då han inte trodde jag skulle komma förrän tidigast på söndagen brydde han inte sig om att skaffa en ny direkt. Då de är mitt i en flytt finns det förstås annat att tänka på.
I vilket fall som helst dyker James till slut upp och vi drar iväg till en schysst pub på gränsen till klubb i Brunswick, vad som verkar vara en kulturell stadsdel tämligen nära centrum av denna vida utbredda mångmiljonstad. Där sitter ytterligare lite folk från Tysklands-VM och natten spenderas på en alldeles för kort soffa hemma hos en av dem.
På lördag är det dags för en heldag på Australian Open, en dag som jag i mitt stilla oskyldiga sinne trodde handlade om tennis. Men det visar sig handla om öl. För gemene australiensare, som åker dit varje år, är det festen och ölen som lockar och man köar hellre i 40 minuter till baren än fem minuter till en av planerna. Så jag bryter mig loss från James och hans vänner så att jag i alla fall får se en matchboll vinnas, mellan två för mig helt okända spelare i och för sig, men ändå. Vinnare i matchen mellan colombianen Alejandro Falla och spanjoren Nicolas Almagro blev den senare, något som den matadorklädde mannen på första raden gillade skarpt.
Tyvärr ”smolkas” min bägare denna dag av att min tå för tredje gången på fyra veckor drabbas av en inflammation. Den dök plötsligt upp i Nelson, på Nya Zeeland, strax före nyår för första gången och det här är alltså andra återbesöket. Mot slutet av kvällen gör det så ont (och allt promenerande till och från och på Australian Open har ju inte direkt hjälpt) att jag inte kan koncentrera mig på annat. Tån ser nu ut som en ..tomat med nagel.
Efter tennisen tar vi oss till en pub och sen till en husfest där James kompis befinner sig. Jag kommer ihåg att jag hade lite svårt för australiensare i 20-30-årsåldern efter mitt förra besök i landet av två anledningar. De är ganska rasistiska, något de inte ens försöker dölja, och de är ytliga. I alla fall i Sydney. Jag gillade Melbourne mer eftersom det verkade finnas en större bedd av både människor och kultur här. Men en sak hade jag nästan glömt bort och det är machokulturen. När jag och James anländer till husfesten är det som att gå in i en testosteron.
Alla på festen har varit på tennisen, så frekvensen av vita kläder och tjejer med kamrerskepsar är mycket högre än vanligt. I vardagsrummet står två väldeffade killar och dansar till dålig dansmusik på var sin stol iförda bara kalsonger samtidigt som de försöker övertala två tjejer i förutnämnda hattbonader att göra detsamma. Alla har druckit sen tiotiden på morgonen (och antagligen inte sett en enda match, lite som en del konsertbefriade festivalbesök man själv gjort) och det ligger ölkartonger och vinglas överallt.
På bakgården ligger en kille med uppskuren fot efter att ha trampat på ett av dessa glas. På marken står en nedblodad hink, inne i huset är heltäckningsmattan rödfärgad på sina ställen och några av besökarnas fina, vita kläder har även de befläckats.
Två små blondiner stapplar runt med balanssinnen i klass med ettåringar medan en av kalsongkillarna, som givetvis även är rugbyspelare, ”tvingas” berätta om den tjej han lyckades sätta på inne på toaletten i samma hus under en annan fest. Tjejen som sitter bredvid fnittrar, grabbarna flabbar och jag vill bara därifrån.
Det som förvånar mig mest är att James, som är en person jag lätt hade kunnat umgås med även i Malmö, här nere har så nära till den här världen, som i Sverige är så långt ifrån mig man kan komma. Den enda gång jag varit i närheten av att uppleva det här på hemmaplan måste ha varit när jag var ute en kväll under Båstadveckan 1995, och då var jag inte riktigt i mitt rätta element om man säger så.
Som tur är slutar festen ganska tidigt. Stämningen, brist på öl och en svullen tå gör mig sådär festsugen, och en hel dags drickande har tagit på festens andra besökare. Natten tillbringas hos James kompis, på en betydligt större och mer bekväm soffa.
Dagen efter hämtar Tobbe upp mig och medan han och Esther städar sitt gamla hus sover jag ut i deras nya, ett mysigt trähus i Melbourneförorten Belgrave, som angränsar till ett skogsområde i början av en bergskedja och därför har både kockaburror, kakaduor, papegojor och opossums i trädgrden. En masse. Vi blir till och med attackerade av dessa synnerligen orädda kockaburror under våra middagar på balkongen. De är glada i kött och då och då sveper de ner över bordet och roffar åt sig lite av den varan. Det är inte heller några små fåglar så det är inte utan att man blir lite chockad när de attackerar. Opossums är även de glada i balkongen och dyker upp titt som tätt på trädäcket, liksom papegojor, fast utan att sno kött.
Efter att Cathrine anlänt åker vi till en djurpark någon halvtimme från Tobbes hem och kollar på Australiens djur. Fusk, jag vet, men jag inser också att jag aldrig kommer få se ett näbbdjur på något annan sätt. Och denna Guds one liner är värd alla entrépengar, liksom den tasmanska djävulen.
”I’m too old for this shit” – Danny Glover i Dödligt Vapen kanske också har varit på testosteronfest i Australien?