Jag stack ut handen utanför dörren, inte för att kolla om det regnade, det gör det sällan där nere. Huden sved som om jag hade hållit den i en mikrovågsugn eller över en glödande grill. Jag bestämde mig för att vänta till senare på eftermiddagen för att gå ut.

Vissa dagar gick det bara inte att röra sig ute. En snabb marsch till bilen med AC, ila ner i poolen, rasa ner för backen till Playa Forti eller bara stanna inomhus. Sista dagen var det 39 grader i skuggan som svalast i bungalow #9.

Men annat var det när jag anlände den 24 november förra året. Visserligen var det som om att kliva in i en bastu, jag reste ju från ett duggregnsmörkt Stockholm med ynka 2 graders värme till 29 C i snitt per dag. Intressant är att notera att människans förmåga att acklimatisera sig är stor, vissa kvällar frös jag när temperaturen sjönk till 25 C.

Trots värmen eller snarare pÃ¥ grund av den allastädes närvarande nordostliga brisen sÃ¥ kändes det aldrig för varmt, förutom sista veckan, dÃ¥ utan nÃ¥gon vind. Vinden var ofta som en sval, men torr dusch. När jag Ã¥kte iväg, hade jag den nÃ¥got överdrivna och romantiska föreställningen om sitta under en palm och snida kokosnötter, mÃ¥la och sälja dem till dollarturister. Mitt framtida paradis skulle bara vara där när jag kom fram. Välkomnande och pastoralt. Jojomensan… det finns knappt nÃ¥gra träd, de hög först spanjorerna ned, för att sedan fortsättas av holländarna. Taxiresan till mitt första boende, visade sig vara nÃ¥got chockartad. Trafik, trafik. Bilar överallt. McDonalds, KFC, Subway, CocaCola reklam och överallt smÃ¥ ihÃ¥liga betongklumpar eller kubliknande skjul med kinesrestauranter i. NÃ¥gra hade riktigt roliga namn, sÃ¥som Big New Happy Lucky Chinese Restaurant.