I morse var jag sugen på Japansk frukost, så jag gick till min lokala snabbmatsrestaurang för att beställa “assa teishoku” – ett frukostset som oftast består av en skål ris, misosoppa, blad med torkat sjögräs, ägg och fisk.

Som brukligt gjorde jag beställningen via en automat. Efter att jag stoppat i pengar så tryckte jag på knappen som visade en laxbit, misosoppa, ris och lite inlagda grönsaker. Maskinen spottade ut en liten kupong som jag i min tur gav till servitören.

Men när han ropade ut beställningen, “Natto!”, till de anställda i köket hoppade jag till. Natto är inlagda jästa sojabönor som luktar och smakar gammal strumpa. En rätt som de flesta japaner vuxit upp med och därför kan äta utan bekymmer, men för oss utlänningar är det lite som att få… hmm…. surströmming istället för lax.

Jag vet faktiskt inte om det hela berodde på att jag råkade trycka på fel knapp, eller om maskinen som tog emot min beställning helt enkelt ville jävlas med mig. Men när jag studerade min lilla matkupong närmare så såg jag att det faktiskt stod 納豆 – Natto, på den.

Trots att jag försökte mitt bästa för att få ner de där förbannade jästa bönorna (som jag naturligtvis traditionsenligt blandade med ett rått ägg, senap och lite soja), så klarade jag bara att tvinga i mig hälften.

Natto alltså, rekommenderas INTE.