På senare tid har jag faktiskt titt som tätt funderat på om det inte är dags att flytta tillbaks till Sverige igen. Jag har ju inte bott där på evigheter känns det som, och när allt kommer omkring så är det ju faktiskt ett rätt bra land.

Men sen har jag dagar som idag, då jag inom loppet av en kvart både springer på en liten pojke som rider på en åsna mitt i centralaste Tokyo, längs Omote-sando i Harajuku för att vara exakt. Därefter träffar jag två tjejer utklädda till kaniner som vill posera med mig, och som blir jätteglada när de hör att jag kan prata japanska med dem.

Hur stor är chansen att det skulle hända en vanlig onsdagseftermiddag i valfri svensk stad?

Jag älskar trots allt den galenskap som pÃ¥ nÃ¥got sätt blir sÃ¥ naturlig i den här staden, och jag är osäker pÃ¥ om jag skulle klara av att flytta tillbaka till ”vanliga” Sverige igen. Här är det betydligt svÃ¥rare att bli uttrÃ¥kad.

Så jag stannar nog ett par år till.