Vi småpratar och dricker drinkar. Jag slås över hur otroligt avsexualiserat det hela känns. Det är första gången jag över huvud taget är på något liknande ställe, och bortsett från personalens minimala klädsel, och att de oftast ses sittande i knät på någon av gästerna, känns det som om jag är på en helt vanlig bar. Stämningen är avslappnad och drinkarna smakar bra. Vi blir serverade alla möjliga sorters mat och tilltugg. Rökt korv, ostar, kex och sockerkaka. Jag och resten av mitt sällskap trivs.

Jag upptäcker att platsen bredvid mig ser ut som en toalettstol, och kan inte låta bli att med med lika mycket nyfikenhet som obehag fråga porrfilmsregissören vad den är till för, han skrattar och erbjuder sig att visa mig.

Han placerar sitt huvud i en en korg av läderremmar under stålkonstruktionen som sätet sitter fast på. Tjejen som hjälpte mig att fylla i formuläret är snabbt på plats. Hon har på sig en kortkort röd nätbody och under den minimala svarta underkläder i fejkläder. Hon fäller upp sitsen och sätter sig på herr Nimuras ansikte. Lyckligtvis behåller hon “kläderna” på. När hon sitter där pekar han åt mitt håll samtidigt som han säger något ohörbart. Mina språkkunskaper är inte bra nog för att tolka de dova orden, dämpade av skinkorna mot hans ansikte.

Tydligen tycker han att jag ska prova. Innan jag riktigt vet vad som har hänt så ligger jag där. och blir utsatt för samma behandling. Jag känner mig förvirrad men tänker att det här blir en rolig historia att berätta för såväl framtida avkommor som er, kära bloggläsare. Särskilt upphetsande är det däremot inte, om något så känns det bara ganska dumt.

Bortsett från en ytterligare episod som involverade gamla mannens bröstvårtor, fortsätter kvällen ganska anspråkslöst. Vi fortsätter samtalen där i soffan, och lagom till midnatt säger ägarinnan att det är dags att stänga för kvällen.

När vi är i färd med att ta på oss våra ytterkläder börjar hon plötsligt sticka tandpetare i huvudet på en av de andra kunderna. Han är en man i 40-års åldern med rakat huvud som ligger på golvet mitt i rummet. Hon gör det med van hand och det ser inte ut att göra särskilt ont. Av reaktionen att döma så gillar han det. Även om han då och då tjuter till lite av smärta så ser han samtidigt väldigt glad ut. Jag gissar att det inte är första gången han får den här behandlingen. Till slut har han en tuppkam av tandpetare på huvudet, och hon frågar oss om någon av oss vill känna på den. Ingen av oss känner oss manade.

Istället så ber vi om notan, som slutade på 35 000 yen, drygt 3000 kronor, för hela sällskapet. Fri mat och dryck ingick visserligen, men det kändes ändå som ett väldigt överpris. På tåget hem konstaterar jag att det var en märklig kväll, rolig och intressant. Särskilt manad att komma tillbaks kan jag däremot inte påstå att jag är. Läder, piskor och toalettstolar i all ära, nästa gång det vankas utgång så röstar jag för hederliga Beat Café.

VN:F [1.9.10_1130]

VN:F [1.9.10_1130]