Mars 2011 kommer nog alltid förknippas med den fasansfulla jordbävningen som skakade östra Japan kvart i tre pÃ¥ eftermiddagen fredagen den elfte. Själv satt jag och Ã¥t en aningen sen lunch pÃ¥ Italian Tomato i Shinjuku. Plötsligt kände jag hur det började skaka, som det ju gör ganska ofta I landet. När skakningarna tilltog i styrka insÃ¥g jag och mÃ¥nga med mig att det här visst inte bara var ”en vanlig jordbävning”. Folk drabbades av panik och började springa ut pÃ¥ gatan, resten är historia.

Dagarna efter jordbävningen hade jag naturligtvis fullt upp med jobb för diverse svenska media. Jag blev ombedd att åka norrut till de värst drabbade områdena, men det visade sig lättare sagt än gjort. Bränslebrist, avstängda tåglinjer och stor osäkerhet kring situationen gjorde att planerna kom på skam. Det slutade med att jag tillsammans med en TT-reporter och en kille från amerikanska militären bilade upp till norra delen av Chiba och pratade med en familj som fått sin källare översvämmad av tsunamin.

Sedan eskalerade situationen vid Fukushima, min dåvarande sambo blev ombedd av sin chef att jobba från företagets Hiroshimakontor ett tag. Än idag är det svårt att inte småle åt det ironiska i att fly till en atombombad stad för att skonas från en härdsmälta.

Alla tokyos tunnelbanelinjer stoppades direkt efter jordbävningen.

…Vilket ledde till enorma köer vid bussterminalen i Shibuya.

Och på min lokala supermarket hamstrade folk så mycket att hyllorna gapade tomma i flera dagar.

Väl i Hiroshima passade jag på att besöka Miyajima, en makalöst vacker ö i utkanten av staden, med en av Japans mest välkända torii-portar.

Utsikten från toppen av berget på ön var storslagen.

Vi  spenderade även en helg på Kyushuu, en ö i södra japan. Där fanns det gott om tempel (och inte så jättemycket annat).