Arkiv för ‘Bar’ Kategorin

Koala

torsdag, maj 17th, 2012

När jag går ut i Shibuya så hamnar jag oftast på Beat Cafe eller Echo, båda tidigare omnämnda här på bloggen. Men nu när huset som huserar båda mina favoritbarer ska rivas så måste jag hitta ett nytt ställe att fördriva de dimmiga nätterna på. De större klubbarna i Shibuya intresserar mig inte så där väldigt mycket av flera anledningar. De hutlösa inträdespriserna är en anledning, att det är glest mellan akter jag verkligen vill se en annan.

Men, det lilla stället koala har seglat upp som en ny favorit. Inte bara för att inträdet är gratis, utan även för att det bakom den lilla baren även finns ett dansgolv. Visst, det är pyttelitet (ca 10 kvadratmeter), men det har bra ljud, lasrar i alla regnbågens färger och allt som oftast även väldigt bra (elektronisk) musik.

Koala ligger en halvtrappa ner och kan vara svårt att hitta, leta efter koalan på väggen.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

Shibuyas hemligaste dansgolv?

fredag, april 27th, 2012

En vän tog nyligen med mig till Bonobo, en svårklassificerad inrättning i Sendagaya, nära Harajuku. Utifrån ser Bonobo ut som vilken liten trång bar av typiskt tokyosnitt som helst, Men tar man sig väl in och förbi den minimala bardisken så hittar man en väldigt ljudisolerad dörr. Bakom dörren döljer sig ett dansgolv komplett med ordentligt ljudsystem och plats för uppskattningsvis ca 30 personer. Musiken varierar från kväll till kväll, de gånger jag varit där har det i första hand varit elektronisk musik som stått på agendan.

När fötterna börjar värka efter allt dansande så är det bara att ta den lilla trappan upp ytterligare en våning. Där hittar du ett traditionellt japanskt rum med tatamimattor, ett litet bord, en tv och inte helt sällan någon som lagar och säljer mat eller snacks för en billig peng.

Från tatamirummet leder ytterligare en liten trappa upp till takterassen, som jag gissar kommer bjuda på ett av Tokyos bästa häng under de klibbiga sommarnätterna.

Inträdet är oftast gratis, men ibland tillkommer några hundra yen på första drinken för att bekosta kvällens DJ. Det är det helt klart värt!

Bonobo
Jingumae 2-23-4, Shibuya-ku

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (4 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +6 (from 6 votes)

En epok går i graven

onsdag, mars 21st, 2012

Nåddes nyligen av den tråkiga nyheten att mitt stammishak Beat Café snart ska slå igen. Byggnaden är ett ruckel och ägarna har inte ens brytt sig om att snygga till sprickorna som uppstod efter jordbävningen förra året.

Men det känns ändå tråkigt. Stället har varit lite av en institution i Tokyos nattliv, och nu måste jag och hälften av min bekantskapskrets hitta en ny plats att spendera alla våra dimmiga nätter på.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0 (from 0 votes)

And People

tisdag, februari 21st, 2012

Udagawacho, kvarteren bakom Tokyu Hands i Shibuya, har länge känts som ett område med potential att inhysa gott om barer och caféer i min smak. Jag vet i ärlighetens namn varför jag inte utforskat gatorna där bättre.

Men för några dagar sedan tog min fina kompis Naomi med mig till caféet ”And people”. Ett ganska stort café med skyhög mysfaktor och väldigt intressant inredning.

Menyn bjuder på en ovanlig bredd med allt från spansk salami till diverse pastarätter via tonfiskmaki. Drinkutbudet behöver heller inte skämmas för sig.

Så här i vintertider uppskattar jag att de har gott om varma drycker, både med eller utan alkhol. Jag testade en brygd bestående av whiskey, skummad mjölk och ingerfära. En märklig blandning som fungerade förvånansvärt bra.

Ska man klaga är möjligen för att dom inte har wifi, men det till trots har ”and people” blivit mitt nya favoritcafé i Shibuya. Faktum är att jag sitter där och uppdaterar bloggen just nu.

De har tyvärr ingen hemsida, men väl en blogg. Skrolla ner en bit och titta till höger för karta.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

På BDSM-klubb, del 2

torsdag, december 15th, 2011
Vi småpratar och dricker drinkar. Jag slås över hur otroligt avsexualiserat det hela känns. Det är första gången jag över huvud taget är på något liknande ställe, och bortsett från personalens minimala klädsel, och att de oftast ses sittande i knät på någon av gästerna, känns det som om jag är på en helt vanlig bar. Stämningen är avslappnad och drinkarna smakar bra. Vi blir serverade alla möjliga sorters mat och tilltugg. Rökt korv, ostar, kex och sockerkaka. Jag och resten av mitt sällskap trivs.

Jag upptäcker att platsen bredvid mig ser ut som en toalettstol, och kan inte låta bli att med med lika mycket nyfikenhet som obehag fråga porrfilmsregissören vad den är till för, han skrattar och erbjuder sig att visa mig.

Han placerar sitt huvud i en en korg av läderremmar under stålkonstruktionen som sätet sitter fast på. Tjejen som hjälpte mig att fylla i formuläret är snabbt på plats. Hon har på sig en kortkort röd nätbody och under den minimala svarta underkläder i fejkläder. Hon fäller upp sitsen och sätter sig på herr Nimuras ansikte. Lyckligtvis behåller hon “kläderna” på. När hon sitter där pekar han åt mitt håll samtidigt som han säger något ohörbart. Mina språkkunskaper är inte bra nog för att tolka de dova orden, dämpade av skinkorna mot hans ansikte.

Tydligen tycker han att jag ska prova. Innan jag riktigt vet vad som har hänt så ligger jag där. och blir utsatt för samma behandling. Jag känner mig förvirrad men tänker att det här blir en rolig historia att berätta för såväl framtida avkommor som er, kära bloggläsare. Särskilt upphetsande är det däremot inte, om något så känns det bara ganska dumt.

Bortsett från en ytterligare episod som involverade gamla mannens bröstvårtor, fortsätter kvällen ganska anspråkslöst. Vi fortsätter samtalen där i soffan, och lagom till midnatt säger ägarinnan att det är dags att stänga för kvällen.

När vi är i färd med att ta på oss våra ytterkläder börjar hon plötsligt sticka tandpetare i huvudet på en av de andra kunderna. Han är en man i 40-års åldern med rakat huvud som ligger på golvet mitt i rummet. Hon gör det med van hand och det ser inte ut att göra särskilt ont. Av reaktionen att döma så gillar han det. Även om han då och då tjuter till lite av smärta så ser han samtidigt väldigt glad ut. Jag gissar att det inte är första gången han får den här behandlingen. Till slut har han en tuppkam av tandpetare på huvudet, och hon frågar oss om någon av oss vill känna på den. Ingen av oss känner oss manade.

Istället så ber vi om notan, som slutade på 35 000 yen, drygt 3000 kronor, för hela sällskapet. Fri mat och dryck ingick visserligen, men det kändes ändå som ett väldigt överpris. På tåget hem konstaterar jag att det var en märklig kväll, rolig och intressant. Särskilt manad att komma tillbaks kan jag däremot inte påstå att jag är. Läder, piskor och toalettstolar i all ära, nästa gång det vankas utgång så röstar jag för hederliga Beat Café.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

På BDSM-klubb, del 1

måndag, december 12th, 2011

Utanför Bic Camera i Ikebukuros folkmyller har jag och några vänner stämt träff med Hitoshi Nimura. En excentrisk 47-åring och tillika är en av de mer välanlitade regissörerna i den japanska porrbranschen, världens största. En gemensam vän har presenterat oss för varandra. De träffades på en folkhögskola i Danmark för ett par år sedan och hon har sagt att det vore roligt att gå ut tillsammans. Hitoshi ska ta med oss till ett av sina stammisställen.

Det är första gången jag träffar en porrfilmsregissör. Han är mycket gladare och bär mycket färggladare kläder än vad som är typiskt för män i hans ålder. Han ser snarare ut som än övervintrad hippie än en man med filmer som “lillsyrran våldtar storebrorsan” och “gruppsex på tunnelbanan” på meritlistan.

Efter den sedvanliga aisatsun, det vill säga kort introduktion med handskakning och namnutbyte, börjar vi röra på oss. Jag är nervös eftersom jag inte har någon aning om vad jag ska förvänta mig av kvällen.

Sällskapet består av Hitoshi, vår gemensamma vän, mig och tre andra utlänningar. Könsfördelningen är jämn eftersom stället vi ska till ger rabatt till par. För ensamma män är det tydligen “ganska dyrt”. Jag vet att vi ska till en BDSM-klubb, men inte så mycket mer än så.

Utanför ett anonymt betonghus stannar vi upp. En skylt beskriver verksamheterna på våning 1-5.
– Vi ska högst upp, till sjätte våningen, säger Hitoshi samtidigt som vi klämmer in oss i den lilla hissen.

Väl uppe är Hitoshi tvungen att visa sitt ansikte framför en liten videokamera innan vi blir insläppta i baren, som inte verkar ha något namn.
– Ägaren är rädd för polisen, säger han med ett brett leende. Jag noterar att han bär en guldfärgad tandställning.

Det första vi möts av är två japanskor i 30-års åldern med väldigt avslöjande klädsel. De verkar först lite förvånade över att se en grupp utlänningar stövla in, men eftersom vi är i sällskap med Hitoshi som är stamkund så ställs inga frågor.

– Män måste ta av sig skorna, blir vi tillsagda. Kvinnorna i vårt sällskap får däremot behålla dem på, men först får de sulorna torkade av en undergiven man i 50-års åldern. Han verkar väldigt glad över sin arbetsuppgift.

Lokalen är liten, på sin höjd 30 kvadrat. Belysningen är dämpad och det luktar rökt kött. Väggarna är gröna och på ena kortsidan hänger en diger pisksamling. I ett upplyst glasskåp på motsatt sida av det lilla rummet ligger verktyg som ser ut att höra hemma på ett sjukhus. I taket hänger åtskilliga krokar.

Tiotalet kunder har hittat hit den här kvällen. Några av dem sitter i en skinnsoffa och är knäpptysta. En av dem är en äldre man i kvinnokläder. Jag får intrycket av att de inte är helt bekväma med vår närvaro. En annan grupp är däremot väldigt glada och snabba med att säga hej och hälsa oss välkomna. Få kunder ser ut att vara under 40 år. Bortsett från kvinnorna i mitt sällskap är alla män.

Vid sidan av de två tjejerna som tog emot oss står ytterligare en yngre tjej bakom en bardisk. Hon har på sig en maidkostym i något plastmaterial.
– Välkomna! Det är nomihodai (fri bar). Vad vill ni ha att dricka?
Jag ber om en öl.

Vi blir visade till en soffa och ombeds fylla i ett formulär. Tydligen är det standardrutin för förstagångsbesökarna. Till en början är frågorna oskyldiga. Ålder, sysselsättning, civilstånd och så vidare. Vi blir upplysta om att det är okej att skriva ett smeknamn istället för våra riktiga namn om vi vill vara anonyma.

Längre ner följer ett avsnitt där olika fetischer står listade. Vi ombeds ringa in de vi har läggning för, så att personalen skulle kunna ge oss bästa tänkbara service. Eftersom allt är på japanska, och jag ännu inte är kapabel att tolka tecknen för “jag gillar att bli spottad i anskitet”, “jag tänder på fötter” och “jag gillar strypsex”, så ber jag en av de anställda om hjälp. Med ett leende på läpparna förklarar hon allt ingående på artig japanska varvat med trasig engelska. Med hjälp av kroppspråk och ett par förtydligande frågor i stil med “betyder den här kanjin att jag gillar att binda andra eller betyder det att jag föredrar att bli bunden?”, lyckas jag fylla i hela formuläret.

Barens ägarinna, En kvinna som såg ut att vara i övre trettioårsåldern, kommer fram och hälsar på oss. Hennes klädsel är vardaglig. Hon är trevlig och verkar väldigt nyfiken på oss. När hon får höra att såväl jag som resten av utlänningarna i mitt sällskap bor permanent i Japan så skiner hon upp och berömmer oss för våra språkkunskaper. Hon beklagar sig över att det inte är “någon show” planerad för ikväll, men att hon hoppas att vi ändå kommer trivas.

Plötsligt ser jag hur en av de anställda nyper en uppskattningsvis 60-år gammal gubbe i bröstvårtan med en tång. Mitt sällskap tittar förfärat på hur bröstvårtan sträcks ut och blir flera centimeter lång samtidigt som gubben ser tämligen obesvärad ut. Tjejen med tången skrattar högt. Det ser ut att göra fruktansvärt ont och gör mig lite illamåande. Smärta var inte en av fetischerna jag ringade in på formuläret.

(fortsättning följer…)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 5.6/10 (5 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +2 (from 2 votes)

Pingis är toppen!

torsdag, oktober 20th, 2011

Häromdagen ville en vän ta med mig till vad hon beskrev som sin favoritbar. Stället låg i ett anonymt bostadshus i Naka-meguro och saknade helt skyltning. Faktum är att jag trodde att hon drev med mig när hon ringde på dörrklockan till lägenheten på andra våningen. Men när vi väl klev in förstod jag att det var på riktigt.

Nakame Takkyu Lounges ser i mångt och mycket ut som någons vardagsrum, inrett med mysbelysning, soffor och fåtöljer. Men i mitten av rummet står trumfkortet, ett pingisbord.

Efter en stund utmanade vi sällskapet bredvid vårt vårt på en omgång rundpingis. Jag klarade mig till final, men den förlorade jag med de föga imponerande siffrorna 3-0. Jag skyller det på de starka drinkarna.

Nakame Takkyu Lounges

2F 1-3-13 Kami-meguro, Meguro-ku

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

Brooklyn Parlor

fredag, september 2nd, 2011

Brooklyn Parlor är ett av mina favorithak i Shinjuku. Det ligger under Marui, varuhuset vars namn kryptiskt nog skrivs ”OIOI”.

Brooklyn Parlor är hur som helst en blandning av bok och skivbutik, bar och café. Stort och rymligt, gratis wifi och strömuttag och allmänt behaglig atmosfär. Deras bulgogisallad rekommenderas varmt, precis som deras mastiga avocadoburgare.

Ska man gnälla lite, och det ska man kanske, så kan man kritisera personalen för att verka lite väl bajsnödig. Dessutom kunde det gärna få vara liiite glesare mellan borden, nu behöver man anstränga sig för att inte uppfatta vad ens grannar pratar om, vilket i vissa fall kan vara lite störande.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0 (from 0 votes)

Shisha i Shimokita

onsdag, juli 20th, 2011

Varje hipp stadsdel i Tokyo tycks ha en bar med vattenpipa på menyn. En av de trevligare återfinns i Shimokitazawa. Har du vägarna förbi och det finns en ledig plats (ovanligt) så är stället väl värt ett besök!

Shisha Ichibangai

3-30-3, Kitazawa, Setagaya-ku

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0 (from 0 votes)

Beat Café

lördag, juni 11th, 2011

Beat café är ett sånt där ställe jag tenderar komma tillbaka till med jämna mellanrum. Kombinationen bra musik, billiga drinkar (även om det är lite sisådär med kvaliteten) och roligt folk gör att jag sällan lämnar stället besviken. Så inte heller igår.

Glöm inte att besöka toaletten, vars väggar är fyllda med klotter från diverse indiekändisar. Medlemmar från Hot Chip, Soulwax, The Album Leaf och Nisennenmondai är bara några av de som lämnat permanenta avtryck där inne.

Och på våningen under ligger den lilla klubben Echo, som jag har nämnt tidigare här i bloggen. Där är det bra klubbar/fester mest hela tiden, och alltid gratis inträde. Rekommenderas!

Beat Café 3F, 33-13-3B Udagawacho, Shibuya-ku

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 9.0/10 (4 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0 (from 0 votes)