Arkiv för ‘Klubb’ Kategorin

Koala

torsdag, maj 17th, 2012

När jag går ut i Shibuya så hamnar jag oftast på Beat Cafe eller Echo, båda tidigare omnämnda här på bloggen. Men nu när huset som huserar båda mina favoritbarer ska rivas så måste jag hitta ett nytt ställe att fördriva de dimmiga nätterna på. De större klubbarna i Shibuya intresserar mig inte så där väldigt mycket av flera anledningar. De hutlösa inträdespriserna är en anledning, att det är glest mellan akter jag verkligen vill se en annan.

Men, det lilla stället koala har seglat upp som en ny favorit. Inte bara för att inträdet är gratis, utan även för att det bakom den lilla baren även finns ett dansgolv. Visst, det är pyttelitet (ca 10 kvadratmeter), men det har bra ljud, lasrar i alla regnbågens färger och allt som oftast även väldigt bra (elektronisk) musik.

Koala ligger en halvtrappa ner och kan vara svårt att hitta, leta efter koalan på väggen.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

Shibuyas hemligaste dansgolv?

fredag, april 27th, 2012

En vän tog nyligen med mig till Bonobo, en svårklassificerad inrättning i Sendagaya, nära Harajuku. Utifrån ser Bonobo ut som vilken liten trång bar av typiskt tokyosnitt som helst, Men tar man sig väl in och förbi den minimala bardisken så hittar man en väldigt ljudisolerad dörr. Bakom dörren döljer sig ett dansgolv komplett med ordentligt ljudsystem och plats för uppskattningsvis ca 30 personer. Musiken varierar från kväll till kväll, de gånger jag varit där har det i första hand varit elektronisk musik som stått på agendan.

När fötterna börjar värka efter allt dansande så är det bara att ta den lilla trappan upp ytterligare en våning. Där hittar du ett traditionellt japanskt rum med tatamimattor, ett litet bord, en tv och inte helt sällan någon som lagar och säljer mat eller snacks för en billig peng.

Från tatamirummet leder ytterligare en liten trappa upp till takterassen, som jag gissar kommer bjuda på ett av Tokyos bästa häng under de klibbiga sommarnätterna.

Inträdet är oftast gratis, men ibland tillkommer några hundra yen på första drinken för att bekosta kvällens DJ. Det är det helt klart värt!

Bonobo
Jingumae 2-23-4, Shibuya-ku

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (4 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +6 (from 6 votes)

På BDSM-klubb, del 2

torsdag, december 15th, 2011
Vi småpratar och dricker drinkar. Jag slås över hur otroligt avsexualiserat det hela känns. Det är första gången jag över huvud taget är på något liknande ställe, och bortsett från personalens minimala klädsel, och att de oftast ses sittande i knät på någon av gästerna, känns det som om jag är på en helt vanlig bar. Stämningen är avslappnad och drinkarna smakar bra. Vi blir serverade alla möjliga sorters mat och tilltugg. Rökt korv, ostar, kex och sockerkaka. Jag och resten av mitt sällskap trivs.

Jag upptäcker att platsen bredvid mig ser ut som en toalettstol, och kan inte låta bli att med med lika mycket nyfikenhet som obehag fråga porrfilmsregissören vad den är till för, han skrattar och erbjuder sig att visa mig.

Han placerar sitt huvud i en en korg av läderremmar under stålkonstruktionen som sätet sitter fast på. Tjejen som hjälpte mig att fylla i formuläret är snabbt på plats. Hon har på sig en kortkort röd nätbody och under den minimala svarta underkläder i fejkläder. Hon fäller upp sitsen och sätter sig på herr Nimuras ansikte. Lyckligtvis behåller hon “kläderna” på. När hon sitter där pekar han åt mitt håll samtidigt som han säger något ohörbart. Mina språkkunskaper är inte bra nog för att tolka de dova orden, dämpade av skinkorna mot hans ansikte.

Tydligen tycker han att jag ska prova. Innan jag riktigt vet vad som har hänt så ligger jag där. och blir utsatt för samma behandling. Jag känner mig förvirrad men tänker att det här blir en rolig historia att berätta för såväl framtida avkommor som er, kära bloggläsare. Särskilt upphetsande är det däremot inte, om något så känns det bara ganska dumt.

Bortsett från en ytterligare episod som involverade gamla mannens bröstvårtor, fortsätter kvällen ganska anspråkslöst. Vi fortsätter samtalen där i soffan, och lagom till midnatt säger ägarinnan att det är dags att stänga för kvällen.

När vi är i färd med att ta på oss våra ytterkläder börjar hon plötsligt sticka tandpetare i huvudet på en av de andra kunderna. Han är en man i 40-års åldern med rakat huvud som ligger på golvet mitt i rummet. Hon gör det med van hand och det ser inte ut att göra särskilt ont. Av reaktionen att döma så gillar han det. Även om han då och då tjuter till lite av smärta så ser han samtidigt väldigt glad ut. Jag gissar att det inte är första gången han får den här behandlingen. Till slut har han en tuppkam av tandpetare på huvudet, och hon frågar oss om någon av oss vill känna på den. Ingen av oss känner oss manade.

Istället så ber vi om notan, som slutade på 35 000 yen, drygt 3000 kronor, för hela sällskapet. Fri mat och dryck ingick visserligen, men det kändes ändå som ett väldigt överpris. På tåget hem konstaterar jag att det var en märklig kväll, rolig och intressant. Särskilt manad att komma tillbaks kan jag däremot inte påstå att jag är. Läder, piskor och toalettstolar i all ära, nästa gång det vankas utgång så röstar jag för hederliga Beat Café.

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: +1 (from 1 vote)

Nyår

onsdag, januari 5th, 2011

För första gången firade jag nyår här i Tokyo. Jag var visserligen här förra nyåret också, men då sängliggandes med feber, så det faktiska firandet blev det inte alls mycket av.

I år begav jag mig till den stora korsningen i Shibuya, förväntansfull över vad jag trodde skulle bli ett spektakulärt firande.

Men oj så fel jag hade…
Något organiserat firande var det inte alls tal av. En halvtimme innan tolvslaget var stället förhållandevis dött – de gigantiska tv-skärmarna var avstängda, och de enda förberedelserna på plats var en var en polisinsats i klass med en normal svensk fotbollsmatch.

Strax innan tolv hade korsningen blivit fylld till bredden med fulla ungdomar, mestadels utlänningar, och stämningen smått kaosartad. Exakt när tolvslaget inträffade var det inte riktigt någon som verkade hålla koll på, eller bry sig om.

När jag väl lyckades få upp min iPhone ur fickan upptäckte jag att klockan var 00:05, och smått besvikna begav vi oss från platsen och till en trevlig fest på Echo istället. En liten indiebar mysigt ställe med guldtapeter och billiga drinkar, där jag med vänner brukar arrangera fester med ojämna mellanrum.

Där var det mycket trevligare än i den där korsningen.

Men nästa år firar jag nog hellre på normalt japanskt vis. Det vill säga hemma med familj och vänner, snarare än utgång. Gå ut kan man ju göra alla andra dagar.

Echo Shibuya:
東京都渋谷区宇田川町33-13
楠原ビル2F

2F, Kusuhara building, 33-13, Udagawa-cho,
Shibuya-Ku, Tokyo, Japan

VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.10_1130]
Rating: 0 (from 0 votes)