Detta inlägg publicerade jag häromdagen pÃ¥ min andra blogg, From Tokyo with Love. Twisten är att där höll jag dessa guldkorn till smÃ¥ barer hemliga, bara pÃ¥ Tokyo Total fÃ¥r ni namn och adress. Och detta efter noga övervägande – vissa hemligheter är sÃ¥ bra att man vill hÃ¥lla dem hÃ¥rt hÃ¥rt… Men vad sjutton – delad glädje är dubbel glädje! Ser ni mig där sÃ¥ lova att komma fram och skÃ¥la bara…

Så. Medan ni flätade kransar och dansade kring en gigantisk snorre så spenderade jag och min vän Biola fredagskvällen i Shinjuku. Det var en mycket oortodox midsommar, men väldigt väldigt bra.
Först nÃ¥gra glas ume-shu pÃ¥ jordens kanske skrangligaste takterass pÃ¥ Omoide-Yokocho, den lilla gränden bakom stationen där koncentrationen av minimala yakitori-hak är högst i världen (och dom dragna salarymännen duggar som allra tätast – i folkmun kallas Omoide-Yokocho, som betyder typ Minnenas gränd, ”Piss Alley”). Den lilla gatan är en attraktion i sig, mer genuint folkligt blir det inte. Vi satt där uppe och drack vÃ¥rt plommonvin tillsammans med ett glatt gäng salarymen och OLs, office ladies, och spejade ut över Shinjukus blinkande pachinko-skyltar, fotbollsplansstora tv-skärmar och osande kycklinggrillar och kände att livet var ganska gott trots allt.

Takterassen tillhör baren Albatross, ett minimalt etablissemang på tre våningar à max 5-6 kvadrat. Första våningen är rena rama Röda rummet med kandelabrar, kristallkronor och blodröd, gothromantisk känsla. En våning upp japansk minimalism och galleri, och så taket som bäst kan beskrivas som super-shabby chic.
Här en bild på första våningen så ni verkligen förstår storheten i denna lilleput till bar!

Albatross Omide Yokocho, 1-2-11 Nishi-Shinjuku, öppet till 05, http://www.alba-s.com/access.php#omoide)

Sen gick vi bort till gaykvarteren i Nichome. PÃ¥ vägen strosade vi genom Kabukicho, red light-distriktet, och blev dragna i av karlar som skulle ha in oss pÃ¥ hostklubbar och satan vet allt. Som alltid var det febril aktivitet kring dom hundratals fetischbarerna, lovehotellen, host- och hostessklubbarna, porrklubbarna och infokioskerna som tillhandahÃ¥ller guidning till stadsdelens soaplands (bordeller), happening bars, swingersklubbar, image rooms and what have you… SÃ¥g ett par salarymän artigt bugandes för tvÃ¥ tjejer i rosa sjuksköterskedräkter i latex efter avslutad sabisu, service. Man ska respektera alla dom som berikar ens liv!

Väl i Nichome, där trottoarerna kantades av rangliga bord och uppochnedvända ölbackar som provisoriska utemöblemang, hittade vi vad som måste bli en av mina topp-3-barer i Tokyo någonsin. En Super Mario-bar! Mario överallt. PRECIS överallt i den lilla smockfulla lokalen. Obegränsat tv-spelande ingick i priset och jag och Biola battlade i Ice Climber. Ah vilken nostalgi! Fast back in the days körde jag BOB-saft och ostbågar framför spelet istället för Bloody Mary och senbei.
Och namnet är… ta-da! Muteki Mario, Oövervinnliga Mario. Där är öppet till 04 alla dagar förutom heliga dagar och söndagar, dÃ¥ stängs teveskärmarna redan 01.
(Muteki Mario, Shinjuku 3-11-1, www.mutekimario.com)

När vi ändå är inne på underbart nördiga gaming-barer så vill jag också tipsa om supercoola retrohaket 8 Bit Café (8-Bit Cafe: Q Building 5F, Shinjuku 3-8-9) och minimala men snygga Bar Plastic Model i världens mysigaste barkvarter, fallfärdiga Golden Gai (Bar Plastic Model: Kabukicho 1-1-10-1). Allt ligger i Shinjuku. Detta kan bli din mest popkulturella barrunda någonsin!

Ja, det var en fantastisk afton och jag blev påmind om varför jag är så vilt handlöst förälskad i denna stad. Hur ska jag någonsin överleva någon annanstans?? Lova mig att gör ni EN sak innan ni dör så åk till Tokyo, sup er fulla ihop med nudelslurpande salarymen, gå på Super Mario-barer högst upp i fallfärdiga hus, shoppa dom högsta klackar och kortaste shorts i bästa Shibuya gyaru-stil, ät sobanudlar tills det ringlar ur öronen, åk Yamanote Line i nattrusningen och drick av neonet, plommonvinet, vänligheten, skönheten och febern.