Sovjetunionen, 1982. I Sotji – Svarta Havets lyxort för politikens höjdare – hoppade du inte ostraffat på en luftmadrass och paddlade dig ut från stranden. Är det en avhoppare? Brittisk spion? Mini-ubåt? Skjut först fråga sen, verkade vara badvaktens strategi. Och hans titel var på allvar – han vaktade alla som badade. Inte för att hålla koll på undervattenströmmar eller maneter, utan jag-bevakar-våra-gränser-med-en-skarpladdad-Kalashnijkov-badvakt.

Jag överdriver såklart, men ljudnivån och allvaret i högtalarutropet som följde efter att den stackars oskyldiga turisten på luftmadrass nått ett femtiotal meter ut till havs, skickade tydliga signaler; ”Paddla tillbaka omedelbart. Annars ringer jag Kreml.” Typ.