För alla som har vägarna förbi Bukarest denna vecka, eller får ett sällan skådat behov av en weekend-trip med lite mer än god mat, museum och en eller annan apéro i solen, kan jag varmt rekommendera One World Romania.

Det är en festival med inriktning på mänskliga rättigheter, deras mål är att presentera olika teman genom dokumentärfilmer, och föra fram en debatt i ett aktivt samhälle där människor intresserar sig för andras problem och försöker hitta lösningar genom att bry sig om sin nästa.

Jag var där förra året, och förutom strålande filmer såsom Edet Belzberg’s ”Children Underground” om hemlösa barn i Bukarests tunnelbana, ”Videograms of the Revolution”, en film om medias roll under Revolutionen som resulterade i Ceaucescus fall 1989; och Letter To Anna: The Story of Journalist Politkowskaya’s Death, stod dörrarna även öppna för debatter, fotoutställningar och häng på diverse caféer och biografer. Och det finns en massa vackra biografer i Bukarest.

Årets fotoutställningar fokuserar på lokala gruppers arbete för utveckling, utbildning och samarbete i Liberia och Namibia, med verk av Jana Videira och Jan Mrkvička. Hittar du något som verkligen faller dig i smaken kan du ta med det hem mot ett bidrag till organisationen i fråga.

Jagged Lines. Vision of Our Own World är ett annat konstprojekt inom ramen för festivalen, fotografen Cristian Movila, känd från bl. a.  New York Times Magazine, National Geographic och Paris Match, presenterar en multimedia-installation med några av sina mest provokativa bilder under temat WAR, PEACE, AMERICA, MUSLIM, JEW, and CHRISTIAN.

Bland årets filmer verkar prisbelönta Rabbit à la Berlin, Presumed Guilty och Oceanul Mare vara små guldkorn, liksom Mercedes Stalenhoefs When Borat Came to Town. Den film jag sliter mitt hår för att jag inte är på plats och avnjuter är dok Pray the Devil Back to Hell, en film om kristna och muslimska kvinnor tog gemensam kamp mot vansinnet i Taylors Liberia.

One World Romania arrangeras för tredje året nu, och jag hoppas verkligen att den är här för att stanna. Många av filmvisningarna är slutsålda, och det verkar som att folk har ett genuint intresse av världen och av att i varje fall diskutera hur den kan förbättras. Men mycket man ser på gatorna tyder på motsatsen, framför allt Romani-befolkningen behandlas som pestsmittade, och man ser då och då människor som mannen nedan, de fick som barn alla ben i kroppen brutna, så att det skulle bli lättare att tigga för dem och föräldrarna. Mycket man ser är hjärtskärande, och mest ofattbart är att detta fortfarande accepteras inom EU.