Van life

Monthly Archives: september 2016

Doris vs. Sanden 1-1

Strandencarl

Vi tog revansch på sanden! I torsdags lämnade vi magsjukebubblan på campingen och körde till en ny fantastisk strand, strax söder om Løkken och vet ni vad? Den här gången tog vi det mogna och genomtänkta beslutet att parkera på den hårt packade sanden, precis vid nedfarten till stranden ÄVEN fast att det var långt att gå till vattnet 😛

We got our revenge at the sand! This Thursday we finally got away to a new beautiful beach south of Løkken and do you know what? This time we took the mature decision to park on the hard sand, just at the beginning of the beach ALTHOUGH it was quite a long walk to the water 😛

strandenbella

strandensandslott

strandensand

strandensandkrok

strandendorisbak

strandensolnedmyggnät

strandensolnedg

All kärlek från ett soligt Danmark!

With love from a sunny Denmark!

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

#Tbt – vilse i nationalparken


StoreCarl

Innan vi lämnade Sverige hann vi med ett besök i Store Mosse nationalpark i Småland. Vandringen bjöd på en stor variation av scenerier. Vi gick igenom klassisk barrskog, på spång över stora myrmarker och tallmoskog med låga vindpinade tallar, som fick det att kännas som om vi var i norra Sverige.

Before we left Sweden we visited Store Mosse National Park in Småland. It was a beautiful scenery that changed quite alot along the way. Some of it looked more like you where in the north of Sweden, a tip for those of you who think it’s to far to go to Lappland 😉

storeblomma2

Övertaggade kom vi till parkeringen och ville egentligen bara gå ut på en gång. Men eftersom vi båda blir monster om vi inte äter regelbundet, tvingade vi oss själva till att laga mat först och se till att vi även hade med oss nått att äta på vägen. Klockan drog iväg men tillslut kom vi iväg, Bella med kameran i högsta hugg utan någon som helst stress…

When we came to the park we where so eager to get out. But since we both become monsters if we don’t eat, we forced ourselves to cook some food and pack some snacks for the road. Time flew by but when we finally did get out, we didn’t stress at all…

Storeramlat

Vi hade bestämt oss för att ta leden ”Kävsjö runt” som är dryga 13 kilometer lång, men vi hade inte riktigt funderat på hur lång tid det skulle ta att gå den… Calle packade i förbifarten ner sin pannlampa i väskan och det var tur det, för utan den hade vi omöjligt hittat hem! Halvvägs runt började himlen bjuda på rosalila nyanser och inte långt därefter blev det kolsvart. Har ni gått i skogen i totalt mörker någon gång? Ett tips, gör inte det – det är skitläskigt! På många ställen var det spång som på bilden ovan, med där det inte var det fick vi lysa från träd till träd för att hitta de orangea markeringarna som visade vart vi skulle gå härnäst.

We had decided to take a rout around the lake that was 13 kilometers long, but we sort of forgot to estimate how long time it would take. Carl brought his head lamp and it’s only thanks to the lamp that we actually got home. When we’d walked about half the way, the sky started to turn purple and pink. Not long after that we found ourselves in a pitch black forrest. Have you ever been in the woods in the dark? Don’t try it, it’s terrifying! On many places you walked on a footbridge, but on other places we had to swing the headlamp from tree to tree trying to find the markings that showed us were to go. 

Storerotvälta

När vi tillslut kom tillbaka drygt fyra timmar senare, låste vi om oss illa kvickt och kröp utmattade ner i sängen. Aldrig mer mörkervandring, tack!

When we finally came back to the van more than for hours later, we looked the door as fast as we could and went straight to bed. No more wandering in the dark please! 

StoreBelCal

Men slutet gott, allting gott – eller hur?

But all is well, that ends well – right?

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Magtrubbel i paradiset

De två senaste dygnen har surigt nog spenderats på en familjecamping med kortast möjliga avstånd till en toalett, eftersom Bella åkte på någon slags matförgiftning/magsjuka. Men nu är hon äntligen på benen igen, om än stapplandes 😛.

We’ve spent the last two days hanging out on a family camping, as close as possible to a toilet since Bella got some kind of stomach flu/food poisoning. But now she’s finally up and walking again, even though it’s a bit shaky 😛.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En riktig jävla skitdag…

(English version further down)

Ni vet ibland när ingenting verkar vilja gå ens väg? Igår var verkligen en sån dag för oss… I lördags eftermiddag körde vi in i den lilla staden Løkken och blev genast helt förälskade. Solen sken och till vår stora glädje upptäckte vi att det var tillåtet att åka ner med Doris på stranden och parkera där.

Bara 200 meter längre bort fanns ett beach break och Calle fick äntligen hoppa ner i vattnet och fånga några vågor. På kvällen käkade vi god mat, kollade på en sån där perfekt solnedgång och bara hängde – helt magiskt! Eftersom det inte var tillåtet att campa på stranden, flyttade vi Doris sent på natten och när vi väl somnade så var det med ett leende på läpparna.

Men när vi åkte tillbaka till stranden morgonen efter, blev det inte riktigt lika lyckat… Vi vill ju inte peka ut någon, så låt oss bara säga att en av oss (inga namn nämnda) var väldigt taggad på att komma i och surfa. Istället för att parkera på samma ställe som på lördagen, bestämde sig denne någon för att köra längre ner på stranden, närmare själva surfet (trots att den andra personen i bilen tyckte att det var en dum idé eftersom det fanns en risk att vi skulle fastna)…

Vi lyckades köra Doris ungefär halvvägs, när… Japp, hjulen började spinna och vi typ kunde känna hur de grävde sig ner i sanden.

Paniken växte inom oss båda, men precis innan den slog till ordentligt dök det upp en Land Rover bredvid oss. Med en gubbe i, endast iklädd morgonrock (hur konstigt!?). Medan han började fästa en bogserlina mellan våra bilar, vågade vi hoppas på att problemet snart skulle vara löst. Han hoppade in i sin bil och försökte dra loss oss, tillbaka den väg vi kom. Men det gick inte… Hjulen grävde sig bara ännu djupare ner i sanden och paniken gjorde sig påmind igen. Morgonrocksmannen lämnade oss, men sa att det skulle komma en traktor ner på stranden om drygt en timme (fråga oss inte varför..) och att personen som körde den säkert skulle kunna hjälpa oss.

För en sekund kändes det hoppfullt igen, tills vi tittade oss över axeln mot vattnet. Högvattnet var på väg in och nu började vattenlinjen komma läskigt nära Doris. Vi insåg att vi inte kunde vänta en hel timme! Istället började vi springa runt på stranden och leta efter någonting att lägga under hjulen för att få fäste. Det vi hittade var någon form utav bänkgrejer, som är det ni ser på bilden där uppe. Vi började gräva för att försöka få in dem under Doris däck, livrädda för att vi inte skulle hinna innan vattnet hade stigit för högt. Samtidigt såg Bella bilder i huvudet på hur Doris började sjunka ner i den vattenblandade sanden och tillslut välte. Och hur drömresan skulle vara över innan den knappt hade börjat…

Precis när vi äntligen hade fått in plankorna under däcken, kom en äldre man promenerande på stranden och stannade bredvid oss. ”Det där kommer aldrig att gå, inte en chans att ni kommer upp härifrån!”… Det var droppen som gjorde att Bella bara släppte allt, började gråta och gick därifrån (nä kanske inte den bästa lösningen på problemet såhär i efterhand). Carl insåg att han inte skulle kunna lösa situationen på egen hand och sprang upp till nån kille som precis höll på att öppna sin surfskola i närheten. Som tur var visade det sig att han hade en kompis som ägde en gigantisk Land Rover. Han ringde dit kompisen som än en gång tog sig an uppgiften att försöka få upp Doris ur sanden. Bogserlinan sattes på plats och den här gången – lyckades det!

Det tog lite tid, en hel del kaffe och ett långt snack, men nu mår vi bra igen – alla tre! :)

(Om vi lärde oss någonting av detta? Ja det var väl det där med att genvägar ofta är senvägar…)

You know when sometimes things really don’t go your way? Yesterday was definitely one if those days… We arrived to Løkken saturday afternoon and totally fell in love with the place. The sun was shining and what a joy, when we realized that you were allowed to drive on to the beach, and park there.

There was a beach break, with surfable waves just 200 meters away and Carl finally got to jump in the water and catch some waves. The evening followed with good food, a beautiful sunset and good vibes – it was just epic. Since you can’t camp at the beach, we moved Doris to another location during the night. We fell asleep with a smile on our faces.

But when we drove back to the beach yesterday morning, things didn’t really end up as awesome as the day before. We wouldn’t want to point any fingers, so let’s just say that one of us (no names mentioned) was very eager to get out in the water, too catch some waves. Instead of parking in the same place, this someone decided to drive further out on the beach, closer to the surf spot (even though someone else thought it was a bad idea cuz we might get stuck)…

We managed to get Doris almost half way, when… Yep, the wheels started spinning and we could almost feel how the wheels were digging down in the sand.

We could both feel the panic growing inside, but just before it hit, this Land Rover with a man in a morning robe (how strange!?) drove up besides us. We hoped that the problem would be solved right away, as he helped us to attach a rope between our cars and tried to pull us out and back the way we came. But it didn’t work… Our wheels just kept digging deeper and deeper and the panicy feeling started to knock on the door again. The morning robe-man left but said that a tractor would come around in an hour or so (don’t ask us why..) and that the driver probably could help us.

For a moment things felt hopeful, but then we turned our heads towards the water. The tide was coming in and now the water was scaringly close to Doris. We realised that we couldn’t wait for an hour! So we ran around scanning the beach for something to put under the wheels and found these bench-things that you see on the picture. Both of us started to dig in the sand to be able to get them under Doris wheels, really scared that we wouldn’t have enough time. Bella could see pictures in her head of Doris sinking into the sand, tipping to the side and how our dream would come to an end before it had hardly started…

Just as we’d gotten the planks in under the wheels, an old man who was out strolling on the beach stopped besides us. ”That aint going to work, you will never get it up!”… At this point Bella lost it, started crying and just walked away (not the best solution when you think about it now). Carl realized that he couldn’t fix this on his own and ran to a guy that was just about to open his surf school. Fortunately he knew a guy with a  huge rover who he called. Once again we tried to pull Doris back to where we came from and this time – it worked!

It took some time, several cups of coffee and a long talk, but now we’re fine again – all three of us! :)

(Any lessons learned? It’s always worth walking the extra mile (or meter) to get to the surf)

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 9.5/10 (4 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Att ha Skagen för sig själv

skagendoris

Igår hittade vi en riktig pärla att stanna på, precis vid stranden och bara två kilometers promenad från Skagens stora sevärdhet Grenen – spetsen av Danmark där Skagerrak och Kattegatt möts. 

Yesterday we found a beautiful place to stay, just by the beach and only two kilometers from Skagens main attraction Grenen – where Skagerrak and Kattegatt meet. 

skagenhomeskagensegelbåtskagenkopp

Det fantastiska med att kunna vara ute och resa efter högsäsongen, är att stränderna är nästan tomma. Igår kväll när vi spanade in Grenen, var det vi och kanske tio personer till som var där, där det kryllar av folk under sommaren. Idag när vi tog en promenad på stranden och byggde oss ett litet stenmonument vid Danmarks nordligaste punkt (vilket tydligen är en grej en ska göra där), var det bara vi och ett par till så långt ögat kunde nå.

The wonderful thing about being able to travel after high season, is that the beaches are almost empty. Yesterday evening when we had a look at Grenen, it was just us and around ten other people there, where it’s crowded in the summer. Today when we took a walk on the beach and built a little monument at the most northern point of Denmark (wich apparently is something you should do), it was only us and one other couple as far as you could see.

skagenpar skagencarlsstenar skagengubbar

Snart bär det av söderut mot Tyskland, har du några tips på vad vi inte får missa? <3

Soon we’ll head south towards Germany, do you have any tips on what not to miss? <3

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

”Hemma hos” i Doris

Dorishelkropp

Här har vi henne alltså, Sprintervanen Doris och tillika vårt älskade lilla hem! Namnet fick hon faktiskt ganska nyligen efter flera år av att vi inte hittade något passande. Tidigare har vi bara sagt ”bussen” eller ”vanen”, men så gick våra vänner Nisse och Jenny och fick en ascool, nästan ständigt glad liten dotter – som fick namnet Doris. Eftersom vår van också är ascool och nästan ständigt gör oss glada, gick det upp för oss att Doris var det perfekta namnet!

Here she is, Doris the van! The name is actually quite new because we’ve hade a hard time finding something that felt good enough. Until recently we’ve just called her ”The bus” or ”The van”, but then our friends Nisse and Jenny had a super cool daughter who’s happy almost all the time. And since our van also is super cool and since it makes us happy almost all the time, we realized that Doris was the perfekt name!

Dorisbakifrån

Doriswearesogod

Dorisbordet Dorisdödsklubban

Vad tycker ni? Vart skulle du åka om du hade en sån här van? Du kanske rent utav har något tips på vart vi skulle kunna bege oss? <3

Kolla in ”It’s all in the details” för fler bilder av Doris!

What do you think? Where would you go if you had a van like Doris? You might even have some tips on where we could go next? <3

Doriscalleläser

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.3/10 (10 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

#tbt till kräftjakt i Småland

ÅhultKarinharry

De av er som har läst RES intervju med oss, kanske reagerade på att vi bara har ett enda planerat stopp på vägen. Men faktum är att det inte är riktigt helt sant, förutom Fontainebleu i Frankrike har första målet hela tiden varit att spendera några dagar med våra vänner Sara, Harry, Karin och Johan i Småland. Och där hade vi turen att få hänga med på kräftjakt!

As we’ve said before here and on our Instagram (@swewanderlust), we don’t really have a plan on were we’ll go. But one given place was to visit our friend Sara, Harry, Karin and Johan in the beautiful landscape of Småland. And while we were here, we had the opportunity to go with them on a crayfish hunt!

ÅhultKräftkorg

Spänningen när håven sänktes ner i vattnet och kräftorna sedan sakta kröp fram ur sina hålor var fantastisk! Fem vuxna och en fyraåring satt på helspänn och väntade tills en kräfta krupit i och det var dags att rycka upp håven.

It was so exiting to sit there and wait for the cray fish to fall for the bait!

Åhultkräfta

Och visst fick vi napp! Men även om slutet av augusti är högsäsong för kräftskivor så fick dessa små krabater krypa ner i vattnet igen, eftersom ingen av oss äter kräftor.

And they did! Even if the more common thing is to throw a Swedish crayfish party, we let them back in again since we don’t eat animals.

åhultvägenkor

Förutom den lyckade kräftjakten hann vi även med en långpromenad i detta idylliska landskap.

Besides the hunt we also had time to enjoy this beautiful landscape where several of Astrid Lindgrens fairy tales take place.

åhultkossor

Är det möjligt att tänka på annat än Emil i Lönneberga och Barna i Bullerbyn när en går på dessa grusvägar?

Ni som följer oss på Instagram vet att vi har lämnat Småland och numera befinner oss i Danmark, mer om det i nästa inlägg!

Have you seen Emil of Lönneberga or The children of Noisy Village? Then you will recognize the surroundings!

Those of you who follow us on Instagram might have seen that we have left Sweden for Denmark, more about that in next post!

åhultinsta



VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Nu drar vi!

carlbellaprofilbild

Hejsan, Carl och Bella här! Vi är alltså senaste tillskottet bland RES bloggare och är väldigt taggade på att dela vår resa med er. Startskottet gick i slutet av augusti när vi rullade ut vår Mercedes Sprinter från Bellas barndomshem i Norduppland, med målet att köra kustvägen söderut mot Spanien och Portugal. Exakt vilka länder och platser vi kommer att besöka har vi valt att lämna öppet, tanken är att snappa upp tips på vägen och köra dit näsan för tillfället pekar.

Hello from Carl and Bella! We are RES newest bloggers and so happy to be able to share our trip with you. We left home at the end of august in our Mercedes Sprinter and the plan is to drive along the coast towards Spain and Portugal. But we haven’t planned exactly were we’ll go since we want to leave it open, go with flow and hopefully pic up a few tips from fellow travelers along the way. 

CarlBellaskratt

Vi har båda slutat våra jobb för att kunna spendera de kommande månaderna fram till januari på resande fot. Carl är konstnär och jobbar på en förskola som han har tagit tjänstledigt från, medan Bella är journalist som nu senast kommer från Sveriges Radio. Tanken är att använda tiden på resan för att engagera oss i konst/skriv-projekt som vi vanligtvis inte hinner med eller prioriterar bort i vardagen.

Both of us have stopped working to be able to spend the coming months on the road. Carl is an artist that also works at a kindergarden and Bella is a journalist thats been working both with tv and radio. During the trip we plan spending time on projects that we usually don’t have the time for in our everyday life. 

Doristhevan

Vårt hem kommer vara denna fräsiga Sprintervan Doris, som vi tillsammans med Bellas pappa Kjell (med betoning på Bellas pappa) har byggt om och inrett till ett litet hem på hjul. Här finns allt vi kan behöva från säng och kök till kylskåp och toalett. Det enda som vi egentligen saknar är en dusch, men å andra sidan har vi löst det enkelt tidigare med ett dopp i havet eller någon härlig sjö.

Vi förstår att ni är sugna på att se insidan också, men det kommer i ett helt eget inlägg inom kort. Tills dess får ni gärna spana in vår Instagram @swewanderlust där det redan finns en hel del bilder!

Ha det bäst!

Our home will be this awesome Sprinter van Doris, that we rebuilt together with Bellas father. Inside we have all we need from a bed and a kitchen to a refrigerator and a toilet. The only thing we don’t have is a shower, but that’s no problem since we’re never to far away from the ocean. 

We understand if you’re interested in seeing more of the inside, but we’ll give you that in i post later on. Until then you can check out our Instagram @swewanderlust for more pictures!

All the best!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)