Van life

Regn och missmod i paradiset

spöregn

Den som inte är upplagd för lite bitterhet, vänligen scrolla till slutet direkt! <3

Det är för det mesta helt fantastiskt att resa på det här viset som vi gör, vi kommer nära naturen, har vårt hem med oss vart vi än far och kan spendera tiden precis som vi själva vill. Men lik förbannat kommer det ibland dalar, som får oss att bara vilja ställa Doris vid sidan av vägen och boka en flygresa hem. Igår var en sån dag.

Those of you that don’t have the energy to read about some complaining, please scroll down to the end of this post! <3

Most of the times it’s just amazing to travel the way we do, we live close to the nature, have our home with us and can spend the time doing whatever we feel like doing today. But for some damn reson we still have our bad days that makes us want to park Doris on the side of the road and just book a ticket home. Yesterday was one of those days.

Spöregnet slår mot balkongräcket

Ingen av oss lyckades sova särskilt långa stunder åt gången, eftersom regnet öste ner hela natten. Inte ett sånt där härligt sommarregn som låter lite mysigt mot korrigerade plåttak. Nej det lät som att tusen små apor satt och hamrade med små minihammare på vårt tak. Som om inte det vore nog blåste det så mycket att hela Doris gungade och vinden ven orimligt högt i takluckan precis ovanför vårt huvud. När det sen började åska och blixtra, kände vi att vår parkering högt uppe på den vackra klippan inte längre kändes särskilt säker.

Neither one of us managed to get a lot of sleep, since the rain was pouring down all night. And it wasn’t one of those cosy summer rains. No this one sounded like there where thousands of small monkeys hammering with tiny hammers on our roof. As if that wasn’t enough, the wind was so strong that Doris was rocking back and forth and it was whistling loud in the sunroof above our head. When the thunderstorm came in the morning, we didn’t feel so safe on our high beautiful cliff and decided to leave. 

palmer

Fortfarande iklädd pyjamas lämnade vi den utsatta platsen och körde in till Sagres istället för lite lä och skydd från blixten. När vi satt där på en parkering inne i en stad där det mesta är igenbommat för vintern, i en pyjamas som borde tvättats för ett bra tag sen och med flottigt hår – kändes det som att vi hade fått nog av vanlivet. Jag hade ingen lust att vara instängd i Doris och inga regnkläder i världen hjälpte när regnet liksom snarare kom från sidan än uppifrån. Flyktplanen som började forma sig i mitt huvud kändes både förbjuden och alldeles, alldeles underbar.

Still in my pyjama we drove in to the small town of Sagres, to get some shelter from the thunderstorm. When we sat there on a parking lot in  town where everything was closed for the winter, in a pyjama that should have been cleaned a long time ago and with greasy hair – it felt like we’d had enough of the van life. I didn’t want to be shut-up in Doris and no rain clothes in the world would help since the rain more came from the side than from above. The escape plan that started to take shape in my head seemed both forbidden and completely, completely wonderful. 

Det tog lite tid för Calle att bearbeta förslaget om att vi skulle överge Doris och ta in på ett hotell över natten. Men efter ett tag tyckte även han att det lät skönt att få ta en varm dusch och sova i en riktig säng för första gången på flera månader. Att de dessutom visade sig vara marginellt dyrare än att ta in på en camping, eftersom det är lågsäsong och alla turister är long gone, gjorde beslutet ännu lättre att ta.

It took some time for Carl to process the suggestion to abandon Doris and check in to a hotell for the night. But after a while even he thought it sounded nice to have a warm shower and to sleep in a real bed for the first time in months. And when we found out that it wasn’t that much more expensive than a campsite, since it’s off season and all the tourists are long gone, it was a quite easy decision to take. 

Nyduschade (i mitt fall nybadad, tack gud för badkar!) och glada i hågen för att solen valde att titta fram ungefär en halvtimme under eftermiddagen, avnjöt vi sedan en sen lunch på den supermysiga restaurangen Armazem. Det var lite oklart för som ni ser på bilden ovan så var bara ungefär halva restaurangen dukad, men farbröderna som serverade i sina rutiga skjortor och gubbkepsar var väldigt trevliga.

After a long shower (and for me a long bath, thank you god for bath tubs!) and with a big smile on our faces since the sun showed up for about half an hour, we then had a late lunch at this lovely restaurant called Armazem. It was a bit strange cuz as you can see on the picture only about half of the tables were set, but the old men that served the food were very friendly.

För en gångs skull fanns ett vegetariskt alternativ som inte var pizza, pasta eller sallad. Den här grytan med couscous och picklad vitkål var supergod!

Ibland kan det vara skönt att få en omstart även fast en lever sitt drömliv, det kan ju inte vara en dans på rosor jämt som smarta människor ibland säger. Nu har vi fullt med energi att fortsätta utforska Portugals vackra kust!

For once there was a vegetarian option that wasn’t pizza, pasta or a sallad. This stew with couscous and pickled cabbage was really tasty!

Sometimes it can be nice with a restart even if you live your dream life. Life can’t always be a walk in the park as smart people sometimes put it. Now we’re full of new energy to keep on exploring the beautiful coast of Portugal!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)
Regn och missmod i paradiset, 10.0 out of 10 based on 1 rating

One thought on “Regn och missmod i paradiset

  1. Pingback: 9 tips till dig som vill fricampa | Van life

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *