Reseguide Dublin: Ett ljusfräknigt och solberövat Dublin tar sina första stapplande steg ut i ljuset efter några ödesdigra år i ekonomiskt totalmörker. RES Micha van Dinther berättar den nya historien om den generösa, gästvänliga och ödmjukt optimistiska irländska huvudstaden.

Dublin är berättelserna stad, och dess är invånare med största sannolikhet bland de bästa historieberättare man någonsin kommer att stöta på. Har man någon gång gett sig på författaren James Joyces tegelsten Odysseus, en roman som av många anses vara 1900-talets mest inflytelserika litterära verk, vet man hur intrikata, mångbottnade och näst intill ogenomträngliga historier de irländska författarna har en förmåga att berätta.

I likhet med Odysseus, som utspelar sig under en junidag i Dublin år 1904, är ett besök i den irländska huvudstaden ett lapptäcke av sammanflätade historier, personporträtt och upplevelser. I centrum står människan. Den rödlätta, fräkniga Dublinbon är vida omtalad för sitt jordnära, öppna och gästvänliga sätt, och till skillnad från världens många klichéartade turistmyter kommer just denna inte på skam. Inte ens under en kort sekund.

Dublin grundades redan 841 av vikingarna. Under 1300-talet intog Henrik II av England staden och de omkringliggande områdena som gick under benämningen ”The Pale”. Under 1600-talet växte Dublin så det knakade, då protestantiska flyktingar från hela Europa fann sin tillflykt i staden. Först 1922 fick irländarna sin efterlängtade självständighet gentemot England. Under 2000-talets början upplevde hela Irland en rejäl boom, men mörka moln på den ekonomiska horisonten har under senare år haft extra starka konsekvenser för landet. Dessa skingras just nu så sakteliga.

Dublins kända gregorianska arkitektur, som uppfördes mellan 1720 och 1840, svischar förbi utanför fönsterrutorna på hop-on-hop-off-turistbussen som tar oss mellan stadens mest kända sevärdheter. Vid ratten (och mikrofonen) sitter ännu en stor historieberättare. Med stark inlevelse och en väl tilltagen portion humor berättar vår chaufför om de färggrant målade dörrarna som varje natt ledsagar de salongsberusade pubbesökarna till sina respektive hem. Att statyn av en nedstämd Benjamin Guinness utanför Saint Patrick’s Cathedral skulle ha sin grund i den räkning han fått efter restaureringen av katedralen, får hela bussen att lysa upp i det gråregniga Dublin.

Enligt Dublinborna själva reser man hit för allt annat än just vädret. Staden är en livlig och modern huvudstad med trendiga hotell, bra restauranger och spännande nattliv. Inom kultur och konst står den sig väl i konkurrens med Europas dito – tidigare nämnda James Joyce, men även författare som Oscar Wilde, George Bernard Shaw och William Butler Yeats har varit verksamma här – och dessutom förärats en rad intressanta museer.

Stadens publiv behöver ingen närmare introduktion. Var och en av de över 1 000 pubarna fungerar som ett andra vardagsrum – det är här invånarna blottar sina själar. Slå dig ner bredvid en främmande person, skåla i en pint Guinness och låt såväl öl som historieberättande flöda fritt hela natten lång.