Cypern surprise

De mest vågade partyturisterna har lämnat Cypern bakom sig, men ön förblir ändå ett av Europas mest älskade resmål. Snart 40 år efterdelningen i grekiskt och turkiskt är det hög tid att återupptäcka Medelhavets kluvna paradis.

Tex och foto: Jörgen Ulvsgärd

På kafé vid Mosaic Plaza i Pafos på västra Cypern sitter man som vid en catwalk med uppvisning av de huvudsakligen brittiska turisternas semestermunderingar. Det är komiska hattar, proppfulla midjeväskor, för djupa urringningar, t-shirtar med skabrösa tryck och skjortor uppknäppta över svällande, rödblanka bukar. Kavalkaden är så brokig att man knappt höjer på ögonbrynen när en man utklädd till groda plötsligt passerar.

Ett von oben-perspektiv? Kanske det, men icke desto mind-re sant, och en illustration till den klassmässiga dimensionen av resandet.

Pafos har uråldriga anor, dess övre del är en levande stad, den nedre är ett hårt exploaterat turistområde av souvenirbutiker, serveringar med menyer på åtta språk och bargator där det krökas till tinnitusmusik. Det är en spegling av barlivet i Agia Napa i öns andra ände, även om många festare numera drar till full moon parties i Thailand i stället.

För både barnfamiljer, partykids och övervintrande pensionärer är Cypern ett av de verkligt älskade chartermålen. Men liksom på andra genomtröskade destinationer satsar man också här på att bredda utbudet i en mer sofistikerad riktning. Det växer upp designhotell, spaanläggningar och restauranger i toppklass, ett exempel är den gigantiska marina som byggs i Lemesos som sägs bli ”Cyperns svar på Saint-Tropez”.

Vid den smärtsamma delningen av ön efter att Turkiet med hänvisning till en greknationalistisk statskupp invaderade nordsidan 1974, försvann välkända Famagusta från turistkartan. Greker och turkar hade levt sida vid sida, nu tvingades tiotusentals människor lämna sina hem och verksamheter. Den södra delen, Republiken Cypern, är internationellt erkänd, medan endast Turkiet erkänner Nordcyperns turkiska republik. Och en återförening tycks avlägsen. Grekcyprioterna sa nej i den senaste folkomröstningen.

Ortsnamnen på sydsidan är numera officiellt helleniserade. Nicosia blev Lefkosia och Limassol blev Lemesos, men i dagligt tal lever de gamla namnen.

Cypern må vara delvis hårdexploaterat, men det är lätt att styra bortom det grälla och bullriga och upptäcka hur mycket mer det finns att se. Att platsen där jag sitter heter Mosaic Plaza beror på att den ligger strax intill Pafos stora, världsarvsklassade arkeologiska område. Det är bokstavligen bara ett par stenkast från kommersen till bland annat de magnifika romerska golvmosaikerna från 200-talet. Här hade de mäktigaste i Nea Pafos sina palats, och man häpnar inför detaljrikedomen och färgbehandlingen i scenerna ur den antika mytologin. Bilden av Ovidius tragiska kärlekspar Pyramus och Thisbe påminner om att det i grunden nog bara finns sju historier att berätta. Hur många som har lånat temat från den här sagan är inte lätt att säga, men den mest kända är William Shakespeare med Romeo och Julia.

Till området hör också de så kallade kungagravarna från hellenistisk och romersk tid. I dunklet kan man begrunda livets förgänglighet, men nu om våren är hela området en fest för livet. Blomsterprakten är som en uppvisning av en speedad florist, det är långa, rödlysande stråk av vallmo genom kaskader av grönt, gult, blått, vitt och rosa mot bakgrund av Medelhavets blå.

Samma skönhet möter på sluttningarna mot havet ett par mil upp längs kusten, vid Lara där havssköldpaddorna lägger sina ägg på vad som kan vara öns vackraste strand. Vågorna frasar, horisonten är tom. Arkaiskt är ordet, och Cyperns historia förlorar sig verkligen i dåtidens dimmor där man skymtar såväl greker och egyptier som perser, assyrier, romare, venetianare, turkar och britter. Storbritannien höll den strategiskt viktiga ön från 1878 till 1959, men även efter självständigheten finns engelsmännen kvar. Från radaranläggningarna på Mount Olympus bevakar de en stor del av östra Medelhavet.

Polis vid Chrysochouviken i nordväst har ett ganska intetsägande namn eftersom det betyder ”stad”. Men det är en behaglig liten ort, i trakten finns fina stränder, och härifrån kan man fortsätta ut på Akamashalvön och till Afrodites bad.

Kärleksgudinnan Afrodite sägs ha fötts ur vågskummet vid Afroditeklippan mellan Pafos och Lemesos, till baden ska hon ha gått för att skölja av sig efter kärleksstunderna. Men det är oklart vad turister väntar sig att se på ett ställe berömt för att ha besökts av någon som aldrig har existerat. Det är i sådant som besöksnäringen visar lejonklon.

Från Polis leder vägen söderut upp i bergen mellan macchia och tall, i kvällningen kommer jag till byn Miliou på 1 000 meters höjd där det finns en kylig klang i luften. I närheten har ett vackert gammalt kloster förvandlats till Ayii Anargyri Spa Resort, inbäddat i grönska och på morgnarna i forsar av fågelsång från pinjer och plataner. Här handlar det om avkoppling, kring poolen eller i de svavelhaltiga baden och genom allehanda behandlingar.

Munkarnas matsal är förvandlad till bar, vilket de fromma bröderna näppeligen hade kunnat föreställa sig. Att ett spa numera är självklart för varje bättre hotell kan möjligen ses som ett uttryck för vår tids självfixering. Man ska skämma bort sig, och visst är det avslappnande och skönt, men för att tro att vatten och naturmedel rår på det mesta mellan celluliter och åldrande måste man förlita sig på kvasivetenskap. Inte ens eau de vie, livets vatten, håller vad det lovar, utom möjligen för stunden.

Timtal i svavelvatten är ingenting för Dinos Costi i Lemesos. Massage en gång i veckan, sedan är det gasen i botten för denne kraftigt överviktige rökare, arbetsnarkoman, perfektionist och ensamstående far. Hans krog Dino Art Café räknas som en av Cyperns bästa, men utan lyxpriser. Inredningen är sparsmakad och trivsam, väggarna är en växlande konstutställning, och kvällens japanskt inspirerade rätter är enastående.

Dinos växte upp i England som barn till fattiga cypriotiska föräldrar, och han följer ännu faderns råd:

– Han sa: ”Om du inte skulle vilja äta det själv, servera det inte.”

Om det blev allmän regel skulle det vara glest mellan restaurangerna, men här i Lemesos gamla stad är det ganska gott om bra krogar i de vindlande gränderna. I medeltidsborgen i närheten lär Rikard I Lejonhjärta år 1191 både ha gift sig och utropat sig till kung över Cypern.

Efter turkarnas invasion 1974 tog Lemesos över rollen som både turist- och hamnstad när Famagusta hamnade på andra sidan gränsen. Sedan dess har det vuxit upp vad som kan beskrivas som en 15 kilometer lång hotellkedja utmed kusten. Men det finns också iögonfallande villor, av vilka många ägs av ryssar. Bara i Lemesos är de cirka 30 000, men i likhet med folk med andelslägenheter klumpar de sig gärna samman i vad som brukar kallas diasporisk gemenskap.

När trafiken i Lemesos känns för pressande är det skönt att svänga av på väg B8 mot de gröna Troodosbergen. Sjön till vänster är egentligen Kourisdammen, en reservoar som äntligen är full av vatten efter åratal av torka.

Vita hus klänger på klipporna. Vid byn Lofou finns ännu ett exempel på Cyperns nya turism. Apokryfo är en grupp gamla stenhus som har gentrifierats till ett lantligt, fridfullt boutiquehotell. Här i Koumandariaregionen odlas mycket av öns vin, och kanske har hela Medelhavets vinodlingar rötterna just på Cypern.

Agros är en välmående by där man har lyckats hejda den annars så vanliga avfolkningen. Här finns gymnasium, butiker, ett hotell och småindustrier som producerar till exempel sylt och marmelader och produkter av den persiska rosens ljuvt doftande blad.

Savras Athrakiotis och hans hustru Ifigenia har bott här hela livet. Han är före detta murare och vinodlare, nu i 75-årsåldern hålls de mest vid huset med utsikt över dalen. Ovanför tv:n står rader av fotografier på släkten. Savras talar om Cyperns medlemskap i EU.

– Det skulle bli så bra, säger han. Och visst, vi har fått bidrag, men hur ska vi kunna konkurrera med jordbruksprodukter utifrån? Cyperns volymer är för små för export.

Ifigenia ställer fram fikon och tsouveka, små knyten fyllda med ris och russin. Till detta ett litet glas fryskall, hemdestillerad zivania, den sorts sprit på pressrester som turkarna kallar raki, spanjorerna aguardiente och italienarna grappa.

Under kampen mot engelsmännen på 1950-talet gömde Savras gerillasoldater i ett lönnrum i hemmet. Det var ett vågspel; den som avslöjades med att skydda motståndsmän fick sitt hus sprängt.

Ingenstans blir delningen av Cypern så tydlig som vid övergången mellan nord och syd i Lefkosia, numera Europas enda kluvna huvudstad.

Det moderna Lefkosia har vuxit utanför de massiva, venetianska sandstensbastioner från 1500-talet som omger den gamla staden. Huvudstråket där innanför är gågatan Lidras (eller Ledra), med vackert gula hus och doftande apelsinträd. Den kantas av klonade butiker, men på de tysta smågatorna och bak bysantinska kyrkor finns undanskymda krogar och vattenpipekaféer. Eller så finner man sig sitta bredvid 30 pensionärer som alla talar Oxfordengelska.

Vid Lefkosias ”Checkpoint Charlie” visar man passet på den nordcypriotiska sidan för att komma in i den ockuperade zonen. Kontrasten är påfallande. Även om också turkcyprioterna har fått det bättre – bland annat genom inflyttning av ”bosättare” från fastlandet – så är här betydligt mer slitet, rörigt och basarlikt än på den EU-stödda sydsidan. Det känns mer exotiskt, och som resenär söker man ju gärna det ”olika”, det som ger något att prata om vid hemkomsten. Det är väl samma fenomen som gör att folk hellre lyssnar till skildringar av missöden än hur man hittade ”den där un-der-bara lilla fiskkrogen”.

Flickor skyndar förbi med kaffebrickor, gamla män sitter utanför grottliknande butiker, en minaret höjer sig bortom markiser och parasoller. Här går man lätt och gärna vilse, men det gäller att inte missa Büyük Han, det ottomanska värdshuset från 1572 där handelsmän och resande fick tak över huvudet för sig och sina lastdjur, och där det nu kring den förtrollande innergården finns kaféer och hantverksbutiker.

Och detta hör alltså till ett annat land.

Några raki brukar räcka för att knäcka världsproblemen, men Cypernfrågan är en för hård nöt. Och om samexistens inte fungerar på en ö som bara är tre gånger större än Gotland, hur ska då någonsin Europa komma på god fot med den muslimska världen?

BRA ATT VETA

Vänstertrafik gäller. Skyltningen i städerna är dålig, men bättre när man kommer ut på vägarna.

Cyperns viktigaste näringar är turism, livsmedels- och cementproduktion.

Skidåkning på Cypern kanske låter avigt, men det finns faktiskt fyra liftar på Mount Olympus, 1 921 meter över havet. Störst snöchanser är det kring februari. Efteråt blir det afterski vid någon strandbar.

Cypern har mängder av fina, blåflaggade stränder. Tätast mellan dem är det i Agia Napa-området.

BOENDE

Londa Beach Hotel

Vid havet utanför Lemesos ligger ett designhotell som representerar det nya Cypern. Sparsmakat och fantasifullt på samma gång: marmor, trägolv i svart, möbler i vitt. Omtalat spa, privat strand. Till hotellet hör Caprice, en av öns bästa restauranger. Dubbelrum från cirka 2 200 kronor.

72 Georgiou A, Potamos
Yermasoyias, Lemesos
+357-258 655 55
londahotel.com

Ayii Anargyri

Sparesort i gammalt kloster på 1 000 meters höjd nära byn Miliou. Utmärkt restaurang och bar, fin pool samt en omfattande meny av spabehandlingar. Från propra standardrum med balkong i nya annexet till Prestige Suite med bergsutsikt från det egna spaet. Dubbelrum från cirka
1 400 kronor.

Miliou
+357-268 140 00
aasparesort.com

Apokryfo

Agroturism boutique style. Gamla, fint inredda stenhus bland bergen i byn Lifou, lugnt, elegant, med litet spa och restaurang ­Agrino med bland annat traditionellt cypriotiskt kök. Dubbelrum från 1 400 kronor.

Lifou
+357-258 137 77
apokryfo.com

RESTAURANGER

Snabbmat och brittiskt pubgrub i oändlighet, men det finns faktiskt även gott om bra restauranger. Den cypriotiska mattraditionen har rötterna i den ottomanska tiden, så missa inte mezeutbudet, men ta det lugnt i början, kavalkaden av rätter tar aldrig slut.

Dino Art Café

Trendigt och trivsamt, berömt bland annat för salladerna, men också för bra pasta och asiatiska rätter (Dinos Costi jobbade några år i Japan innan han återvände till Cypern).

62–66 Irinis, Lemesos
+357-257 620 30

Caprice

Baren och restaurangen lockar både lokalbefolkning och turister. Svenske kocken Patric Steckl­macher skapar medelhavssmaker med både svenska och franska inslag, och hyllar cypriotisk tradition i modern tappning, helst närproducerat.

Londa Beach Hotel,
72 Georgiou A, Potamos
Yermasoyias, Lemesos
+357-258 655 55

Gourmet Taverna

I Pafos krogdjungel är det lätt att trampa snett, men här vet de vad de håller på med och är lyhörda för gästens önskemål. Trevlig service och bra vinlista.

Posidonos/Dionysou, Pafos
+357-269 336 26

LITTERATUR

Lonely Planets Cyprus är riktigt bra.

För mer fördjupning, välj Cypern: kärlek, krig och kult av Marie-Louise Winbladh (Sekel Bokförlag), initierat om historien och politiken – författaren har varit ansvarig för Medelhavsmuseets Cypernsamlingar.

Lawrence Durrells Bittra citroner, en engelsman i 1950-talets Cypern.

Krogtips i Time Out Cyprus.

MER INFORMATION

Cyperns Turistråd i Stockholm

08-10 50 25
visitcyprus.com

Relaterade artiklar