Apulien - Syditaliens färgklick

Grön växtlighet, röd jord och klarblått vatten är det tydligaste tecknen på att du är i Apulien. En charmig oexploaterad jordbruksregion med lantliga hotell och rustik mat i södra Italien.

– Vi ville vara lite av pionjärer och satsa på något som var ogjort. Toscana kändes gjort för länge sedan, samma sak med södra Spanien. Därför blev det Apulien, berättar Wenche Östensen från Stockholm.

Tillsammans med sin man Jan Johanson bestämde hon sig för att flytta till Italien och började leta efter en gammal gård som kunde byggas om till hotell. Valet föll på masseria Coccioli – masseria kallas de gamla lantgårdarna i Apulien. Efter köp 2005 och ombyggnad – ”gården var en ruin” – kunde de öppna tre år senare. Läget är strategiskt mitt emellan Lecce och Otranto, där sandstränderna är som vackrast.

Vi hyr cyklar och trampar ner de fyra kilometrarna till havet. Tomt och stilla denna sensommardag i september, då högsäsongen definitivt är över. Vi fortsätter med bilutflykter de kommande dagarna ner till stränder som San Foca och Torre Andrea intill de små Aliminisjöarna. På denna idylliska plats landsteg turkarna och invaderade Italien. Sommaren 1480 kom 150 fartyg med 18 000 soldater, som resulterade i en massavrättning av invånarna i Otranto.

 

 

Tre färger dominerar Apulien som ingen annan av Italiens regioner: det gröna landskapet, den röda jorden och som en skarp kontrast det blåa Medelhavet.

Apulien är Italiens största jordbruksregion med produktion av frukt och grönsaker. Det är också det område som producerar mest vin och olivolja i hela Italien.

Överallt ser vi de knotiga relativt höga olivträden som kantas av låga vita stenmurar. Kilometer efter kilometer: en Medelhavsvariant av den svenska granskogen. En idyll, där man bara väntar på att tjuren Ferdinand ska dyka upp och sitta och gosa under ett av de uråldriga träden. Men tjurar liksom betande kor är en ovanlig syn ute på fälten här.

Jorden, särskilt i den södra delen av landskapet som kallas Salento, är järnrik och har en påtaglig brunröd färg. Alla intryck förstärks av det kristallklara blå vattnet kantat av både klippor och vita sandstränder. Apulien har vid sidan av Sardinien Italiens renaste vatten. Förklaringen är enkel: här finns inga stora industrier. De stora städerna är relativt få och har fungerande reningsverk. Regionen saknar stora floder som rinner ut i havet. Utanför den södra delen finns öppet hav ända bort till Albanien och Grekland.

Regionen är över 400 kilometer lång, från den nordliga Garganohalvön med sina vita kalkklippor och byar som Vieste och Peschici ner till udden Santa Maria di Leuca. I den nordliga delen bör man inte missa staden Trani med sin vita romanska katedral. När jag får den omöjliga frågan vilken som är Italiens vackraste kyrka svarar jag alltid katedralen i Trani. Underbart romanskt ren, från 1100-talet, och det unika är läget precis intill havet och en hamnpir. Ingen annan kyrka har någonsin gett mig samma svindlande känsla av renhet och befrielse.

 

 

Vi besöker Lecce som utan tvekan är Syditaliens renaste och mest välordnade stad. Den är berömd för sina många barockkyrkor, alla byggda i ljus halmfärgad sandsten som bryts i grannkommuner som Cursi och Melpignano. Byggstilen kallas ”barocco leccese” och finns bara här. Vi ser den ena snirkliga kyrkofasaden efter den andra med en myriad av dekorationer. Kyrkan Santa Croce med ett väldigt rosenfönster överträffar allt och skulle kunna vara gjord av marsipan.

Domkyrkotorget i sin enhetliga barockstil och med den över 70 meter höga kampanilen är ett måste. En piazza som lätt kvalar in på listan över Italiens tio vackraste torg, där den sällan nämns.

 

 

Vi avslutar med en brakmiddag hos Le Zie (som betyder fastrarna eller mostrarna, glömde att fråga om släktförhållandena). Du går in i ett vanligt hyreshus och en halvtrappa upp finns två rum och ett kök. Det känns precis som att komma hem till någon. Anna Maria Carmela Perrone leder sedan länge den gastronomiska verksamheten. Vi äter hennes soppa på bondbönor och cikoria, följt av regionens klassiska hemgjorda orecchiette, en liten öronformad pasta med en kryddig broccoliröra, täckt med smakrik ricottaost, och avslutar med lamm.

Det lilla Otranto med bara 5 200 invånare är Apuliens mysigaste stad. För det är faktiskt en stad, med tjocka murar, domkyrka och ett slott. Det senaste berömt för att ha inspirerat Horace Walpole att skriva litteraturhistoriens äldsta riktiga skräckroman, Slottet i Otranto, publicerad 1764.

Det går utmärkt att bada mitt inne i stan. Sällan har jag sett en hamnbassäng lika klar, som ett akvarium. I Otrantos smala gränder finns ett häftigt nattliv. De gamla fästningsvallarna har förvandlats till promenadstråk med vinbarer och raffinerade discopubar. Ett par barer med en trendpotential och en publik som en augustikväll liknar mer Milano eller franska Rivieran än denna idylliska avkrok långt ner på den italienska klacken.

 

 

Gallipoli har växt och blivit den stora turistorten. Den som vill ha lugn och ro ska undvika augusti månad. Det grekiska namnet kalè polis betyder ”den vackra staden” och är inte grundlöst. Stadens historiska centrum ligger på en liten separat ö som förbinds av en bred bilbro. Här har de gamla fästningsmurarna rivits och gett plats för breda promenadstråk som numera kallas Rivieran. En varm sommarkväll är det en underbar promenad att gå runt hela ön – det tar en dryg halvtimme – men man stannar gärna för att äta middag på någon av de många små restaurangerna. På ett ställe finns till och med en liten sandstrand – Purità – där det går att bada mitt i stan.

Att Gallipoli har blivit så berömt beror på de många vackra stränderna som ligger i anslutning till staden. Men här finns också flera genuina mindre byar som Galatina och Nardò med vackra kyrkor att se.

I mycket påminner Apulien om 1950-talets Italien med små lokala helgonfester som pågår i byarna, med fyrverkerier och kulörta lyktor som sätts upp utmed huvudgatan Il Corso. Det ser ut som en gammal Federico Fellini-film. Vi hamnar av en slump på en sådan fest i byn Tricase, långt söderut och bara en mil från Apuliens sydligaste punkt Punta Ristola.

Wenche Östensen skrattar när vi är tillbaka vid poolen på hennes hotell och deltar i en gemensam barbecue med övriga gäster.

– Men det är just det som jag tycker om med Apulien. Här finns vanor och butiker kvar som sedan länge har försvunnit i Sverige, och även i Rom. Du kan till exempel hitta en butik som bara säljer knappar. Eller att du i ett vägskäl kan hitta en bonde som tidigt på morgonen har åkt ut med sin lilla flakmoped till åkern och nu står och säljer fänkål.

Regionens rödviner har varit Apuliens stora ambassadörer. För långt innan platsen blev ett populärt resmål hade vi svenskar tagit till oss de kraftiga men mjuka vinerna gjorda på druvorna primitivo och negroamaro. I övriga Italien har utvecklingen inte gått lika snabbt. Fortfarande fnyser många milanesare okunnigt inför Apuliens viner och väljer ett vin från Toscana eller Piemonte som kostar det dubbla.

Ett otal nya vinproducenter har kommit det senaste decenniet. En av dem är Tenute Rubino, där sonen Luigi Rubino har valt att satsa på vinodling. Först som ett komplement till gårdens övriga grödor, men i dag har det blivit en huvudnäring. Rubino har kommit med en rad nyheter som utsökta vita viner, som det tidigare varit svårt att hitta här, trots all fisk som äts vid kusten.

Vi smakar på vinet gjort på den lokala och mycket ovanliga druvan susumaniello. Den ger ett mycket kraftigt vin med en liten jordaktig karaktär. Saturnino faller oss desto mer i smaken och bekräftar utsagan om att Salento är det enda området i Italien som gör bra roséviner. Lagom torrt, aromatiskt och med en klar blåröd färg.

– Det görs uteslutande på negroamaro, men får jäsa på låg temperatur i bara åtta timmar, berättar Luigi Rubino.

Jag blir inte förvånad över att få veta att mer än hälften av fjolårets produktion på 80 000 flaskor har exporterats till Sverige. Saturnino var förra sommarens rosébomb som sålde slut mycket snabbt på Systemet.

Vi åker avslutningsvis till Ostuni, kallad den vita staden. Med sina många vita hus som klamrar sig fast kring en kyrka uppe på berget liknar staden mest ett stycke Grekland. Här hamnar vi i paradiset: Il Frantoio. Namnet betyder att detta en gång var ett antikt presseri för framställning av olivolja.

 

 

Bakom en lång allé av cypresser öppnar sig en helt muromgärdad sekelgammal gård som i dag är makarna Armando Balestrazzi och Rosalba Ciannameas livsverk. De köpte stället för 20 år sedan, efter att som de ironiskt uttrycker det ha ”åkt runt hela världen för att hitta rätt ställe”. Allt är kärleksfullt underhållet. Det finns inte ett rum som är likt det andra. Gårdens 72 hektar omfattar stora ekologiska odlingar med oliver och grönsaker, men också intakt macchiavegetation med inslag av ekar och johannesbrödträd.

Ute på den stora gården med naket stjärnvalv njuter vi av Rosalbas mat: gröna bönor med ricotta, fyllda zucchiniblommor, kronärtskockor och ”lampascioni” (en slags vild rödlök) kokta i vin. Efter husets pasta med zucchini och saffran kommer lamm, ett aromatiskt långkok som lagats i lerkruka. Måltiden avslutas med hemgjord rosenlikör.

Det är svårt att tänka sig ett mer romantiskt boende. Gästerna bor som Armando Balestrazzi utrycker det ”direkt på slottet och inte i ett plastannex”. Morgonen därpå visar han oss gårdens arabiska trädgård med citrusfrukter. I gamla tider fanns varken penicillin eller desinficeringsmedel. Citronträdet fyllde denna funktion och var livsviktigt. Därför förseddes också trädgården med skyddande vita murar.

– Under de 500 år som den har funnits har nordanvinden aldrig kommit hit in, säger han och stryker kärleksfullt de gamla knotiga fruktträden.

 

RESA HIT

Flyg
Apulien har två flygplatser i Brindisi och Bari, där den senare har mer internationell trafik. Det finns inget direktflyg från Sverige.

Tåg
Tågförbindelserna är relativt täta från Rom, men resan tar sex timmar med snabbtåg. Alla lokala buss och tågtransporter finns på www.fseonline.it. Det går att åka tåg till Gallipoli och Otranto.

Bil
Bil krävs för att se regionen ordentligt Vägnätet är väl utbyggt. Motorvägen A14 går från Bologna och hela vägen ner till Taranto.

 

BOENDE

Albergo Vittoria
Enkelt men mycket välskött hotell i byn Taviano. Ligger sex kilometer från Gallipoli och är  under högsäsong ett betydligt lugnare boende.
Piazza San Martino 11, Taviano
+39-0833-91 22 60
Boka rum eller läs mer
Dubbelrum 60–80 euro

B & B Le Castellane
Bed and breakfast på landet nära Gallipoli och havet. Stället drivs av Alessio Crispino och hans mamma Ada, som är en riktig kycklingmamma som bakar och skämmer bort husets gäster. Öppet från påsk till september, under högsäsong i augusti kan man endast boka hela veckor.
SS 274, km 3,2, Gallipoli
+39-348-284 87 97
Boka rum eller läs mer

Hotel & Masseria Coccioli
Svenskägt hotell fyra kilometer från havet. Här finns pool, uthyrning av cyklar till ett symboliskt pris och möjlighet att laga egen mat i tre nya större lägenheter.
Via Giacomo Monticelli, Loc. Torre Rinalda, Lecce
+39-389-182 58 45
Boka rum eller läs mer
Dubbelrum 75–90 euro

Hotel Regia
Fyrstjärnigt elegant hotell i den lilla staden Trani, precis intill havet och Italiens vackraste katedral.
Piazza Monsignor Addazi 2, Trani
+39-0883-58 44 44
Boka rum eller läs mer
Dubbelrum 130 euro

Il Frantonio
En gammal muromgärdad gård med ekologiskt jordbruk och olivpress har kärleksfullt renoverats av Rosalba och Armando Balestrazzi. Romantiskt boende och förstklassig mat. En dröm nära den vita staden Ostuni.
SS 16 km 874, Ostuni
+39-0831-33 02 76
Boka rum eller läs mer

Masseria Gattamora
En gammal gård som har byggts om till ett elegant och bra hotell. Kreativ och mycket prisvärd restaurang. Pool.
Sportivo n 33, Uggiano la Chiesa
+39-0836-81 79 36
Boka rum eller läs mer
Dubbelrum 75–115 euro

Palazzo Baldi
Flera palats i den vackra barockstaden Galatina har byggts om till detta eleganta och lite lyxiga hotell.
Corte Baldi 2, Galatina
+39-0836-56 83 45
Boka rum eller läs mer
Dubbelrum 120–150 euro

 

RESTAURANGER

A casa tu Martinu
Genuin, lantlig och mycket prisvärd mat. Sommartid äter du utomhus i en stor och vacker trädgård som omges av den gamla gården. Att äta här är ett måste! Boka flera dagar i förväg. Den som också bor här har förtur (dubbelrum 80–100 euro). Stängt måndagar och söndag kväll.
Via Corsica 95, Taviano
+39-0833-91 36 52
acasatumartinu.com

La Campina de Don Paulu
Familjerestaurang sex kilometer från Galatina som drivs av Fabio Colonna och hans hustru Maria Teresa. Förmånlig stor söndagslunch för 20 euro. Stängt måndagar och söndag kväll.
Via Carlo Alberto dalla Chiesa, Cutrofiano, Galatina
+39-0836-21 00 69

Antichi Sapori
Rustik och elegant restaurang med lokala specialiteter nära Castel del Monte. Det är en liten lokal så boka bord i tid. Stängt lördag kväll samt söndagar.
Piazza Sant’Isidoro 12, Montegrosso, Andria
+39-0883-56 95 29

Bolina
Elegant liten fiskrestaurang direkt nere vid havet. Raffinerat kök med gourmetambitioner av Imma Pantaleo. Relativt dyr.
Via Cristoforo Colombo 3, Tricase Porto
+39-0833-77 51 02

Da Pantagruele
Mysig och mycket bra fiskkrog i hamnen i Brindisi. Stängt över lördag lunch och på söndagar.
Salita di Ripalta 1–5, Brindisi
+39-0831-56 06 05

La Corte dei Simonari
Ny restaurang med utomhusveranda tio kilometer från Gallipoli. Endast öppet på kvällar, stängt onsdagar.
Via Giusti 22, San Simone di Sannicola
+39-0833-23 38 72

La Pignata
Pignata är en liten lergryta som används för att koka flera maträtter. Denna restaurang mitt i Otrantos medeltida centrum lagar på detta sätt till husets bläckfisk i en mustig tomatsås. Stängt måndagar.
Corso Garibaldi 7, Otranto
+39-0836-80 42 48

Le Zie
I en liten lägenhet i centrum av Lecce lagas rekorderlig husmanskost under Anna Carmela Perrones rigorösa översyn. Det är som att kliva in i ett privat hem. Som alltid är fullt. Stängt måndagar och söndag kväll.
Via Costadura 19, Lecce
+39-0832-24 51 78

Masseria Melcarne
En gård på landet nära hotell Coccioli. Francesco Leo producerar grönsaker och egen olivolja, och bjuder på riklig och förmånlig middag baserad på egna produkter. Endast öppet kvällstid, stängt tisdagar.
Loc Agro di Surbo, Torre Rinalda, Lecce
+39-0832-36 14 92
masseriamelcarne.it

Osteria degli Spiriti
Ny elegant restaurang som har tagit vara på gamla traditioner. Här får du pittule, friterat bröd, som inledning, potatisbullarna copule, och matiga soppor. Och så turcinieddhi, inälvor från lamm, för den som vågar. Prova också husets efterrätt pasticiotto, bakelser med vaniljkräm och syltade körsbär. Stängt söndag kväll och måndag lunch.
Via Battisti 4, Lecce
+39-0832-24 62 74

Trattoria La Puritate
Denna fiskrestaurang ligger i Gallipolis gamla centrum. Här åt vi antipasti med marinerade räkor, musslor och husets bläckfisksallad, sedan äggpasta med scampi. Stängt onsdagar.
Via Sant’Elia 18, Gallipoli
+39-0833-26 42 05

 

Relaterade artiklar