Tyskar och delfiner. Litervis med Champagne. En ensam japan. Knarrande skov och knakande relationer. Filippinska leenden och sämre schlagers.


En kryssning med fartyget Sea Cloud är en blandning av aristokrati och modern såpopera. Förväntansfulla nordeuropéer, mest tyskar, en ensam rund finska i färgglad kaftan, en solbränd japan, några flygande holländare, en handfull svenskar. Och jag. Vi står på kajen i Bridgetown, Barbados. Den tyska briggen Sea Cloud vilar i det kompakta karibiska mörkret. Svag bris, tyskt sorl och bubblande glas vid ombordstigningen. Karaktärerna checkar in.

Läs mer

Flickor som låter som fåglar. Män med brodyr. Hönsfarmare som plundrar vrak. Att kryssa på karibiska sjön är att möta det otroliga och det nästan troliga.

Ensamt i morgonens soldis – klockan är sex – stiger ett plan från Newark flygplats, ljudlöst på den här distansen och bakom mitt badrumsfönster; spöklikt, ändå grafiskt. Som en exotisk insekt hänger det där, verkar ibland nästan orörligt mot sidenfonden av smutsig luft. Gud så vackra föroreningarna är i New Jersey. Stackars förhistoriska människor, som aldrig fick uppleva en storstadssilhuett avtecknad mot en bergskedja klädd i gyllenrosa lort.

Läs mer

Bequia, Nevis och Tobago. Tre små karibiska öar, olika varandra på många sätt, men med en stor gemensam nämnare: här är livet betydligt mer tillbakalutat än på de stökigare storasystrarna.

Läs mer