Det finns golfbanor man bara måste besöka som golfare. Banor som man kan berätta om i klubbhuset på hemmaklubben. Banor där resultatet inte spelar någon roll. Tromsø Golfklubb, till exempel. Ola Liljedahl snackar skit längs Hurtigruten och åstadkommer världens nordligaste snedträff.

Först taxi till tågstationen. Sedan tåg till Arlanda. Därefter flyg till Oslo. Och så buss längs kusten till en hamn. Där väntar ett fartyg från Hurtigruten med världens vackraste sjöresa om man får tro reklamen. Sedan står jag äntligen där. Fjortonde tee.

Det småregnar den här dagen på Tromsø Golfklubb. I tretton hål har jag slagit lite snett och lite rakt. Egentligen bara en form av uppvärmning för det som väntar nu. Fjortonde tee. Baksvingen känns lite småstel när jag övningssvingar. En sork springer några meter framför. Möjligen en mus. Jag trycker ner peggen, en gul med reklam för Malmö Aviation, och placerar bollen, en vit med reklam för Anderssons Plåt. Fjortonde tee. Nu jävlar. Fjortonde tee är nämligen den nordligaste utslagsplatsen på världens nordligaste artonhålsbana. Norges övriga hundratjugofem banor ligger söderut. Sveriges samtliga likaså. Frankrikes, Spaniens, Marockos, Sydafrikas …
Snett söderut åt vänster borde Australiens banor komma och snett söderut åt höger USA:s där för övrigt just den här dagen Jesper Parnevik slåss i toppen av en tävling.

Det är en märklig känsla. Varenda golfbana på den här planeten ligger söder om den här där vi står nu och sjutton av den här banans arton hål gör det också. Reklambollen som jag hittade i ett vattenhinder i Gävle en gång ska få åka på sitt livs resa nu, tänker jag och lyfter klubban. Längst bak i baksvingen stannar jag till en halv sekund. Andas. Sedan låter jag klubban accelerera ner mot bollen precis som den där pron lärde ut en gång på den där allra första golflektionen. Klubbhuvudet träffar bollen som ligger uppeggad på världens nordligaste tee. Pang! Det blir världens nordligaste snedträff. Skit också.

Fast egentligen spelar det ingen roll. Är det någon gång då det – faktiskt – inte gör något om man spelar dåligt är det just här. Själva grejen är platsen. Världens nordligaste. Det är bara att bocka av. En golfresa åker man på av olika anledningar. Till sköna banor i Spanien eller Tunisien för att hitta sol och gräs när vi har snö. Till ett slott med egen bana i Frankrike lika mycket för att äta. Till Florida för snabba greener. Och så för att ha något att snacka om. Den obligatoriska ölen, eller för all del kaffet, efter en runda handlar om att sitta och snacka skit. Gärna om en golfresa. De affärsdiskussioner som är ursäkten för att spela på arbetstid handlar om att snacka skit. Mer än gärna om golfresor.

Att spela på Tromsø Golfklubb handlar mycket om att just få något att snacka om. I’ve been there. I’ve played it. Att sedan resan dit är fullständigt fantastiskt vacker är en bonus. Liksom att världens näst nordligaste bana, Narvik, är ännu vackrare. Där finns ett korthål där man slår ut med en bergvägg, modell gigantisk, som fond. Man ser bollen flyga med bergväggen i bakgrunden och det är alldeles magiskt. Alla förstagångare brukar dessutom pegga upp bredvid greenen, när de missat sina puttar klart, för att slå och försöka träffa bergväggen. Den med träff högst upp vinner en öl. Att åka just Hurtigruten till nordligaste banan är en del av upplevelsen.

På morgonen den 2 juli 1893 kastade fartyget Vesteraalen loss från kajen i Trondheim för att åka mot Hammerfest med sextiofem passagerare. En resa som, på sitt sätt, fortfarande pågår långt mer än hundra år senare. Hurtig betyder snabb på norska men det är det man inte direkt känner sig den här morgonen. Kvällen innan blev sen i en nordnorsk hamn och man önskar att livet kunde gå lite i slow motion. Och det gör det. På Hurtigruten har man nämligen allt annat än bråttom trots namnet. Båten heter MS Kong Harald, är hundratjugoen meter lång – eller som ett normalt korthål – och tar sexhundranittioen passagerare men befolkas den här dagen mest av något äldre amerikaner och tyskar. Backpackersäsongen och den värsta turistrusningen är över. Uttrycket ”lugn och ro” har aldrig passat bättre.

Våra golfbagar får gott om plats. Utanför passerar den ena mer fantastiska vyn efter den andra. Eller om det är vi som passerar? Vi pratar med några av tyskarna och amerikanerna och jag kommer på mig själv med att gå i försvarsställning hela tiden. Sverige är minsann också vackert. Sverige har också fin kust. Sverige är också …
Ni fattar. Och det är ju sant. Sverige är också vackert men Norge är vackrare. Punkt. I alla fall längs Hurtigruten och utan tvekan den här morgonen. Och dessutom är det ju så att den nordligaste golfbanan i världen ligger där och inte här. Ännu mera punkt.

Det tar sex dagar från Bergen till Kirkenes och fem dagar tillbaka. Nej, det beror inte på nerförsbacke hem som någon sa. Men man behöver inte åka hela vägen. Gör man det finns det så många vackra vyer och hisnande fjäll att man inte orkar glo på alla. Det finns till och med de som åker höstdagar och tröttnar på att spana efter späckhuggare. Hurtigruten har i dag elva båtar som trafikerar sträckan. Varje dag, året om, avseglar en båt från Bergen för att elva dagar senare vara tillbaka igen. Modern teknik gör att man på Hurtigrutens webbplats hela tiden kan följa var fartygen befinner sig. Många åker regelbundet Hurtigruten, hela sträckan eller mellan några av de trettiofem hamnarna. De har ofta koll på vilken båt de vill åka.

Någon av de äldre, som MS Nordstjernen, för att få femtiotalskänslan, eller kanske någon av de nyaste, som MS Midnatsol, MS Finnmarken eller MS Trollfjord, för att få bubbelpool och verklig kryssningslyx. Man kan välja mellan sviter och hytter eller ingenting alls. Långresa eller kortresa? Dyrt eller billigt? Med starttider på golfbanorna eller utan? Man kan hoppa av i en hamn och åka vidare med en annan båt någon dag senare. Bokning kan vara smart, om det är högsäsong. Vill man bo i svit och åka hela sträckan får man hosta upp en bra bit över 100 000 kronor. Norska. Ändå är det just de som säljs slut först. De flesta vill åka och spela golf i Tromsø från den 20 maj och de följande två och en halv månaderna då det är midnattssol. Klubbarna där ordnar, förstås, nattävlingar då. Hösten, med norrsken, är också populär. Och, återigen, man spelar för upplevelsen. Den som eventuellt gnäller på halvdåliga fairways borde få simma hem. Därmed inte sagt att banorna är dåliga. Inte alls. Vissa perioder kan de vara mycket bra, men allt är väderberoende och vädret är mer påtagligt på de här breddgraderna.

Det där med tid är ju relativt; vi ler i dag åt att hurtigdelen i Hurtigruten innebär att det tar sex dagar från Bergen till Kirkenes vid ryska gränsen. Kom igen, i tider när vi flyger på weekendresor till New York är det så lite hurtig som något kan vara!

Men det är nu det. När kapten With vid rodret styrde den första turen den där morgonen 1893 var det sensationellt att det bara tog tre dygn till Hammerfest. Det förändrade tillvaron för, framför allt, alla som bodde i det karga och svårtillgängliga Nordnorge. Ta bara det där med brev. Att skicka ett brev från Hammerfest till Trondheim tog före Hurtigruten i slutet av artonhundratalet, tre veckor på sommaren och upp till fem månader på vintern. Och skulle någon sagt att svenskar skulle resa dit för att spela golf på en bana som just den dagen dessutom är vattensjuk efter några dagars regn, ja, då hade den klassats som tokig. Vilket för övrigt ibland beskriver golfare ganska bra. Världens sydligaste bana, någon?

Tromsø Golfklubb
www.tromsogolf.com

Hurtigruten
Det går att åka Hurtigruten från någon av de runt tjugo hamnar som fartygen besöker längs hela Norges kust, från Bergen i söder till Kirkenes i norr. Sträckan avgör priset. Liksom hyttklass. Specialpriser finns för den som vill spela golf. Lättast är att boka genom www.hurtigruten.nu eller ringa 054-15 73 50.

andra extrema golfbanor
Camp Bonifas
I Panmunjom vid gränsen mellan Nordkorea och Sydkorea. En bana, eller i alla fall ett hål, som omgärdas av minfält. En snedträff och sökandet efter bollen kan vara det sista du gör. Därför är civilister förbjudna att spela.

The Monu Valley Golf Club
I norra Bangladesh finns denna hundraåriga bana som är oerhört vacker – men ligger i tigerland. Och då pratar vi inte om Tiger Woods. Ingen golfare har dock rapporterats försvunnen.

Nullarbor Plain Golf Course
Världens längsta golfbana är till för den som reser över Nullarbor Plain i Australien, ett område stort som en tredjedel av Sverige. Man slår ut i antingen Kalgoorlie i Western Australia eller Ceduna i South Australia. Sedan tar man bil, vanlig inte golf alltså – och åker. Varje hål ligger vid de arton bensinstationerna efter vägen. Längsta avståndet mellan två hål är tio mil.

The Government Golf Course Gulmarg
Världens högs belägna bana, öppnad redan 1904, ligger 3 730 meter över havet i Kashmir. Rapporteras var vääääldigt jobbig att gå.

USA
Ja, ingen officiell bana kanske men värt att berätta om ändå. Floyd Rood tog nämligen ett år och hundrafjorton dagar på sig för att spela sig över hela USA. 114 737 slag behövde han, varav 3 511 var pliktslag.