Stranda – från fjord till fjäll 

Mer snö än i Alperna, 800 meter i fallhöjd, supermoderna liftar och bara 750 turistbäddar. Det är ingredienserna för en garanterat lyckad skidupplevelse. Välkommen till norska Stranda och Skandinaviens bästa offpiståkning. 

Text: Mårten Pettersson
Foto: Mattias Fredriksson 

Vi flyger fram över fjällandskapet i gondolen upp mot Roaldhorn. Det känns nästan overkligt att en lift som skulle vara toppmodern i Ischgl eller Whistler är placerad mitt i den norska obygden. En Leithner Telemix, sittlift med åtta säten i bredd och efter var fjärde stol kommer en gondol. Föregångaren var en knapplift från Poma. Du vet, en sådan där med aluminiumstång och inbyggt ryggskott i startrycket.  

För några år sedan var skidanläggningen i Stranda en nostalgitripp till 1970-talet. Gamla liftar och en fikastuga där man vid lunchtid förväntade sig en fight mellan den svenska skidlegenden Ingemar Stenmark och dess italienska rival Gustavo Thöni på tjockteven. Nu, nästan 200 miljoner kronor senare, är det mesta tipptopp. 

Vid avstigningen kan vi antingen nöja oss med 618 fallhöjdsmeter med öppna ytor eller gles björkskog. Eller gå in och äta på Fjord Panorama, en åttkantig byggnad i en stil du hittar på många österrikiska skidorter. Men vi tar det tredje alternativet och fortsätter en kort resa uppåt med en dieseldriven t-krok, en lift som i själ och hjärta tillhör det gamla Stranda. Uppe vid avstigningen 1 174 meter över havet är bara att välja linje utför Blådalen, 800 meter i fallhöjd och en bredd på ett par kilometrar. Frågan är bara hur mycket man vill skråa i starten och gå tillbaka till liften nere i dalen. För den som hoppar av liften åt andra hållet går det att åka skidor ner till fjorden.  

Vyn här uppe på toppen är verkligen spektakulär över den intensivt mörkblå Storfjorden vars utlöpare söker sig ner till Geiranger fyra mil bort. Skidanläggningen i Stranda ligger uppe vid ett pass, vi är på Roaldshornssidan men det finns lika stora ytor och ungefär samma fallhöjd på motsatta sidan vägen. Fjället där heter Langedalsegga, eller helt enkelt Egga, vars topparti i riktning ner mot vägen mest ger skidåkning för den medelgode åkaren. Eggas nordsida, även det ett stavtag från liftavstigningen håller en lutning på modiga 40 grader. Bakom Egga tornar ett gäng toppar som gör att man förstår att området heter Sunnmørsalpane och inte Sunnmøresfjällen. Slogen, Brekketindane och Smørskredtindane reser sig alla mer än 1 500 meter över fjorden och var redan för hundra år sedan lekplats för den engelska klättereliten som annars var vana med bergen nere i Zermatt och Chamonix. En bit bort är fjällen klart vildare än i skidområdet och de branta snösluttningarna, glaciärerna och de spetsiga topparna bjuder på utmanande topptursterräng. 

Jag åker med svensken Oscar Almgren. Han flyttade hit för nästan tio år sedan och driver ett guideföretag. Offpist, lavinkurser och toppturer står på menyn. Men nu ska vi som sagt bara leka i lössnön. För mig känns inte en lång promenad med stighudar från liftavstigningen avskräckande om belöningen är mjuk ospårad snö. Men trots att det är lunchtid och helgdag är det knappt några spår ens närmast liften. Varje åkare före oss har fått ett område som en normal pistbredd för sig själv.  

– När jag bodde i Åre kunde man bara drömma att få ha sådana här orörda ytor för sig själv, säger Oscar när vi tar en paus. Han ser nöjd ut med sitt livsval. Han har blivit socialt accepterad i bygden, driver sitt företag Uteguiden med framgång och har fyra anställda guider som förutom han själv åker skidor och går på toppturer med äventyrshungriga gäster. 

Lutningen kan betecknas som trivsam, perfekt för att surfa ner på breda skidor. Eftersom det finns gott om plats tar jag möjligheten att åka riktigt fort. Känslan är fantastisk, det är skidåkning när den är som bäst. Kul terräng och en total frånvaro av konkurrens om den fluffigt mjuka snön. Oscar bromsar in och stannar innan trädgränsen. Det är lätt att berusas av farten och åka omdömeslöst men jag vet av erfarenhet att min stickade mössa skyddar dåligt mot de krokiga norska björkarna som genom åren pinats av de hårda västvindarna från Atlanten.  

När jag står och tittar ut över Sunnmørsalpane tänker jag på hur bra Stranda är. Eller egentligen hur bra stället har blivit med jätteinvesteringarna som gjorts de senaste åren. Ändå är det nästan ingen som vet om det, eller verkligen förstått det. 

Oftast är det ingen tillfällighet att de små ställena är små och de stora vuxit och blivit just stora. Goda förutsättningar, fallhöjd, terräng, snö och väderförhållanden har med all rätt gjort vissa orter mer populära. Men ibland är det helt enkelt som så att de små ställena ligger fel till geografiskt. Det är för långt att resa dit. I Alperna är nästan allt centralt, nära stora befolkningscentrum och flygplatserna. Där lider oftast de små pärlorna av snöbrist eller avsaknad av? kul och omväxlande skidterräng. De är riktigt bra några dagar per år då det dumpat snö, resten av vintern suger det. Vad än turistbroschyren säger när de vill locka dig dit. 

I Norge finns det några skidorter som bjuder på bra skidåkning men som ligger otillgängligt där få människor bor. Sogndal på Vestlandet, Glomfjord söder om Bodø samt Narvik långt uppe i Nordnorge är några andra exempel, men det är bara Stranda som har toppmoderna liftar.  

Norrmännen är ett skidåkande folk. Det var här utförsåkningen föddes som sport i byn Morgedal i fylket Telemark under 1860-talet. Den första skidstjärnan var Sondre Norheim och hans susade ner för sluttningarna i eleganta telemarksvängar 50 år innan Sir Arnold Lunn tog sporten till Alperna. År 1906 korsade Fridtjof Nansen Grönland och inspirerad av Nansen vann Roald Amundsen kapplöpningen till Sydpolen över Storbritannien 1906. Självklart på skidor.  

Nästan alla norrmän åker skidor. De sexåringar som inte har skidor när de börjar skolan får en utrustning gratis av en organisation som verkar för skidåkningens främjande. För tio år sedan, innan längdskidåkning blev trendig i Centraleuropa, köpte Norges lilla befolkning på fem miljoner människor hälften av världens årsproduktion av längdskidor. Samtidigt dominerade Kjetil André Aamodt och Lasse Kjus de alpina mästerskapen och i nutid har Norge världens bästa längdskidåkare i Marit Bjørgen (om ø ska användas konsekvent) och Petter Northug. Samtidigt dominerar Aksel Lund Svindal och Kjetil Jansrud den alpina världscupen. Skidåkning ligger präglat i nationens DNA.  

Kanske kan det vara att skidåkning är en del av vardagen som gör att norrmän i gemen inte är beredda att resa alltför långt för att åka skidor. De gör det i närmsta backe eller fjäll. De har ett helt annat resemönster än svenskar, de åker nästan mangrant till familjens fjällstuga – hytte – varje helg under vintern. Ligger stugan i Hemsedal eller någon annan populär skidort går färden dit men för många är fjällstugan placerad vid någon före detta fäbodvall där släkten förr i tiden höll sin boskap om sommaren. Om de inte har tur att komma från något ställe där det nu 100 år senare råkar ligga en skidlift i närheten av stugan blir det skidturer på fjället. Lockas man av utförsåkning blir det till att knata på topptur i samma terräng där generationer av släktingar gått, sommar som vinter.  

Norrmännen är högst ovilliga att bryta mönstret och dra dit det är bäst åkning, väder eller snöförhållanden. I resten av världen är vi betydligt mer otrogna i vår jakt efter skidåkning. Vi åker dit det är bra förhållanden. Därför är det en del svenskar i som åker i Stranda. Det verkar vara lättare att locka en stockholmare att åka 93 mil för att åka fluffig pudersnö än någon från Oslo som har 50 mil på fina vägar (med norska mått mätt…).  Eftersom det inte finns något större befolkningscentrum i närheten av Stranda är det glest mellan besökarna i skidanläggningen. Ålesund är närmsta staden en timma bort, men skidåkarna därifrån åker nästan uteslutande till Stranda på helgerna och stora högtider.  

För en lössnöfantast är det ett drömscenario. En liten skidort med mycket snö som ändå har gjort stora investeringar i liftar. Ett kommunalråd med visioner men utan större verklighetsförankring satsade nästan 200 miljoner i skidliftar, vilket skulle visa sig ha sitt pris. Kommunen är Norges överlägset högst belånande. Ekonomin är nu satt under statlig tvångsförvaltning och den politiska toppen blev utbytt i senaste valet. För att minska lånebördan såldes den till merparten kommunägda skidanläggningen. Men den orealistiska satsningen skapade Skandinaviens bästa offpiståkning.

Här finns bara 750 bäddar till uthyrning – även om de skulle vara fullbokade varje dag hela vintern kan det knappt bli någon liftkö. Stranda är så nära du kan komma de ultraexklusiva amerikanska skidorterna som drivs som privata klubbar. Där är Hollywoodkändisarna beredda att betala miljoner dollar för att slippa liftköer och kunna åka nästan ensamma i backarna. 

För oss skidåkare spelar det ingen roll om det är kommunen eller någon annan som driver skidområdet i Stranda. Offpisten är bäst i Skandinavien och de preparerade backarna håller hög klass, långa och ringlande men är inte lika utmanande som åkningen utanför. 1990 hölls här en världscuptävling i storslalom men det är svårt att förstå hur de går att få ett hårt och rättvist underlag med de enorma snömängder som ramlar ner från himmelen ovanför Stranda.  

I Nordamerika rankas skidorterna efter hur mycket snö det sammanlagt faller på en säsong. Ett bra system där vi lössnöälskare kan förstå hur stor chans man har att åka puder på olika ställen. Puderhålor som Fernie, Jackson Hole och Whistler ligger på åtta till tio meter. Det är kolossalt mycket snö, men det innebär inte att det på backen ligger nio meter snö, utan kanske en tredjedel då snön pressas ihop av tyngden eller ett töväder som då och då ställer till det. Andra kända skidorterna i Nordamerika som Aspen, Crested Butte och Kicking Horse får fem, sex meter, vilket är i paritet med de anläggningar i Alperna som får allra mest snö. De flesta alporter får betydligt mindre.  

Stranda ligger i paritet med en normal Nordamerikansk skidort och lite mer snö än de flesta orter i Alperna. I genomsnitt snöar det mer än fem meter på en vinter i Stranda, ett bra år betydligt mer. Snömängden är det tredubbla mot de stora skandinaviska skidorterna Åre, Hemsedal, Trysil och Sälen.  

I Stranda snöar det ofta, att det kommer en hel meter snö på en dag inträffar flera gånger varje vinter. Mätstickan i backen visar oftast på över två meter. När stormarna drar in från norska havet är Sunnmørsalpane perfekt placerade för att fånga nederbörden. Oftast som snö, men det kan tyvärr även regna mitt i vintern vilket gör att en stugbokning ett halvår innan får räknas som en chansning. Det norska vädret kan inte beskyllas för att vara stabilt. Två veckor innan vi kom till Stranda var det sol och shortsväder, sedan snöade det drygt två meter. Ska du pricka in pudret är det säkrast det att följa väderläget på nätet och hoppa in i bilen när det ser bra ut. Annars bokar du långt i förväg och hoppas på en jackpott i vinterns puderlotteri. Stranda har trots allt bra odds. 

 

Guide Stranda 

Snabbfakta 

Invånare: 4 500 invånare. 

Höjd över havet: Byn ligger vid havsnivå, skidanläggningen 430 meter över havet. 

Högsta åkhöjden: 1 230 meter över havet.

Nedfarter: 18 stycken. 

Liftar: 7 liftar. 

Största fallhöjd: 800 meter.

Total pistlängd: 22 kilometer. 

Längsta pist: 3 850 meter. 

Ta dig dit: Flyg till Ålesund och sedan transfer eller hyrbil till Stranda. Inrikesflyg i Norge är relativt prisvärt och har hög turtäthet. Eller 99 långsamma mil med bil från Stockholm och 84 mil från Göteborg. All reseinformation hittar du här:

fjordnorway.com 

Boende

Det finns bara 750 bäddar till uthyrning. Det gör att det inte kommer att bli liftkö men å andra sidan finns det inte så mycket att välja på. Det vanligaste alternativet är att hyra egen stuga. Det finns flera mysiga stugor vid backen. Stuga från 1 000 kronor per natt. 
strandafjellet.no

Stranda Hotel
Det naturliga valet nere i Stranda centrum. Ett relativt enkelt men trivsamt hotell som ligger precis där älven rinner ut i fjorden. Bra restaurang och tillgång till simbassäng. Dubbelrum från cirka 1 100 kronor natten, har förmånligare flerdagarspaket. 
Allmenningen 16, Stranda
strandahotel.no

Stranda Lodge
Schysst boende en bit upp på fjället med vidunderlig utsikt över både fjäll och fjord. Man kan åka skidor från backen till Stranda Lodge. Åtta bäddar från cirka 1 500 kronor natten. 
Øksleveien 15, Stranda
strandalodge.com

Hotel Juvet Landscape
Spektakulärt designhotell. Byggnaderna är placerade mitt i naturen, vid ravinkanten ner till ett vattendrag. En reseanledning i sig som ligger på andra sidan fjorden från Stranda. Dubbelrum från cirka 1 050 kronor natten. 
Alstad, Valldal 
juvet.com

Äta & Dricka

Om matupplevelsen och fina restauranger en central del av din skidsemester finns det klart bättre alternativ än Stranda. I Stranda lagar de flesta sin mat i stugan, är man svensk passar man på att handla på hemmaplan.

Oliven
Restaurang Oliven ligger på huvudgatan i Stranda och har öppnat med nya ägare efter ett par år i dvala. Bra fiskrätter. Anses vara byns bästa restaurang och för att vara i Norge är priserna humana.
Storgata 13, Stranda

Stranda Hotel
Stranda Hotel har en bra restaurang som till förra säsongen fick ett lyft med en ny kock som driver stället.
Allmenningen 16, Stranda

Fjord Panorama
Backrestaurang på Strandafjellet med spektakulär vy över Storfjorden. Här serveras norska specialiteter som lax, ren och klippfisk. Svårslagen lunch!
Ingen adress, ligger på fjället.
strandafjellet.no

Se & Göra

Uteguiden Offpistguide
Svensken Oscar Almgren bor i Stranda och guidar offpiståkning i Stranda och toppturer i hela Sunnmørsalpane. En kille att rekommendera.
Ødegårdsveien 28
uteguiden.com

 

 

 

 

 

Relaterade artiklar