Höjdsjuka RES före detta redaktionschef Klas Ekman berättar: ”För min del hann vandringen inte ens börja. Planerna på att gå Inkaleden fick avbrytas i Cusco eftersom jag snabbt fick höjdsjuka. Så medan mina vänner drog ut på äventyr låg jag ensam kvar på ett hotellrum i stan och hostade blod. Det visade sig att jag fått lungödem och allt slutade med att jag halvdöd fick ligga ett par sessioner i en tryckkammare och sedan flygas ner till Lima där jag låg utslagen på ett hotell några dagar innan jag återförenades med kompisarna.

Den kritiska gränsen för att utveckla höjdsjuka ligger någonstans på mellan två tusen och tre tusen meters höjd och det är tyvärr individuellt hur känslig man är. Det har heller inget att göra med din fysiska form, men risken är av någon anledning större ju yngre man är. För de flesta märks höjdskillnaden bara som en huvudvärk och ett milt illamående. För andra blir det värre. Ett råd är att vila de första dagarna på hög höjd, för att acklimatisera dig.

Blir du riktigt sjuk finns det egentligen bara en sak att göra, något jag i min enfald knappt ens övervägde, och det är att om möjligt åka ner på lägre höjd igen. Om jag inte tappat all initiativkraft hade jag förstås tagit in på ett hotell nere i den heliga dalen, som ligger på betydligt lägre höjd än Cusco. Problemet med höjdsjukan är dessvärre inte bara att du blir vansinnigt trött – bara att gå till hotellreceptionen var ett äventyr för mig – du blir allmänt groggy och dessutom riktigt rejält dum. Det är inte bara kroppen som tappar kraft.”