Mycket sol men svala nätter gör Sydafrika till ett av världens bästa vinländer. RES Jörgen Ulvsgärd åker på tur längs de legendariska distrikten i Stellenbosch, Franschhoek, Paarl och Tulbagh.

”Detta är den vackraste skapelse och den mest ståtliga udde jag har skådat på hela jordens yta”, utbrast världsomseglaren Francis Drake när han första gången rundade Godahoppsudden och såg det spetsiga Taffelberget som ramade in det böljande landskapet och de djupa bördiga dalgångarna inåt land.

Det är vår i Sydafrika, men höst för oss. Nattens svalka ligger ännu kvar i markens böljande saftiga gräs som vajar i den tilltagande vinden. Det var kanske dessa grässluttningar, som de i dalgången mellan Riviersonderendbergen och vildmarksområdet Boosmansbos vid foten av Witberge som inspirerade nobelpristagaren Doris Lessing till boktiteln Gräset sjunger. Poetiskt är landskapet i den västra Kapprovinsen i alla fall så det förslår.

”Hon såg bort över tunnland efter tunnland med blänkande gräs, bort mot höjderna som var suddiga i diset”, skriver Lessing. Kanske var det var det ingen tillfällighet att de vita kolonisatörerna en gång slog sig ner här. Kolonisatörerna som skapade apartheid, den rasåtskillnadspolitik och det samhällssystem som till sist fick ge vika. En bräcklig frihet som ständigt måste erövras, vilket fjolårets kravaller skvallrade om.

– Det tar tid att bygga upp ett nytt land. Vi har en unik historia som med tiden kommer att skapa något gott för oss, säger en medelålders svart passagerare som sitter bredvid mig på vägen in till downtown.

– Det är visserligen tufft att leva här ska du veta, men ingenting jämfört med Johannesburg fortsätter han. Motsättningarna ruvar lite överallt, men du behöver inte vara orolig. Don’t worry be happy, säger han, ler brett och ger mig en klapp på axeln innan han hoppar av.

 

När skymningens koleldar tänds längs vägkanterna i Afrika fylls natten ofta av skratt och sång. Så också denna kväll i Kapstadens utkant. I morgon bär det av på en vinrutt längs de legendariska vindistrikten Stellenbosch, Franschhoek, Paarl och Tulbagh.

Sydafrika räknas till nya världens vinproducenter (alla odlingsregioner utanför de traditionella europeiska) men man har odlat vinrankor under flera hundra år. Det hela började redan under mitten på sextonhundratalet när holländarna först anlände till Kapprovinsen för att upprätta en anhalt på väg till Indien. Jan van Riebeek, Kapstadens fader, odlade vinrankor nere i det som i dag kallas för Company’s Gardens. I sin dagbok skrev han noteringar om slutresultatet, som enligt honom ”smakade för djävligt, men gav ett bra rus”. Sedan dess har sydafrikanerna framgångsrikt lärt sig tillverka vin.

Kapstaden är förvisso en av de vackrast belägna städerna i världen, men knappast den vackraste som stad betraktad. Om dock inte ful så ganska trist, om man bortser från de få bevarade kolonialhusen längs Long Street i stadens centrum, stadsdelen Sea Point, som är en bohemisk del av Kapstaden med en hel del bra restauranger, och hamnområdet Waterfront, med sina pittoreska pirer, gamla ombyggda pack- och tullhus, barer och restauranger, för att inte tala om den magnifika utsikten över havet bort över Robben Island – den gamla fängelseön, känd för att många apartheidmotståndare, såsom Nelson Mandela, satt som politiska fångar där.

Bortom detta återstår sedan bara oändligt hav, oceanens mörka vatten vars vågor till sist når jordens ände, Antarktis. Det är detta unika läge med mycket sol, dagstemperaturer som under sommaren sällan når över trettiofem grader, och svala nätter som ger de bästa förutsättningarna för att producera viner av världsklass, vilket Sydafrika har gjort de senaste tio, femton åren. De svala nätterna gör att druvorna genomgår en långsammare mognadsprocess vilket resulterar i förhöjda aromämnen och en uppfriskande fruktsyra. De röda druvorna gynnas också genom att de svala nätterna bidrar till vinets stramhet samtidigt som det dagliga flödande solskenet ger tanninerna en mer sammetslen struktur. Det är just det där svala och varma i kombination som gör vinerna så njutbara att dricka.

Landskapet utanför bilrutan liknar ibland provensalska byar, för att i nästa dalgång övergå i afrikansk stäpp, som efter en tunnel genom bergen förvandlas till lummiga gröna dalar med vidsträckta fält som breder ut sig mellan vinodlingarna. Längs med bergskammarna som hela tiden följer oss skiftar vädret från dimma och regn till klarblå himmel.

 

 

En timmes resa från Kapstaden befinner jag mig på vingårdsägaren Graham Becks privata egendom i Robertson. Mellan vingårdssluttningarna går hans välryktade och glänsande kapplöpningshästar och frossar av det kalkrika betet, som inte bara gynnar vinkvaliteten utan också bygger upp hästarnas skelett. Det är nämligen inte vilka hästar som helst, utan de dyraste och mest prisbelönta i hela världen, som köps upp av kapplöpningskonsortier från Arabländerna och USA. Utöver sitt stora intresse för vin har alltså den före detta kolmagnaten Graham Beck satsat på sin andra stora passion, hästar.

Vi rör oss ljudlöst under sträng förmaning av Marco Ventrella, vineriets geolog och vingårdsman. Skulle vi skrämma hästarna så att något händer kan konsekvenserna bli mindre angenäma, påpekar han. Så vi smyger sakta förbi hagarna med de vackra fullbloden, som knappt ägnar oss en blick, för att titta på några vingårdslägen med omväxlande ängar, vilka nu står i full blom.

Det är ett fyrverkeri av färger i detta annars så karga busklandskap. Just när jag besöker Sydafrika är det julafton för världens alla botanister. Här finns de flesta växtarterna i världen, tjugo tusen arter, vilket är tio procent av alla arter på jorden. Men vinodlarnas exploatering av detta fantastiska världsarv har sina konsekvenser.

– I dag är vi väldigt måna om detta unika världsarv, säger Marco. Vi gör allt för att bevara jordens naturliga flora som är så artspecifik. Dessa vildängar får växa fritt mellan vinodlingarna. Det är dessa unika växtplatser, terroir, som är grunden till hela vår vinproduktion och förutsättningen för att skapa intressanta viner. Vi vill tillverka viner från druvor som växer i harmoni med naturen, utan att använda oss av onödiga bekämpningsmedel.

Medan vi vandrar runt mellan blomsterfält, vildrosmarin och lavendel berättar han om hur dessa örter håller skadeinsekterna borta. Han målar upp bilden av de olika druvornas personliga egenskaper.

– Chardonnaystockarna med sin kvinnliga elegans kräver en känslig hand i vingården. Shirazdruvorna, som är som bångstyriga tonåringar, måste du däremot hela tiden ha uppsikt över så att de inte tar över, för att inte tala om den rent kriminella druvsorten mourvèdre, som hela tiden ljuger och försöker lura dig vad du än tar dig för.

Vinnäringen i Sydafrika har tillsammans med motsvarigheten till vårt naturvårdsverk skapat BWI, Biodiversity & Wine Initiative. Ett samarbete som bygger på att vinodlarna nu tar sitt ansvar för att bevara den naturliga floran och inte till varje pris odlar vin på alla tillgängliga arealer.

– Det enda vi på konstgjord väg tillsätter är vatten, eftersom detta är en del av Sydafrika där knappast något regn faller. Men det gäller att vara noga med mängden för att optimera druvornas koncentration av aromämnen.

Med hjälp av satellitbilder har varje kvadratmeter av gårdens vinareal kartlagts i syfte att analysera växtkraften. De infraröda bilderna avslöjar jordmånens konsistens ett par meter under jord. Marco vet exakt hur varje liten plätt ska bevattnas och vilken typ av jordart som passar för olika druvor.

– Tidigare kunde man plantera samma druvsort på hundra hektar oavsett jordmån. Nu planterar vi sällan mer än en hektar med samma druvsort, just för att matcha olika typer av druvsorter med specifika lägen och deras egenskaper, säger Marco. Varje vin i världen har ett ursprung, en adress. Det är av den anledningen som vin är så eftertraktat, de har förmågan att uttrycka sin härkomst. Vi odlar inte druvor, vi odlar vin.

Shiraz och cabernet sauvignon är de blå huvuddruvorna i Sydafrika, chenin blanc och sauvignon blanc de gröna. Och så förstås landets egna blå druva pinotage som skapades i Stellenbosch- och Franschhoekregionen av professor Abraham Izak Perold under tjugotalet. Det är en korsning mellan druvsorterna pinot noir och cinsault.

Sydafrika har, i likhet med Australien, den röda jorden, eller som de ibland säger, det röda guldet. Dessa sandiga lerjordar är rena rama guldgruvan: de innehåller massor av järn och andra mineraler, som ger mycket smakrika viner som till exempel de röda gjorda av cabernet- och shirazdruvor.

Det stora utvecklingsarbetet i den sydafrikanska vinindustrin handlar inte bara om balansen med naturen utan även om de kulturella och sociala problem som man har tampats med under de senaste årtiondena. Organisationer som sysslar med att följa upp detta ser till att lönen är rimlig, att boendet är bra och att arbetsmiljön lever upp till de säkerhetsregler som man har satt upp. Dessutom jobbar man för att få ett större svart inflytande i industrin, både ekonomiskt och politiskt.

– Vi har byggt skolor och hus till våra anställda. Många av våra medarbetare är svarta och det blir fler för varje år. Vi måste ha tålamod. Sydafrika är ett ungt land. Vi är på rätt väg, men det är först våra barns generation som kommer att skörda frukten av dagens arbete, säger Marco innan han vinkar oss farväl.

Vi kör vidare mot Kapstaden igen med Sydafrikas hetaste rockband Just Jinjer och låten All comes round i högtalarna. Lukten av bränt gräs tränger in genom rutorna och när jag tittar ut ser jag eldens härjningar längs bergssluttningarnas buskskogar. Lite längre bort stiger blå rökpelare upp mot himlen. Dessa årligt återkommande bränder orsakade av blixtnedslag beskriver Doris Lessing ingående i sin bok Gräset sjunger.

Det är lätt att charmas av den gamla universitetsstaden Stellenbosch, Sydafrikas näst äldsta stad med kolonialbyggnader i viktoriansk och Cape Dutch-stil. Staden ligger mitt i Sydafrikas viktigaste vindistrikt.

 

 

Strax intill ligger ett annat välkänt vindistrikt, Paarl. Det är här som det välkända kooperativet KWV har sitt huvudkontor, en gigantisk vinproducent som dominerade marknaden totalt fram till mitten av nittiotalet. Det var den enda producenten, tillsammans med Distell, som fick exportera vin från Sydafrika under apartheidtiden under bekanta namn som Fleur du Cap, Roodeberg och Nederburg. I dag finns här flera hundra vingårdar som alla drivs privat och som har bidragit till landets vinmässiga genomslag internationellt.

Franschhoek är en annan pärla. Hit kom de franska hugenotterna under sin flykt från det franska förtrycket på sjuttonhundratalet. I bagaget hade de med sig sin vinkunskaper från Frankrike. Franschhoek är en typisk sommarstad, som mellan november och februari tiodubblar sitt invånarantal från det normala arton tusen. Staden supportar fotbolls-VM 2010 och hoppas på att något fotbollslag lägger sin förläggning här. Här har allt fler européer slagit sig ner och köpt hus. Staden är en känd gourmetort där det kryllar av bra restauranger. Här ligger också Graham Beck Wines Coastal Cellar (huvudvineri), en mycket vacker vingård med tillhörande sommarresidens, gudomligt vackert beläget mellan de båda bergskedjorna Groot Drakenstein och Simonsberg.

Chefsvinmakaren och det mousserande vinets mästare, Peter ”mr Bubbly” Ferreria har arbetat här sedan 1990 i jakten på den ultimata sydafrikanska ”champagnen”, cap classique. I ett mer kontinentalt klimat med varmare dagar men samtidigt också kallare nätter produceras de bästa av Sydafrikas mousserande viner. En av förklaringarna är den mycket kalkrika jorden som både chardonnay och pinot noir trivs i.

– Det är vinden från havet, som drar in över dalarna upp mot bergsidorna, som är förutsättningen för vinodling här, berättar Peter Ferreria. Vinden jämnar ut klimatet och mildrar solens hetta, så att druvorna inte mognar för fort. Samtidigt ger vinden ett mildare klimat vintertid.

Det kan bli rätt svalt uppe på bergssluttningarna, där druvorna växer på mellan hundra och fyra hundra meter över havet.

– Ju längre jag håller på desto mer inser jag att jag aldrig kommer att producera det fulländade vinet. Men jag kommer aldrig att sluta försöka, säger Ferreira.

Han bor själv i Franschhoek och tar oss på kvällen med till krogen Le Quartier Francaise, nyligen utsedd till en av de topp femtio bästa i världen. Chefskocken Margot Janse, en av Sydafrikas bästa kockar, väljer ut fisk och skaldjur åt oss från sin meny och till det dricker vi Graham Beck Brut, ett mousserande vin gjort på en blanding av chardonnay och pinot noir. Finstämd doft med brödiga toner, en frisk smak med inslag av citrus och med tydlig mineralkaraktär.

Nästa dag fortsätter vi längs N2 norrut mot den vackra vindalen och staden Tulbagh. Vi når vingården Rijks i skymningen. Men vi hinner en runda längs de majestätiska sluttningarna runt de vackra vitkalkade sjuttohnundratalsbyggnaderna och avslutar med ett spännande samtal om Sydafrikas framtid i det nyöppnade hotellet och restaurangen i en av gårdsbyggnaderna.

– Sydafrikas vinindustri är i dag en smältdegel av historiska, traditionella, moderna, nya och avantgardistiska vinerier och producenter, säger vinmakaren Pierre Wahl. För mig som vinproducent ligger utmaningen i att upprätthålla en balans mellan att producera kvalitetsviner och att vara ansvarig för jorden jag brukar.

 

 

Rijk’s är en relativt ung vinproducent i Sydafrikas vinhistoria, men med åtskilliga internationella medaljer och utnämningar för sina viner tillhör de i dag toppskiktet av välrenommerade vingårdar. Chenin blanc, denna gröna druva som under många år enbart var ”arbetshästen” i den sydafrikanska vinindustrin, visar här att den är en druva av världsklass. Med karaktär av ananas, persika och citrus balanserat av frisk fruktsyra och knäckiga honungstoner är detta en ynnest för gommen. Bland de röda vinerna visar sig shiraz trivas i detta kontinentala klimat och visar upp en annorlunda och intressant stil med tydligt peppriga och kryddiga toner samt karaktär av vilt rått kött och mintchoklad.

Ett rött dammoln stiger upp från vägen när vi lämnar vingården. Ett symboliskt dammoln. Sydafrika har den röda jorden, det röda guldet. Det är dessa sandiga lerjordar i samspel med klimatet, vingårdslägena och skickliga vingårdsmän som är hemligheten bakom den sydafrikanska vinsuccén.

FAKTA: SYDAFRIKAS VINHISTORIA

Sydafrika räknas förvisso till ”nya världens” vinproducenter, men har odlat vindruvor under flera hundra år. Det började redan under slutet på sextonhundratalet när holländarna först anlände till Kapprovinsen som ett nödvändigt stopover på sin väg till Indien.

Jan van Riebeek, som ofta kallas för Kapstadens fader, odlade vinrankor nere i det som i dag kallas för Company’s Gardens och skrev i sin dagbok att vinet han producerade ”smakade förjävligt men gav ett bra rus”. Mycket vin har runnit under broarna sedan dess och i dag tillverkar sydafrikanerna vin av världsklass.

Sydafrikas vinområden delas in i tolv distrikt, varav Franschhoek tillsammans med Stellenbosch, Paarl och Hermanus producerar de förnämsta rödvinerna. Anledningen är att de områdena ligger närmast havet, som svalkar och låter druvorna mogna långsammare än i de hetare dalarna längre in i landet.

Det är stort intresse för sydafrikanskt vin från hela världen. Dessutom har den inhemska druvan pinotage blivit mode i vinvärlden. Druvan har funnits sedan 1925, men först nu har den slagit igenom utanför Sydafrika.

 

Vindistrikt i västra Kapprovinsen
Sydafrika har ett antal olika vindistrikt och majoriteten av dem ligger inom ett par timmars bilväg från Kapstaden. Det äldsta området heter Constantia och det var här som Napoleons favoritvin tillverkades.

Men mest känt är Stellenbosch och Paarl-området. Det är här som de stora kooperativen, KWV och Distell ligger. Innan Sydafrika blev fritt kontrollerades all vinproduktion av dessa två företag som köpte upp alla druvor av farmarna i området och sedan sålde det under ett och samma tak under namn som till exempel Roodeberg, Nederburg och Fleur du Cap.

Vinvägar runt Kapstaden
Stellenbosch är för övrigt Sydafrikas näst äldsta stad. Franschhoek är ett annat populärt område och ligger cirka fyrtio minuter från Stellenbosch. Namnet Franschhoek betyder helt enkelt franska hörnet. Det var här de franska hugenotterna slog sig ner efter flykten från Europa, och med sig hade de kunskap om vin. Franschhoek kallas även för gourmetstaden nummer ett och här finner man flertalet av Sydafrikas tio-i-topp-restauranger.

Detta är vad som ofta kallas världen längsta vinrutt och här hittar man fantastiska viner i otroligt vackra omgivningar. På grund av det varma klimatet som råder specialiserar sig dessa vingårdar huvudsakligen på röda viner och port. Det är en perfekt rutt att köra om man vill göra en ”garden route” och slippa den tråkiga motorvägen N2. I stället, utforska R62, stanna till i Montagu och kör sedan vidare till Oudtshoorn.

Bara en timme utanför Kapstaden ligger West Coast National Park med sin vackra lagun. På vägen dit rekommenderas ett stopp i Darling, en liten by med mysiga vingårdar och olivfarmar. Längre norrut ligger Cederbergområdet med Cederberg Winery.

Hyr gärna bil och kör runt på egen hand för att kunna besöka de mindre kända distrikten som Tulbagh med Rijks vineri, Darling och Robertson där Graham Beck huserar i en fantastisk natur på gränsen till nationalparken.

Ett annat tips om man övernattar i Stellenbosch är att ta The vinehopper, en buss som besöker sex olika vingårdar där man kan hoppa av och på under en hel dag. Biljetten kostar 140 kronor och då tillkommer kostnaderna för vinprovningarna (cirka 75 kronor per person om man besöker alla sex). Kolla in www.vinehopper.co.za.

Äta och bo i Kapstaden och dess omgivningar
Blandningen av olika kulturer i Sydafrikas historia har satt sina spår i matlagningen, inte minst när det gäller kryddningen. Det mest framträdande sydafrikanska köket heter Cape Malay. Där förekommer kryddor som gurkmeja, koriander, kardemumma, ingefära, muskot och spiskummin i olika kombinationer. Ofta kombineras milda kryddor och söta frukter. Det är doften av dessa kryddor som är den bästa aptitretaren på sydafrikanska restauranger.