2008-01-11
Skrivet av Petra Engström
Mitt på Chaweng Beach på Koh Samui har desighotellet The Library öppnat. En högst urban utpost bland palmerna. Funkar det? Johan Lindskog har en åsikt.
Text: Johan Lindskog
Det är intressant hela det här designhotellfenomenet. Tar det aldrig slut? Vad är egentligen ett designhotell? Alla hotell är väl mer eller mindre designade. Ändå har begreppet kommit att stå för något väldigt tydligt, nämligen hotell i en sorts nittiotalistisk Wallpaperdesign. Alla som förstår vad jag menar med det kan omedelbart se ett sådant hotell framför sig, väldigt vitt, väldigt urbant, alltid med ett Ibizaloungigt soundtrack mumlande någonstans i bakgrunden. Det är alltid ”function follows form”, spejsade hotellupplevelser med kort datum.
Skulle man kanske kunna tro, men den här speciella hotelllstilen står sig, och sprider sig. Nu finns ett designhotell av väldigt urbant snitt på en rätt osannolik plats i sammanhanget. Chaweng Beach på Koh Samui. Hotellet heter The Library och är nästan som klippt och skuret ur designhotellens manual 1A första paragrafen.
Ta lobbyn, som är extremt stilren sånär som på en stor platt-tv. Platt-tv känns för övrigt väldigt designhotell. Varför har man en tv i lobbyn, kollar någon på den?
Det är intressanta med de här hotellen är att man ju alltid tycker att de är rätt snygga. De lyckas med sitt uppsåt att förföra, samtidigt blir man väldigt sällan överraskad. Man vet precis vad man får, vilket måste vara rätt kontraproduktivt för dessa hotell som söker vara just en upplevelse, en överraskning.
Jag har en nära vän. Vi var några och tjugo och levde det glada livet och min vän köpte en lägenhet i centrala stan och blåste ut alla väggar, kontaktade någon hotshotscenograf från tv som platsbyggde varenda möbel, lade ett rejält lager betongepoxy över parketten och beställde en grön gigantisk väggmålning av en oljerigg. Det var hög wow-faktor, kompromisslöst grabbigt och fullständigt obeboeligt. Jag kommer att tänka på Peters lägenhet när jag kliver in på rum nr 20 på The Library och ser det vita vita, vita rummet med den vita sängen och det lackade golvet. Det är vitt och manligt och alldeles för lite utrymmen för sådana triviala saker som tandborstar och sololjor. Det är hopplöst att bli av med sitt bagage. En kort stång med några få galgar och ett alldeles för litet väskskåp gör att hela den minimalistiska drömmen går i kras när det personliga flyttar in.
Det finns dock alla tänkbara tekniska funktioner. Macdatorn stoltserar mitt i rummet, självklart med iPod-kopplingar, den platta tv:n, hela rummets ljus kontrolleras via en central station, den enda utsmyckningen är en ljusplatta som förvandlar rummet i blått, lila eller rosa. Gardinerna framför de gigantiska fönstren styrs av en kryptisk fjärrkontroll. Vi är mer i New York än på Koh Samui. Det ger dubbla känslor.
Ändå gillar jag The Library. Varför blänga längtansfullt på små bambubungalower längs stranden? De finns ju där i tusental. Det är bara att flytta. Men ett hotell som The Library är betydligt mer sällsynt och unikt på den här typen av destinationer.
Designhotell är för det mesta ganska känslokalla och könlösa på samma sätt som homestylade lägenheter i bostadsannonser. Men The Library lider inte av detta. Det beror på att hela hotellet, varenda skruv, är konsekvent med sin historia. Precis som ett klassiskt hotell som Ritz blir så mycket bättre bara för att det har en story som matchar dess interiör så är The Library en modern saga som speglar sin ägare.
En ung thailändare, tjugoåtta år i dag, får en bit strand av sin far för ett par år sedan. Pappan har drivit hotell på marken sedan Chaweng Beach var en by med lervägar och glest mellan barerna. Han hade klassiska små bungalower förstås. Sonen är av en annan generation. Han har studerat i Bangkok. Han har följt med hela den metamorfos som Thailand gått igenom de senaste tjugo åren. I dag är han en av de där asiaterna som vet att framtiden finns i den här delen av världen. Med kapital i ryggen smäller han upp ett designhotell på marken. Rummen kostar cirka tolv gånger mer än pappans dragiga bungalower. Och han lyckas. Detta är det moderna Asien, det hypermoderna internationella tolkat av en thailändare som är dödstrött på Singha och bambu. Han vill ha vit betong och vodka tonic och han har ett klientel som njuter lojt på de stora puffarna vid den illröda poolen och läser magasin genom sina Tom Ford-glasögon. De är mestadels asiater själva, på weekend från Hongkong och Singapore. Det är en ny världsordning och så här ser den ut.
Med den blicken fungerar The Library utmärkt och efter några dagar köper man det fullt ut. Jag älskar egentligen att det finns en dator att googla på. Biblioteket imponerar och fungerar för att det inte är den där typen av pliktskyldig boksamling som många hotell har och som man aldrig besöker för att hyllorna är fulla av trötta klassiker och slitna tyska deckare som turister lämnat efter sig. Här finns faktiskt böcker man vill läsa, eller åtminstone bläddra i. Praktverk om modern konst, arkitektur, design, resor och sex. Very Taschen. Dvd-samlingen är utsökt, vilket inte många hotell kan skryta med. Det märks att man är ”hemma hos” en ung intellektuell och filmintresserad thailändare. Asiatiska toppfilmer av regissörer som Wong Kar-Wai, franska delikatesser såväl som det smakfullaste från de senaste topplistorna. Precis det man själv vill beställa från Amazon.
De geniala Sacopuffarna som ersätter plastiga strandmadrasser är inte bara snygga, de är perfekta för sitt ändamål. The Library är inte krystat. Det är gjort med kärlek. Det är inte något hotellkonglomerats senaste investering. Det är en ung thailändares våta dröm. Det finns helt klart en poäng med att bo så här på en plats som denna. Man får det bästa av två världar.
Visa/dölj kommentarer