Seychellerna

Oförstörda pärlor i Thailand

Stora charteranläggningar, överbefolkade stränder och dyra restauranger. Thailand har förändrats. Men det finns fortfarande platser för den som vill semestra under betydligt enklare former, även om man väljer att åka med charter - ställen som Surat Thani och idylliska ön Koh Phayam.

Text: Eva Brodin Kjeller

Hitta hotell i Khao Lak, Ko Phayam & Khao Sok

Khao Lak. Vi äter lunch på en sådan där overkligt kritvit sandstrand. Några bord i sanden. Grillade skaldjur. Iskall öl. Det är i princip folktomt så när som på ett par som går hand i hand bland snäckskalen i det skummiga vattenbrynet. Inga försäljare, inga massörer, inga charterfamiljer. Det enda som hörs är vågornas meditativa brus.

Vi befinner oss precis på gränsen mellan det gamla, goda Thailand och det moderna, nyanlagda Lyxthailand. Här på den elva kilometer långa Bang Sak-stranden blir skillnaden tydlig mellan förr och nu. Några meter söder om restaurang White Sands på Pak Weep-delen av stranden ligger ett av Thailands mest hajpade lyxhotell. The Sarojin utsågs förra året till Thailands bästa hotell av brittiska Sunday Times. Här kostar rummen från 2 000 kronor natten. Några meter norr om restaurangen bygger restaurangägarna en traditionell bungalowby med enkla bambuhyddor för 200 kronor natten.

Lunchen i gränslandet representerar det Thailand vi svenskar älskar. Perfekta råvaror utan krusiduller till ett lågt pris. För det är onekligen något alldeles speciellt med Thailand. Det är ingen slump att det är ett av världens mest besökta turistländer, det är ingen slump att alla svenskar åker hit igen och igen. Perfekt klimat. Underbara stränder. Suveräna dykvatten. Smakfull matkultur. Allt insvept i en mjuk kram av lokal vänlighet.

Men Thailand håller på att förändras. I takt med att turistmiljonerna rullar håller ”råvarorna” på att försämrats. Och inga krusiduller i världen slätar över att det faktum att många destinationer består av stora charteranläggningar, överbefolkande stränder och dyra restauranger. Exempelvis Phuket lämnar en bismak av big business, det är lätt att känna sig som en vandrande plånbok när allt handlar om försäljning. Och den nya affärsidén tycks vara sämre kvalitet till högre priser. Allt fler Thailandsresenärer letar sig till mindre platser med större charm. Men räcker kartan till för oss som söker det genuina bortom turiststråken? Även små öar som Ko Muk utanför Trang och Chumphonkusten norr om Ko Tao finns i charterkatalogerna nu.

Räddningen är västkustområdet norr om Khao Lak. Vi är på jakt efter en av de bäst bevarande hemligheterna i den thailändska övärlden, miniön Ko Phayam utanför Ranong ett stenkast från Myanmars kust. Phayam är ön som ingen talar om än. Ön som knappt är omnämnd i Lonely Planet. Ön som det mycket väl kan betraktas som en dödssynd att skriva om … Vi har fått tips om ön av en kompis till en kompis. Och även om det inte behövs en handritad karta, drömmer vi om vår egen ”the beach”. Vi avslutar lunchen på White Sands och kör norrut.

Nästa stopp är fiskebyn Ban Nam Khem. Orten totalförstördes av tsunamin och uppmärksammades i medierna när det svenska kungaparet kom på besök. Dagen innan har vi gjort de oundvikliga posttsunamierfarenheterna i Khao Lak. Sett bilderna på ännu saknade barn nere vid stranden. Hört det eviga hamrandet från återuppbyggnaden av hotell. Pratat med lokala affärsidkare som tårögt berättar hur de – till skillnad från deras familjer och vänner – överlevt tsunamin. Och dränkt sorgen som alltid kommer att vara förknippad med Khao Lak på Ska Bar, ett slags naturlig mötesplats på huvudgatan nu när de flesta strandbarerna har försvunnit. I Ban Nam Khem var det nästan ingen som överlevde, men konstigt nog är områdets fascinerande mangroveträsk intakt.
– Mangrove är gjort för att överleva vatten, konstaterar fiskaren som vi anlitar för en båttur genom de smala mangrovekanalerna.
– People die, trees live, säger han krasst.

De verkar inte ta så allvarligt på döden här. Livet går vidare. Båten kryper fram mellan de slingrande trädrötterna och jag lutar mig tillbaka i båten och sluter ögonen. Djurlivet är öronbedövande, cikador, grodor och fåglar skriker i kapp någonstans i skydd av träsket. Doften av fuktig mark är påträngande, som när man kliver in i en jordkällare. Plötsligt stannar båten. Bara någon meter ovanför mig ligger en svartgulrandig orm hoprullad på en gren och stirrar ilsket ner. Inte giftig, säger fiskaren. Men ändå. Den ser farlig ut. Som en två meter lång geting.

Vi lämnar träsket och kommer ut på öppet hav. Vi har planerat en picknick på en av få än så länge helt öde öar i området, Ko Phra Thong. Eller Buddha Island som den kallas i båtutflykterna från Phuket och Khao Lak. Men vädret vill annorlunda. Det blåser upp på nolltid och himlen öppnar sig för ett sanslöst ösregn.

På matmarknaden i Takua Pa har vi hört rykten om att en tyfon drar fram utanför Myanmars kust. Eftersom vi är på väg till öarna utanför Ranong, blir vi oroliga att vår jakt på orörda paradisöar ska vara över redan innan den börjat. Tre av fyra båtar vi rest med i södra Thailand har gått söder. Så under vår två timmar långa bilresa till Ranong arbetar vi upp en vidskeplighet av thailändska mått. För thailändarna är världsberömt vidskepliga. Det är för de flesta helt otänkbart att bygga ett hus utan att först placera ett andehus – de fågelboliknande, färgglada minitemplen man ser överallt längs byvägarna – på tomten. Andarna måste först ha någonstans att bo så att de inte tar markägarnas bostad i besittning.

Vi misstänker att vi har drabbats av en förbannelse. Varje gång vi ger oss ut på havet för att hitta oexploaterade öar att rapportera om drabbas vi av väderandens vrede. Åk tillbaka till Phuket, tycks budskapet vara, trängs med de andra turisterna och låt våra oupptäckta pärlor vila i hemlighet. Vi ringer till Ko Phayam för att kolla hur det står till med tyfonen, men får inte tag i någon som kan engelska. På tv:s väderleksrapport ser vi att det faktiskt är en tyfon som drar förbi, men den tycks vara på väg norrut och inte mot oss. För säkerhets skull gör vi ändå det alla normala thailändare skulle göra. Vi går till templet och offrar en tändare till Buddha. Att offra just en tändare – säger den filosofiske fiskaren från Ban Nam Khem – är något som ger en ljusare framtid. Utan tyfon. Utan båtolyckor.

Ranong. Ranong är en alldeles vanlig thailändsk småstad två, tre biltimmar norr om Khao Lak på gränsen till Myanmar. Det är hit utländska säsongsarbetare i Phuket och Khao Lak åker för att förnya sina visum genom en dagsutflykt med båt över floden till Kawthaung på sydligaste tippen av Myanmar. Thailändska turister kommer i stället hit för att badda pannan i heligt vatten.

Ranong är nämligen känt för sina helande, heta källor. Så efter att vi under hopbitna fnitterattacker offrat vår favorittändare (en souvenir från Mauritius med en dront på) gör vi som alla andra, vi baddar oss i den heta källan vid Wat Tapotaram. Det funkar. Över natten botas såväl finnar som myggbett och skavsår. För den som vill njuta av det hälsogivande Ranongvattnet under avskildhet finns ett nytt spa på området, Siam Hot Spa. Men vi tycker att det är kul att trängas utomhus med uteslutande thailändska besökare och låter oss inspireras till att även testa spådom med pinnar.

Först ska man buga för Buddha, ser vi, sedan stå på knä för att tända rökelse och sedan skaka en burk med en massa pinnar. När pinnarna känns färdigskakade släpper man ut dem på golvet och väljer ut en. På pinnen står ett nummer som man sedan kan läsa allt om på väggen utanför det lilla spådomstemplet. Det finns förvånande nog även text på engelska. Min pinne har nummer sex och spådomen är omfattande, säkert två A4-sidor. Det viktigaste är följande:
”Do not panic. Do not keep changing your mind. You will eventually succeed though it seems unfavourable of present. Good fortune envisaged, be patient. All matters are fine in general.”

Vi lyder pinne nummer sex och fullföljer planerna på att ta båten ut till Ko Phayam nästa morgon. Men först avslutar vi vår heliga kväll med det andra som Ranong är känt för, nämligen restaurangfenomenet Mo Kradan. In kommer en bordsgrill och mängder mat (bläckfisk, kyckling, lever) som vi tillagar själva enligt någon slags fondueprincip. Mo Kradan-restaurangen och är fullsatt av thailändare på fredagsparty. Här sitter bara tre västerlänningar och det är vi. Det känns befriande lokalt. Vi äter för kung och fosterland och dricker flera stora öl. Notan landar på totalt 100 kronor.

Himlen är blå igen och efter ett par timmars lugn båtfärd kliver vi iland på Ko Phayam. Den offrade tändaren fyller sin funktion. Inte ett moln i sikte, tyfonen är historia, framtiden ser ljus ut. Vid bryggan väntar öns samlade fordonsstyrka, bestående av ett tiotal mopeder, för transfer. Det finns ingen väg på ön, och inga bilar. Men de bofasta – tre hundra personer – har anlagt en cementstig för att kunna skjutsa turister över ön till de två vidsträckta stränderna med totalt femton bungalowbyar.

För mig är det förälskelse vid första moppeturen. Luften känns som varm andedräkt mot huden och jag vill aldrig komma fram. Vi passerar en liten butik. En lika liten skola. Några barn sparkar boll. Någon gång möter vi en annan moppe, förarna stannar och pratar en stund. Vid korsningen ner mot stranden finns en skylt om massage och Internet. That’s it. Renodlad idyll. Bara en halv dags resa norr on Patong. Det tar en dryg kvart att åka över den vackra och rena ön genom ett tätt buskage av cashewträd. Man hinner både fascineras av att det finns organiserad transferservice till fasta priser på en så oexploaterad ö och svälja en eller annan insekt innan man inser att det inte är så smart att le brett med öppen mun i den här skogen. Men det är svårt att låta bli när man äntligen hittar sin thailändska drömö.

Vi checkar in på Coconut Bungalows på öns vackraste strand, Ao Yai Bay eller Sunset Beach som den tre kilometer långa naturstranden döpts till efter de färgsprakande solnedgångarna. Receptionens bokhylla vittnar om att här har svenska gäster haft gott om tid. Här står Dostojevskis Idioten. Bredvid Liza Marklunds Studio Sex. Rummen kostar 80 kronor natten för två. Det är enkelt men rent. Duschen är under bar himmel på hyddans utomhustoalett. Som bäst kommer det en tunn stril av iskallt sötvatten. Det finns el mellan 18.00 och 23.00 varje kväll, vilket betyder att man kan låta fläkten stå på och svalka utanför myggnätet vid sovdags. Bara det att det saknas fläkt i just vår bungalow. Jag har sett genom fönstren på de andra husen att de har stora fläktar och med trettio grader i skuggan vill jag också gärna ha en.
– Can we also have a fan in our room, please, frågar jag den unga tjejen som städar hyddorna.

Hon ser oförstående på mig. Hon kan ingen engelska men jag märker att hon uppfattat ordet ”fan”. Jag försöker med kroppsspråk. Pekar på en annan bungalow. Säger fan. Pekar på vår bungalow och säger fan. Pekar på mig själv och säger fan. Städerskan stirrar förskräckt på mig. Jag ritar på marken. En stor ring med tunna ekrar på en hög fot. Så cirklar jag allt snabbare med handen runt ringen och säger ”wouwouwou” samtidigt som jag blåser ut luft.
– You know ”fan”?
– Ah, fan, utbrister hon och lyser upp när polletten trillar ner.

Några minuter senare har vi en fläkt i rummet. Men om du någon gång befinner dig i Thailand och behöver en fläkt, be då om en ”pad lom”. För när jag lite senare berättar den här historien för vårt ressällskap Malin – som bott i Thailand fyra år och talar thai – säger hon att det inte är så smart att beställa en ”fan”. Det betyder nämligen pojkvän på thailändska. Inte så konstigt att städerskan såg så förskräckt ut. Ko Phayam är verkligen inte en ö för sexturism.
 

Strandlivet på Phayam är suveränt stillsamt. Ibland roar vi oss med att ta en moppetaxi för att köra i full fart på stranden i solnedgången. Samma känsla som att rida, men bekvämare för baken. Annars är schemat frukost, strandpromenad, lunch, hängmattan, strandpromenad, middag. Det är aldrig mer än ett trettiotal personer på stranden, det finns inte en enda försäljare att reta upp sig på. Inget neon, ingen glättig musik. Men ibland smäller det till. Då är det en palm som släpper en kokosnötsbomb.

När vi tröttnar på att samla snäckor bokar vi massage inne i cashewskogen. Massagen är överraskande bra. Definitivt den bästa jag fått i Thailand. Massören är en kraftfull kvinna som jobbar som sjukgymnast i Kanada halvårsvis. Förutom att hon har hårda nypor och talar bra engelska är hon också självutnämnd healer.
– Du behöver äta jättenattljusolja och vitamin E, meddelar hon bestämt. Då orkar du mer.
Jag som trodde det var en vecka i hängmatta jag behövde. Men nej.
– För mycket vila är inte bra för vare sig kropp eller själ, bygg i stället upp styrka genom ökad ansträngning, säger hon.

Och visst blir det till sist lite väl slappt på Phayam. Det enda bekymret här är valet av öl: Chang eller Singha? Fast oftast behöver man inte ens bekymra sig om det, man tar den som är kall(ast). Så för att utveckla styrka reser vi vidare mot regnskogsvandringar och munkkloster.

Surat Thani. Till småstaden Surat Thani på östkusten kommer de flesta bara av ett skäl: för att ta båten ut till Ko Samui och Ko Phangan. Men regionen har mycket mer att erbjuda. En timme med bil mot västkusten ligger Thailands största tropiska regnskog i nationalparken Khao Sok. En timme norrut längs östkusten finns världsarvslistade tempelområdet Chaiya med tusenåriga Buddhareliker. Regionen står överst på listan för fortsatt exploatering och i vinter går det första svenska charterplanet till Surat Thani. Men än så länge känns infrastrukturen för turism precis lagom tillrättalagd för ett lätt äventyr på egen hand.

Till Khao Soks djungler går det dagsturer från Phuket och Khao Lak. Men den stora behållningen är att övernatta i regnskogen. Än så länge finns inte så många ställen att bo på, men byggandet pågår och ekar mellan de karaktäristiska, skogsbeklädda kalkstensformationerna. Planeras det kanske femstjärniga spaanläggningar även här i det än så länge ac-fria Khao Sok? I dag är det enda alternativet till en enkel hydda de sydafrikanska safaritälten på lyxcampen Elephant Hills nära floden en bit från huvudvägen söder om kilometerstolpe nummer 109. Efter bambuhydda på Phayam känns det skönt med tält i Khao Sok. Det är som att sova utomhus men med stärkta lakan och noll mygg. Här finns lyx som rinnande varmvatten och fläkt dygnet runt. Och så finns det en cocktailbar. I baren träffas de olika sällskapen och jämför dagens upplevelser. En del har ridit elefant genom regnskogen. Andra har vandrat längs lederna i nationalparken eller utforskat sjöområdet Cheo Lan med båt bland de hundra småöarna. Vi har djungeltrekkat i timtal i våra anletens svett och kan skryta med att ha sett macaqueapor och thornbillfåglar. Samt stiftat närmare bekantskap med den lokala blodigeln (varför var det ingen som sa att man skulle ha knästrumpor?).

Förra gången jag var här gick vandringen till den ovanliga rafflesian, en jättelotus som bara blommar i februari på två platser i världen (den andra är i Indonesien). Stora som badbollar ligger de häpnadsväckande blommorna i klungor på marken och luktar ruttet i skuggan av den tätaste djungel.

Det jag får se den här gången är ännu knasigare. På Elephant Hills pågår tv-inspelningen av Mr Schweiz. Och de tävlande – rätt hunkiga om man säger så – försöker klättra upp på elefanter. I bara badkläder. Vi tjejer på campen befinner oss i snabelhimlen. Nästa dag vaknar vi av vildmarkens egen väckarklocka.
– Oui oui oui, oui oui oui, oui oui oui, gapar gibbonaporna i soluppgången.

Gibbon går inte att ignorera. De låter som en korsning mellan gök och varg. Eller som ett bröstsjukt spädbarn. De danska småbarnsfamiljerna i lägret har haft svårt att sova, de hade inte med sig öronproppar.
– Man förstår varför folk flyttar in till städerna när det är ett sånt här liv i naturen, muttrar en av papporna vid frukost.

Vi är också på väg att lämna naturen. På väg till Surat Thani besöker vi tempelområdet Chayia. I går fick kroppen sitt i regnskogen, i dag utmanas själen hos munkarna.

Några av landets heligaste reliker finns samlande vid Wat Phra Boromathat och buddhastatyerna är fantastiska att se på. Men för den som törstar efter inre värden finns det ett riktigt hardcore retreat mellan Chayia och Surat Thani: Suan Mokkha Phalaram – en buddistisk meditationsskola. De flesta thailändska män går i kloster en eller flera gånger i livet, men hit till Suan Mokkha kommer även västerlänningar. Varje månad tar man emot kring hundra utländska personer bland annat från Sverige, USA och Tyskland. Många återkommer, en del har varit här en gång om året de senaste tjugo åren. För vadå, kan man inte låta bli att undra. Man sover på golvet, fastar hela dagen och får inte tala med någon utanför lektionstid.
– Här utövar vi det vi kallar för ”plain living, high thinking” säger munken som visar oss runt.

Många västerlänningar ägnar sig åt motsatsen – high living, plain thinking – och behöver ibland avsätta tid till att kontemplera kring sina komplexa liv. Vilket handlar mycket om att andas in och andas ut på sexton olika sätt flera timmar om dagen i de tio dagar man är på retreatet. Även den låga levnadsstandarden har ett behandlingssyfte.
– Allt lidande är förknippat med ägande – ”not attachted, not suffer”, säger munken.

Den som vill testa plain living, high thinking behöver inte anmäla sig. Det är bara att dyka upp. Den sista dagen i varje månad startar ett nytt retreat för både män och kvinnor. Vi har som tur är kommit två dagar för sent för att dra oss undan världen på Suan Mokkha. I stället planerar vi att i västerländsk anda öka på vårt lidande med shopping i Surat Thani.

Stan påminner om exempelvis Phuket och Krabi med Lotus shoppingcenter, svärmar av tuk-tukar, varuhus som Sakathai och en nattmatmarknad med grillade insekter. Men här finns nästan inga utländska turister. Och det är fortfarande riktigt billigt. Efter några timmars svettig shopping avslutar vi resan som den började: med grillade skaldjur och iskall öl med filosofisk eftertanke.

Den här gången sitter vi på uteserveringen vid den kompakt fuktiga och becksvarta kvällen vid piren där nattbåtarna går från Surat Thani till Ko Samui. För första gången sedan Khao Lak ser vi skandinaviska turister. De är unga, de är snygga och de har de rätta backpackerkläderna. De dricker öl, knappar på sina mobiler och längtar efter att få hångla med varandra på ett fullmoonparty på Ko Phangan. Det känns som om vi har hamnat på Gotland. När partykidsen kliver ombord på nattbåten sitter vi tacksamt kvar. De har sitt thailändska öliv, vi har vårt. De vill röja järnet till de senaste househitsen. Vi vill återupptäcka det stillsamma Thailand vi en gång blev så förtjusta i. De väljer Phangan. Vi väljer Phayam. Namnen låter visserligen lika, men det handlar om skilda världar, om olika upplevelser, om två totalt olika slags Thailand. Hoppas bara att det även i framtiden finns plats för en thailändsk paradisö som erbjuder det enkla strandlivet.

FAKTA
Flyg
Med Thai Airways via Bangkok till Phuket, hemresa från Surat Thani. Till vintern även charterflyg med Fritidsresor till Surat Thani.

Rundresa
Vår rundresa går från charterorten Khao Lak till småstaden Ranong och paradisön Ko Phayam via regnskogen i Khao Sok till munkkloster utanför storstaden Surat Thani.
Från Khao Lak till Ranong är det tjugo mil, från Ranong till Surat Thani tjugotvå mil.
Hyrbil kostar kring 300 kronor per dag, att ta taxi (minibuss med ac) mellan orterna kostar ungefär detsamma.
Det går även lokalbuss längs samtliga sträckor för den som har gott om tid.
Båtarna ut till Ko Phayam går normalt dagligen, ibland oftare under högsäsong (vinterhalvåret). Webbplatsen www.andaman-island-hopping.com brukar ha uppdaterade tidtabeller. På Phayam finns ingen väg, all transport sker med moped på en cementstig.

• Hat Bang Sak. Paradisstrand norr om Khao Lak.
• Ban Nam Khem. Fiskeby vid fantastiskt mangroveträsk norr om Takua Pa.
• Ko Phra Thong (Buddha Island). Strandhugg på orörd ö norr om Ko Kho Khao.
• Ranong. Heliga källor och fonduerestauranger.
• Ko Phayam. Slappt strandliv på Thailands bäst bevarade hemlighet.
• Khao Sok. Lyxcamping och elefantritt i nationalparkens djungler.
• Wat Phra Boromathat. Tusenåriga Buddhareliker i tempelområdet Chaiya.
• Suan Mokkha Phalaram. Buddistisk meditationsskola som tar emot västerlänningar.
• Surat Thani. Shopping och skaldjur i storstaden.


Khao Lak
Boende

La Flora Resort & Spa
Stilfulla bungalower på stranden strax norr om Khao Laks centrum. Fint spa.
Adress: 59/1 Moo 5, Khao Lak
Tel. +66-76-42 80 00/28
Pris dubbelrum: 1 500 kronor
Lediga rum & priser


Tony Lodge
Prisvärt boutiquehotell med trevlig personal vid huvudvägen i Khao Lak, nära det skepp som blivit minnesmärke efter tsunamin.
Adress: 6/27 Moo 5, Khao Lak
Pris dubbelrum: cirka 400 kronor
Lediga rum & priser
 

The Sarojin
Stilfullt lyxhotell på den mest bildsköna stranden i Khao Lak-området, Hat Bang Sak. Utsett till Thailands bästa hotell av brittiska Sunday Times.
Adress: 60 Moo 2, Khao Lak
Tel. +66-76-42 79 05
Pris dubbelrum: från 2 000 kronor
Lediga rum & priser


Green Beach Resort
Nybyggda bungalower så nära strandkanten men kan komma vid det fem hundra år gamla pinjeträdet på Nan Thong Beach, ett av få träd som klarade tsunamin.
Adress: 13/51 Moo 7, Khao Lak
Tel. +66-76-42 00 46

Information
www.siamsafari.com (mangroveträsk)
www.aidcdive.com (dykning i Burma)
www.khaolaklanddiscovery.com (naturturism i Phang-Nga)

Fler hotell i Khao Lak


Ranong/Ko Phayam

Boende
Royal Princess Hotel
Enkelt men praktiskt affärshotell. Bra frukostbuffé och skön pool med vatten direkt från de helande heta källorna i stan.
Adress: 41/144 Thamuang Road, Ranong
Tel. +66-77-83 52 40/44
Pris dubbelrum: cirka 300 kronor
www.dusit.com


Coconut Bungalows
Enkla bungalower med fläkt och bästa läget på bästa stranden. Mopedtransport på stigar en kvart från piren.
Adress: Ao Yai Bay, Ko Phayam
Tel. +66-77-82 00 11
Pris bungalow: cirka 80 kronor

Mr Gao Bungalows
Nybyggda, bekväma trähus på den lite sämre stranden (den utan solnedgång …). Bredare transportväg från piren.
Adress: Ao Kao Kwai Bay
Pris bungalow: mellan 50 och 120 kronor
www.mr-gao-phayam.com

Fler hotell på Ko Phayam


Information
www.ranong.go.th
www.andaman.com

Surat Thani/Khao Sok

Boende
Wang Tai Hotel
Enkelt men praktiskt affärshotell med pool på flygplatssidan om centrum. Tuk-tukavstånd från nattmarknad, varuhus och båtar till Ko Samui.
Adress: 1 Taladmai Road, Surat Thani
Tel. +66-77-28 30 20/39
Pris dubbelrum: cirka 300 kronor

Elephant Hills
Bekväma safaritält på naturskön djungelcampingplats. Bokas som minst tvådagarsturer från Phuket/Khao Lak i liten grupp med trekkingguide, elefantritt och helpension.
Adress: tältcamp i Khao Sok, km 109
Tel. +66-76-28 02 72
Pris: tvådagarsturer från Phuket/Khao Lak 2 000 kronor
www.elephant-hills.com

Art’s Riverview Djungel Lodge
En av de äldsta och charmigaste lodgerna i Khao Sok, mycket enkla trähyddor men bra service och god mat.
Adress: Box 28, Khao Sok, Takua Pa
Fax för bokning: +66-76-42 16 14
Pris dubbelrum: från 250 kronor

Dhammadana Foundation
Den tio dagar långa retreaten på Suan Mokkha börjar den sista varje månad året om. Ingen förbokning, dyk bara upp dagen innan den sista.
Adress: c/o Suan Mokkhanalarama, Chaiya, Surat Thani
Fax och tel. +66-77-43 15 97
www.suanmokkh.org

Fler hotell i Khao Sok

Publicerad: 2006-11-01