Mitt i den thailändska huvudstadens stökiga centrum finns det ett hotell som erbjuder hälsa och stillhet blandat med en liten portion tokdekadens. Som gäst går det att bli allt annat än mätt på The Met.

Inget ont om Bangkok, inte alls. Men när man väl stiger in i receptionen på Metropolitan är det med en suck av lättnad. Det har egentligen inget med den omkringliggande staden att göra, lobbyn har bara den effekten. Hotellet ligger mitt i Sathorn, stadens businessområde. Man kan i smyg betrakta en affärsman på väg in genom dörrarna och se hur han håller en takt ute i det som fortfarande är Bangkok och en helt annan när han nått innanför hotellets väggar där en personalstyrka klädd från topp till tå i Yohji Yamamoto snabbt tar hand om honom. Och man förstår. Man liksom sveps in i Metropolitan. Kanske är det bara jetlagen som spelar in, den där sömniga halvt drömmande känslan där man nästan tror sig hallucinera, men hela känslan av rummet blir förstärkt som om något stängt av omvärlden utanför och bara riktat en ljuskägla mot just den här lilla biten. Jag älskar när ett hotell lyckas skapa den effekten av total avskildhet.