Egen pool och vinkyl, myggbrottning och tryffel, pinnstolar och toalett i det fria. Johan Lindskog flyttar in i en gigantisk hydda på nya Six Senses Hidaway Yao Noi i Thailand.
En sober BMW av den där typen som skryter med sin tysthet hämtar oss och glider genom Phuket mot hamnen där seniga armar lyfter vårt bagage mot båten utan att tyngden av en fullpackad Samsonite påverkar leendet hos våra matroser. Båten drar i gång och vi lämnar Phuket och mullrar ut i Pang Nga bukten mot ön Yao Noi, någonstans mellan Phuket och Krabi, en båtresa på runt fyrtio minuter.
Här ligger Six Senses Hideaway Yao Noi. Det senaste i raden av resorter i Six Senses växande imperium. Självaste drottningen i denna värld av avslappnad lyx är Eva Malmström Shivdasani. Med viss stolthet måste vi ändå konstatera att ett av de mest framgångsrika resort koncepten i världen styrs in i minsta tvålkopp av en svenska.
Allt började som vanligt med en dröm; men ett rätt fördelaktigt äktenskap, en solid ekonomi och jävlaranamma gjorde det möjligt. Eva och hennes man Sonu, britt med rötter i den indiska aristokratin, startade i mitten av nittiotalet en lyxresort av överraskande snitt i Maldivernas övärld. Konceptet var barfotalyx. Ett ekologiskt hållbart Robinsonliv för de allra rikaste. Det finns ju något av en paradox i detta. Man betalar rejäla pengar för att få bo i en trähydda. Ändå har konceptet blivit en odiskutabel succé. Eva och hennes man har i dag ett imperium av resorter och spaanläggningar över hela världen med tyngdpunkten i Asien. Six Senses med tillägget Hideaway riktar sig mer åt det romantiska hållet med par som huvudmålgrupp. Priserna på alla Six Senses anläggningar ligger på en nivå där ingen utan rejäl reskassa göre sig besvär. Möjligen de som vill ha en lifetime experience för sparade slantar – typ bröllopsresan. Men är det värt det? Och för vem?
Jag har bott på tre av Six Senses ställen och stilen är omisskännlig. Designmässigt håller tråden mellan Evas första skapelse Soneva Fushi på Maldiverna och den senaste Six Senses Hideaway Yao Noi trots att det är tolv år mellan byggena.
På Six Senses får man ett sorts uppgraderat backpackerliv. Du får kvaliteten av att bo i en trävilla som du kan öppna mot naturen och låta myggnätet ta hand om nattens objudna gäster. Du kan förstås också stänga till sovrummet och dra på en föga miljövänlig air-condition som effektivt tränger undan såväl hettan och fukten som alla tropikernas ljud. Men badrummet går inte att innesluta i sin air-con-värld och mygglotion står där bland krämerna som en påminnelse om att lyx i det här fallet handlar om att omfamna naturen, även dess mindre trevliga invånare. Alla de tre Six Senses resorts jag bott på har lidit av intensiva populationer av mygg. Det får man ta, som det onda med det goda, eftersom villorna ligger inbäddade i grönskan. Det är också lyx à la Six Senses att inredning och möbler är gjorda av lokalt trä, ekologiskt riktigt, lite roligt och ganska klumpigt. Det krävs bra muskler för att flytta en solstol, och det är viktigt med etiketten i restaurangen eftersom någon med kraft måste hjälpa en lady att skjuta in stockstolen under rumpan. Ekologi går före ergonomi. Det är konceptuellt och konsekvent rakt igenom, men det kan också bli lite för mycket Hedenhös över det hela, mer Robinson än Philippe Starck. Hyddan är visserligen stor, har egen pool och vinkyl, men estetiken är likväl hydda. Vad man tycker om detta är förstås en fråga om det flyktiga ordet smak men när det gäller en efterlängtad semester är det viktigt att veta vad man ger sig in på. Företaget gör heller ingen hemlighet av att en och annan gäst upprört stormar därifrån med väskorna i högsta hugg undrandes hur fan det kan kallas lyx att bo i ett pinnhus i djungeln och slåss med horder av mygg när man går på toaletten.
Väl på plats i restaurangen kan man avnjuta service och mat av högsta klass. À la carten är internationell och ypperlig men även buffén är bland det bästa jag varit med om. Här ligger inga ostar och svettas eftersom man har ett helt kylrum för mjölkprodukter och annan känslig mat. Bland utbudet av fransk brie och schweizisk appenzeller ligger en färsk tryffel och väntar på att hyvlas. Dessutom har man ett helt rum bara för desserter till alla viktväktares fasa. Lägg till en vinkällare på tusentals viner och du förstår att det inte sparas på krutet när det gäller det kulinariska. Allt serverat med ett leende.
Alla Six Senses resorter stoltserar med sitt spa. Så även här. För vissa är spaupplevelsen avgörande, för andra en detalj. Behandlingsmenyn är diger, från halvdagsprogram via yogaklasser till parmassage. Hög nivå till högt pris. För att vara i Thailand där man kan få en massage på stranden för 40 kronor kan det ju kännas konstigt att betala mer än det tiodubbla för att bli knådad på ett spa men det är en upplevelse som lockar tillräckligt många för att det ska vara nödvändigt att boka tid.
Det intressanta för oss hotellnördar ligger i konceptet som helhet. Det finns en ”back to nature”-filosofi hos Six Senses som tiden kommit i kapp och i dag känns högst relevant. Ekologiskt och etiskt hållbart företagande är en av grundidéerna hos Six Senses och vi har ingen anledning att tvivla på ett ärligt uppsåt. Företaget gör stora investeringar och väljer krångliga lösningar för att vinna i hållbarhet. Applåd! Det är självklart också ett av deras viktigaste säljargument. Att uppmana gästerna att ta hem sina sopor är ju knappast realistiskt men det låter bra. Att Eva själv fyller bagaget med förbrukade batterier när hon åker till Europa är ju ett underbart konkret sätt att visa varsamhet om naturen, men det är också en bra story i en tidning som denna. Nu är det ju så att gott uppsåt och höga ambitioner inte faller på att det också finns en ekonomisk vinst att hämta i samma agenda. Det är säkert så att en vecka på något av Six Senses ställen är mindre skadlig för naturen än på många andra motsvarande resorter där lyxens överflöd dumpas på bakgården. Men man måste ändå ha i beaktande att den skillnaden ändå är en droppe i havet jämfört med den ekologiska vinsten av att helt enkelt stanna hemma och hyra ett torp i Dalarna eller en stuga i skärgården. Nu kanske detta är att dra det hela till sin spets. Vi reser ju trots allt och ska vi resa så är det lika bra att göra det så miljövänligt som möjligt. Sedan finns det de som tycker att lyx handlar om guldkranar, eller minimalistisk hyperdesign, eller möjligheten att ta en paus från naturen och slippa göra sin toalett al fresco. De får söka sig någon annanstans.
FRÅN RES 03 2008