I den amerikanska delstaten Wyoming lever fortfarande cowboykulturen. Här sitter alltjämt Marlboromännen med sina kaffekoppar kring elden när de inte driver sin boskap mellan betesmarkerna.

"Winfield fick cigarrettreklam- jobbet 1968, när skådespelarna från hollywood ersattes, med the real thing, och han har varit med i fler filmer och annonser än någon annan marlboroman."

HÄnderna runt kaffemuggen; alla dessa år av jord, sand och skit som petats ner i porerna och etsat sig fast under skinnet, av bortsliten hud och snärjda fingrar, av andfådd svett och spända muskler och styvt läder och strama tyglar och vild galopp i ett nästan sekelgammalt moln av rykande Västerndamm. Alla dessa avlagringar av svart dryck och impregnerad tobak. Marlboromannens ansikte och uttalanden är fortfarande kontraktsbundna, vi måste lova att inte visa honom, men Darrell Winfield har för länge sedan suttit av och lämnat reklamvärlden, och den enda cancerbehandling han accepterar är de regelbundna besöken i svettältet hos en medicinman i Wind River-reservatet. Winfield fick cigarrettreklamjobbet 1968, när skådespelarna från Hollywood ersattes med the real thing, och han har varit med i fler filmer och annonser än någon annan Marlboroman.

Nu är han för gammal och fet för att driva boskap, säger han. Han har alltid hållit på med hästuppfödning, från uppväxten i Fresno i Kalifornien till det mogna cowboyandet här utanför Riverton i Wyoming. Något annat har aldrig varit aktuellt: antingen gillar man hästar eller så gör man det inte. Hans valrossmustasch är grånad, de oanfrätta ögonen fortfarande blå.

Läs mer