Torsdagar betyder barhäng på Explorers Club, en privatklubb för äventyrare och upptäcktsresande som jag haft tur nog att blivit inbjuden till. Det vilar en viss McGyver stämning över tillställningen, man tar med sig eget dryckjom, någon langar fram tilltugg och man byter trevligheter med individer som har ofantligt fascinerande livshistorier, erfarenheter och idéer – beresta, belästa, belevade, som Klas Östergren skulle säga. Igår kväll hade en av medlemmarna med sig friterade gräshoppor, de smakade ungefär som jordnötter, fast med lite mer krut. Guillermo menade att dessa kryp är långt mycket roligare att äta när man köper dem på marknaden i Mexiko och sköljer ner dem med en kall cerveza. Jag håller med. Knapriga, exotiska gräshoppor i all ära, någon middag utgjorde de inte. Vi var hungriga när vi drog därifrån i den småregniga natten, motorcykelfärden downtown var aningen blöt, magen grumlade, det var då jag kom på att det finns ny krog som jag velat testa, på vägen hem dessutom.
Rocky Slims drivs av den formidabla kocken Angelo Romano och ligger på ett anonymt gathörn, i en småtråkig del av Manhattan, det fina med kråksången är dock att stället har en trivsam uteservering, utmed en snutt av 25th Street som är avstängd för biltrafik. Där fick vi plats under markisen. Menyn är rak på sak, inga krusiduller, vi skippade direkt till pizzan som fått så mycket beröm, ett halvt dussin olika att välja mellan. Vedeldad, mästerligt gräddad med sotiga bubblor, ett perfekt, tunt lager med tomatsås, generösa blaffor med mozzarella, syrlig pecorino-ost samt en rejäl näve färsk basilika. Pizza är allvar i New York, folk har långa, passionerade diskussioner om var man finner stans bästa paj. Somliga menar att de måste vara av den där klassiska giganto-storleken, andra tycker bättre om mer konstfulla varianter, sådär som på den numera legendariska hipsterkrogen Roberta’s i Bushwick. Rocky Slims hamnar definitivt i samma liga som den sistnämnda.
Thursdays mean hanging out at the Explorers Club, as the name would imply, a private club for adventurers and explorers that I’ve been fortunate enough to be invited to. There’s a certain McGyver:ish air to these gatherings, you bring your own booze, someone puts out a few snacks (Thank you Angela!) and you spend a few hours exchanging stories with wonderful individuals who have fascinating life stories, experiences and ideas. Last night one of the members brought fried grasshoppers, they taste sort of like peanuts, only spicier. Guillermo claimed these critters are much better when bought in a Mexican market and washed down with a cerveza. I agree. I’m certainly not going to diss a crunchy, exotic cricket but it hardly make a meal. We were hungry when we left the club, our motorcycle ride downtown was a bit wet, the sky was spitting at us, our stomachs were grumbling, that’s when I remembered there’s a new restaurant I’ve been wanting to try. And it was on the way home too.
Rocky Slims is owned by the formidable chef Angelo Romano, it’s in a vaguely boring part of the city, but the good part is, it’s situated on a street corner, with a terrace along a part of 25th Street that is closed to car traffic. There, under the awning we found a table. The menu is pretty straight forward, nothing too contrived or fancy, we went straight for the highly praised pizza, there are half a dozen to chose from. Right out of the wood burning oven, with masterfully charred blisters, a perfect layer of tomato sauce, a generous helping of mozzarella, tangy pecorino and a serious handful fresh basil. Pizza is dead serious to New Yorkers, people carry on long, passionate discussions about where you find the city’s best pie. Some claim that it has to be that classic giant-size, others prefer more artisanal versions, like the ones you find at the now legendary hipster-hangout Roberta’s in Bushwick. Rocky Slims can definitely take on a match with Roberta’s.
338 Third Avenue
