New York

Stämningen i NYC just nu

Igår frågade Kajsa Beausang, vår chefredaktör här på RES hur stämningen är i NY.  Bra fråga!
Så här svarade jag:
Om man pratar om situationen skakar alla på huvudet och suckar över hur galet och skrämmande det är, då kommer det fram att folk är nervösa och rädda, många uttrycker domedags-USA-kommer-bli-fascistläger-tankar. Men samtidigt har vi inte tid att stanna till och tänka för mycket på situationen, vi måste betala räkningar, få ihop till hyran så det är bara att packa sig iväg till jobbet, pappmugg med kaffe i tunnelbanan, stämpla in, knega, dra hem, börja om…
Jag var ute och käkade igår kväll, en var en vanlig onsdagskväll i stan, varmt, gemytligt, nothing special.  Inte en kotte som satt och orerade om den politiska situationen.  Sedan är det ju många som ska ut och marschera, protestera och samla in underskrifter etc, de känner ett engagemang, känner sig nyttiga för att de gör något, men om sanningen ska fram undrar jag hur mycket nytta de faktiskt gör.  Det är nästan som om de spelar in i Cheetos-mannens händer, han kan hålla på och finta  hur mycket som helst medan folk endast vänder uppmärksamheten mot protesterna och underskrifterna.  (Jag menar inte alls att det är lönlöst att protestera, men jag tror att vi måste vara mer uppmärksamma än så.)
Jag håller mig väldigt tyst, skriver inget på Facebook, vill inte att något ska hamna hos INS immigrationsfolket – jag måste förnya mitt greencard nästa år, det sista jag behöver är någon liten paragrafryttare som drar fram anti-Trump utsvävningar från mitt Fejsplace konto för att bevisa att jag inte förtjänar ett förnyat greencard.  Och det scenariot i sig är ju en fasansfull tanke!!  Att vi redan förlorat freedom of speech…
Som turist tror jag inte att man känner någon skillnad på staden, om inte man börjar fråga folk rakt ut hur de tycker och tänker, då lär de få en “earful”.  Annars är det nog biz as usual utåt sett…
Det råder dock ingen tvekan om att vi alla redan känner av förändringarna på ett negativt sätt.  I stort som smått.

Den här bloggen är inget politiskt forum, det överlåter jag åt nyhetsfolket.  Jag tänker fortsätta tipsa om allt fantastiskt som finns att upptäcka i New York.  Även om jag förstår att intresset för staden svalnat.

Vi kommer finnas kvar här med öppen barm när snålblåsten slutat vina.  Så glöm inte bort oss!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)
Detta inlägg postades i New York, Tidningen RES den av .

Om argotnewyorksecrets

Världen är mitt vardagsrum, New York är mitt hem. I 17 år har jag utforskat det Stora Äpplet, från skal till skrutt, det finns idel godbitar som jag vill dela med mig av. Jag skriver om mode, konst, design, resor, mat och dryck för diverse tidskrifter, både svenska och internationella. Här på bloggen dukar jag upp ett smörgåsbord av New Yorks mest smakliga företeelser. "From soup to nuts", som det heter på engelska. Följ mig på Instagram: @argotius The world is my livingroom, New York is my home. I have been nibbling at the Big Apple for the past 16 years, from peel to core. There are plenty of sweet tidbits I want to share with you. I write about fashion, art, design, travel, food and drink for various Swedish and international magazines. On this blog I serve a smorgasbord of New York's tastiest phenomena. From soup to nuts, as they say over here. Follow me on Instagram: @argotius. X


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *